585 g ren skönhet.  De vackra och så goda rödingarna som finns i vattnen här omkring är verkligen en gudagåva till människorna.  Jag kände att de var på gång idag. Så nu beger vi oss ut en stund på siestan och provar lyckan igen.

Började dagens fiske kl 06. Nattens storm härjade fortfarande och jag var flera gånger nära att blåsa omkull där jag stod på isen. Rödingarna var redan vakna och snart anslöt Marietta. Innan klockan var 08  var det dags att åka hem och avlämna den första tunga fiskpåsen.  Finaste klenoden vägde 595g och snart var jag på väg ut igen för att fortsätta det njutningsfulla fiskarlivet. När klockan närmade sig 13.00 var jag helt slut, trött och snöblind. Nu först känner jag mig pigg igen men jag tror ändå att jag väntar tills imorgon bitti med att fara ut igen.

De här speciella vårvinterveckorna är årets bästa. Och innan man hinner blinka är förfallstiden här och isen far. Vi hoppas dock på en månad till i allafall, även om blidan har slagit till med full kraft redan idag. Plusgraderna tillsammans med den starka vinden och solen förstås far hårt åt snön. Snart flyter isen upp och då gäller det att fånga de gudomliga veckorna när man har en miljon hål att välja bland. Solen stiger upp allt tidigare och man hör hur naturen vaknar till liv. Både ripor och rävar flörtar för fullt i skog och mark. Våren är på väg även här ovan polcirkeln.

En fin fyrahektos röding behagade glädja mig idag tillsammans med några lite mindre kompisar. Hela färgskalan från mörkt röd till rosa och silver representerades. Det passar ju ypperligt den här tiden på året. Man kan bli tårögd för mindre!

Man skulle kunna tro att han missförstått sin roll som stående fågelhund när han i stället agerar som en sittande fiskarhund

Alldeles under den 4 cm tjocka isen simmar sådana här fina fiskar. På ca 20cm djup är de som mest alerta. Nu tar jag min glada vovve med mig och går ner på isen en stund. Snickarfikat är förberett och jag kan ta lite ledigt.  LIte lunchröding har väl aldrig skadat. Det är det här som jag älskar nästan mest här i min vardagsvärld.

De senaste dagarnas tö och nu ett grått vårregn far hårt åt isen som  börjar se mer än lovligt luggsliten ut. Trots detta så for några tappra skoteråkare tvärs över sjön så sent som i lördags. Närmast land  så smyger några rödingar och gör vakringar - mest bara för att retas. Om jag går ut med kastspöet så fångar jag nog bara Titanic än så länge, men snart så är det dags för spinnfiskepremiären. En erfaren fjällfiskare berättade härom dagen att när isen har rivit så är fisken huggalna ett tag. Det ser jag verkligen fram emot!!

Den ofrivillige fiskaren har underkastat sig och pimplar (om än aningen håglöst)  för husfridens skull. Det var verkligen inget fel på vädret denna vackra majdag.

Björntoppen på lite närmare håll än vanligt.

Stackarn. Han har redan  fått röding två gånger denna vecka och är ganska less;)) Ännu "syndare" är det om mig som "måste" fiska nästan varje dag;))

Åkte ut och fiskade vid 06.30. Fåglarna var också vakna. Ugglan och kråkan krigade i vanlig ordning och jagade varandra kors och tvärs. Det mystiska fågelljudet - som jag tror kommer från en pilgrimsfalk - hörs hela tiden som en korseld mot hackspettens smattrande. Talgoxarna gör sitt bästa för att imitera en osmord cykelpump och det känns att våren är på gång.

Min vän kråkan och fiskätaren som troget följer i mina spår i väntan på småfisk blev besviken idag då all fisk fick följa med hem. Ett par timmar och några matrödingar senare återvände jag till hemmets härd för grötfrukost och lite gemytligt småprat över frukostkaffet. Robert öppnade butiken kl 8.00. Nu blir det till att kavla upp ärmarna. Först en massa pappersjobb och i eftermiddag kommer varorna. Men i sanningens namn skulle det vara ljuvligt med en liten förmiddagstupplur i en dunsovsäck på ett renskinn....men, men...man kan ju inte få allt här i världen. Det får bli en annan dag.

Igår kom en glädjestrålande man och rapporterade att de hade lyckats tillryggalägga 10!! mil på skoter under dagen. På frågan om de hade fiskat såg han bara frågande ut. Deras nöje var tydligen själva körningen. Idag har jag kört ett par mil med Robbans hårt mobbade Lynx på den tilltänkta färden till Hemligtjärn. På grund av hårt väder på fjället så blev det ändrade planer och vi höll oss efter den pistade leden mot norska gränsen och fiskade istället i Gouletis. Det gick bra, åtminstone för fisken. Marietta lyckades få en fin röding men för övrigt var det dött. Leden var jättefin. Skotern gick som en rem, men jag kan ändå inte låta bli att förundras över det nöje som folk ser i själva skoterkörningen. Jag kan köra länge och stå ut med strapatser - om - men bara om resans mål är ett fiskevatten. Här kan Karin Boye slänga sig i sjön. Det är inte vägen som är mödan värd, det är fiskandet - med eller utan fångst.

Det blir nog till att tejpa upp en tidning på köksfönstret för att inte frestas att titta ut på allt det underbara. Svinkallt med ack så vackert! Här måste vi ta itu med administration, pappersjobb och allt sånt där trist som livet tyvärr även för med sig. Skynda skynda skynda.... Kanske ändå en röding eller två hinns med i eftermiddag!

Fiskarpontisar ska håll ihop...Ett fruktansvärt gulligt talesätt...speciellt när R berättar om hur han som barn  ville följa pappa och fiska och uttalade dessa bevingade ord.. Nuförtiden är det lite sämre med den saken, närmare bestämt av den anledningen att han inte gillar fiske nämnvärt mycket, men jag - hans fiskarpontis tycker ändå att det ska gälla. Idag följde han mig på fisketur för första gången sedan i augusti, borrade hål, pimplade, blundade mot solen och betedde sig som en alldeles utmärkt fiskarpontis. Jag bara njöt av sällskapet. Att det sedan blev jag som räddade middagen ska vi låta vara osagt;) Nu är vi mätta, har fått upp kroppsvärmen och mår riktigt gott. - 28,9 ute och jag tror att även morgondagen bjuder på strålande sol.

Vart tar veckorna vägen? Nyss var det torsdag och nu är helgen över. Som så ofta avslutades helgen med ett fantastisk väder och flera av helgens gäster suckade och ville inte återvända hem. I morgon om vädret står sig, så ska jag njuta av några lediga timmar vid pimpelhålet. Jag har längtat så idag, och knappt vågat titta ut på det gnistrande landskapet, men snart är det måndag igen och DÅ får rödingarna se upp.

Idag när jag stod där mitt ute på sjön i det gnistrande solljuset denna iskalla dag och drog röding efter röding kunde jag inte låta bli att undslippa mig ett något tidigt vårskrik. Ett riktigt starkt och kvittrande wohooo steg mot den blå himlen. Inte en kotte inom synhåll, bara jag, fisken och den fridfulla fjällvärlden. Jag hoppas att pappa Alvar någonstans från sin himmel fick se mig, min fiskelycka och min berusande glädjeyttring över att få befinna mig just här och nu. Han om någon skulle förstå. Jag tänkte på pappa, på hans fjällresor under några år där han åkte bort ett par dygn vid första maj för att fiska röding. Hur brunbränd och stolt han var när han kom hem med all den fantastiska fisken. Ett år hade han fått 40 kg och vi åt röding ända fram till påska följande år. Det är från honom jag fått mitt starka fiskeintresse och det känns som det finaste arv han lämnat efter sig till mig. Nu blir det stekt röding till Alla Hjärtans Middag. Strax kommer R hem. Han tycker att det är fina fisken att ha en sambo som kommer hem med all god fisk. Lucky me!

Dags att tanka batterierna. Nu har kvicksilvret stigit och det är bara - 15. Solen skiner och kaffetåren är på plats. Härmed beger jag mig ut med skotern och den nylagade motorisborren för att trots huggtabellens negativa besked försöka lura fast en eller annan röding. Kameran får nog följa med. Jag tänker njuta av måndagens lugna lunk efter en mycket intensiv helg med mycket arbete och långa dagar.

Att vara kort i rocken underlättar inte direkt när man ska tjava ut på isen  i djupsursnö med en botten bestående av 15 cm ovarnevatten. Kunde man kanske uppfinna ett par utombordsskidor så man raskt kunde brassa iväg över sjön? Tanken är inte dum. Dessvärre skulle man väl förlora en del av den fysiska träning det innebär att behöva lyfta benen hööögt, släpa på en isborr OCH på den tunga fiskpåsen:) Middagen är räddad. Som vanligt. Den här sjön kommer man nästan aldrig tomhänt hem ifrån. Storvännen är ute på premiärskotertur efter revbenshaveriet och kör upp ett spår åt mig som förhoppningsvis fryser till inatt. Imorgon ska jag prova att fara ut direkt på morgonen och fiska. Isen är 60 cm tjock så man kan känna sig fullkomligt trygg även om det känns lite läskigt med vatten på isen. Snöns tyngd skapar fenomenet ovarnevatten.

En kort fisketur hanns med i eftermiddag. Att få stå där lite på distans från livet, bara inandas frisk fjälluft och vänta på hugget med stort H, det är livet på en pinne. Man hamnar nästan som i ett tranceliknande tillstånd och det är SÅ vilsamt. Tyvärr har det börjat komma "ovarnevatten" nu och det är lite tunggått på isen. Hoppas på några svinkalla dagar så det fryser till ordentligt. Nyfångad röding och mandelpotatis på tunnbrödsmacka till lättmiddag, var precis så gott som det låter. Nu stundar en ganska behaglig sändagskväll efter en hektisk helg. Endast en del beställningsjobb återstår.

Dagens fisketur resulterade i en riktigt god fisklunch. Fisken i den här sjön är otroligt god, och pinfärsk röding med mandelpotatis och Släppträskbröd, går inte av för hackor. Min fiskarkompis Marietta har små bjällror som hon klämmer fast på spötoppen, och kan därför fiska med två spön samtidigt. Ljuv musik när bjällran skvallrar om att det är fisk på kroken. Jag ska minsann också införskaffa egna bjällror:)

R börjar så sakteliga återhämta sig i revbensspjällen och är faktiskt på benen småpysslandes med lite av varje. Med lite tur så kan vi åka som planerat och besöka föräldrar i morgon. Dessutom som bonus får jag träffa Siggeliten, min lilla tomtenisse och mitt nyaste barnbarn. Ja vi får ju träffa hans föräldrar med förstås:) Håll nu tummarna för att gubben kryar på sig så han orkar åka bil . Jag ska köra SÅ mjukt och försiktigt.

MIn egen namnsdagspresent till mig själv var detta bling-bling-kit. Imorgon efter julottan i Jäkkvik så ska vi fara med Sven o Marietta till "Mariettas tjärn" Där finns tydligen de riktigt stora elefanterna!!

Så var det äntligen dax för efterlängtad skoterpremiär och för första gången skulle vi få se Sandviken från fjället. Lite skumpigt var det förstås eftersom snön ännu inte är så djup. När vi trixat oss upp genom björkskogen så stannade R sin skoter och vände sig om. Jag stannade och tittade bakåt. Tjoho vilken känsla! Riktigt hisnande vackert med snöklädda fjäll och så vårt Sandviken långt därnere som ett litet leksaksland. Natuligtvis glömde jag kameran hemma, men räkna med att den följer med nästa gång. Vi träffade ett gäng fiskare på Muitunis, men de hade inte fått något så vi återvände hem. R åkte hem till lördagsruschen och jag stannade på en grund  och fiskade en stund. 4 fina rödingar och ett par rejäla hugg. Jag såg mig omkring, lyssnade på tystnaden och kände mig oerhört rik och previligerad. Lördagsrusch i stan känns vääldigt långt borta.

Skymningen faller intensivt blå över nejden. Över isen närmar sig ljusen av de sista skotrarna på hemväg från dagens fisketur. Fler gäster är i antågande och uppe vid vägen glimmar en välkomnande marschall i vintermörkret.Vi förstår att "förstaisen" lockar. Nyss kom jag in från en liten fisketur. Tre fiskar blev stundens skörd. Jag hade ett par riktigt fina napp här i Tjaktjaure och har även fått fina fiskerapporter från andra fiskare idag som provat andra sjöar. Leden är nu tydligen farbar till Östra Muitunis. Jag ser fram emot att få ge mig i kast med de stora omtalade firrarna där. Det ryker från bastun och känns fredagskväll i atmosfären. Jag önskar er alla en riktigt fröjdefull fredagskväll.

Efter en god renskavsmiddag  med vännerna Sven, Marietta och Ernst, kom vi oss så äntligen för att testa det vi spekulerat om vid några tillfällen - mörkerfiske. Med den nyinköpta batteridrivna strålkastaren i högsta hugg, begav sig två  enträgna fiskarbrudar ut i mörkret och snålblåsten med favoritpirkar och isborrar. Man kunde se sandbotten klar i ljuskäglan och det såg helt optimalt ut. Det tyckte däremot inte rödingarna som  endast lyste med sin frånvaro. Nya friska fiskartag imorgon i dagsljus.

Bildbevis på att snön nu kommit till oss. Kanske det var årets sista fisketur i båt som Erik och jag gjorde idag. 4 goda rödingar fick följa med hem till middagsmat.

Fick nyss se det första beviset på att rödingen inta bara vakar utan även hugger i sjön Tjaktjaure. Ett par av campinggästerna kom nyss iland med ca 10 fina rödingar och en öring. Nu MÅSTE jag bara få komma mig ut på vattnet. Annars går jag mest omkring och småmyser, pratar med gäster, tittar på bodar och stugor och hela tiden dras blicken till det spegelblanka smaragdgröna vattnet och till fjällen. Mitt hjärta värker av glädje och stolthet. Snart får vi nog besök av en jobbarkompis och hennes man som semestrat i Bodö och åker förbi här på vägen hem.

Visst är det vackert så man nästan tappar andan? Bilden föreställer Sandvikens Fjällgård i norrbotten. Den ligger direkt vid Silvervägen på en vackert belägen udde i sjön Tjaktjaur endast ett par mil från norska gränsen. I mitten av augusti tillträder vi. Tänk att vakna där en spegelblank morgon och ha rödingen alldeles in på knutarna.....

Ännu en trevlig kväll till ända. Oj så mycket gott vi har ätit ikväll. Rödingen är uppäten och följdaktligen är det ett legalt skäl att fiska nya i morgon innan vi styr kosan hemåt. Mätta nöjda och trötta avslutar vi kvällen med lite slötittande på dumburken. Våra gäster har gått hem till sig och tröttheten kryper in under skinnet. Varför går en helg så fort förbi?

Jag har en intressant vy framför mig där jag sitter. R håller på att lägga silikon mellan kakel och bänkskiva iförd ett par genuina fiberpälskalsoner av den riktigt gamla stammen. Samtidigt klagar han på att det är så varmt här. Själv håller jag som bäst på att återfå blodcirkulation i alla nedkylda extremiteter efter 8 timmars fiske denna  grådassiga dag. Snart kommer Ulf och Inga-Lill hit. Då ska vi kalasa på dagens fångst. Trevligt sällskap och god mat är en oslagbar kombination eller hur?!

Vaknar till en mjölkvit och för ögat ogenomtränglig vägg av snörök utanför fönstret. Inte riktigt den syn jag hade hoppats på. Vi hade beställt sol och vindstilla, men det kanske är övermaga att förvänta sig kanonväder för tredje året i rad. Robban hade med sig 25 säckar toppdressing till gräsmattan men det får nog bli en annan gång. Gräsmattan som var bar när vi anlände i natt är nu täckt av ett decimetertjockt snötäcke, och isen som igårkväll låg spegelblank som ett salsgolv är likaså täckt med snö som döljer alla gammhål. Det är bara att börja om.

Det blir att jobba några timmar och avvakta att busvädret lugnar sig något. Storstöveljakten måste bli framgångsrik och maggot inhandlas innan vi kan bege oss ut på rödingjakt. Ingenstans efter resan fanns det maggot att köpa, men det brukar alltid finnas att köpa här på plats.

Hemma igen efter en låååång bilfärd. Vi har varit en sväng upp efter Silvervägen idag, nästan ända upp till norska gränsen, så sammanlagt har det nog blivit nästan 60 mil bilkörning varav de 20 senaste i kraftig snörök.

Nu är fisken i frysen efter att ha förevigats. Visst hade det varit önskvärt med fler rödingar men vi är ändå nöjda och ska njuta av en god middag endera dan.

Idag bar det iväg på en kortare fisketur med sikte på Gavas - ett fint fiskevatten ca 2 mil bort. Vi kom iväg sent eftersom en av gubbarna inte var kry på morgonen. Det var nog lika bra för min del eftersom jag inte heller är pigg än.  

Påbyltad efter alla konstens regel i det bistra klimatet dundrade vi iväg med vår skoterkortege. Jag kände mig lite som isdrottningen herself där jag satt som en större sortn`s kåldolme i pulkan inklämd mellan två motorborrar, renskinn och vedträn. Framför oss dundrade de tre musketörerna och banade väg genom snöröken.

Vädret var mulet och snön hängde i luften så vi fick inte se fjällvärldens undersköna prakt även om vi visste att den fanns där. Man kände sig ganska utsatt där instängd i plastkokongen utan minsta chans att förmedla sig med omvärlden, och R körde som vanligt med gasen i botten. 

Fisket kunde ha varit bättre för min del som blev utan fångst. Gubbarna fick nio riktigt fina rödingar varav R fick två, men i ärlighetens namn gav jag honom det optimala spöet riggat med den bästa pirken och en helt oemotståndlig upphängare. (vad gör man inte för att  försöka få vännen fiskesåld)

Imorgon blir det nya friska tag och jag är grymt taggad på revansch. Just nu råder klädkod långkalsong och strax blir det paltmiddag och brasmys med ett gäng snälla och trevliga gubbar. Det går ingen nöd på mig!

Nyss, när jag stod nedanför stugan och fiskade så hörde jag plötsligt  ripans karaktäristiska ljud. 75 m bort i björkriset satt en liten flock snövita ripor och betade. De var knappt synliga i allt det vita, men då och då flaxade de till och omgrupperade sig . R smög närmare och lyckades fånga dem på bild innan de insåg vem de hade att göra med och flög sin kos. Om det var dalripa eller fjällripa hann vi inte se, men det kändes fantastiskt att få se dem så nära inpå. Det hade förstås varit fantastiskt att dessutom få en röding eller två, men förutom ett par försiktiga napp så blev det inget. Nu ska vi strax packa ihop och dra oss hemåt via Vindelgransele och lilla mor.

Idag har kvicksilvret nästan krupit ned till - 30. Nu får yr.no skärpa sig. De hade utlovat -19 idag. Jag försjunker i drömvärlden med alla dessa fantastiska klipp på youtube från häftiga fiskafängen och kan riktigt känna tyngden i reven och föreställa mig glädjen hos de stolta fiskarna. Har du tid så kolla även in kikmete.se Där finns några riktigt trevlig filmer och en massa annat godis för oss fiskare.

Hemma och mellanlandar efter en kort fisketur. 1 röding och 3 släppfiskar hittills. Nu blir det tacos till lunch och kanske en tupplur på terassen - världens bästa powernap-ställe med milsvid utsikt. Nästan synd att blunda.

Dax igen för dagens första fisketur. Vi har just haft efterslängskalas på soldäcket med stuggrannarna. Chokladtårta med hallonmoussefyllning, nybakade kanelbullar och ciderbål. Kaffetår till detta förstås och strålande solsken.

Det finns tårta kvar. Kom hit vettja!!

Min farfars fina röding snidad av Fransson från Lycksele. Nu är den min.

Farfars fina fjällröding

Idag kom min kusin Åke och överraskade tillsammans med sin Mona. De förärade mig en fantastisk present som jag minns från min barndom, där den då stod i farfars finrum på skrivbordet.

Jag minns hur jag följde konturerna på den vackra snidade fjällrödingen med pekfingret och undrade om det var en riktig fisk eller inte.

Då och då under livet har jag tänkt på den, och varje gång framkallar den omedelbart minnet av den svala luften i farfars finrum, doften av nyutslagen porslinsblomma och smaken av hemkokta karameller.

Ni som hört min Tankeväckare vet hur mycket min farfar betydde för mig i barndomen. Han, vars vadmalsknä jag som barn ofta satt i efter middagen, han som ritade så fina ekorrar och rävar på baksidan av gamla Sverigekuvert och som lärde mig att ro på Småträskets blanka vatten en sommarkväll när jag var 7 år.

Han som kallade mig för ''lörvtacka'' och som körde sin specialramsa när jag var ''tjörmut''. Tripp, Trapp, trull. Ingalunda lurv. Harta, kvarta, kvinta get´n, böcken, skörv.

Nu är den min och kommer hädanefter att rankas till en av mina finaste ägodelar. Den kommer att få hedersplatsen i mitt vitrinskåp, så att jag kan se den varje dag och påminnas om mitt ursprung.

När jag öppnade paketet och insåg vad det var, så blev jag mycket rörd och glad. Tack Åke för att du tänkte på mig som ''rätta händer''

Maränglandskapet kring Badasjokk.

Dagens rödingfångst ligger nu i tryggt förvar i våra magar. Röding, potatismos och husets sås smakade utmärkt efter en lång dag. Robinson på tv, strategidiskussioner och lite smaskens fulländar en bra dag.

Hem ljuva hem, borta bra men hemma bäst....kärt barn har många namn. Att få komma in i stugvärmen när man är lite hurven efter att ha tillbringat en hel dag ute i den friska kyliga men soliga luften, det är ren och skär njutning. Fisket har varit dåligt även idag trots synbarligen optimala förhållanden. Till vår tröst har vi mött andra fiskare som likaså blivit utan. Roger fick tre rödingar och Tommy har fått en. Jag och Robert blev utan, men det är bara att spotta i nävarna och ta nya tag, det är fisket i ett nötskal...man vet aldrig när den perfekta fiskardagen kommer. Hoppas att vi hinner fiska n¨gra timmar i morgon med, innan vi styr kosan hemåt.

Efter förmaningstal och löften om försiktig körning fick R en ny chans att skjutsa mig i pulkan. Han har nu justerat den och det blev en stor förbättring. Dagens pulkresa i puckelpisten var nästan bekväm. Många vackra vyer har vi sett och även fotograferat, men kameran verkar inte riktigt frisk, så vi får se om jag lyckas delge er färska Gautobilder. Ikväll blir det pinfärsk röding med potatismos. Sitter här i soffan och skriver inlindad i en skön pläd och med brunbrända trötta tv-tittande gubbar skönt tillbakalutade i soffa och fåtöljer. Livet är ganska skönt just nu!