Kategori: Om Livet , kärleken och döden

Min kära gamla vän

Av , , 2 kommentarer 20

Min gamla vän och kombo Karin som jag delade ljuvt och lett med under musiklinjetiden i H-sand  för typ hundra år sedan, är återfunnen.  Det är många år sedan vi senast sågs, men jag har tänkt ofta på henne och nu ringde hon mig denna lyckoafton när jag satt i bilen på väg hem.

Inspirerad av den allmänna återträffsyran på Facebook av själar från det förflutna, lyckades jag hitta hennes syster för en tid sedan och få tag på en aktuell mailadress. I kväll ringde hon och vi pratade fort och länge – precis som på den tiden det begav sig.  Det känns varmt i hjärtat!

2 kommentarer
Etiketter: , ,

Ännu en vecka…..

Av , , Bli först att kommentera 13

Fredag igen… Sista versen på denna mörka novembervecka och livet bara rusar på. Visst kommer ni ihåg att säja dom där snälla och uppskattande sakerna till varandra, och att ta er en titt i badrumsspegeln lite oförhappandes sådär?

Hur ser man ut egentligen. Vad utstrålar du för signaler till din omgivning. Vad sprider du för känsla omkring dig med din blotta uppenbarelse eller ditt ansiktsuttryck? Glöm inte att du har en kraftfull effekt  även denna energifattiga årstid. I synnerhet denna årstid!! Lys upp någons dag denna fredag. 

Bli först att kommentera
Etiketter:

Euskefeurat – Älva hon glema

Av , , 2 kommentarer 10

 Euskefeurat med Ronny Eriksson i spetsen tillhör en av mina favoriter. Med sina underfundiga roliga och allvarsamma vinklingar av livet döden och kärleken ur sitt norrbottensperspektiv skapar de för mig en fin igenkänningsfaktor även om jag inte alltid känner mig i den politiska färgtonen.

Nästan mest älskar jag låten "Älva hon glema" som handlar om gammpojken Gösta som sitter i strumplästen på bron och funderar över livet, mamma och kärleken. Tyvärr finns inget bra klipp från youtube med du kanske har spotify och kan lyssna, Här kan du  följa med i ordförklaringarna om det är svårt att hänga med i pit-bondskan: http://hem.passagen.se/bjarnar/forkl.htm

ÄLVA HON GLEMA
   C                G
Vä pipa i månn, ine båra stjåortärmen
        F             G
sett ’n Gösta eut opa bråon
    C              G
Där sett’n å steuL å ine värmen
     F       G        C
å ha dellomä töj å sä skåon
   F
Hä doft bårte häggen
    C
som stå ötvä väggen
  D7                   G     G7
å såoLa hon gass å hon stjin
       C                F         Dm7
Ref: Å äLva hon gLema å mortn han sema
       C                    G
     å swaljen döm singel å fLeug
             Am              Em
     inunder take på feuse å bake stjitheuse
        F                  G
     gå Anderssons katta å smeug
                C          G       Am    Em  F  G
     Ja, där gå Anderssons katta å smeug.

Hela sett lijv hadd’n bått lavä mamma
som hadd skött’n som e litta ban.
Men seda hon dödde så vart hä väsamma
rätt schwårt för han var ju et van
Å he jär ju et bra
att ita bruta vor da
så dell sleut hadd’n bört å fundär
Ref:

Men förr i tin var’e bätter, då rack’e
om en pijg feck heusrum å mat,
men nö när döm åll våra vä öte facke
då vaL’e för doir apparat
Han grubbLe sä blå,
men så komme’n opå
I sätt in en annonsch öte Land
"Hemmansägare, femtio år, önskar finna,
mogen och trogen och rar,
stark, huslig och arbetsam kvinna.
Låt mig inte vänta på svar."
Seda hadd den fileurn
skreve dijt signateurn
"För eventuellt äktenskap"
Ref:

Bårte döm aderton stotja som schwåra
så foll’n för a Edit diräkt.
Hon var bårta Skåne å gälld för å våra
bårta en gåmmaL jåoLbreukarsläkt.
Å en ann vikti faktor
var att a hadd egen traktor
en spLitt noj Bolinder Munktell
Ref:

Å hon skreiv att a längte så mötje förskräcklit
att koma men tyvärr förelåg’e
e probLem, för a hadd ju et slanta dellräcklit
att få traktorn vä opa tåge.
Meir behödd a et kreus’n
han stjicke titeusn,
he vart ju ändå en billi affär
Ref:

Så vä pipa i månn, å ålld’les bärfåot
sett ’n Gösta eut opa bråon.
Å å mörrnom, då sko’n å tåga emåot
när döm koma opa statiåon.
Så he jär kLart han jär säll
för en Bolinder Munktell
he jär ju ändå na särdeles visst.
Ref:

Text: R. Eriksson
Musik: S. Isaksson

Den spännande fortsättningen kommer här:

GÖSTA
   C
’n Gösta han satt
   Am
vä sLips å vä hatt
     G                  C  G
å vä noirocken öta popLin
     C
å vä noiputse skåon
       Am
satt’n opa statiåon
  F               G
å dåfte bårte Keratin
F
FoLke som såg’e
    Am
döm wiske å fråge
       D
"Voför sett väl ’n Gösta
  G
å vänt opa tåge
C          G     C   Am
oppkLedd å härdasfin
   C        G   F    C G C G+
en manda vä elvatin."

Han ha töje sä ledit
för å möt ’a Edit
som sku koma vä tåge den dan
Han ha vöre galant
å stjicke en sLant
som en ha löckese laan
Han ha skreve å sagt
att hä i ha lagt
hä tråo i sko räck
dell biljett å dell frakt
åt dä å åt traktorn
om dö ta’n
vä opa tåge åt stan

Seda komme då tåge
å hä va knappt att’n våge
sei opa döm som kLeiv å
Hon sku håva en hatt
som va litn å pLatt
å seda en kapp som var bLå
Men inte han hitte
fast’n koxe å titte
Ja sku a ha köme
så sku’n ha sitt’e
så han vände sä om
för å gå
Då ståod’a där helt apropå

’n Gösta han gLåådd
som om’n et tråådd
att hä fannsch na så helvites grant
Ja hon var en kwinn
som man et ensch kan finn
öte Åhlen&Holms priskurant
Han justere kravattn
löfte opa hattn
å räckt fram bukettn
bårte SJ-rabattn
å bocke
nalta åovegolant
å sa-"Fröken Edit inte sant"

Å ’a Edit vart gLa
å ’n Gösta han sa
-"Då tåga vä väl traktorn å far"
Men då vart’a som from
å så tåLa na om
-"Den kommer först om några dar"
Så döm fåor häim ine kärra
han hadd spänt baki märra
å hon tåLa å tåLa
å skorre opa r-a
å ’n Gösta han mömLe del schwar
Ja hä var som e ondelit par

’n Gösta han hooL
när’n satt där å tjooL
vöre plötslit hon börje å grååt
Så ’n Gösta han mane
hästn å stane
å hä vart ålldeles töst där döm sååt
Hon sa -"Förlåt är du rar
men jag vill att du tar
tillbaka de pengar
jag ännu har kvar
för jag har ingen traktor Förlåt
jag har burit mig hemskt illa åt"

Men då böjd sä ’n Gösta
fram för å tröst’a
å sa -"No sko dö väl tråo
att i å överdreiv
öte breva i skreiv
för et jär’e na slott där i båo
ötan mäir som en kååj
å skåogen jär schloj
å kräka i skräiv att i haa
hä jär moj
Hä hoppes i att dö förståo
Så traktorn han kan då beråo."

Text: R. Eriksson
Musik: Trad.
 

2 kommentarer
Etiketter: ,

Färdiggräddad

Av , , 2 kommentarer 16

Nu är bullen färdiggräddad och det är bara att vänta på den stora tilldragelsen. Har ni någonsin sett en finare liten blivande mamma…min älskade stordott Sandra.

 

2 kommentarer
Etiketter: , ,

Cancer

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag tar sällan till liknande kraftuttryck, men just när det gäller cancer är jag benägen att ta i.

En jobbarkompis och en gammal vän är just nu drabbade. Man känner vanmakt, vrede och oro inför en allvarlig sjukdom som kan utvecklas nästan hur som helst. Det gäller att stimulera framtidstro,hopp och att ta vara på dagen vi har här och nu.

 

 

 

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Alldeles uppåt väggarna!!

Av , , Bli först att kommentera 7

Bonaderna  var gammeltidens alternativ till dagens inspiratörer -  Kai Pollack, Mia Thörnblom och andra orakel som peppar, stärker självkänsla och visar på verktyg att få livet på rätt spår.

Alltid inom synhåll, ovanför dörröppningen kökssoffan eller någonstans på väggen i hemmet. Ordspåket gav vägledning om vad man hade för inställning till livet: God vän alltid välkommen, Ingen klippa är såsom vår Gud, Små små ord av kärlek….eller som här: Träget arbete och till sist en trogen bön,gör dagen glad och gör kvällen skön.

Pudelns kärna…..

Av , , Bli först att kommentera 8

Nyckeln till lycka är förnöjsamhet, att glädjas åt det man har – här och nu. Hur ofta suckar och spanar vi inte efter något bättre i tillvaron istället för att faktiskt se oss omkring och glädjas över det man har. Ännu en fråga om attityd, om  inställning till livet, jobbet och kärleken.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Minnenas värld…

Av , , 4 kommentarer 6

Ännu en fin bonad  inskickad av Agneta Ä

Ett tydligt ålderstecken är tydligen detta med barndomsminnen. På senare år kommer de uppoppande ur mitt minnes skattkammare – händelser som jag glömt men som nu aktiveras igen. De känns som en skatt och hjälper mig att lägga mitt eget levnadspussel.

Jag har en teori att det är mitt jobb och arbetet med "Tankeväckaren" som aktiverat och dragit igång oväntade processer i mitt huvud.

Mina minnen hjälper mig att "städa" i min livsryggsäck, packa om, stuva ihop, göra mig av med skräp och "rama in" klenoderna. Tidsperspektivet ger en dimension av förlåtande,fördragsamhet och accepterande av händelser.

Det är skönt att förlåta sig själv och andra. Skönt att kunna få möjlighet att "tänka om" skärpa sig och omprioritera vad som är viktigt här i livet. Jag börjar äntligen att tycka om mig själv nu. Tänk att det skulle ta ett halvt sekel……

 

I obygd´n, bakom all ära och redlighet….

Av , , Bli först att kommentera 8

där ….hittar R mängder av små "smultronställen" med käcka boaseringar, grälla tapeter, grillriga korkmattor och annat som triggar igång hurven hos mig. Att det finns så många avkrokar i norrlands inland representerade på hemnet är rätt imponerande.

Han lockas själv ofta av dolda kvaliteter som ladugårdar, snickeriverkstäder, traktorgarage och timrade logar och försöker fresta mig med näpna bagarstugor och närbelägna vattendrag.

Någonstans i drömställesjakten glömmer han bort att jag ännu är i arbetsför ålder och inte vill pendla 27,5 mil morgon och kväll till ett hederligt arbete.

Vår ursprungliga kravspec – absolut strandläge, åretrunt-standard, gäststuga och fin omgivning – gärna både älv och hav -inom 4 mils radie från Umeå, verkar ha kommit i skymundan.

Något litet eternitruckel i Sursegmyrträsk kommer inte på fråga. Inte om man vill leva och bo tillsammans med mig i allafall. Jag kan ha viss  fördragsamhet med standarden och vara villig att renovera om läget är rätt. Läget är det viktigaste – och så sällskapet förstås.

De sista ljuva åren

Av , , 4 kommentarer 14

 

Fick samtal från R:s gamle far som var på plats i Gauto vid hörnfönstret med världens finaste panoramautsikt över Tjäkta och Svaipa.

Medan telefonsamtalet pågår kan jag se denne gamle man för min inre syn, silhuetten av hans karakteristiska profil där han ofta redan från mycket tidig morgon är bänkad vid köksbordet och ser ut över landskapet. Det land, de skogar, fjäll, stigar och sjöar som varit "hans". Där han känt till vidderna och vägarna. Den plats hans älskar.

Jag undrar hur det känns i hans bröst när som nu hälsan sviktar, benen blir sämre och framtiden krymper. Idag när jag talade med honom och han så målande beskrev hur snön ligger vit på Svaipa, hur färgerna glöder, vattnet speglar och ishinnan ligger tunn och blank i viken, så hörde jag kärleken i hans röst. Tillsammans med vårt andra samtalsämne – hans sviktande hälsa här och nu – klingade kärleksförklaringen till platsen intensivare än förut.

På mina kinder rann tårarna, fast det fick han förstås inte höra. Jag blev både gripen och fylld av längtan till vårt gemensamma paradis. Han är ju en del av det – min fina polare Ove.

4 kommentarer
Etiketter: , , ,