Starta en blogg!
Logga in
Registrera dig
Kontakt
Gunnel
Inlägg - RSS 2.0Idétorka - referat från spiselkransen
0
Repris på ett inlägg - ännu lika aktuellt denna februaritisdag...
Så står man här igen. Ännu en tisdag i den oändliga raden av hungriga vardagar. Kylskåpet innehåller samma gamla saker som vanligt och i frysen ligger stenfrysta fransyskor och annat långkok i väntan på bättre tider.
Motivationen räcker inte till några långkok eller avancerade experimenträtter idag, utan till och med blodpuddingen känns som ett oöverstigligt projekt. Visst är det spännande med mat, kryddor, recept från fjärran exotiska platser och glassiga magasin eller förnumstiga Buffénummer med rödkindade testpaneler poserande vid fyllda grytor och fat, men vissa dagar känns de bara "to much"
Blodsockret kryper stadigt nedåt och får mig att retroaktivt önska en åttonde skapardag från Gud.
Den åttonde dagen: Gud sade - varde pellets, och pellets fyllde hungriga magar jorden runt, till en lämplig nivå, gav mättnadskänsla länge och höll blodsockerhalter och kolesterolvärden inom lämpliga gränsvärden. Ingen behövde någonsin hungra mer, tjockna till, eller släpa oändliga kassar med förgänglig och kostsam bukfyllnad från stormarknader och snabbköp. De höll också hungriga sambos snälla och mätta länge (typ 24h) och spinkiga söner växte och uppfyllde tröjor och skjortnummer. Vore inte detta drömmen?
I detta förvirrade pre-middagstillstånd när mitt eget blodsocker närmar sig den kritiska lägre gränsen för tandgnisslande eller lättutlösta hysteriska utbrott, återvänder jag motvilligt från utopiernas drömvärld och rafsar ihop något ätbart. Medger dock något generat mitt utpräglade välfärdsbekymmer och är trots denna klagovisa egentligen ytterst tacksam för mat på bordet och fred på jorden.
Blodsockret kryper stadigt nedåt och får mig att retroaktivt önska en åttonde skapardag från Gud.
Den åttonde dagen: Gud sade - varde pellets, och pellets fyllde hungriga magar jorden runt, till en lämplig nivå, gav mättnadskänsla länge och höll blodsockerhalter och kolesterolvärden inom lämpliga gränsvärden. Ingen behövde någonsin hungra mer, tjockna till, eller släpa oändliga kassar med förgänglig och kostsam bukfyllnad från stormarknader och snabbköp. De höll också hungriga sambos snälla och mätta länge (typ 24h) och spinkiga söner växte och uppfyllde tröjor och skjortnummer. Vore inte detta drömmen?
I detta förvirrade pre-middagstillstånd när mitt eget blodsocker närmar sig den kritiska lägre gränsen för tandgnisslande eller lättutlösta hysteriska utbrott, återvänder jag motvilligt från utopiernas drömvärld och rafsar ihop något ätbart. Medger dock något generat mitt utpräglade välfärdsbekymmer och är trots denna klagovisa egentligen ytterst tacksam för mat på bordet och fred på jorden.
