Stackars gammeltomten. Hur han funderar... Fick den här fina varianten av "Tomten" på bondska av en läsare förra året. Den är väl värd att läsas igen...

TOMTEN

Midvinternattens köld jer håhl,

Men hä jer ingen fara, värre att bo ti en ödegåhl

å alldeles ensammen vara.

Hussbonnfolke ha flytte dill stan,

Vart less att si bara tall och gran.

Dem tyckt, hä var tråkit på lanne,

Å ville väl frest na anne.

Jag står vid min gamla lagårdsdör

Å si oppi mårnegöbben.

Han skin no blichli nu söm för

å rulätt önner skäggstöbben.

Gammal å ensammen han söm jag,

Men nog få han sällskap en vacker dag.

Han få no nyårskyss`n

Snart å sjölve ryss`n.

Jär i fusen finns int e liv,

Dålet no loppen på gölven.

Å åt somren få vi fäll si,

Öm hä köm hit na sölven.

Ingen hunn finns, som visp en romp

åt en gammal å trogen tomt.

Jag grubbel på den saken,

Därför jer jag sä vaken.

Aller hä hucker, å aller hä rööt,

Aller hä bräk eller gala,

Hä bara gneka ti en ödegåhl

Å tanka min dem mala.

Ja ly å ly, å allömstass

tyss ja hör e flyttarlass.

Folkä fera å räka,

Sen dem ha hedd bort kräka.

Jag å våhl tvjungen att flytt åt stan.

Nu skå ja raka å klipp mä.

Lagårdslukta tö fäll sitt kvar.

Ti badhusä kanske dem skick mä.

Men bada tro jag int att ja töhl,

Dem börst skinnä, sä hä gå höhl.

Ja gruv för å kle å mä naken,

Därfär jer ja sä vaken.

Fick ett så trevligt mail av  en läsare. Tack Monica Sandgren! Hon bifogade en kul variant på dikten "Tomten". Författaren är okänd, men dialekten känns väldigt  välbekant. Jag tar mig friheten att dela den till er alla.

TOMTEN

Midvinternattens köld jer håhl,

Men hä jer ingen fara, värre att bo ti en ödegåhl

å alldeles ensammen vara.

Hussbonnfolke ha flytte dill stan,

Vart less att si bara tall och gran.

Dem tyckt, hä var tråkit på lanne,

Å ville väl frest na anne.

Jag står vid min gamla lagårdsdör

Å si oppi mårnegöbben.

Han skin no blichli nu söm för

å rulätt önner skäggstöbben.

Gammal å ensammen han söm jag,

Men nog få han sällskap en vacker dag.

Han få no nyårskyss`n

Snart å sjölve ryss`n.

Jär i fusen finns int e liv,

Dålet no loppen på gölven.

Å åt somren få vi fäll si,

Öm hä köm hit na sölven.

Ingen hunn finns, som visp en romp

åt en gammal å trogen tomt.

Jag grubbel på den saken,

Därför jer jag sä vaken.

Aller hä hucker, å aller hä rööt,

Aller hä bräk eller gala,

Hä bara gneka ti en ödegåhl

Å tanka min dem mala.

Ja ly å ly, å allömstass

tyss ja hör e flyttarlass.

Folkä fera å räka,

Sen dem ha hedd bort kräka.

Jag å våhl tvjungen att flytt åt stan.

Nu skå ja raka å klipp mä.

Lagårdslukta tö fäll sitt kvar.

Ti badhusä kanske dem skick mä.

Men bada tro jag int att ja töhl,

Dem börst skinnä, sä hä gå höhl.

Ja gruv för å kle å mä naken,

Därfär jer ja sä vaken.