Min grönärgade änglapojke kan inte se ut genom lilla toalettfönstret idag. Hans vanligtvis fantastiska utsikt över Tjaktjaure och morgonsolen är dold bakom tjocka snödrev.

Natten har bjudit på kraftig snöstorm och emellanåt även rytande orkanvindar i kombination med kraftigt snöfall. Söndagskvällens vanliga ström av hemvändande norskar efter en helg i Sverige, vände plötsligt och med ens hade vi folk i flera stugor. Med risk för att bli sittande i Mierkines dygnsvis tog de chansen att få sova i en säng istället för i bilen eller i väntstugan vid vägbommen. Det blev till att tömma skåpen på sänglinne och handdukar.Till och med Silverexpressen med passagerare huserar här i natt. Just nu är det högst osäkert om vägen alls kan öppnas idag.

Vår efterlängtade lediga måndag som skulle avnjutas på isen och i ripskogen spolieras av vädrets mäktiga krafter.  Det får i stället bli arbetsdag med snöskottning och butiksjobb. Trist för Robert som för första gången denna vinter orkade och tänkte jaga ripa. Igår var isen full av stadiga skoterspår och massor av nyborrade fina fiskehål - drömläget för mitt måndagsfiske ihop med att huggtabellen lovar fint fiske. Idag är alla hål och spår igenspacklade av naturkrafterna. That´s life - i Sandviken:) Men vi trivs och tänker njuta av denna marsmåndag ändå.

Gårkvällens mäktiga oväder är idag som bortblåst och solen strålar från en klarblå himmel på spegelblank sjö. Det är gudomligt vackert. Men det var även mäktigt att känna sin litenhet inför åskans tordön och kraft. Mäktiga skådespel på himlen som vittnar om naturens storhet.

Från spegelblankt ena minuten till kraftig västanvind en stund senare. Så tvära kast ser vi här i Sandviken. Min spontanimproviserade fisketur på jakt efter det synliga storstimmet blev istället en trasslig historia där långedrag drev in i elmotorn och jag hade fullt sjå att hålla kurs. I vanlig ordning blir man lika överraskad över naturkrafterna varje gång. Nu åter till rivning, renovering och omstuvning av den miljon saker som inte har fått någon plats ännu. Det är liksom lite trångt här:)

 Vaknade tidigt till en underbar syn. Utanför kojfönstret låg vattenytan blank, himlen var blå och de små vita husen låg som ett vackert pärlhalsband längs vattnet. Vi somnade sent omsider efter en trevlig kväll där hela sällskapet om ca 40 pers bjöds på middag av jubilaren Thomas och Kerstin hans fru.

Istället för John Blund, infann sig för min del ett mystiskt sorlande ljud som onekligen lät som om vatten läckte någonstans. Efter att ha försäkrat mig om att det var torrt på R:s del av sängen;) så började vi söka vart ljudet kom ifrån. Vi kom aldrig fram till någon lösning utan somnade till sist ändå.

Som den gamla landkrabba jag är, så ter sig understundom  båtlivets alla nya termer något ovana och båtars konstruktion är ännu ett lite småfarligt mysterium, men R öppnade i den sammetsmjuka medelhavsnatten sin trygga ingenjörsfamn och försäkrade den här lilla oroliga inlandsbon om att vi knappast kommer att sjunka. Erinrade mig ett uttalande jag tidigare gjort angående mig själv: Jag har genom året tillägnat mig stor flytkraft och det ska nog till en kraftig karl eller stora naturkrafter för att lyckas dränka mig!

Idag bär det av till Hydra en närbelägen ö. Det ser ut som att ännu en underbar dag ligger framför. Vår skeppare Pelle är en fantastisk man med sin trygga framtoning, mysiga personlighet och sina kunskaper. Vi är i goda händer!