Povels gamla dänga gör sig påmind när man tittar ut i bomullsvärlden utanför. Ett tillfälligt besök i vardagen igen innan nästa helgsväng. Då bär det av till Gauto för lite "serious fishing". Jag fick ett nytt blänke i julklapp av SoC det "värsta "i rödingdräparväg som Blixt sport kunde åstadkomma. Ett rött /kopparblänke med inbyggd blinkpirk. Den blir verkligen spännande att prova. Jag kan knappt bärga mig! Ha en bra dag. Over and out.

Nu hemma efter en trevlig fiskekväll med tjejerna.

Regnet hängde i luften men vi klarade oss från de värsta regnilen. Pessimist-Forsberg hade garderat sig med storstövlen skinnbyxen och fleecejackan. Så här i backspegeln var det riktig överkurs.

Lårmusklerna fick sin beskärda del av backvandring så det blir intressant att se min gångstil i morgon.... "Simeuke" - är bondska och ett uttryck för gällivarehäng och säckrumpa. Skulle tro att det kommer att bli något ditåt.

Kina@ fick en gädda och två aborrar på en silverspinnare men för övrigt var det rätt klent med fiskelyckan. Någon fick en aborre och en liten öring. Jag fick en liten öringrackare som var en hårsmån större än den lilla rapala jag använde. Inget fel på självförtroendet hos den firren inte. Det var inte många prickar som rymdes i bredd där.

Trevligt småprat om fiske och äventyr. Rökt renhjärta, en kaffetår och gemytlig samvaro präglade kvällen. En av sommarens sista ljumma kvällar gick mot sitt slut när det började skymma redan vid 21-tiden.

Få se när det kommer ett reportage i pappers-vk endera dagen om denna Fjällornas fiskekväll.

Tur har jag!! R förbarmar sig, trotsar blåsvädret och skjutsar över mig till baksidan av Gautoforsen. Där är det lä och jag kan riktigt se hur öringen står och vaäntar på mig bakom stenarna. Fiskerapport kommer senare!!

Det handlar om fiskespön - mitt ultralätta och mitt fina teleskopspö. Älsklingsspön för lättare och för tyngre fiske som följer mig i ur och skur - utifall att....

Jag packar alltid mina fiskegrejor själv. Utom igår. R ropade att han packade in min fiskeväska och eftersom han ställt bort mina fiskegrejor dagen innan så visste jag att han "visste" vart spöna fanns. Han gav intrycket att fiskegrejorna var medpackade och jag packade inne. En bra fördelning.

Efter halva vägen får jag en ond aning och frågar igen. Då visar det sig att han packat ETT spö. Ett FLUGSPÖ. Alexanders spö.

Jag är ingen flugfiskare.

Inget av mina kära spön var alltså medpackade  och vanmakten och katastrofkänslan dansade  polka där en stund i mitt bröst. Du som själv är fiskare förstår vad jag menar...

Det är viktigt att man har de grejor man är van vid och tycker om.

Det är sådana gånger en relation sätts på prov.

R menade att "nog finns det spön i Gauto" och syftade på sin fars reliker från bambueran. Stumma otympliga spön med kärvande gamla rullar, de som jag använt för att köra släplina och långedrag med.

Det var bara att gilla läget och nu försöker jag "hotta upp" en gammal öppen haspel med en tunn flätad lina som jag hade längst ned i fiskeväskan och det minst stumma spöet. Med lite tur kan det ordna sig "nassenär"

Under tiden vakar det hysteriskt i viken. Fisken verkar gå nära land. Håll tummarna!!!!

En godnattbild från vårt vackra Gauto och min favoritrutt med båten på Mittisjön. Jag får drömma mig dit och försöka glömma att semestern är slut, att vi är åter i Umeå och att mot fönsterrutan smattrar regn....

Till  minne av min kära pappa Alvar känner jag en liten doft av Aqua Vera herrparfym, minns hans grönbrunspräckliga kostym och hans bruna läderbibel. Hans bruna Tretornsstövlar och hans slitna Bondeförbundare, Halmhatten och Näverkonten.

Jag minns den nötta bruna skogsryggsäcken - vardagsredskapet - som varje morgon  mamma kärleksfullt fyllde med "nästn" - alltså dagens matsäck. Vår pappa var en liten läckergom som kunde konsten att njuta och glädjas åt godsakerna som mamma stoppat i matlådan.

När vi någon gång passerade en kiosk med den grå Volvoduetten så brukade han stanna till och ibland köpa oss varsin Dajm eller Dixikola. För oss barn brukade han lyriskt berätta om den fantastiska Sportkolan som en gång kostade 2 öre.

Jag minns pappas underfundiga humor, diskussionslust och allmänbildning, hans positiva personlighet, men även hans korta stubin. Hans: Hä törs ja garanter!!! Hans kreativa lösningar när något rapplade med jordbruksredskapen. han fixade det mesta själv.

Den brottardräktsliknande badbyxdräkten från den svartvita ungdomsbilden i hans gamla fotoalbum. Brylcremen och hans bakåtkammade blanka hår. Hans violinspel, mandolinspelandet och hans bruna svinlädersportfölj som var fylld med noter till strängmusiken. Han hade stor respekt för noter och ogillade gehörsspel. Vi barn vet hur stolt han var över sin musikaliska barnaskara.

Jag minns hans varma varma händer, som alltid vara varma även när han rensat borrhålet från issörja. Hur varm hans hand var även på dödsbädden, när han bad oss att dra upp armbandsuret en allra sista gång. Jag minns farfars jättestora vigselring som rymde pappas och inuti kunde mammas nötta lilla guldring rymmas.

Jag har en bra nyhet och en dålig.

På bilden ser ni den goda nyheten. En kämpaglad bamseröding är bärgad. Vikt okänd men nog är den bra nära kilot.

Den dåliga nyheten är att i själva kampen så gick mitt ultralätta spö av . Nu ska jag försöka laga spötoppen. Kanske man kan lägga in en förstärkning inuti,limma med superlim och sedan hårdtejpa utanpå. Bra karl reder sig själv, som gumman sa. Huvudsaken är att det går att använda ikväll.

När R har powernapat klart bär det av igen. Öringviken - here we come!

En stolf fiskare visar upp sin trofé - en äkta Gautoröding

Dax igen för dagens första fisketur. Vi har just haft efterslängskalas på soldäcket med stuggrannarna. Chokladtårta med hallonmoussefyllning, nybakade kanelbullar och ciderbål. Kaffetår till detta förstås och strålande solsken.

Det finns tårta kvar. Kom hit vettja!!

Min farfars fina röding snidad av Fransson från Lycksele. Nu är den min.

Eller rättare sagt...fanns i sjön. Kvällens fångst efter en sen fisketur på andra sidan sjön. R skötte släplinan och jag kastade med spinnare.

Ikväll gjorde min grön/orange Lottospinnare rätt för sig och till och med ett par rödingar nappade. Nu tillbaka i hemmets härd, lite stel om fingrarna efter rensandet men ett glas licenssaft på detta och kanske en skiva nybakad sirapslimpa.

Egentligen så borde man köra klassikern: Varm choklad och husmans eller limpa med ost. Det är nattamat för frusna fiskare. Sov så gott!

Nej det är inte smittsamma sjukdomar det handlar om. Inte heller mitt favoritgodis chokladprickar, utan öringprickar i kubik. Kvällens lyckade fiskafänge gav en skön känsla. Öringen var på hugget och gillade både släplinan och spinnaren. Imorgon får vi gäster, och nu är lunchmenyn given: Stekt öring med färskpotatis och spenatsås. Inte dumt alls! En nattamacka med gravad öring och creme fraische var sannerligen inte dumt heller.

Det handlar idag om teknikens mysterier, mer eller mindre ologiska vindlande irrfärder i maskinerier och instruktionsmanualer som lika gära kunde läsas uppochnervända. Denna gång handlar det om Robbans gamla ekolod. Rent utseendemässigt väcker den omedelbar misstänksamhet och skulle förmodligen kunna få säkerhetstjänstens bombskvadron att per helikopeter infinna sig på 5 röda även här i bakvattnets innersta avkrok.

En plastväska - modell fiskedito - med ett fönster i locket mattad av tidens tand. Till detta en lång sond som ska micklas fast på båtsidan. En manick som ska alltså se, och lyssna efter fiskstim, ubåtar och eventuella grund.

Trots att den skrynkliga men tjocka maunalen är skriven på svenska krävs det definitivt en ekolodscoach med tålamod som en ängel för att begripa. Någon sådan person finns inte att uppbringa i dessa avlägsna trakter vilket har fått till följd att eländet signalerar MAYDAY åt allt som rörs under ytan. Eftersom R knappt hör något alls bakom vaxproppen och krimmermössan blir det jag som från akterdäck ska semaforera i motvinden och i min tur med fingrar och annat göra honom uppmärksam på de ljud som bombväskan ger ifrån sig. Sådant kan vara slitsamt både för stämband och förhållanden. Framför allt hinner vi både gå på grund alt. passera eventuellea firrar.

R ställde in känsligheten för "fisk" på 7 vilket alltså endast indikerar "stora stim" vilket genast startade mina existensiella funderingar: Vad är ett stort stim? Hur stora fiskar menar man? Handlar det om krill, röding, jättetorskar eller rent av valar? Vi enades slutligen om att lägga känsligheten på 3. Det pep dock mycket mer hoppingivande och trevligt när vi hade den på 1:an.

Det lutar åt att jag för mina födelsedagspengar inhandlar mig ett eget modernare och idiotsäkert  ekolod med lättbegripliga symboler även för en teknisk analfabet som moi. Vad tror du som läser. Jag behöver en expertpanel som dryftar detta angelägna ämne. Spåna fritt!

Dr Wallqvists samling av antika fiskeprylar

Ja, kanske inte riktigt, men nog har jag ovanligt mycket fiskegrejor för att vara kvinnfolk.

Utökade samlingen ytterligare igår efter besök på Arjeplogs sportfiskeaffär. En massa fina nya flugor samt tre helt oemotståndliga Rapala borte mindresortn.

Här ser ni avancerad fiskehistoria från Silvermuseet och medge att vi fiskare alltid varit en kreativ sort.

Guld i mund, var kanske att ta i, med tanke på gårkvällens snacks, men känslan att ensam i världen hoppa på stenarna med fiskespöt i handen 06.30 en underbar vindstilla morgon som denna är oslagbar. Inom loppet av 10 min var middagen bärgad. En lämplig havsöring anrättades till Morsdags-middag och det blev supergott!! Nu har Alex gett mig en morsdagskram, och serverat tårta. Det känns varmt i mammahjärtat!

Idag var det dags för Umeås Fjällor att träffas vid ''mina'' fiskevatten. Vi ska turas om att invitera varandra till ställen som vi själva fiskar på. Vaknade 05.30 och steg genast upp för en tidig fisketur. Kläderna, kniven hade jag sökt fram kvällen innan för att inte väcka 'den bjöRn som sover' Han var nämligen grå genomskilnlig och ''utschlut'' i gårkväll. och behövede få sova ut ordentligt idag.

Vid Sörforsbron kl 06 stod en bil och snart träffade jag Lena - min nya fiskarkompis och initiativtagare till Fjällorna i Umeå. En underbar morgon, soligt, vackert och tyst. Vi fiskade, drack kaffe och hann prata om både livet och döden. Vi var rörande eniga om att man måste leva här och nu, försöka förverkliga sina drömmar och ta vara på livet. Något bättre sätt än en tidig fisketur denna underbara morgon hade vi båda svårt att tänka oss.

Vid mitt medarbetarsamtal i går, blev jag påmind av Maria - min chef - om vad jag hade med mig på samtalet i fjol. Det var texten till Gabriellas sång. (se nedan) som sätter så klockrena ord på min egen känsla. Med den ville jag förmedla och förstärka känslan av att jag just nu försöker leva så fullt och sant mot mig själv och andra som jag bara kan. Lära mig något nytt varje dag, bli min egen lyckas smed och sluta upp med att trycka ned mig själv i skoskaften .

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv 


 

Gunnel fiskar i Central Park

Så kom vi gående genom Central Park, intensiv grönska och stilla ro. I fonden ses skraporna i kallt stål och glas torna upp sig mot majhimlen. En gammal stenbro, ett vattendrag och om hörnet - vad skådar mitt norra öga - om inte en fiskare. Jag känner pulsen stegras och vi sätter oss på en bänk för att vila fötterna. Min blick är klistrad vid det lilla kastflötet och genast får killen en fisk. Det välkända suget i fiskartarmen infinner sig direkt.

Innan jag vet ordet av har R bekantat sig med grabben som snällt lät mig pröva och lånade ut sitt haspelspö en liten stund, och så står jag plötsligt där på andra sidan jordklotet och fiskar, mitt i Manhattans myller i en grön vrå där en ström ringlar fram. Gunnel i sitt esse. Min fiskeointresserade syster skrattade lite åt sin hopplösa lillasyrra som tydligen är helt oförbätterlig, helt hopplöst ochic i storstadsmiljö och uppenbarligen passar bäst i en avkrok med storstövlen och hellyhansen.

Ett diskret ljud från mobilen fick mig snabbt vaken. Ljudlös påklädning och sedan ut på isen. Det är ett litet vanskligt projekt nu att ta sig ut på säker is nu då den börjat släppa från land. Jag känner riktigt hur jag får fälla ut tånaglarna inne i storstövlen för att inte halka och få ett oplanerat morgondopp i isvattnet. Himlen är blå men en isig vind drar fram över sjön och det känns att ett väderomslag är på gång. +1 känns lite ruggigt så här när man är nyvaken, men den omisskännliga spänningen infinner sig direkt som man släpper ned blänket i hålet. Min gamla trotjänare - ett gammalt kopparblänke med neongult och lila sviker sällan helt.

Mycket riktigt får jag en första röding alldeles nedanför stugan. I den västra viken ser jag några oprövade hål och provar lyckan. Inom loppet av 5-10 min har jag fått ännu 2 rödingar och haft 2 grova fiskar på. Ni vet den kategorin som får hjärtat att rusa. En av bjässarna hade jag ögonkontakt med ända uppe vid iskanten, innan den sjönk och vände hem igen.

Till sist ropade kaffetarmen och händerna kändes kalla och stela. Nu åter inne i stugvärmen för en morgonpuss och för att ladda kroppen och batterierna för ännu en fiskestund innan vi packar ihop, och börjar dra oss hemöver. Livet är gott!

Delikata små mackor med dagens fångst till lättlunch. Sämre kan man ha det. Solen gassar och jag eldar skräp för fulla muggar. R har haft hit en grävmaskin idag och fått tomten planerad. Min väckare ringde 05 och därmed begav jag mig ut i ottan med skotern för en fisketur. En fin öring och ett par rödingar  blev dagens fångst. Märkligt att inte fisken är på hugget när omständigheterna är så fina. Nu haver jag utspisat gubbar och varit nyttig ett par timmar så jag tänker dra på mig storstövlen och vada ut på isen för ännu ett fiskafänge. Kortärmat är det som gäller i detta underbara väder.

En underbar dag har vi haft, och den är inte slut än. Vi har legat och solat/sovit ute på altanen och hört snön smälta. Tyvärr inget fjällfiske eftersom spåren är för dåliga, men här på Mittisjön har jag trugat dem i omgångar - dock utan resultat. I morgon ställer jag väckaren på 04. Då tar vi(jag) dom!!!

Just nu är det grilltajm med hasselbackspotatis ute på altanen. Fjällvärlden ligger framför oss och det SÅ vackert. Vi får strax besök av Ove o Ingrid och därefter blir det att sitta på udden kring elden ikväll och se solen gå ned bakom Ferras. Vi önskar er alla en härlig kväll!!

Hem ljuva hem, borta bra men hemma bäst....kärt barn har många namn. Att få komma in i stugvärmen när man är lite hurven efter att ha tillbringat en hel dag ute i den friska kyliga men soliga luften, det är ren och skär njutning. Fisket har varit dåligt även idag trots synbarligen optimala förhållanden. Till vår tröst har vi mött andra fiskare som likaså blivit utan. Roger fick tre rödingar och Tommy har fått en. Jag och Robert blev utan, men det är bara att spotta i nävarna och ta nya tag, det är fisket i ett nötskal...man vet aldrig när den perfekta fiskardagen kommer. Hoppas att vi hinner fiska n¨gra timmar i morgon med, innan vi styr kosan hemåt.

Efter förmaningstal och löften om försiktig körning fick R en ny chans att skjutsa mig i pulkan. Han har nu justerat den och det blev en stor förbättring. Dagens pulkresa i puckelpisten var nästan bekväm. Många vackra vyer har vi sett och även fotograferat, men kameran verkar inte riktigt frisk, så vi får se om jag lyckas delge er färska Gautobilder. Ikväll blir det pinfärsk röding med potatismos. Sitter här i soffan och skriver inlindad i en skön pläd och med brunbrända trötta tv-tittande gubbar skönt tillbakalutade i soffa och fåtöljer. Livet är ganska skönt just nu!

Just hemkomna efter en lång fiskardag då jag för första gången har fått sätta min lilla storstövelprydda fot på några mina drömmars fiskevatten Gavas, Giertos och Tjålmejaure och fått drägla lite vid åsynen av lappvattnet Båssosjaure. Dessvärre - ut min aspekt och dessbättre - ur storrödingens aspekt så kom vi i princip tomhänta hem så när som på 3 mindre rödingar. I dagens första hål miste Tommy kroken då en stor fisk ryckte av linan. Detta var en lovande inledning som fick adrenalinet att strömma till för oss tre fiskare. R har inte ens doppat kroken men har i stället varit dagens vildmarkskock och för övrigt spenderat dagen skyddad från isande vindar inne i ''bubblan'' - alltså skoterpulkan som införskaffades förra påsken.

Idag var det premiär för mig att vara passagerare i pulkan som inte har någon fjädring. Rävkapuschongen fick jag beskåda denna gång genom plexiglaskokongen. R körde som om vi jagades av blodtörstiga huliganer. Detta var en hyfsat hisnande upplevelse utöver det hälsosamma och samtliga celler i kroppen har nu bytt plats med varandra och till och med halskotpelaren känns lite på trekvart.

Förbi susade ett svindlande vackert scenario. Marängliknande formationer av is och snö i detta fantastiskt vackra högfjällslandskap. Nu ska vi gå och äta middag på Gautobaren. De tre musketörerna - och jag.

Är nu framme i vår fjällmetropol. Har avnjutit en god kvällsmiddag och är nu inne i fasen av fiskarhistorier i värsta ljugarfas. Jag lovar......det blir bara värre................

Prickarna är förstås den gemensamma faktorn. Ett rejält lass tablettpulver har lösts upp och transporterats runt min kropp för att ta kål på det rackarns viruset och dess kumpaner som gömt sina förrädiska små organismer i nervrötter och annat trassel. Jag blir mätt vid blotta tanken på de stora tabletterna och sänder en medlidsam tanke till alla sjuka och äldre som har en hel frukost i sin dosett - dag ut och dag in, år ut och år in. man kan bli sjuk för mindre. Usch för piller.

Dessa dyrgripar som jag knaprat i mig fram till fredagkväll - sammanlagt 42 st till det facila priset av 1000 riksdaler har inte bara verkningar...naturligtvis har de även biverkningar som gjort mej en aning mosig. Nu är det snart över, jobbat karantän hemifrån må och tis med skrivjobb som släpat efter, och idag åter på kontoret. Blåsorna har torkat in och jag kan ha kläder mot huden. Lite tandvärkskänsla i skuldra och arm har jag men det är uthärdligt.

Det är nästan oundvikligt att hamna i 180knycksracet så fort man sätter foten på jobbet.
Almanackan är i princip fylld fram till maj och det är så svårt att säja nej när ytterlige uppdrag tickar in hela tiden. Man är inte riktigt van att hantera dessa situationer, men man lär sej eftersom.

I går fick jag följa med R och hans jobb för att lyssna på Kaj Pollack. Idag har jag haft hans föreläsning i bakhuvudet , om att man är sin egen lyckas smed i mångt och mycket, och om olika sätt att förhålla sig till livet. Offerrollen tycktes jag ha lämnat bakom mej för bra länge sedan men insåg igår att visst finns det ett och annat kvar att ta itu med. Perspektiv på tillvaron, är väl summan av vad kvällen tillförde mig.

Nu gräddas en nattlig lasagne som skall förtäras i morgonkväll vid ankomst till Gauto, ett typiskt kvinnligt sätt att ''smöra'' för gubbarna så jag kanske slipper borra hål och andra sysslor som jag gärna slipper. Vägen till mannens hjärta lär ju gå genom magen, det har jag sett tydliga bevis på!

Ikväll har jag för första gången träffat mina nya tjejfiskarvänner. Vi var 5 st kvinnor med ett gemensamt intresse. Det kändes jättekul och vi hade storslagna ideer om framtida fiskafängen. KUL!!

I fjol gick jag med i sportfiskeklubben Fjällorna. Tyvärr visade det sig att de flesta aktiviteter skedde söderut och bara några enstaka medlemmar kom från norrland. Svindyra fiskeresor till avlägsna fiskevatten rimmar illa med en sjuksköterskelön och kändes ouppnåeliga för lilla mej. Skellefteå har visseligen startat en egen lokalavdelning för tjejer, men det känns lite avlägset och liksom att ''gå över ån efter vatten''att kuska dit.

Nu har en Umeåtjej tagit initiativ till att skapa tillfällen att träffas och fiska eller prata om fiske på hemmaplan och jag ser fram emot att träffa likasinnade. Min förhoppning är att prylar, märken, och snobberi inte har lika framträdande roller inom damfisket. Det är själva upplevelsen som lockar, att kanske få sällskap ibland på fisketuren. Den som har mest prylar när han dör - tävlingen är jag inte med i längre.

Teampimpel 2008. Undertecknad i storstövlen och skinnbyxen vid murikkan.

Blir sittande dreglande framför tv-nyheterna och reportaget från Ankarsund, där rödingen har huggsexa och jag ser den ena granna fisken efter den andra göra entre ovan iskanten. Första impulsen är att kasta sig i bilen, men först förstås packa storstövlen, flytoverallen och pirkasken för att få ta del av fiskekalaset.

Idag på jobbet började vi försiktig planera det årliga eventet - Äldrevårdsteamet on ice, en lördag i mars. Pimpeltävling med tillhörande matlagning på murikka och annat smaskens hör till. Vi utgår från Annikas hyr-stuga vid Nydalasjön. Förra året vann Magnus med en prematur aborre. Jag är fruktansvärt revanschsugen och ser fram emot en riktig match i år.

Livet på en pinne

Nu håller mörkret på att lägga sig över övre Laisdalen, och endast fjällens konturer syns mot den skymningsblå januarihimlen. Några timmars fisketur känns i de möra benen, i de stela fingrarna men mest i det varma hjärtat som fröjdar sig storligen. Detta är livet på en pinne!!

Sammanlagt 7 rödingar har fått vara uppe på isen för att strax återvända ned i hålet för tillväxt i Mittisjöns klara vatten. Med lite god vilja eller desperation hade man kunnat kalla dem 'matfisk', men i ärlighetens namn var de i minsta laget för att man ska ha lust att stå och rensa med stelfrusna fingrar. Det blir ärtsoppa till middag istället. 'Den store' tar jag i morgon istället. Nu är ju isen preparerad, skotern och motorborren provkörd, och jag har många lovande hål att beta av så snart det ljusnar igen.

R har varit med ut en stund, men han mår inte alls bra av den kalla luften, utan återvände hem till stugvärmen och till lite snickarjobb. Nu har vi 'afternoon teatime' och jag återfår sakta värmen i fingrarna. Strax blir det till att dyka ned i pirkasken, lägga pannan i djupa veck och spekulera kring om jag ska testa någon ny variant i morgon? Har ni något spännande tips gällande pirkval för januarifiske av röding/öring?

Tänk vad märkligt...knappt är julen slut förrän man börjar känna av ljuset och längtan efter vårsol. Jag vill rekommendera er att boka in en fjällhelg/vecka i vår, med sol fiske och naturupplevelser. Varför inte till Övre Laisdalen..... Här finns Camp Gauto, Wennströms stugby,och i Adolfström finns även flera.

Sparkade just av mej storstövlen efter eftermiddagens fiskafänge här i Gautosjö.

Två fina öringar i halvkilosklassen skvalpar tungt i fiskhinken plus ett par smårödingar till kisse -världens mest previligerade katt. Här får man nästan alltid fisk och jag tillbringar många timmar med mitt fiskespö på land eller i båt när vi är här. Robban bygger i vanlig ordning.

Det är höst i luften, friska vindar och naturen bjuder på så vackra färger att ögat tåras. Det mörknar redan före kl 20.00 och det luktar kallt. Än har inte snön lagt sej på fjälltopparna, men nästa gång finns det nog risk/chans för det. Här råder frid och själen vilar i tystnaden.

Man tankar kraft så bra häruppe, inför arbetsveckornas korseld av möten och göranden.

Varsågoda här kommer en bild ifrån vårt paradis.