Välkommen hit!
Jag hoppas att du skall trivas här och jag uppskattar verkligen om du tar dig tid att skriva en liten kommentar eller trycka på "tummen upp-symbolen".
Kommunikationen med dig som läsare är ju själva bränslet i mitt skrivande.
Jag är: Västerbottning i exil, Fjällgårdsinnehavare, Livsnjutare, Fiskare, Mamma, Mormor , Farmor, Demenssjuksköterska och Föreläsare
Bloggar mest om: Livet förr och nu, Vardag och fest, Tokut och likt, Sandvikens Fjällgård Äldreomsorgen och demensvården
Vill bjuda dig på: En blandad mix ur livets smågodispåse. Salt, sött och syrligt om vartannat. Här förekommer tvära och ibland halsbrytande kast mellan lättsamt och allvarligt
Mina nära och kära: Daniel, Britta Sixten och Vera i Sthlm, Sandra m Christian Oliver och Alice i Göteborg, Isabelle m Jesper o Vilgot i Göteborg. Alexander i Umeå, Roberts son Johan m familj i Ansmark
Drömmer om att: Tankeväcka och nå ditt hjärta. Locka till skratt, igenkännande och eftertanke.
Värdesätter: Humor, vänlighet och uppmuntran. Tillmötesgående människor och okomplicerade lösningar
Ogillar: Jantelagen, glädjedödare,och "motarbetare" Förstår mig inte på missunnsamma människor som går in för att förminska andra medvandrare i jordelivet.
Gör helst: Fiskar i fjällen, skriver, spelar och sjunger eller går på loppis.
Lyssnar helst på: Tystnaden i fjällvärlden, hjärtats röst och barnbarnen skratt.
Hemlig dröm: Att kunna få förutsättningar att skriva boken som jag ruvar i mitt hjärta.Den hemliga drömmen är nu uppfylld. Jag har de bästa av förutsättningar, och hoppas nu att tiden inspirationen och orden ska komma mig till mötes.
Skriv gärna till: gunnel_f@hotmail.com
De allra flesta bilderna i bloggen är mina egna. Hör av dig om du vill låna eller använda bilderna i din tur!
Välkommen åter!
Gissa vem som har ett helt uppslag i senaste numret av Bretonbladet? Vår lille bretonkille Leo förstås. Det är inte utan att man är stolt som en tupp. Skönt som motvikt till de stunder då man blir galen på hundrackarn som just nu testar gränser - och mattes tålamod, mest hela dagarna.
Jag trotsar vädrets makter och beger mig ut - rustad till tänderna med olika spön och frestande betesvariationer. Stuggrannen Patrik var nyss förbi och visade läskande bilder på fina rödingfångster från närbelägna fiskevatten. Man blir verkligen taggad! Hoppas rödingen är mindre svårflörtad än R som bara ser olycklig ut när jag förslår en fisketur. Vi gör som vi ofta gör - vi delar på oss. Han borrar en del hål till mig och får sedan återvända hem till för honom mer meningfull sysselsättning än fiske. Som den gamla ensamvarg jag är så går det bra även om det är lite trist. Den enda risken är väl att jag kommer bort mig i yrvädret.
Kommentarer: 0
Etiketter:
Yrväder
trotsåldern
fiske
ensamvarg
Starta en blogg!
Logga in
Registrera dig
Kontakt
Gunnel
Inlägg - RSS 2.0
