Fick ett låtskrivar-il idag. Det var länge sedan sist. Jag har en massa texter i en låda och en massa melodier i huvudet. Om jag vore lite mer teknisk så skulle jag kunna spela in, men det är för svårt för mig. Jag kan visserligen lägga på några spår på min eminenta synt, men sedan så stannar det i den.  Troligen  så är det ganska enkelt att överföra musik till ett usb-minne, men men.

Kom just ihåg ett av mina allra första teveminnen - när Family Four sjöng: De ska va gamla låtar, såna som man gjorde förr, nånting glatt, nånting enkelt så att alla hänger me - Nåt man känner igen som en kär gammal vän, det ska va gamla låtar det var låtar det!

 Oj vad frustrerande när man lagt ned tankemöda tid och engagemang på ett blogginlägg och så hänger sig Vk som så ofta nuförtiden. Kan ej ansluta...och så är allt man skrivit borta. Man tappar nästan lusten att fortsätta när detta händer gång på gång. Detta hände mig i morse - igen.

Tur att det var en underbar morgon, spegelblank sjö med glitter och rödingvak som lockade ut mig. Vem vet om det blir någon fler chans denna sommar. Rödingen försåg sig med mask och knaprade friskt och lyckades skickligt undvika att fastna på min krok.

Nu handlar det om packning, städning och en god kycklinggryta som skall inmundigas på altanen i solskenet, innan de  hotande mörka molnen når oss. Det är nästan skönt att vädret blir sämre. Det är lättare att åka då.

Gokvällen gott folk! Efter dagens värv tog vi båten och for ut på Umeälven på en kombinerad fiske och kaffe-på-maten-tur. Vi gör ibland så om sommaraftnarna att vi tar middag eller fika med oss ut i båten. Mysigt när vädret så tillåter! En ynka aborre blev dagens skörd, så vi får äta annat. än fisk till middag i morgon.

Nu har jag troligen ställt till det för mig. Det finns ett ordspråk som säger: Man ska inte sätta bocken till trädgårdsmästare. Det gäller nog samma för mig som i nyfikenhetens namn nu lagt till lite funktioner här i bloggen, men jag duger inte till att installera dem klart och vet inte heller om jag har gjort rätt.

Ett annat ordspråk är : En blind leder en blind...och om R tänker hjälpa mej i detta så blir det nog än värre.

Ju flera kockar desto sämre soppa ni vet....

Ja ja....Bra karl reder sig själv!

Men ännu är hjärnan loj, och kroppen lätt zombieartad. Gör den vanliga morgonrutten från sovrum till badrum till kök utan att vara fullt vaken. Nu bär det iväg till jobbet så det är bäst att skrämma igång de små grå. Bäst att jag börjar med att skrämma igång mina trötta karlar först. Deras sängar var visst ovanligt sköna just denna morgon.

Dagens fråga: Kan någon av er andra bloggare tala om för mig vad "sidvisningar på inlägg" står för. Det låter enkelt men jag förstår ändå inte. Kryptisk rubrik som jag inte begriper mig på. Sidvisningar på blogg förstår jag. Tacksam för någon klok förklaring.

Ha en riktigt bra dag allesammans!!

Jag håller med bloggpolaren Kalle om att det verkligen uppskattas i de fall där läsaren faktiskt tar sig tid och bjussar på några raders reflektion kring ett blogginlägg. Det betyder mer än ni kanske tror ,och tillför ny skrivarlust och bränsle att fortsätta.

Till er som ännu inte upptäckt den lilla "tummen-symbolen" så är även den ett sätt att visa uppskattning. Tryck så får du se! Och kom ihåg att om du kommenterar så kan du välja att vara anonym för oss läsare.

Att genom bloggen få svar på frågor är väl utomordentligt bra. Så dela med er av tyckande, tänkande och kunskap så får vi en levande och ännu bättre blogg! Tack till alla gamla, nya och nygamla vänner som kommenterat. Ni är uppskattade ska ni veta!

Men uppenbarligen har jag legat i topp ett tag. Jag är inte direkt bortskämd med att leda i något sammanhang överhuvud taget, så jag bestämmer mig helt enkelt för att glädjas åt det "så länge det varar " som bakterien sa. Vart alla läsare kommer ifrån är mig en gåta om än en angenäm sådan. Nog om detta!

"Kategorier" ser spännande ut, kanske man ska våga ge sig på att sortera bland sina hundratals inlägg. Frågan är bara om man någonsin hittar igen dem själv sedan.

Minns ni M A Numinens gamla landsplåga? En annan låt med liknande budskap är "Return to sender". Att återfinna gamla vänner och bekantskaper som man av olika anledningar tappat / slarvat / fumlat bort, har aldrig varit  lättare än det är nu, tack vare  teknikens alla möjligheter, sökmotorer, återföreningssajter och Facebook.

Jag skaffade "Fejjan" på skoj, och då mest för att kunna ha lite mer kontakt med mina barn runt om i världen. Det har visat sig vara ett utmärkt instrument även för att hålla kontakt med andra släktingar, vänner och gamla klasskompisar. Alla är ju inte där förstås, men bara detta år har jag återfunnit ganska många av de där människorna som man funderat vad som hände med, men även hittat nya vänner. Det är jag glad för!

Ungdomsvänner, skolkompisar, sådana som man haft en eller annan relation till.  Är det åldern månne eller kanske omdömet som skärpt till sig som gör att jag idag  tycker det känns så roligt att knyta an igen, se vad det blev av, byta några rader ibland, eller bara ge tummen upp eller tjoa till när man ser att det händer något speciellt.

Man kan säkert ha mycket åsikter om Facebook, och säkert finns det virus, kontrollfunktioner, spionprogram och all möjlig annan skit som jag är chanslös mot, men den risken tar jag. Jag har där lagt till även mitt flicknamn Hedman i namnet för att underlätta att kunna hitta mig. Hedman...det är riktigt snyggt förresten. Kanske det är dags att återta det igen. Jag är ju borte Hedmännren....

Jag märker att alla fina och roliga kommentarer gått förlorade. Jag hoppas att ni fortsätter  att kommentera och tycka till om det jag skriver. Tack till alla härliga läsare!

Härligt. Nu blir det spännande att lära sig alla nya funktioner. Hoppas att man klarar det.

I morgon kör den nya modernare bloggen igång. Det ska bli spännande att se om det blir bra och om man klarar av att använda den.

Som motvikt till allt elände och allt lidande man ser hör och läser om har jag hittat en ny favoritbloggare som alltid ger mig ett gott skratt. Ove Di Peders skriver fantasifulla och osannolika historier om Kalvträskbygden och om Eberhart Hällgren mannen som tydligen uppfunnit - inte bara väderstrecken utan även antikviteter och gem och som alltid finns med i hans halsbrytande och ytterst fantasirika krönikor.

En eller annan bloggläsare som tar sig själv på aningen för stort allvar skulle säkert kunna tänkas rynka på näsan och kalla detta för storsvammel, men jag tycker att det är helt underbar läsning i all sin galna kreativitet. Jag brukar högläsa dem för R och vi skrattar både gott och ofta åt denna fantasikonstnärs förmåga att sätta halsbrytande fantasier på pränt utan hinder för tanken. Nu ska jag genast gå in och skriva en uppmuntrande kommentar till honom!

Ja, då menar jag alltså 'kommentarvärlden' de små siffrorna som står under vissa blogginlägg. De som betyder att någon gett respons, protesterat, hejat på, klurat eller haft synpunkter av en eller annan art.

Flera personer jag pratat med på sistone verkar inte ha upptäckt och förstått sig på kommentarfunktionen eller upptäckt den dimensionen i läsningen, vilket är synd. Det är ofta här i kommentarerna som drivkraften ligger - bloggare emellan eller läsare/bloggare emellan - kända eller anonyma personer som smågnabbas, uppmuntrar, väcker nya tankegångar eller berättar kompletterande små anekdoter.

Jag vill varmt rekommendera er att läsa såväl blogginlägg som kommentarer både här hos mej och hos andra medbloggare.

Och naturligtvis vill jag återigen tacka för, men även uppmuntra till fler kommentarer. Det är de som är själva bränslet i skrivandet. Ge gärna tips på ämnen eller företeelser som skulle behöva 'bloggas'. Kom ihåg att du kan vara anonym och att det är lätt som en plätt att skriva en kommentar. Klicka bara på ordet!

Kul att det är många som läser min blogg. Särskilt bra ruljans verkar det vara på söndagarna. Ni vet väl att ni kan prenumerera på bloggar som ni vill följa. Gå in på RSS-flöde. Om jag förstått saken rätt så får du ett mail när aktuell blogg uppdaterats.

Kul också att fler har börjat kommentera. Mera kommentarer önskas! Tyck till - för och emot. Nu är det kvällen och sköna sängen hägrar så jag önskar godnatt och en bra vecka till er alla.

Skönt att man inte befinner sej på ett skumt hostel i Sydamerikat som min son och sonhustru just gör nu. De kämpar en ojämn kamp mot magsjuka och uttorkning. Prisa högre makter för Ciproxinet som verkar funka!!

Bänkar mej vid tangentbordet denna gång i en stämningsmix av humoristisk förundran och beklämd förvåning när jag smyger runt i bloggvärlden och häpet konstaterar att så stor del av bloggarna fokuserar på mode.

Främst småtjejer verkar seriöst se det som klimax av dagens händelse när man inköpt en bikini eller en väska och det är just det man vill dokumentera och förmedla till eftervärlden. Vet inte om jag ska skratta eller gråta men i vanlig ordning väljer jag att göra mej lustig över fenomenet - allt för att inte bli galen på riktigt.

Är det verkligen på allvar' på detta viset' att man lever i så ytliga tankar om sej själva och sitt värde att insidan är ointressant? Att det enda som räknas är ytan likformigheten och stereotypen? Vad är man då värd när man inte längre är 18 år, perfekt uppdaterat moderiktig och dessutom har mage att visa sej offentligt i fjolårets Lindexkollektion? Dags för ättestupan månne?

Inser krasst att mitt eget 'bäst-före-datum' har passerat sedan länge och att både garderoben och spegelbilden lämnar en hel del övrigt att önska, men känner till min glädje att mitt inre - min själ - mitt tankeliv - min lust är friskare fräschare och mer pulserande än nånsin.

Jag har helt enkelt den extremt dåliga smaken att våga vara lycklig och nöjd med mej själv utifrån mina egna preferenser. I ärlighetens namn - när kommer du senast ihåg vad någon annan hade på sej förra nyårsfesten? Nä, just precis. Folk överskattar sin egen betydelse. Ingen minns och man bryr sej förmodligen föga.

Jag menar - vad skulle det tillföra dej att få veta att jag införskaffat en 6-pack tubsockar eller en ny mygghatt? Hur intressant är det på en skala? Jag brukar visserligen stolt uppvisat ett och annat loppisfynd och skulle gärna glutta runt vad andra har gjort för dito, men där handlar det om något annat än att 'duga'.

Det vore en riktig mardröm att kastas 30 år tillbaka i tiden och vara 19 år igen. När jag ser hur hårt klimatet är och hur skruvade skönhetsidealen är idag så avundas jag inte dagens unga tjejer.

Unga mammor har inget lätt match heller. Förutom att vara tjej/sambo/maka med vältränad perfekt kropp ska man vara moderiktigt stajlad friserad och mejkad, helst ha en helt hårfri kropp, ett rafflande sexliv, ett stajlat hem bra jobb, spännande socialt liv, perfekta ungar (med ett eget sinnesjukt tempo i sina små vardagsliv fyllda av aktiviteter)och en bra karriär på G.

Dessutom är det fult att bli äldre. Stackars krakar.

Det var nog svårt att få till det även utan denna sjuka press när man hasade omkring i plyschbyxor på 80-talet. Mitt råd till dej unga tjej är: Gå din egen väg, tro på dej själv och tyck om dej själv - precis som du är och du ska se att du plötsligt kan njuta av både det ena och det och andra. Du kommer att våga hänge dej - utan att behöva hålla in magen och fundera på hur du tar dej ut i profil under tiden.

Fejkens tid är förbi! Var dej själv! Låter inte det skönt så säj?