Gunnels Guldfyndigheter

Välkommen hit!

Jag hoppas att du skall trivas här och jag uppskattar verkligen om du tar dig tid att skriva en liten kommentar eller trycka på "tummen upp-symbolen". 

Kommunikationen med dig som läsare är ju själva bränslet i mitt skrivande.

Jag är: Västerbottning i exil, Fjällgårdsinnehavare, Livsnjutare, Fiskare, Mamma, Mormor , Farmor, Demenssjuksköterska och Föreläsare

Bloggar mest om:  Livet förr och nu, Vardag och fest, Tokut och likt, Sandvikens Fjällgård Äldreomsorgen och demensvården   

Vill bjuda dig på:  En blandad mix ur livets smågodispåse. Salt, sött och syrligt om vartannat. Här förekommer tvära och ibland halsbrytande kast mellan lättsamt och allvarligt
 

Mina nära och kära:    Daniel, Britta Sixten och Vera i Sthlm, Sandra m Christian Oliver och Alice i Göteborg, Isabelle m Jesper o Vilgot i Göteborg. Alexander i Umeå, Roberts son Johan m familj i Ansmark
 

Drömmer om att: Tankeväcka och nå ditt hjärta. Locka till skratt, igenkännande och eftertanke.

 
Värdesätter: 
Humor, vänlighet och uppmuntran. Tillmötesgående människor och okomplicerade lösningar

Ogillar: Jantelagen, glädjedödare,och "motarbetare" Förstår mig inte på missunnsamma människor som går in för att förminska andra medvandrare i jordelivet.

Gör helst:  Fiskar i fjällen, skriver, spelar och sjunger eller går på loppis.

Lyssnar helst på: Tystnaden i fjällvärlden, hjärtats röst och barnbarnen skratt.

Hemlig dröm: Att kunna få förutsättningar att skriva boken som jag ruvar i mitt hjärta.Den hemliga drömmen är nu uppfylld. Jag har de bästa av förutsättningar, och hoppas nu att tiden inspirationen och orden ska komma mig till mötes.

Skriv gärna till: gunnel_f@hotmail.com

De allra flesta bilderna i bloggen är mina egna. Hör av dig om du vill låna eller använda bilderna i din tur!

Välkommen åter!

www.sandvikens.se

 

Visar inlägg med etikett strapatser
Visa träffar från alla bloggar

Erik berättar - Avanäshistoria

Ännu ett gästblogginlägg inskickat av Erik Högberg

Det hörde naturligtvis till traditionen att konfirmeras även för ungdomarna i Avanäs. 1915 eller 1916 var det dags för min mor, Lydia Israelsson.

Tidigt, tidigt på morgonen påbörjade hon ensam färden till Lycksele. Den första sträckan rodde hon fram till Umeälven, 12 km. Sen gick hon de fyra milen till Lycksele. Mamma var inte så lång och det är lätt att för sin inre syn se de korta benen trumma på. I verkligheten kunde man nog inte se benen. De doldes säkert av en kjol ner till marken. På ryggen hängde säkert en ränsel.
 
Väl framme i Lycksele konfirmerades hon och därefter påbörjade hon färden tillbaka. Efter ca en mil övernattade hon hos bekanta. Således drygt sex mil för egen maskin och en konfirmation på det, detta inom ett dygn.
 
Dagen efter kunde hon ta det lugnt. Bara tre mil att gå och 12 km att ro. Otroligt vilka strapatser och umbäranden de fick utstå för inte fullt 100 år sen. Hur många av dagens ungdomar skulle klara en sådan strapats?
 
Erik Högberg

 
 

Mina senaste inlägg
Valfritt innehåll
free counters
Valfritt innehåll

<script src="http://js.bloggvarde.se/js/value.js?id=MTI5NDY2&d=2"></script><noscript><a href="http://bloggvarde.se">Denna blogg &auml;r v&auml;rd 349 232 kr</a></noscript>