Funderar på vilket uttryck som bäst kan beskriva min känsla just nu, men jag väljer mitt eget gamla: Hjärtat känns fullt som av ljummen kolsyra. En liten varm kropp lutar sig mot min axel, slappnar av och somnar om. Lycka – i sin renaste form.

Mormors nya "badkruka" en fyrkantig plastkorg funkade precis som jag trodde helt perfekt för ett kvällsbad åt en liten kerub på 8 månader. Vi kommer att hinna mysa mycket under den kommande veckan.

Har lyckan att få ha tre av mina favoritkillar samlade på en och samma bild. Nu har V anlänt till vykortet och mormor är alldeles kär och galen. Mer än vanligt vill säga!

Myggen börjar komma och flockar sig runt myggmaskinen i kö för en förhoppningsvis säker död….. Kanske man skulle skriva detta med lite mindre bokstäver ifall några militanta veganer får för sig att komma hit och rädda dem ur fällan. Men det kanske inte är riktigt lika angeläget att befria dessa små blodsugare som att släppa ut söta pälsdjur till en säker död.

På bokbordet idag – blandad litteratur. Dagens fråga – gissa vilken bok som är Robbans favoritlitteratur just idag? Ledtråd – se bilden nedan, och gissa vem som är lycklig som ett barn på julafton.

 Muttrar lite över kallblåsten, gör undan förmiddagsgöromålen i butiken och inne och gruvar mig för att gå ut och fortsätta påta i jorden. Det som jag är rätt dålig på, eller som jag kanske inte sätter högst på listan över saker jag helst vill göra. Förmodligen fick jag en överdos i barnaåren – bondjänta som jag är. Men likväl måste det trista tunga göras. R är hemma igen så vi fortsätter att så sakteliga beta av de saker som ligger överst på den gemensamma  första prio  att göra-listan. Eftersom det tillkommer tre nya saker för varje sak vi betat av så växer listan ständigt vilket känns aningen tröstlöst. 

Kallblåst är inte min och kroppens favoritväder precis och jag känner – precis som mor min – av kallblåsten i leder och muskler. Men nu skrudar jag mig i vindtätt, oskadligt och omatchat för att ge mig ut och tampas med sånt som inte får växa här och sånt som vi gärna ser växer här. Dessutom blir det bilstädning idag. Man skulle ha haft en personlig coach – en sån där kvinna som alltid var med i skogsplanteringen i ungdomens dar. Ett starkt glatt och peppande fruntimmer som älskar att arbeta i det gröna. Som gör att arbetet går som en dans. Men jag får försöka vara en sådan myself.  I mitt lag idag R det ju bara vi – me, myself and R. På´t bara!

Rackarns att det ska blåsa så in i bomben. Tillräckligt för att det inte ska vara roligt/njutbart att fiska. Minnet av kilosöringen vi fick härom kvällen kliar i fingrarna på mig. Leo tittade misstroget på mig när jag idag på hundpromenaden plötsligt började jogga!!!!  Men han var inte sen att haka på – alla 146 metrarna innan jag fick pusta en stund innan nästa sväng.  Jag har inte joggat på åratal. Något händer uppenbarligen i kroppen på mig nu. Jag känner mig lättare och njuter mer av promenaderna. Hoppas att det inte bara är en fluga. Jag hatar nämligen flugor;)