Kategori: Norrland

Som en flockespänning

Av , , 2 kommentarer 35

Som en flockespänning – just så brukade min salig far beskriva folk som kom från frisören med mer eller mindre lyckade resultat. Vad ”spänningen” var för en fågel vet jag dock inte. Som ni kanske förstår så har jag satt mig under saxen och väteperoxiden idag. Nyklippt slingad och lite upphottad om än tufsig efter en lång dag i båda A-metropolerna, ser jag en ganska blek och dassig uppenbarelse i spegeln. Imorgon – först när jag fått tvätta om håret och trixa till det på hemtamt sätt så vet jag vad jag tycker om resultatet. Annars får jag väl ta fram trimmern och göra gemensam sak med guben. Men först ska jag sova på saken. Huvudsaken alltså.

2 kommentarer

Vilken kille!

Av , , 2 kommentarer 16

Musikfestival på Östtegsskola i förra veckan. R:s sonson spelar gitarr.

 

2 kommentarer

Guldfeber

Av , , Bli först att kommentera 6

Har idag läst boken jag fick i Lycksele: Guldfeber, skriven av författaren Åke Lundgren. En mycket intressant dokumentär om "guldriket" vilket man kan säga är mina egna hemtrakter med omnejd.

Åke har samlat berättelser om hur alltsammans började på tidigt 1900-tal. Orter som Adakgruvan, Rudtjebäcken, Björkland, och Rävliden beskrivs. Hur Boliden från att vara en myr, bebyggs, bebos och blir till ett hypermodernt folkhemssamhälle i gruvnäringens begynnelse. Hur Kristinebergs samhälle kom till.

Här finns bilder på pionjärer, nybyggare och gruvarbetare. På hästar, maskiner och på malm. I boken beskrivs vedermödor, historier om hårt arbete, framtidstro och om människoöden genom seklet. Man kan läsa om hur gruvan skördade liv, om linbanan, kristusbilden och om dansbanornas och biografernas tidevarv.

Jag minns Åke som färsk journalist för VF när jag själv gick skola i Malå, och hade  klasskamrater just från dessa platser som benämns i boken. Läs den!

I min vrå av världen

Av , , Bli först att kommentera 10

För nästan 30 år sedan skrev jag denna sång här tillägnad just den här platsen.

 

I min vrå av världen står tiden still

och allting andas en ljuvlig harmoni

Men tystnaden skrämmer mig inte

Där lever jag i fullkomlighet

och oron – oron når inte ditin.

 

Mitt hjärtas trädgård

där sällhetens frukter finns att plocka

du är min plats på jorden

Och aldrig någonsin,

nej aldrig någonsin

Kan någon ta dig ifrån mig.

 

Bron som går över vattnet -

min symbol för trygghet,

slutar där regnbågen tar vid.

Där bortom finns världen

dit jag en gång längtade,

men som jag nu söker

min tillflykt ifrån – tillbaka till mig själv.

 

När orons skuggor målar mönster i mitt bröst

återvänder jag,

Min kärlek till dig ska alltid leva.

 

Ja även bortom tid och rum.

Min kärlek till dig ska alltid leva.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , ,

Det gula guldet från Vindelgransele – Magnum Mandel

Av , , 2 kommentarer 13

Än har hon inte satt sin sista potatis….Lilla mor utfäste för några år sedan att hon härmed hade satt sin sista potatis  – i ordens rätta bemärkelse. Men åren har gått och även om potatislandet krympt i både antal och storlek så kan hon än stoltsera med sitt fina ogräsfria potatisland. Hon älskar odlandets utmaning.

Genom åren har hon försökt behålla det ursprungliga utsädet av den gula, delikata mandelpotatisen med sin lite feta konsistens, mandelljuva smak och alldeles alldeles underbara arom. Något år fick mina föräldrar delvis köpa in extra utsäde när bladmöglet tog det mesta av skörden, men visst känns den igen än i denna dag- den Vindelgranselska mandelpotatisen. Min barndoms basmat, långt före pastans, risets och couscousens tid.

Den går till allt. Tjäder,orre,saltfisk – alltså gravad sik eller lax, rökt fisk, stekt harr eller röding. Kokt fisk, kött från vår egen ladugård, älg, eller hare. Stuvad lake, hemkokt pölsa, köttbullar med brunsås eller rökt sidfläsk.

Den är sprungen ur den speciella sandjorden, intill det bugande sädesfälten, åkrarna och ängarna. Grävd med möda, lagrad med omsorg, satt med lagomt avstånd i raka rader. Vårdad, rensad, sköljd, kokat och till sist avnjuten i andaktsfull njutning. Hemma.

Himlen är bara en smörklick bort. En sillbit, ett ägg och en bit tunnbröd räcker gott och väl. Jag skulle kunna äta enbart potatisen, och jag äter den med andakt. Vem vet hur många gånger till jag får sitta mitt emot min söta skärpta lilla 86-åriga mamma och äta av hennes skörd. Livets gång.

På senaste åren har hon börjat berätta ännu mer historier från förr, och man får fler och fler pusselbitar på plats. Hon är en vandrande skattkammare. Min lilla Mamma.

2 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Värsta språket

Av , , Bli först att kommentera 14

En kopp Västerbotten och en kopp Norrbotten funkar oftast ganska bra här hemma, men det kan ibland ha en tendens att skära sig när det skall till att pratas dialekt.
 
Då kommer vi till språkförbistring, eller till munhuggande och hårklyveri omkring vilket uttal som är det rätta. Ordet remiddjen, som betyder verktyg, kände jag dock till före R:s tid, och vi tror att det ursprungligen kommer från Norrbotten. Det skulle dock inte förvåna mig om det finns anknytningar i franskan eller engelskan till både ett och annat ord från våra hemmetropoler.

Mor Marianne har emellanåt fått gå in som ålderman och facit, när jag ibland till R:s stora förvåning inte förstått ord eller uttryck som han använder. Han har fått rätt ibland, och jag förstår att somligt har att göra med vår åldersskillnad.

 
Ta t ex ordet krabå´sn. R som alltid granskar byggnader, gamla hus och ladugårdar, när vi färdas fram på vägarna hade en gång synpunkter på ett ”ledset” och svackande  lagårdstak. Jag satt som ett frågetecken när han pratade om att krabå´sn skulle vara rak. Idag vet jag bättre och har införlivat detta ord i min egen vokabulär.

Många gånger har de dialektala uttrycken större tyngd och är mer pricksäkra än svenskans. De kan också vara mer rationella att använda då de ibland ersätter flera andra enstaka ord.

Idag vill jag kärleksfullt omnämna några av mina språkliga klenoder från Vindelgranselbondskan och även några av de användbara uttryck som R tagit med i boet och som jag idag har tagit till mitt hjärta.

 
Observera att jag inte gör något som helst anspråk på att grammatiken är korrekt, utan ger mig här in i detta spännande ämne. Det skulle vara kul om just du bidrog med något ord eller uttryck på just ditt "mål"
Jag börjar här med ett litet smakprov från Vindelgransele:

Man är lokbrutte – stel i kroppen/träningsvärk/mörbultad
Man ilfenes – ondgör sig
Man sitter på ohågan – sitter som på nålar/är spänd inför något

Nu vill jag be er läsare att bidra med era favorituttryck och gärna förstås på Granselbondska eller Glommersträskmål. Någon gång framöver ska jag försöka sammanställa essensen i min barndoms dialekt, och jag vet att R gärna vill höra sin barndoms ljuva språkmusik från er.

 
Varsågod – ordet är ditt!

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Runda fasta ”Raspeballer” kontra ”Flatpaltn, Fetpaltn å Fläskpaltn”

Av , , 2 kommentarer 13

 Man rodnar nästan när man skriver det. Raspeballer….. Det låter som något man vill låna ut en rakhyvel till eller hur?

I själva verket handlar det om det allra senaste på paltfronten. Det finns uppenbarligen inga heliga kor längre. Paltens genuina ursprung i Piteå har alltså nu fått konkurrens västifrån. Ett norskt påfund är alltså detta som handlar om Palt i pulverform. Jag är ruggigt skeptisk, men har naturligtvis fallit till föga för reklamens makt och elaka tungor säjer till och med att de är goda.

Jag slits mellan nyfikenhet och lojalitet men hemfaller ofrånkomligen dagdrömmande åt nostalgiska kulinariska minnen och hamnar då förstås i Mammas kök. I Vindelgransele i hjärtat av Västerbotten.
 
Ser framför mej det låga rostfria fatet på vaxduken där de små oemotståndliga flatpaltarna samsades med de störra runda fläsk och fetpaltarna. Den rejäla smörklicken från den koboltblå assietten och en försvarlig slev med nykokt lingonsylt. Därtill iskall mjölk i räfflade duralexglas, en aning matta av tidens tand.
 
Det optimala tuggmotståndet i en väl kokt och lagom hård palt är när man måste ta ett distinkt bett och jobba ordentligt med käkarna för att sönderdela den till sväljkonsistens.
 
Efter akten sitter man där och pillar lite förstrött med tungan över det skrovliga partiet i gommen där den obligatoriska fetthinnan satt sej och inväntar Paltkomat – det ofrånkomliga tillstånd där man för en timme eller två befinner sej i ett kolhydratsrus med en fast övertygelse om att man aldrig mer ska känna hunger. Under denna tid kämpar verkmästaren i magen med palten i fas 2 och vi tar gärne en liten tupplur under tiden.
 
Jag myntade detta uttryck om hunger för många år sedan: Likheten mellan mat och kärlek är denna – när man är hungrig så tror man aldrig att man ska bli mätt – och när man är mätt så tror man aldrig att man ska bli hungrig igen. Så är det med Paltkomat, i sanning!
 
I dessa tider när köket blivit internationellt och Tacos blivit svensk husmanskost av idag, vill jag göra en lite djupare analys på Palten som företeelse.
 
Jag vågar drista mej till att påstå att troligen så har all mat sitt ursprung i Palten. Det var där det hela började – se bara på Vårrullen – deg med köttinnehåll, Pizzan – deg med köttinnehåll, Pajen – deg med köttinnehåll, Pitabrödet – deg med köttinnehåll, Korv med bröd – deg med köttinnehåll, Pirogen –deg med köttinnehåll. Ja ni ser ju själva. Vi får helt enkelt söka människans ursprung i Pitetrakten. Sensationellt tycker du kanske, men vid närmare eftertanke – visst går dom lite på knogarna i Pitetrakten? (Obs det finns inget samband med Pit-bullen och Palten)
 
Nu har vi iallafall inhandlat en påse med det vita pulvret (ni på Stureplan ska inte tro att ni har ensamrätt pulver) Vi får invänta en test med efterföljande rescention innan vi bestämmer oss för att gilla eller ogilla det norska påfundet. Den som väntar på något gott…..

Vindelgransele – vackrast i världen

Av , , 3 kommentarer 12

Vindelälvens pärla, min barndoms by, är ännu lika vacker som då, om än något mer igenväxt. http://www.vindelalvsbyar.se/default.asp?pageid=2993 

En gång var här en blomstrande bygd, många barn i varje gård, skola, ja allt som skapar liv. Åkrar och ängas hölls öppna, potatislanden längs vägen överträffade varandra i skönhet.

Det som är ledsamt är att inlandet  dräneras på framtidstro, kreativa människor, och återväxt. Affären är nu nedlagd och likaså bensinmacken, vilket naturligtvis gör sitt till.

Mammas vänner och grannar försvinner en efter en, det blir mörkt i fönster efter fönster och  allt tystare. Några eldsjälar finns ännu kvar, och byns pensionärer samlas i Myrstacken för olika aktiviteter och gör även resor ibland.

Med tanke på byns skönhet, potentialen och läget – alldeles intill väg 363 och med älven som ett glittrande band ända från fjäll till kust så borde det gå att i en framtid hitta nya sätt att leva, överleva och växa. Naturen har mycket att ge. Fisket, jakten, grödorna, skogen, bären, vattnet. Allt detta är ovärderliga skatter  för den som vill ta dem tilvara.

3 kommentarer
Etiketter: , , ,

Vormsele hemslöjdsmässa

Av , , Bli först att kommentera 8

När jag pratade med min syster nyligen och fick höra att hon varit på Vormeseles hemslöjdsmässa www.vindelalvsbyar.se/default.asp  blev jag nostalgiskt och längtade dit.

Förutom alla fina alster man kan se och köpa så brukar de sälja en slags hemkokta karameller som är helt överlägsna alla andra hemkokta karra. En klar risktagning är det förstås att utsätta plomberna för denna behandling, men frågan är om det inte är värt det.

För dej med svaga gaddar så kan jag rekommendera kärngrädde och tunnbröd, en kulinarisk läckerhet som nästan får mig att hoppa in i bilen och åka dit. Tyvärr kommer vi att passera efter stängningsdags på söndag, men jag kan varmt rekommendera alla förbipasserande och utflyktssugna att göra ett besök där.

Om du vänliga själ som känner mig och vet att vi snart kommer att träffas besöker mässan så snälla snälla  – köp mig 2 påsar av de hemkokta så får du betalt i efterskott.

Blev inspirerad att delge er min berättelse om barndomens tandläkarbesök. Den kommer lite senare.