Fick samtal från R:s gamle far som var på plats i Gauto vid hörnfönstret med världens finaste panoramautsikt över Tjäkta och Svaipa.

Medan telefonsamtalet pågår kan jag se denne gamle man för min inre syn, silhuetten av hans karakteristiska profil där han ofta redan från mycket tidig morgon är bänkad vid köksbordet och ser ut över landskapet. Det land, de skogar, fjäll, stigar och sjöar som varit "hans". Där han känt till vidderna och vägarna. Den plats hans älskar.

Jag undrar hur det känns i hans bröst när som nu hälsan sviktar, benen blir sämre och framtiden krymper. Idag när jag talade med honom och han så målande beskrev hur snön ligger vit på Svaipa, hur färgerna glöder, vattnet speglar och ishinnan ligger tunn och blank i viken, så hörde jag kärleken i hans röst. Tillsammans med vårt andra samtalsämne - hans sviktande hälsa här och nu - klingade kärleksförklaringen till platsen intensivare än förut.

På mina kinder rann tårarna, fast det fick han förstås inte höra. Jag blev både gripen och fylld av längtan till vårt gemensamma paradis. Han är ju en del av det - min fina polare Ove.

Mörkt ute och varmt och mysigt inne. Nu har Robban installerat vattenpump och varmvattenberedare här inne i stugan. Ren och skär lyx kan tyckas efter att ha burit vattendunkar i alla år och värmt diskvatten i vattenkokaren.  

Efter en lyxig kvällsmeny bestående av gräddstuvade souvas med kantareller och mandelpotatis från Vindelgransele är vi lätt pömsiga och häckar i soffan. I morgon är det söndag och fint väder utlovas. Då ska jag ta båten och kolla om rödingleken pågår på samma ställe som förra året.

Det var en magisk upplevelse där 20-30 knallröda halvmetersrödingar  helt ogenerat lekte och smekte varandra i solgasset. Jag satt som förstummad i båten ovanför och betraktade det fantastiska skådespelet som pågick rakt under  båten. Hoppas att jag får bli åskådare i år igen.

...eller något ditåt. Såhär på fredagseftermiddagen kommer i allafall ett lite oväntat städtips sprunget ur "man tager vad man haver"  -  Luckglaset i kaminen hade sotat igen, svartnat och sotet satt som berget trots allehanda skurmedel och vassa objekt. Uppgivet tittade jag mig omkring.....Närmast till hands låg ett paket tvättsavetter.

Toalettsavetterna verkar vara rena dundermedlet och vips var allt puts väck och glaset rent och klart. Detta får mig att oroa mig en smula så vi måste nog ta fram backspegeln ikväll dra ned byxorna och inspektera akterspegeln så att alla attiraljer finns kvar. Det måste vara starka doningar i de tvättlapparna!!! Man har ju ingen lust att bli könsneutral.

Det var väl roligt...Hursa?

Roligt och roligt...nja jag vet inte det. -6 ute i natt när vi lade oss här i stugan. R hade just gjort århundradets parering på den isiga trätrallen ute och varit nära att ramla. Bäst att fälla ut tånaglarna och ta fram skoteroverallen. Höstlikt, grått men ännu ingen snö på fjällen, - så ser dagens väderrapport från ett höstfärgat Gauto ut. Nu blir det nog snabbt vitt. Medans jag skriver övergår snöandet i regn. Burr! Tur att man får vara inne och jobba idag.

Fina sommarminnen.....

R visade mig en kallkälla där vattnet alltid rinner friskt och klart. Hans pappa Ove ordnade ett rör där för 45 år sedan och nu får vi bortskämda nutidsmänniskor bara hålla fram dunken så får vi med oss det hem. Loka - släng dig i brunnen - eller hur det nu var.....

Måste få bjuda på fler bilder från favoritvyn. Så här vackert var det igårkväll. För mig blev det en påminnelse om att bakom molnen lyser faktiskt solen.

Under gårkvällen hanns det med en till fisketur där en fin matröding fick följa med hem och hamna i grytan. Det var en sagolikt vacker kväll, men oj vad snabbt solen sjönk ned bakom fjällen och mörkret föll innan jag hann hem. En signal om att "nu är det kvällen". R har satt upp ljuskablar under taknocken runt stugan så den avtecknade sig så fint mot den mörka bakgrunden.

TV-boxen glömde vi hemma. Skönt! R botaniserade på Blocket efter fina "ställen" att bo på, och jag sov så sött i soffhörnet för vidare transport till sängen. Lååång natt.

Latsidan - så ska vi hädanefter kalla altanen som vetter mot Norgehållet. När det blåser östlig vind - som idag så blir det lä, skönt och varmt  och inbjuder till en powernap i solens sken. Så även idag, denna sommarens kanske sista varma dag. Sol, glittrande vatten och en skön sovkompis är faktorer som gör en utomhusnap alldeles alldeles underbar. Vore jag nu inte bara så småvresig som jag ju blir av att sova på dagen så skulle inga moln finnas på vår himmel. Bäst att jag håller mig lite för mig själv tills jag vaknat ordentligt.

En skön skogspromenad, lite färska blåbär och en skvätt grädde har lagt grunden för dagens middag. men vi kan ju inte äta öring igen???? Eller kan vi det.

Har ni sett en vackrare fisk än den här höstfärgade prickiga öringen. Man får nästan en tår i ögat.

R ville vara lite snäll idag när jag är så eländig och förbarmade sig och följde med på en liten tur med båten ovanför strömmen där det är lite vanskligt att färdas ensam i båt och samtidigt fiska.

Minst två till lika fina visade upp sig men återvände till djupet efter en stunds drillning på en liten grönblå Rapala.  

 Oj vad frustrerande när man lagt ned tankemöda tid och engagemang på ett blogginlägg och så hänger sig Vk som så ofta nuförtiden. Kan ej ansluta...och så är allt man skrivit borta. Man tappar nästan lusten att fortsätta när detta händer gång på gång. Detta hände mig i morse - igen.

Tur att det var en underbar morgon, spegelblank sjö med glitter och rödingvak som lockade ut mig. Vem vet om det blir någon fler chans denna sommar. Rödingen försåg sig med mask och knaprade friskt och lyckades skickligt undvika att fastna på min krok.

Nu handlar det om packning, städning och en god kycklinggryta som skall inmundigas på altanen i solskenet, innan de  hotande mörka molnen når oss. Det är nästan skönt att vädret blir sämre. Det är lättare att åka då.

Evert Taube slog ett slag för de sista vilda fria älvarna. Som jag skrivit tidigare så har jag Vindelälven i mitt härta av födsel, ohejdad vana och ren skär kärlek. På senare år har jag även fått njuta av ett av Vindelälvens biflöden Laisälven och naturen i Laisdalen.

Med rysning längs ryggraden läser jag om tiden när kampen om Vindelälven pågick. På sidorna 44-48 i detta dokument  http://www.vbm.se/assets/files/Pdf/vbotten_2_08.pdf      kan du läsa även om Laisdalen, Gauto och Adolfström i ett fint reportage av Gösta Laestander.

Nu har klockan passerat midnatt och Nationalälvens dag är över. Men för oss är varje dag en slags hyllning och en ständig längtan hit till källans ursprung som ger oss så mycket glädje, fiske och rekreation, sommar som vinter.

Fick just en skrapig telefonrapport från Alex o Frej som beslutat att kanske stanna ute en natt till. De hade visst fått mycket fisk som de saltade in. Det kallar jag rikedom! Här lyser nu kvällssolen, jag ska rensa mina fiskar och ge mej ut på en ny tur. Denna gång ska jag prova att fiska med mask.

Tur har jag!! R förbarmar sig, trotsar blåsvädret och skjutsar över mig till baksidan av Gautoforsen. Där är det lä och jag kan riktigt se hur öringen står och vaäntar på mig bakom stenarna. Fiskerapport kommer senare!!

Kvällen är över. Jag tittar yrvaket och rufsigt upp ur soffdjupet när min dotter Sandra ringer. Hon berättar om magen som växer så det knakar och om dagens bilköp. Allt verkar bara bra, och jag känner hur jag längtar efter att få träffa dem.

Långsamt vaknar jag till och inser besviket att kvällen redan är slut och att det aldrig lugnade ned sig med blåsten så att jag kunde ge mig ut med båten för att fiska. Vanligtvis blir det spegelblankt, men denna kväll fortsätter blåsten även fast mörkret nu lagt sig över Gauto.

Tankarna går till Alex och Frej som fjällvandrar upp längs Veijeströmmen lastade med tält, flugspön, spritkök, fiskegrejor och allt möjligt smaskens i sina ryggsäckar. Jag tror att jag ska slå en pling och höra hur om de fått mycket fisk. Det handlar om jättefina fiskevatten. Det är inte utan att man blir lite avis.

Min dasskontemplation brukar vara borte kortare sort´n. Men det är ändå förunderligt hur mycket man hinner tänka på under de 13 sekunder man befinner sig där. Ungefär så lång tid är min uppfattning om hur mycket tid som behövs från "ax till limpa".

R är av en annan uppfattning och kan med lätthet spendera 13 minuter i samma ärende. Vilket som är mer hälsosamt kan diskuteras. Ur stresshanteringssynvinkel är säkert bättre att slå sig till ro och hinna beta av A-F i Arjeplogsdelen i telefonkatalogen eller några kapitel i Das(s) Kapital eller någon annan diger läsning. Men jag föredrar att läsa på mysigare ställen än i kloakmiljö.

Han berättar i mina öron hemska historier om hur man i lumpen fick sitta i på jättedass med många hål. Jag ryser. På toa ska man få vara ifred. Med ens minns jag småbarnsårens toabesök med ständigt bankande barnanävar på dörren. Dassfrid - även om den är kort är en viktigt sak och borde vara en mänsklig rättighet. Privat är ordet.

Trots grekiskt blått och vitt, och världens finaste vy Mittisjön (visst är det så Medelhavet heter översatt till svenska?) glittrande utanför fönstret, frigolitsits, fräsch doft och läslektyr så blir det ofta nytt personbästa på dassbesöken för undertecknads räkning. Jag längtar tills vi får någon slags toa inne.

Jag hinner ändå slänga ett getöga på "Frun är  idag" och brukar oftast justera visaren mellan Underbar - Gullig, så att R ska veta vad som gäller.

- Nu snackar hon skit, kanske du tycker, men för att bespara dig det tänker jag härmed skynda mig att komma till den egentliga saken -  nämligen själva ämnet till dagens dasskontemplation.

Två saker hanns med: Dels en reflektion över hur jag någon gång i barndomen var utsatt för ett bus där några buspojkar var och tjuvtittade under dasset och fasan i att upptäcka att man blivit ertappad med byxorna nere i ordets rätta bemärkelse. Fy vilken förnedring.

Jag kan bli ledsen än idag vid tanken. Just det att någon "tar för sig" av mitt privatliv är obehaglig. Konsekvensen blev att jag för resten av mitt liv känner mig en smula osäker på om buspojkar huggormar eller möjligen "Slurken" ska uppenbara sig från den "undre världen" när man sitter med byxorna nere, hur osannolikt det än nu verkar.

Känslan av att något ont finns där nere i mörkret finns ännu kvar.(Frågan vem eller vad som i allsindar skulle idas sitta där i den svarta plastsäcken för att få en skymt av min akterspegel är nog befogad)

Nästa insikt handlar om ett ord jag glömt. Fårgråt´n. Ni vet den lilla krusta som brukar sitta i ögonvrån på morgonen.

I Vindelgransele sa vi Fårgråt´n. Känner du igen det ordet eller har du något annat? Själv brukar jag tänka på det som Änglagrus, vilket låter lite trevligare eller hur?

Nu har vi landat i Gauto, gjort en brasa i kaminen tänt några levande ljus och burit in vårt pick och pack. Gräset har verkligen vuxit  så gott vi nu kunde se i kolmörkret. Stuggrannarna tvärsöver lillviken är här för första gången denna sommar. Det är mysigt när det  lyser i någon annan stuga.

Alex och Frej fikar loss på O´boy och tunnbrödmackor taggade för sin fjällvandring och fisket imorgon. De vill sova i den ena husvagnen. Ny dag imorgon.

Nu ska vi äta och sedan åka hemåt. Det är varmt. Solen gassar och man vill inte ha ett onödigt klädesplagg på kroppen.

Egentligen borde vi nyttja den här underbara aftonen, stanna tills det blir lite svalare och ligga kvar här och vifta med tårna mot horisonten knaprandes på en vattenmelonskiva eller läsande någon av allde böcker som väntar.

Få se om jag kan övertyga R om att ta en powernap i skuggan innan vi åker. Livet är kort. Njuta ska man göra.nu

Här ser ni R förfaders storstövlen bredvid mina 36:or. En viss skillnad.

Stövlarna har en gedigen historia. Vittnar om äventyr,slit och friluftsliv. Om hjortronmyrar, fisketurer och arbetskarlar. Om livskvalitet av en man som valde att bo här året om efter pensionen.

I hyllornas dunkel står även skoterskor, pjäxor och bondeförbundare av okänd årgång. Jag önskar att jag hade hunnit träffa Lennart. Höra honom berätta om sitt liv, om Robert, om fiske, jakt och fjälliv. Om människor som bott och levat här. Om hans drömmar och visioner.

Det enda jag får se är spåren, av arbete, av storstövlar och av en fiskeintresserad like som hade skatter i sina fiskeväskor. Skatter som jag idag får ta del av. I Robbans ögon är det mest skräp. I mina ögon är de ett litet fiskemuseum.

 Häromdagen kom jag på ett nytt användningsområde för några av de alla gammstövelpar som gömmer sig här i förråd och uthus. De ska bli ytterkrukor till sommarblommor. Tänk dig ett par bruna gamm-tretorn med en kalufs av Hänglobelia i gnistrande blått som avtecknar sig mot Mittisjön och den blå horisonten. Vackert eller hur?

Jag återkommer med bildbevis när projektet är genomfört.

Skitstövlar finns inte här som tur är. På bloggen verkar det vara ganska fritt från dem med.

Vilka slags spår vill du lämna där du går fram?

Ja, hästkrafter alltså. R har nu tydligen en gång för alla bestämt sig för att köra ifrån fisken och har bytt bokmärken - nej flåt - båtmotor hos de fashionabla Bröderna Sundström i Laisvall. Lycklig som ett barn åkte han nyss iväg för att lämna en och hämta en annan.Glesbygdsservice kallas det att öppna firman för en kund kl 10.00 en söndagmorgon.

Silverbåt´n som jag kallar hans aluminiumskepp ska nu utrustas med styrpulpet och en större motor. Jag menar - varför lyfta och ådra sig ryggskott eller köra på sten med en mindre motor när man kan göra det ordentligt med en större och dyrare? Nåväl, båtar är ett av hans intressen - och jag får ju åka med.

Själv glider jag oftast ljudlöst omkring i lilla plastbåten med elmotorn som kamrat på mina fisketurer. Det går lagom fort och är lagom vådligt för ett litet fruntimmer.

Ibland kan det förstås vara bra och präktigt med starkare doningar och på våra Bäverholmsäventyr behöver man definitivt en riktig motorbåt. Det blir spännande att inviga detta ekipage nästa gång vi kommer hit.

Nu har jag aktern parkerad i soffans djup och mobiliserar kraft inför en sista fisketur innan vi ska ägna oss en stund åt tomten, att städa ur stugan, eventuellt knäcka en surströmmingsburk med Ove och Ingrid innan vi därefter sakta beger oss hem med lillvännen - Hydrovågen på släp.

.....har jag lyckats sova mig igenom nu. Soffan lockade mig, och eftersom det regnat ikväll så har det inte varit så skadligt att sova bort den. Gonatt gott folk - nu blir det sängen.

En bild från vår underbara strand i Laisälvens övre flöden, på båtresan mot Bäverholmen. Här är vattnet klart som kristall.

Åter i Gauto. Stilla vacker kväll, spegelblank sjö och fridfull tystnad. En liten gullig simskola med små dunbollar kämpar på en bit ut, samt 2 rödingstim i blickfånget som lojt duttar i vattenytan.

Nu kan man andas igen.........

Grattis till alla er semesterfirare som får vakna till strålande sol, blå himmel och ledighet. Nu har nedräkningen börjat inför helgen då vi åker till Gauto! Jag längtar att få stiga upp på morgonen,gå ut på altanen och njuta av vår fina vy. Vi är ena riktiga lyckans ostar.

Finns det någon botaniskt kunnig läsare som vet något om denna blyga skönhet. Den gula violen växte på kalfjället på Tjäktas sluttningar

Nu bär det iväg för 4.e gången denna semester till Bäverholmens värdshus med våra gäster. Alltid lika vackert exotiskt och trevligt. rekommenderas varmt.

http://www.adolfsstrom.com/aktuellt.asp?sort=2009

Jag börjar misstänka att jag är fiskeberoende....Nu när det går vita gäss på sjön och min semester håller på att ta slut infinner sig en krypande känsla i svanken. Jag VILL fiska, men just nu är det rätt kört eftersom det blåser halv storm här.

110-årspresenten vi fick av Ewert o Marianne - en pampig väderstation är nu uppmonterad och vi kan lätt följa lufttryck, regnmängd, vindstyrka och temperatur ute och inne bara genom att glutta på en display. Det blir till att pensionera pekfingret som hittills fått ge fingervisning om vindriktning och styrka. I fortsättningen får det enbart tjänstgöra vid sockerkaksbak som smetslickningsverktyg.

Vi kör just en jämförelsekampanj mot yr.no för att se om de far med osanning eller kränger sockrade norska väderprognoser. Det finns förresten ett Gauto i Sydamerika med... (avdelningen kuriosa av tveksamt nyhetsvärde för allmänheten)

Det var i allafall intressant att följa Robbans strapats vid monteringen av ovan nämna väderstation, när han djärvt och med utfällda tånaglar inne i storstövlen och håret på ända lutade sig mot vinden för att inte fångas och försvinna vid horisonten som ett mellanstort orange och grönkamouflerat nystan..Ja han ÄR faktiskt  lite långhårig nu, men han har i allafall ingen RobinHood-frisyr som skickar iväg halvmeterlånga slingor vid kraftig sidvind. Tur för mig!!

Jag får ta och leka rak - och frisersalong ikväll, klippa och noppa honom innan återtåget till civilisationen. Det är dags att ansa hans ögonbryn så han blir mild och foglig igen. När de är långa och borstiga blir han så bångstyrig att det är fullt upp för ett litet mellanobstinat fruntimmer att hålla honom på mattan.

Nu ligger han i allafall tyst och snäll och vilar väder en stund mellan vedhuggning och gräsmattesådd. Hans sovljud visar på 4,5m/s i min riktning. Själv ska jag städa fiskeväskorna, rangordna mina finaste flugor och spinnare - precis som småflickorna gör med bokmärken. Jag har ingen kompis...Vill du komma och byta drag med mej??

Ja, ni ser ju själva av bilden att döma vem/vad som får pussen. Ledtråd: Inte är det jag inte!!

Min fråga till läsarpanelen idag är om det finns sådana som känner igen sig i att spela andrafiolen mot ett suspekt fordon?

Här har nu R grävt i snart 3 veckor, vare sig det har behövts eller inte. Uppenbarligen är det hans uppfattning om den perfekta semestern. När bilden togs hade han just lyckats styra undan ett gäng gamla astunga och genomsura telefonstolpar som var för tunga för mänskliga krafter att lyfta med just denna blåa skönhet. Imponerande vad man faktiskt kan göra med den mackapären, även om den efterlämnar ett blivande pärland varhelst den drar fram.

Små romantiska utflykter är liksom inte hans grej. Däremot har han verkligen anammat uttrycket "Gräv där du står" och han hittar hela tiden nya stora stenbumlingar en bit under det spirande gräsfröet som man kan gräva fram och planera en sprängarsemester nästa år. Det är ännu en bit kvar till Kina....

I hopp om att vinna hans uppmärksamhet tog jag på mig en "rutigskjorta" utanpå bikinin, och försökte hjälpa honom  med att flytta en brädhög. Det hade en viss effekt för han log rart från sin position på hydrovågen och försökte smeka mej med skopan.

I den allmänna yran hamnade jag mitt i ett hummelbo. Jag menar att det handlade om genmanipulerade humlor med storhetsvansinne. I varje fall betedde de sig som om de var getingar eller concordeplan.

Jag slog nytt personbästa på sträckan dasset - förrådet och sökte febrilt efter min framlidne svärfars gamla radarflaskor och hormoslyrdunkar. Här finns det resurser. Nu snackar vi inte om någon modern  miljövänligt "Lightradar" utan här fanns det tunga artilleriet från det glada 70-talet.

En lätt touch på sprayen och concorderna  intog ett stillsamt horisontalläge. Ambivalens mellan känslor som sadistisk  skadeglädje och underläppsdarrande skuld brottades en stund, innan den mer neutrala lättnaden tog över.

Nu får jag försöka ta till det sista desperata vapnet över "kvinnans listprylar". Mat. Om en stund  blir det grillad fläskfile och potatisgratäng. Nu får vi vila från fisk några timmar. Få se om jag kan locka honom från hydrovågen en stund.

Dagens något sena lunch: Färskpotatis,gravad röding, creme fraiche med rom och rödlök samt till detta en skiva gott tunnbröd. Mmmmmmmmmmmmm. Så gott!

Idag får vi celebert besök av vännerna Assar och Inga-Lill från Långviken.Om nu bara regndropparna kunde hålla sig på sin sida av molnet så det blir den utlovade solen som skiner, ja då kan vi följa vår plan, ta dem med i båten upp till Bäverholmens värdshus, bjuda på lunch och sedan ha kaffetermos och chokladtårta med oss för ett stop på Bäverholmen beach efteråt.

På min födelsedag fick jag till min stora glädje ett stycke spikmatta. Visst läser jag rön om verklig eller placeboeffekt, men nöjer mig med de muntliga berättelser jag hört från de som provat och faktiskt upplevt, avslappning, minskad värk och stelhet i nacke o axlar.

Just nu hade jag verkligen behövt den efter dagar i båt med konstig sittställning, men men, spikmattan ligger hemma i Sörfors och väntar på sin ägarinna.

En av givarna berättade att han hade tänkt ge sin fru en egen spikmatta som han tillverkat själv, men tänkte vara snäll med henne och bara ta en 1!! spik :) Det tyckte jag var vitsigt!

Dags för en kaffetår och en titt ut över det blå, en lisa för själen

Idag när solen skiner ska bastun såpskuras. Det finns inget fräschare än doften av såpa och renhet

....är inte alltid lätt. Speciellt som ikväll när fisken bara retades. Hela sjön var full av rödingvak. Timme ut och timme in provad vi att fresta dem, men inget bete vi erbjöd intresserade.

Som synes jagade de små grå lurviga knott och jag tror möjligen att Lenas specialfluga TKK skulle ha funkat men den låg hemma i flugasken. Patrik - stuggrannen och hans polare lånade bastun och var klara lagom till att vi kom hem, kalla och småfrusna med 5 öringar modell mindre i hinken.  

I bastuns dunkel med i värmeljusens och kaminens röda sken kändes allt genast bättre. Ett reningsbad, duschkräm med mandarindoft. Skopa efter skopa av ljuvligt varmt vatten, hårschampo och till sist det bästa av allt - tvagningen. Vår  ritual att skura varandra med duschvantar är otroligt skön och man blir len och väldoftande som en barnrumpa. Gissa vem som kommer att sova gott nu?

Jag har en bra nyhet och en dålig.

På bilden ser ni den goda nyheten. En kämpaglad bamseröding är bärgad. Vikt okänd men nog är den bra nära kilot.

Den dåliga nyheten är att i själva kampen så gick mitt ultralätta spö av . Nu ska jag försöka laga spötoppen. Kanske man kan lägga in en förstärkning inuti,limma med superlim och sedan hårdtejpa utanpå. Bra karl reder sig själv, som gumman sa. Huvudsaken är att det går att använda ikväll.

När R har powernapat klart bär det av igen. Öringviken - here we come!

En stolf fiskare visar upp sin trofé - en äkta Gautoröding

Dax igen för dagens första fisketur. Vi har just haft efterslängskalas på soldäcket med stuggrannarna. Chokladtårta med hallonmoussefyllning, nybakade kanelbullar och ciderbål. Kaffetår till detta förstås och strålande solsken.

Det finns tårta kvar. Kom hit vettja!!

Min farfars fina röding snidad av Fransson från Lycksele. Nu är den min.

I år har det inte blivit något flyga av för min Biggles. De flygande gummibåten står och väntar i sitt rödvita bo - den till flygplansgarage ombyggda husvagnen - som en påminnelse om Robbans devis: Ingenting är omöjligt....Love you man!!  Vindarna har inte varit gynnsamma denna sommar och R har inte hunnit gå igenom maskineriet än, så vi får nöja oss med minnet från fjolårets flygningar så länge.

Robban flyger över Kattuggleselet i Laisans övre del. Hisnande vackert!

Vaknar med ont i halsen till en ganska vacker dag med sydliga vindar för omväxlings skull. Med tanke på hur firrarna kände det så är det kanske just rätt åt mig att få känna på lite halsont!!

Eller rättare sagt...fanns i sjön. Kvällens fångst efter en sen fisketur på andra sidan sjön. R skötte släplinan och jag kastade med spinnare.

Ikväll gjorde min grön/orange Lottospinnare rätt för sig och till och med ett par rödingar nappade. Nu tillbaka i hemmets härd, lite stel om fingrarna efter rensandet men ett glas licenssaft på detta och kanske en skiva nybakad sirapslimpa.

Egentligen så borde man köra klassikern: Varm choklad och husmans eller limpa med ost. Det är nattamat för frusna fiskare. Sov så gott!

Licenssaft...det sa en byaprofil om essenssaften som såldes på Domeijs lanthandel. Lika mycket socker som vatten, och sedan Mor Annas jordgubbsessens till detta. Omedelbums förflyttas jag i minnet till slåttannan i Vindelgransele i Västerbottens inland.

Man tog "minuter" i skuggan bakom en höhässja. Eller familjen - arbetslaget samlades i skuggan inne i en lada eller "lo" där solstrålar ritade diagonala streck från fönstergluggen ned mot det bossiga golvet och dammet virvlade.

Mamma hade nybakade hastbullar under en rutig kökshandduk eller skorpor från brödbussen i fikakorgen som hon gjort i ordning. Skorporna var förpackade i påsar av vaxat papper . Saften blev grumlig av smulor. Oj vad det var gott att doppa. Det var före allergidiagnosernas tid och man fick helt enkelt snyta sig lite oftare.

Idag ska vi höja blodsockerhalten med just Mor Annas essenssaft.Jag är lyckligt ovetande om vilka formler av färgämnen som finns i saften, men en sak är säker: De lämnade eviga spår i aluminiumkastrullen. Hovva sä gött!

Orangeblusbärarna har arbetspaus på ljugarbänken vid bastun med varsin Magum mandel. Stämningen är på topp, solen gluttar fram bakom molnen och rödingen patrullerar lovande i viken.

Sitter och gruvar mig för morgonduschen. Visserligen har moder natur försett oss med sporadiska naturduschar ovanifrån, men man kan ju se sig katten på att vattentillströmningen upphör i samma ögonblick som man scamponerat hårsvallet.

Det blir till att komplettera med varmvatten i petflaska ta tjuren vid hornet och stiga ut på altanen i bara mässingen, och detta helst  innan båttrafiken på sjön kommer igång. Att elda upp bastun tar lite väl mycket tid, även om det är skönast!

Nej det är inte smittsamma sjukdomar det handlar om. Inte heller mitt favoritgodis chokladprickar, utan öringprickar i kubik. Kvällens lyckade fiskafänge gav en skön känsla. Öringen var på hugget och gillade både släplinan och spinnaren. Imorgon får vi gäster, och nu är lunchmenyn given: Stekt öring med färskpotatis och spenatsås. Inte dumt alls! En nattamacka med gravad öring och creme fraische var sannerligen inte dumt heller.

Grattis till Milton. Robban fick "indirekt " en torsk på 28 kg för några år sedan. Han fick napp. På kroken satten lina. I ena änden satt kompisens förlorade spö som farit över båtrelingen tidigare. I andra änden satt jättetorsken. En liten solskenshistoria!

Alltså då menar jag någon som kan lyfta över regnmolnen på norska sidan så vi får solen tillbaka.

 Fjärran från avancerade tvättmaskiner, centrifuger, torktumlare och andra tekniska hjälpmedel, finns det inte mycket annat att göra än att ta till gammaldags metoder när det gäller klädtvätt.

På bilden ser ni exempel på utensilier som nyttjas här i avkroken. Man tager vad man haver. Notera tvättmedelspaketet "Surf" från tidigt 70-tal och notera den glada minen hos tvätterskan. 

Det skummar friskt i hinken, och aldrig har väl kläder doftat härligare än efter en torkningssessjour i den friska västanvinden den dag som den när bilden togs.

Det handlar idag om teknikens mysterier, mer eller mindre ologiska vindlande irrfärder i maskinerier och instruktionsmanualer som lika gära kunde läsas uppochnervända. Denna gång handlar det om Robbans gamla ekolod. Rent utseendemässigt väcker den omedelbar misstänksamhet och skulle förmodligen kunna få säkerhetstjänstens bombskvadron att per helikopeter infinna sig på 5 röda även här i bakvattnets innersta avkrok.

En plastväska - modell fiskedito - med ett fönster i locket mattad av tidens tand. Till detta en lång sond som ska micklas fast på båtsidan. En manick som ska alltså se, och lyssna efter fiskstim, ubåtar och eventuella grund.

Trots att den skrynkliga men tjocka maunalen är skriven på svenska krävs det definitivt en ekolodscoach med tålamod som en ängel för att begripa. Någon sådan person finns inte att uppbringa i dessa avlägsna trakter vilket har fått till följd att eländet signalerar MAYDAY åt allt som rörs under ytan. Eftersom R knappt hör något alls bakom vaxproppen och krimmermössan blir det jag som från akterdäck ska semaforera i motvinden och i min tur med fingrar och annat göra honom uppmärksam på de ljud som bombväskan ger ifrån sig. Sådant kan vara slitsamt både för stämband och förhållanden. Framför allt hinner vi både gå på grund alt. passera eventuellea firrar.

R ställde in känsligheten för "fisk" på 7 vilket alltså endast indikerar "stora stim" vilket genast startade mina existensiella funderingar: Vad är ett stort stim? Hur stora fiskar menar man? Handlar det om krill, röding, jättetorskar eller rent av valar? Vi enades slutligen om att lägga känsligheten på 3. Det pep dock mycket mer hoppingivande och trevligt när vi hade den på 1:an.

Det lutar åt att jag för mina födelsedagspengar inhandlar mig ett eget modernare och idiotsäkert  ekolod med lättbegripliga symboler även för en teknisk analfabet som moi. Vad tror du som läser. Jag behöver en expertpanel som dryftar detta angelägna ämne. Spåna fritt!

Här kommer lite ögonfröjd som pausbild tills en ny dag gryr. Vi ses imorgon. Gonatt gott folk!

För det allra mesta så sitter jag ensam i båten, men ett par gånger denna semester har jag fått med mig R. Ikväll hoppas jag att vi ska fiska tillsammans. Antingen att vi far till Hästskoforsen där min exsvåger fiskar ikväll, eller så utnyttjar vi den sista dagen på Adolfströmskortet. Det är förstås den där storrödingen som jag inte kan släppa tanken på. 2,5 kg......hmmm. Tyvärr har jag haft en elak huvudvärk hela dagen och känt mig yrslig, så jag vet inte om jag vågar fara och hoppa på slippriga stenar i en fors.

Fick nyss ännu en födelsedaguppvaktning av våra trevliga stuggrannar som kom idag. Kul med lite liv och rörelse i grannskapet. Dessutom blir det lite tävlingsmotstånd på fiskefronten....

Idag känns det ganska varmt och skönt ute och som vanligt blir jag helt hänförd och får en lyckans klump i bröstet när jag tittar ut över vår frukostvy. Detta panorama som vi får beundra varje dag över frukostkaffet.

Lika oändligt många nyanser som finns på naturens egen palett, lika många varianter av favoritutsikten finns det.

Dags att skrubba av sig lite myggmedel och byta odören mot ljuv renhet. Det ska bli underbart. Förhoppningsvis kommer jultomten att komma ut ur bastun nyrakad, len och skön om hakan.

I morgon kör den nya modernare bloggen igång. Det ska bli spännande att se om det blir bra och om man klarar av att använda den.

Ser att det pågår debatt om trärosornas vara eller icke vara. Jag blir så trött på att det folkliga inte är rumsrent. Själv tycker jag att de är vackra och det måste verkligen vara en konst att göra dem. I Arjeplog såg vi ett annat exempel på offentlig utsmyckning/nedskräpning beroende ppå vad man tycker förstås. Döm själva.

Nu bär det iväg. Goda tunnbrödsrullar och nyponsoppa i termos. Skoteroverall på och så styr vi kosan mot övre delan av Mittisjön och kanske även far till Yraft en stund. Vi fick rapport igår om storröding på 2,5 kg tagen på långedrag. Klart att vi ska ta dom!! R följer mig idag. Det uppskattar jag!!!

Bilden symboliserar min känsla över livet just nu. På toppen!! Kan det bli bättre än sommar, semester, frid och fröjd? Ja det skulle vara en gnutta sol då förstås. Notera kastspöet som fick hänga med även från toppen....man vet ju aldrig när det uppenbarar sig ett fint fiskevatten.

Vill du göra något annorlunda i sommar. Bila till Adolfström i Laisdalen. Hos Fjällflygarna kan du köpa ett mycket prisvärt paket med helikopterlyft till fjället Tjäktas topp med fantastisk utsikt över fjällvärlden och Laisdalen. Vandra ned de lättvandrade 6 km till Bäverholmens värdshus, ett fantastiskt ställe i väglöst land vid den grönskimrande Laisälvens övre delar. Där serverar Lisa den måltid som ingår i priset. Helstekt röding med potatis kan varmt rekommenderas! När du är mätt och nöjd skjutsar Arnold tillbaka till Adolfström där ni lämnat bilen. Summa summarum 560 kronor för hela paketet. Man bör boka dagen innan och det låga priset förutsätter att man blir 4 personer i helikoptern. En helmysig hel eller halvdagsutflykt, beroende på hur snabbt man vandrar.

Ta med kaffetermos och mackor och stanna och njut av utsikten på någon av alla de mysiga ställen som du passerar. Tuta eller stanna gärna till sedan när du passerar oss på vägen mellan Adolfstöm och Gautosjö. Ledtråd: Svart volvo, flytbrygga i viken, ensam stuga belägen på en udde i Mittisjön, timrad bastu intill vägen. Röd/grå stuga.

Titta på denna fina bild av fjällbjörkarna utmed Tjäktas sluttningar. Jag har alltid fascinerats av hur det lilla fröet som slumpmässigt landat i mossan lyckats bita sig fast, gro, klura ut vad som är uppåt och nedåt, skicka rötterna dit dom ska, och sedan ihärdigt i ur och skur, snö och storm växa alldeles rakt upp mot ljuset. Att den späda stammen orkar stå emot vädrets makter och ring för ring växer till sig är för mig ett litet mirakel.

Icke desto mindre har vi mycket att lära av naturen. Stå stadigt, var rädd om dina rötter och sikta mot ljuset. Inse att livet har växlingar, anpassa dig efter dem, utrusta dig med styrka att stå emot stormar och kyla. I lä bland de dina är du i tryggt sällskap även om det lutar brant uppför eller utför.

Ja just idag tror jag att man kan säja det. Enligt rapport från Umeå så gör paraply och storstövelförsäljarna lysande affärer. Här är vi torrskodda om än en aning påbyltade då vindarna är svala men solen understundom tittar fram. En fet grann röding nyss landad ligger och väntar på kniven. Vi har nyss lunchat på stekt öring med färskpotatis och ljus spenatsås. Inte dumt alls. Min syster Ellens värdinnepresent Cappucinopåsar kom väl till pass efter maten. Prova att dricka på bit(chokladbit) Inte dumt alls.

Precis som föra året tittade vi in i Arjeplogs vackra gamla rosa träkyrka.

Vi var helt ensamma, och jag kunde inte motstå det blanka svarta Yamahapianot utan satte mig ned för att prova. I den jublande akustiken steg ljudet från ett ytterligt välstämt och bra piano mot de vackra valven.

Dagen är nära......Som en sträng på gitarren......Nu har jag fått den jag vill ha.

Vederkvickt i själ och fingrar steg jag ut i den lite blåsiga kallvädersdagen igen.

Dr Wallqvists samling av antika fiskeprylar

Ja, kanske inte riktigt, men nog har jag ovanligt mycket fiskegrejor för att vara kvinnfolk.

Utökade samlingen ytterligare igår efter besök på Arjeplogs sportfiskeaffär. En massa fina nya flugor samt tre helt oemotståndliga Rapala borte mindresortn.

Här ser ni avancerad fiskehistoria från Silvermuseet och medge att vi fiskare alltid varit en kreativ sort.

Så här på nattkröken tillåter jag mig att spåna lite vilt kring denna bild.

Gammalt tillbaka användes denna byggnad ''Njalla'' för att förvara mat utom räckhåll för vilda djur.

Idag kan jag se och visionera ett helt nytt användningsområde, nämligen för förvaring av vetebullar, smågodis och 200g schweizernötskakor, utom räckhåll för små höjdrädda fruntimmer med låg blodsockerhalt, dåligt balanssinne och anlag för yrsel.

Med glimten i ögat bad R mig posera ''vid spisen'' i det gamla nybyggarköket på Silvermuseet. Av någon outgrundlig anledning gillar han att ha mig just där.

 ''Du är se grann där du gå åtill spisn''

Han gillar min salige fars slitna gamla uttryck..... Jag är inte fullt lika positiv. Morr!!

Den till höger är R....

Gammalt tillbaka i vissa religiösa delar av Laisdalen kom några kyrkliga på besök till grannbyn där gårdens innehavare stolt uppvisade sin nya separator.

Något liknande hade aldrig tidigare skådats, och man fördömde genast denna till synes ogudaktiga tingest och kallade den för en''antikrist''. Ägaren fick dock rätt i sin profetia om att inom ett år skulle samtliga gårdar vara utrustade med sin egen ''antikrist''

För er som oroar er för Robbans ögon och öron kan jag meddela att ögat ser fint ut, och att han efter ett otal örinspolningar nu hör en liten öppning.

Idag besökte vi Silvermuseet i Arjeplog. Jag var där för många år sedan och ville nu gärna dit igen. Vad kunde ha passat bättre än ett museibesök denna regniga och trista dag.

Bland alla fantastiska lämningar och föremål från lappmarkens historia satt detta urklipp på väggen. Är det inte helt underbar kuriosa så säg?

Det var några av de saker vi hann göra igår när mamma Ellen o Lage kom hit. Jätteterassen badade i solsken vattnet glittrade blått och fjällvärlden låg i sin prydnad i vårt blickfång. En av sommarens kanske vackraste dagar, med sjön som en spegel.

Efter en mysig varm kycklingsallad med tillbehöv var vi laddade för att bombardera dem med det bästa vi hade att erbjuda. Först fjällspa på altanen vilket innebar fotbad i kristallklart jokkvatten med efterföljande fotvård och massage till damerna. Mycket uppskattat.

R kände sig nog en aning förfördelad och eftersatt där han hämtade sig två plasthinkar och fotbadade på egen hand/fot. För ett ögonblick var jag frestad att hälla cement i hinkarna. Jag tror att det skulle behövas för att få honom att varva ned en aning.

En tur till hyttruinen från Nasafjällstiden intresserade lilla mor som genast ville läsa mer om epoken. Idag har hon plöjt ett par böcker i ämnet medan vi gick på tur. Lage bärgade en öring. Han var otippat rätt fiskebiten och ingen var gladare än jag att han fick känna på fina fisken. Surströmmingen smakade himmelskt för New York-smaklökarna och likaså för våra. Nu ska jag se om vi lyckas med att lägga in bilder igen.

Här på udden brukar det vara lite mygg eller ''åte''som man säjer i Vindelgransele. Eller det kanske beror på hur känslig man är. Den plötsliga värmeböljan har i allafall tvärkläckt några extra miljarders miljarder just här och jag börjar bli lite orolig beträffande flugsnapparnas BMI.

Tur att det finns myggmedel och kläder. I natt har vi faktiskt till och med haft igång den elektriska myggdödaren. Man lägger en tablett i en dosa som värms upp. Denna tingest avger sedan dödande ångor och lite varstans nu på morgonen så ligger döda insekter med sugröret i luften.

Under rubriken ''snillen spekulerar'' kommer en stilla undran hur djurrättsaktivisterna förhåller sig till våra små älsklingar- de blodsugande myggorna. De kanske har änglars tålamod, eller något bra knep för att inte anta den desperata fasen när man slår vilt omkring sig för att just döda. Finns det någon levande varelse som INTE skrockar belåtet när det knastrar i myggracketen?

I tschwiwel! Somliga straffar Gud genast, brukar man ju säja, och det har faktiskt redan hänt mig: Myggdosan ger huvudvärk av de kemiska gaserna och jag nästan får lust att själv lägga mej på rygg.
..
Från fönstret ser jag nu en spegelblank sjö och har inte mindre än fyra rödingstim i blickfånget. På altanen kilar en morgonpigg sädesärla som har bråda dagar. Näbben är full med maskar och kryp till småttingarna därhemma. Antagligen finns där en hel del mygg också. För somliga så är det väl tur att flygfäna finns. Det påminner mig om att lite frukost, eller åtminstone en kopp kaffe skulle sitta fint. Min trötte och myggbitne hjälte perkulerar sitt mest harmoniska snarkljud borta i sängen. Han behöver sova ut!!

Äntligen! Som vi har längtat efter detta. En typisk semestermorgonsfrukost på soldäcket med utsikt över fjällvärlden och vattnet. Här är min själ hemma.

Att vi dessutom får komma hit med hjärtat och minnet fullt av härliga bilder från vår fest i dagarna tre, från Alex student och från en bra arbetstermin gör inte saken sämre. Idag blåser det en del, så fiske från båt får vänta.

Efter en välbehövlig sovmorgon ska vi pyssla lite på tomten med att flytta gästhusvagnarna till den sådda delen där gräset nu gror för fullt. Därefter blir det husvagnsstädning för min del och lite grävarpyssel för R att planera tomten klart. Det ska också målas under altanen som omger stugan med sotgrå färg för att smälta in i stenhällan.

I morgon får vi storfrämmande då Ellen o Lage och kanske mamma kommer hit. Surströmming, fjällvandring och ett obligatoriskt besök på Bäverholmen beach står på programmet. Jag ser att vädret hemma är toppen. Njut av sommaren gott folk och ladda era tallkottkörtlar allt vad ni kan. Om ni har vägarna förbi Gauto i sommar så stanna till för en kaffetår eller ett saftglas vettja.

Idag bär det av till fjällen, till vårt paradis Gautosjö, för semesterliv, fiske och lite jobb. Det ska bli spännande att se om de gräsfrön vi sådde senast har tagit sig och grönskat.

På vägen upp blir det mellanlandning i Vindelgransele hos mor där även Ellen o Lage är. En röjsåg är nedpackad för att ta hand om den mindre vänliga grönskans rika dräkt som har en förmåga att breda ut sig även på hälleberget. Önskar er en solig härlig dag. Rapport från fjällen kommer förstås.

Det är fantastiskt att se hur djur och natur otröttligt startar om på ny kula när sommaren är i antågande. Det finns många arter av sjöfåglar som parvis patrullerar sjön och vi sitter med kikare och försöker identifiera de olika paren. Knipa, Småskrake, Gräsand, Bläsand och så den vackra men ack så förhatliga rovfiskaren Lommen är arter som vi sett denna helg. I skogen skriar en rovfågel som försöker få syn på.

I småfågelholkarna saknar vi ännu flugsnapparen som vi hoppas dyker upp snart och bakom bastun huserar lekatten som är underbart söt med sina små krumsprång. Dessvärre lever den ju bl a av fågelägg, så småfåglarna får se upp. Naturens gång kan vi inte påverka, den är lika grym som oundviklig. På fjällbjörkarna börjar vi skymta små ljusgröna musöron och vi har nu sått gräsfrö på grusplanen där R nu har planerat med grävaren, allt för att vattenavrinning och estetik ska bli bra. Hoppas att det hinner ta sig till semestern. Det kommer att bli fint med lite grönt i allt det grusiga.

De stora elefanternas dans. Naturkonst.

Alla som känner mig vet att jag är en förespråkare av micrade varma riskuddar som ju hjälper mot allt från ensamhet till ryggskott. Även knastriga relationer kan bli hjälpta av lite fysisk ompyssling, en varm hand och lite knådning. Robbans rygg sa ifrån idag och min vänsterhöft som aldrig blivit sig lik efter mötet mellan Ford Escorten och Stortallen, gör sig påmind och jag har fått avstå från stenbärning och annat tyngre jobb denna resa. I stället roar jag mig med fönsterputsning, lådstädning och våffelgräddning denna stormiga dag.

Nu är R ompysslad medicinerad och knådad efter alla konstens regler så vi får hålla tummarna att vi kan färdigställa det som var planerat denna resa. Nästa gång det bär iväg hit så är det semesterdags och då ska jag väl äntligen få mitt lystmäte på fiskefronten. Denna gång är det fullständigt ofiskligt här.

Romantisk kupp

Gjorde ett försök till romantisk kupp och kapade R från grävaren och tog med honom på en kombinerad romantisk miniutflykt/fruktstund. Frukten var utdrygad med en macka och ett glas cider i fotglas. Alldeles bakom stugan in bland dvärgbjörkarna finns en glänta med lä och fantastisk utsikt - dit bar det iväg. Det känns som om man är långt borta från civilisationen fastän vägen och stugan är alldeles om hörnet. Solen gassade, fåglarna kvittrade och ett stilla kluckande från vattnet dekorerade tillvaron i en stunds ''tillfälligt avbrott'' från alla måsten. En puss eller två på det så klarar man sig några timmar till.

På bilden ser ni vyn som mötte oss vid när vi anlände hit till Gautosjö vid midnatt. Vackert så det nästan gör ont. Samma vy som vi sett så många gånger, men som har så många skepnader att man aldrig upphör att förundras. I natt fick vi se ännu en variant, nya färgnyanser från naturens oändliga palett. Nu är det morgon, en lätt bris krusar vattenytan , solen skiner och man längtar ut.

Kristi Himmelsfärds dag, eller Flygardagen allmänt kallad, kommer inte att gå i flygandets tecken - tack och lov. Flygbåten är inte genomgången och klar för vårpremiär, så helgen får gå i grävningens och fiskandets och jobbandets tecken i stället.

Gökotta är en gammal tradition som enligt Wikipedia handlar om att bege sig ut tidigt på morgonen i naturen för att höra på vårfåglarna, främst då göken. Jag antar att 'storsnarkaren' inte räknas in under kategorin vårfåglar.....

För dig som till äventyrs tror att Gökotta handlar om att damma av 'bästnegligén' och skrida till verket..... så har du enligt Wikipedia fel, men tanken är väl alldeles ypperlig och skulle säkert föra med sig inte bara en skön flod av vårkänslor, utan även kärlek, samhörighet och stärkt immunförsvar. Det ni! Det är bra medicin för att hålla sig frisk och glad.

En man och hans hydrovåg i midnattstid

Som ett barn på julafton - sittandes där på sin grävarmackapär 'missinassen' här i Gauto, så ser jag R genom fönstret. Klockan har passerat midnatt. Vi har efter 6 timmar i bil med en grävare på släpet äntligen skumpat oss fram till Gauto där vi ska vara några dagar.

I stället för att landa och njuta av friden och den hulda lilla demensjuksköterskans sällskap i den bedövanda vackra försommarnatten, går han raka vägen och börjar lasta av otyget. Hydrovåg var namnet på ännu en av dessa oräkneliga knepiga tingestar som han lyckas hitta på Blocket och möblera upp omgivningarna med. Denna är dock inte lika blodtryckshöjande för undertecknad som den kapade husvagnen/flygbåtsgaraget. Som ni ser är den faktiskt ganska söt och oförarglig.

Nu är lyckan fullständig och han får prova att finplanera tomten med sin egenhändigt hoptotade planeringsmanick gjord av isrivarstål. Ni hänger med va? Jag ser hur vakringarna från rödingstimmen avtecknar sig i den rosablå vattenytan som speglar den ljusa natthimlen. Samma paradis men med två så vitt skilda möjligheter. Tur va!

Ett diskret ljud från mobilen fick mig snabbt vaken. Ljudlös påklädning och sedan ut på isen. Det är ett litet vanskligt projekt nu att ta sig ut på säker is nu då den börjat släppa från land. Jag känner riktigt hur jag får fälla ut tånaglarna inne i storstövlen för att inte halka och få ett oplanerat morgondopp i isvattnet. Himlen är blå men en isig vind drar fram över sjön och det känns att ett väderomslag är på gång. +1 känns lite ruggigt så här när man är nyvaken, men den omisskännliga spänningen infinner sig direkt som man släpper ned blänket i hålet. Min gamla trotjänare - ett gammalt kopparblänke med neongult och lila sviker sällan helt.

Mycket riktigt får jag en första röding alldeles nedanför stugan. I den västra viken ser jag några oprövade hål och provar lyckan. Inom loppet av 5-10 min har jag fått ännu 2 rödingar och haft 2 grova fiskar på. Ni vet den kategorin som får hjärtat att rusa. En av bjässarna hade jag ögonkontakt med ända uppe vid iskanten, innan den sjönk och vände hem igen.

Till sist ropade kaffetarmen och händerna kändes kalla och stela. Nu åter inne i stugvärmen för en morgonpuss och för att ladda kroppen och batterierna för ännu en fiskestund innan vi packar ihop, och börjar dra oss hemöver. Livet är gott!

Delikata små mackor med dagens fångst till lättlunch. Sämre kan man ha det. Solen gassar och jag eldar skräp för fulla muggar. R har haft hit en grävmaskin idag och fått tomten planerad. Min väckare ringde 05 och därmed begav jag mig ut i ottan med skotern för en fisketur. En fin öring och ett par rödingar  blev dagens fångst. Märkligt att inte fisken är på hugget när omständigheterna är så fina. Nu haver jag utspisat gubbar och varit nyttig ett par timmar så jag tänker dra på mig storstövlen och vada ut på isen för ännu ett fiskafänge. Kortärmat är det som gäller i detta underbara väder.

En underbar dag har vi haft, och den är inte slut än. Vi har legat och solat/sovit ute på altanen och hört snön smälta. Tyvärr inget fjällfiske eftersom spåren är för dåliga, men här på Mittisjön har jag trugat dem i omgångar - dock utan resultat. I morgon ställer jag väckaren på 04. Då tar vi(jag) dom!!!

Just nu är det grilltajm med hasselbackspotatis ute på altanen. Fjällvärlden ligger framför oss och det SÅ vackert. Vi får strax besök av Ove o Ingrid och därefter blir det att sitta på udden kring elden ikväll och se solen gå ned bakom Ferras. Vi önskar er alla en härlig kväll!!

Anlände i går kväll till ett strålande vackert Gauto. Vi fick tillfälle att passera ett antal majbrasor på vår resa genom inlandets metropoler såsom Sorsele, Slagnäs och Arjeplog, men även i de minsta byarna brann förhoppningsfulla våreldar som sträckte sina brandgula tungor mot den blekrosa kvällshimlen. Vindstilla och plusgrader, en vacker vårkväll. De vanligtvis så folktomma vägarna och byarna, uppvisade nu tecken på mänskligt liv och folk i blandade åldrar promenerade eller stod i klungor och firade vårens ankomst.

Att komma till Gauto just när solens sista strålar slickade fjällsidorna, väckte som vanligt en vördnadsfull härlig känsla inför naturens skönhet, inför vila, ledighet och mys de kommande dagarna. Efter en snabb installation i stugan, en brasa i kaminen och fylld kyl, så gjorde vi våra vänner Norsjöborna sällskap där de satt i skogsbacken och vinkade välkomnande till oss vid sin eld. Alltid lika kul att träffas, ljuga lite och prata om ditt och datt.

Besöket hos mamma var som alltid givande och denna dag var hon på sitt mest sprudlande humör och berättade en massa som jag aldrig hört förr. Jag fick veta att min mamma och jag förlöstes av samma barnmorska, med 36 år emellan. Vi hann äta gott och hon fick bli friserad efter alla konstens regler. Hon berättade att hon nu när isen smält bort, börjat ta dagliga små promenader med sina gångstavar för att träna upp sin kondition. I hennes blick såg jag - framtid - hon planerar för en morgondag, även om orken börjar sina. Det är goda tecken och nog borde vi följa hennes exempel och ge oss ut på promenad i helgen.

Vi hoppas kunna fara upp på fjällsjöarna, även om skoterföret är på upphällningen. Röding - öring - here we come!!

Upp i det blå

Jag börjar nästan misstänka att R börjat se sig om efter nya suspekta farkoster nu när nyhetens behag lagt sig efter att fjolårets dödsmaskin flygbåten införskaffades, och när jag nu läser hans kommentar om min näradödenupplevelse i pulkan härförleden. Jag uppskattar de justeringar han gjorde och komforten förbättrades visserligen radikalt, men jag ser hans notering om förhöjd maxfart och misstänker starkt att han egentligen har för avsikt att köra så fort att vi faktiskt lyfter från marken. Han har en viss för kärlek för gasreglage...eller så får han en släng av kramp i högerhanden allt som oftast.... Måste allting gå så förbaskat fort??? Jag längtar efter den ''sakta maken''

Nu tillbaka i hemmets vrå, i sköna fåtöljen. Båda är vi lite skabbiga och i behov av en uppfräschande kvällsdusch innan sängen, men för övrigt i ganska gott skick. R har sträckt ett muskelfäste på framsidan av bröstkorgen i samband med skotermekning så nu blir det thailändskt liniment inknådat av syster Gunnel.

För min del har huvudet inte riktigt hängt med senaste veckan. Jag spekulerar kring om det kan ha varit en viss hjärnpåverkan av bältrosen då utslagen gick ända upp på kinden och halsen. I varje fall tror jag att medicinen påverkat min tankeförmåga. Seg, segare segast är en passande beskrivning och jag har inte lyckats färdigställa och få iväg de viktiga jobbdokument som jag filat på hela veckan förräns idag, då jag avstod fisketuren för att kunna skriva. Roger och Tommy fick några riktigt fina rödingar idag och det sved en aning att ha missat ett fint fiskafänge.

Sammantaget är jag nöjd med en trevlig och härlig fjällhelg. Synd bara att tiden går så fort!

Maränglandskapet kring Badasjokk.

Dagens rödingfångst ligger nu i tryggt förvar i våra magar. Röding, potatismos och husets sås smakade utmärkt efter en lång dag. Robinson på tv, strategidiskussioner och lite smaskens fulländar en bra dag.

Hem ljuva hem, borta bra men hemma bäst....kärt barn har många namn. Att få komma in i stugvärmen när man är lite hurven efter att ha tillbringat en hel dag ute i den friska kyliga men soliga luften, det är ren och skär njutning. Fisket har varit dåligt även idag trots synbarligen optimala förhållanden. Till vår tröst har vi mött andra fiskare som likaså blivit utan. Roger fick tre rödingar och Tommy har fått en. Jag och Robert blev utan, men det är bara att spotta i nävarna och ta nya tag, det är fisket i ett nötskal...man vet aldrig när den perfekta fiskardagen kommer. Hoppas att vi hinner fiska n¨gra timmar i morgon med, innan vi styr kosan hemåt.

Efter förmaningstal och löften om försiktig körning fick R en ny chans att skjutsa mig i pulkan. Han har nu justerat den och det blev en stor förbättring. Dagens pulkresa i puckelpisten var nästan bekväm. Många vackra vyer har vi sett och även fotograferat, men kameran verkar inte riktigt frisk, så vi får se om jag lyckas delge er färska Gautobilder. Ikväll blir det pinfärsk röding med potatismos. Sitter här i soffan och skriver inlindad i en skön pläd och med brunbrända trötta tv-tittande gubbar skönt tillbakalutade i soffa och fåtöljer. Livet är ganska skönt just nu!

Just hemkomna efter en lång fiskardag då jag för första gången har fått sätta min lilla storstövelprydda fot på några mina drömmars fiskevatten Gavas, Giertos och Tjålmejaure och fått drägla lite vid åsynen av lappvattnet Båssosjaure. Dessvärre - ut min aspekt och dessbättre - ur storrödingens aspekt så kom vi i princip tomhänta hem så när som på 3 mindre rödingar. I dagens första hål miste Tommy kroken då en stor fisk ryckte av linan. Detta var en lovande inledning som fick adrenalinet att strömma till för oss tre fiskare. R har inte ens doppat kroken men har i stället varit dagens vildmarkskock och för övrigt spenderat dagen skyddad från isande vindar inne i ''bubblan'' - alltså skoterpulkan som införskaffades förra påsken.

Idag var det premiär för mig att vara passagerare i pulkan som inte har någon fjädring. Rävkapuschongen fick jag beskåda denna gång genom plexiglaskokongen. R körde som om vi jagades av blodtörstiga huliganer. Detta var en hyfsat hisnande upplevelse utöver det hälsosamma och samtliga celler i kroppen har nu bytt plats med varandra och till och med halskotpelaren känns lite på trekvart.

Förbi susade ett svindlande vackert scenario. Marängliknande formationer av is och snö i detta fantastiskt vackra högfjällslandskap. Nu ska vi gå och äta middag på Gautobaren. De tre musketörerna - och jag.

Prickarna är förstås den gemensamma faktorn. Ett rejält lass tablettpulver har lösts upp och transporterats runt min kropp för att ta kål på det rackarns viruset och dess kumpaner som gömt sina förrädiska små organismer i nervrötter och annat trassel. Jag blir mätt vid blotta tanken på de stora tabletterna och sänder en medlidsam tanke till alla sjuka och äldre som har en hel frukost i sin dosett - dag ut och dag in, år ut och år in. man kan bli sjuk för mindre. Usch för piller.

Dessa dyrgripar som jag knaprat i mig fram till fredagkväll - sammanlagt 42 st till det facila priset av 1000 riksdaler har inte bara verkningar...naturligtvis har de även biverkningar som gjort mej en aning mosig. Nu är det snart över, jobbat karantän hemifrån må och tis med skrivjobb som släpat efter, och idag åter på kontoret. Blåsorna har torkat in och jag kan ha kläder mot huden. Lite tandvärkskänsla i skuldra och arm har jag men det är uthärdligt.

Det är nästan oundvikligt att hamna i 180knycksracet så fort man sätter foten på jobbet.
Almanackan är i princip fylld fram till maj och det är så svårt att säja nej när ytterlige uppdrag tickar in hela tiden. Man är inte riktigt van att hantera dessa situationer, men man lär sej eftersom.

I går fick jag följa med R och hans jobb för att lyssna på Kaj Pollack. Idag har jag haft hans föreläsning i bakhuvudet , om att man är sin egen lyckas smed i mångt och mycket, och om olika sätt att förhålla sig till livet. Offerrollen tycktes jag ha lämnat bakom mej för bra länge sedan men insåg igår att visst finns det ett och annat kvar att ta itu med. Perspektiv på tillvaron, är väl summan av vad kvällen tillförde mig.

Nu gräddas en nattlig lasagne som skall förtäras i morgonkväll vid ankomst till Gauto, ett typiskt kvinnligt sätt att ''smöra'' för gubbarna så jag kanske slipper borra hål och andra sysslor som jag gärna slipper. Vägen till mannens hjärta lär ju gå genom magen, det har jag sett tydliga bevis på!

Ikväll har jag för första gången träffat mina nya tjejfiskarvänner. Vi var 5 st kvinnor med ett gemensamt intresse. Det kändes jättekul och vi hade storslagna ideer om framtida fiskafängen. KUL!!

Blir smärtsamt påmind om den fina solbrännans förgänglighet när den nu faller av i dyra sjok och efterlämnar små fnasiga spår. Jag får se det som ett vårtecken helt enkelt. Många andra arter byter ju från vinter till sommarpäls.

Storfiskartjejerna Jazmine och Tindra

Inser att påsken snart är här. Vart tar tiden vägen??? Nyss var det ju jul. Ser fram emot en härlig fjällpåsk tillsammans stora och små. Här kommer en härlig fiskarbild från förra årets soliga påskhelg.