Ett gott te som avslutning på dagen är mer regel än undantag i detta hus. Det finns så många goda sorter att det är svårt att välja vilken man ska köpa. Jag åt lunch men min vän Monica en dag förra veckan. Hon hade köpt mig en påse gott te och tyckte namnet passade in på mig. Mjuk Flamma.....Det tyckte jag var fint sagt.

Lördagsmorgon, ett fiskeprogram på tv4 sport och en kopp gott te . Jag tar en lugn start på dagen innan jag börjar städa, och baka lussebullar. R har lovat att ta fram ljusslingorna så snart ska jag väcka honom med lite fika på sängen.

Imorgon ska virrhönan med stort V bege sig ut i okända trakter. Medelst hyrbil ska jag  förirra mig från Malmö till Gislaved  för att pussa på Lille Oliver innan jag på måndag morgon styr kosan åter till Malmö igen.

Med mitt labila lokalsinne behövs en trygg guide vilket GPS:en får bli. Ett manhaftigt fruntimmer ska peka med hela handen och lotsa mig genom landskapet. Jag hoppas verkligen att hon inte börjar att prata skånska för då  kan det verkligen barka iväg.

Som ett gruskorn i skon, så kan olika uppfattningar i en viktig fråga ligga och skava i en relation av något slag. Det kan göra ont och ställa till det.  En ack så pytteliten sten i skon ger trista konsekvenser och i varje steg man tar blir man påmind om dess existens - om man inte har sån tur förstås att den hamnar i hålfoten eller mellan tårna tills den plötsligt kryper fram och ger sig till känna. För förr eller senare märker man av den - den saken är klar - och då haltar man betänkligt. Synd bara att den här sortens stenar inte är lika lätta att skaka ur livets sko för att sedan obekymrat skutta vidare på livets steniga väg.

Torsdag med Ärtsoppa på menyn. Mera en slump än en tanke. God och ganska nyttig husmanskost. Dessutom kanske man tjänar in den kilowatt som spisen drog vid uppvärmingen genom den egenproducerade och värmande naturgas som två normalstora människor producerar. Är det någon som har räknat på den ekvationen?

Usch vad drömmar sätter griller i huvudet långt efter uppvaknandet även om man inte minns dem. Kom ihåg att samma gäller för vad du utstrålar till din omgivning. Ta en titt i spegeln. Hur ser du ut, och vad förmedlar ditt uttryck. I dessa mörka tider behöver vi vara ljus i varandras vardag. Vad är väl en 100w glödlampa mot ett strålande leende och en morgonpuss av R, det sitter i läääänge. Kör försiktigt!

Egen härd är guld värd....så sant som det är sagt! Umegalor i all ära - men vad är väl en bal på slottet mot det som stundar i morgon......

Redan innan den superba efterrätten vid kvällens begivenhet - Umegalan - sällat sig till de bofasta kalorihärdarna runt midjan, började mina tankar att snurra iväg - trassla sig ut ur festlockarna, upp genom festsorlet ut över Nolias takåsar och drömmande börja dra sig mot norr, mot fiskevatten och brasmys i Gauto, fjärran från sorl och stim. Helgen hägrar.

Stim i en annan bemärkelse står nämligen på agendan denna helg. I frysen ligger en plastkasse med fryst laxrom paketerad i små påsar med stenar i. Lagom portioner att släppa ned i borrhålen, där romen sakta får tina och släppa ifrån sig de delikata små kornen - ett efter ett. Det som jag skulle vilja kalla en förstklassig mäskning. Rena rama Umegalan för röding och öring. Nu ska dom tas!!

Med en lätt fiskarabstinens tycktes de festklädda damernas glittrande örhängen ikväll, i mina ögon, transformeras till olika rödingblänken som Titicaca, Lillrockan eller Virusen. Nu är det nära!

Lyckas efter hemkomst med en lättnadens suck frigöra mig från kvinnfolkets slimmande gissel, krypa i morgonrocken och påbörja packning inför morgondagens resa: Långkalsonger,fleecetröja, mysbyxor och tjocksockar. Trösterika och trygga plagg för en liten arbetstrött människa.

På med finstassen, in med magen, på med klackeskorna, ut i vintermörkret och med kosan styrd mot festsalen på Nolia. Dags för årets Umeågala. Trevligt men lite konstigt känns det med party en vanlig torsdagskväll. Hej hopp!

Snart är min R hemma hos mig igen efter ett litet Norgeäventyr. Det har varit ganska tyst och argumentationsfritt ett par dagar. Nu har vi ett och annat att avhandla.

02.15 i natt steg vi in genom dörren här hemma. En intensiv men mysig helg är till ända. Tårta på moset blev resesällskap i form av storasyster A-M och L som hade tillbringat helgen i närbelägna Värnamo hos sina barn o barnbarn. För första gången i mitt vuxna liv fick vi chans att på tuman hand från baksätesperspektiv avhandla livet på ett lite mer djuplodande sätt än genom våra vanliga touch-and-go-möten i samband med familjeträffar.

En god middag hos (S)yster i Gävle blev pricken över i:et innan vi startade den sista etappen  på hemresan. Upphämtning av lastat släp i Hudiksvall och sedan hem genom mörka natten, full av tankar och varma känslor efter en fin helg. Önskar bara att jag kunnat stanna och hjälpa febriga Sandra några dagar. Jag minns själv hur hemskt det var att ha mjölkstockning med feber och ont.

Min syster sa några kloka ord: "Man mår aldrig bättre än ens barn gör", och visst ligger det något i det. Nu ett djupt andetag och ett svanhopp rakt in i jobbverkligheten igen.

Vaknar med ett ryck till väckarklockans påträngande signal och med en stressig känsla i maggropen. Jag var mitt i en dröm, men idag och alltför sällan nuförtiden minns jag tillräckligt för att kunna återge drömmens sammanhang. Detta i motsats till R som kan återge komplicerade och ologiska turer från de mest vansinnga drömmar. Det är alltid lika fascinerande  att höra honom berätta om sina drömeskapader.

Jag var i alla fall mitt uppe i att fara omkring och försöka hinna med ett dagsprogram. Känslan av tidsnöd, av bilköer och frustration satt kvar i mitt medvetande och sitter ännu som en metallisk eftersmak i gommen.

Som om det inte skulle vara nog med verklighetens pusslande! Drömmar - i den mån de nu förekommer, tycker jag ska vara stärkande och trevliga!

Med den här drömmen gör jag som Sverker brukar göra med skräp - stoppar den rakt i soptunnan.

Dimman ligger tät. Kroppen hade svårt att slita sig från sköna  lakan när väckarklockan ringde. Nu börjar en ny arbetsvecka och vad mig anbelangar får gärna snön dröja. Varje dag som man slipper isskrapning är guld värd. Kör försiktigt!

Usch vad mörkt det är denna våta oktoberkväll och den blöta mörka vägbanan formligen slukar strålkastarljusen. Har nu skjutsat sonen till flyget efter en trevlig eftermiddag tillsammans med mat och prat. Det är så roligt att få träffa telningarna även om det bara blir en kortis.

En lugn tv-kväll med R i fåtöljen bredvid får bli uppladdning inför en ny arbetsvecka. Kroppen tror ändå att klockan är 19.45 ! Det är skönt att ha fått en timme extra av helgen.

R har lejt en kille med grävare och har varit ute i kallblåsten hela dagen. Världens godaste middag - köttfärsbiffar med vitlök, fetaost och grymt god kryddning, sås, pasta och sallad står fortfarande och väntar på att ätas. Jag tappade till slut  tålamodet och åt middag på egen hand.

I morgon får vi besök av min äldste son Daniel som jobbar på jazzfestivalen som ljudtekniker. Det spelar ingen roll hur vuxna de blir. Man längtar alltid efter att få träffa dem, krama om och uppdatera sig om livet jobbet och kärleken.

Soppatorsk var det nära att jag fick på väg till jobbet idag. Tur att vi har en mack i Brännland. Soppa Lax blev det idag på jobblunch Frälsningsarmen där man serverar soppa gott bröd och tillbehör för 50 kr. Kan rekommenderas till hungriga läsare. Älgköttsoppa med klimp skulle vara jättegott om man bara hade riktiga märgben av älg att koka. Det är riktig höstmat det!

Nu är det dags att ta fram min vän rattmuffen som gör den dagliga bilturen till stan mer komfortabel. R fnyser högaktningsfullt och menar att den närmast är en trafikfara, men jag tycker att den förgyller denna trista årstidövergång från dräglig utetemperatur till kalla isskrapningsmorgnar. Jag tror att det är dags att bilda sällskapet "Rattmuffens vänner"

Bilen kördes fort och längtande hem till den ljuva härden  och jag blir för en gångs skull mött av husbocken himself som morgonrocks/halsduksprydd och med tredagsstubb kraxade välkommen hem.

Insåg snabbt att min förhoppning om lagad mat kom på skam. En tub ärtsoppa och ett komplicerat korsförhör senare har vi parallellslunkit ned i våra fåtöljer för en kaffetår och lite TV-nyheter.

Min röst höll hjälpligt i 4 timmar i morse innan den gav upp. Insåg att morgondagens två Tankeväckare i Vännäs inte går att genomföra. Så förargligt att ställa in, men jag hade inget val. Sedan dess har jag jobbat med eftersläpande pappersjobb och mailande. Telefonen har varit barmhärtigt tyst. 

En pratsjuk R får ikväll enbart mer eller mindre suspekta gester till svar. Referatet från denna dag får han helt enkelt vänta en stund på. Halsen värker. Usch vad trött jag är på detta!

Alex har fått jobb!! Eller rättare sagt SKAFFAT jobb. Han är verkligen aktiv i att gå runt och erbjuda sina tjänster. Blev antagen efter jobbintervju idag och ska börja redan imorgon på Subway. Man blir så glad så hjärtat smälter! Ser på nyheterna om hur många ungdomar som går på socialbidrag eftersom de inte får jobb. Det är så sorgligt.

Imorgon bär det iväg till jobbet. Att stanna hemma över den sista sjukskrivningsdagen känns inte meningsfullt då rösteländet ändå verkar ha fastnat i en slags målbrottsstämma och evig hosta och det är ett viktigt möte imorgon som jag verkligen inte får missa. Nu får det bära eller brista.

Jag längtar efter mina jobbarkompisar och att få  komma in i vanliga gängor igen. Man tappar både fart och självkänsla av att gå hemma. Men jag kan inte låta bli att vara lite orolig å röstens vägnar. Långvarig heshet ska rendera i en utredning så det inte sitter ¨några farligheter i strupen så om inte det släpper snart så får jag kontakta doktorn igen för en remiss till NUS.

Ännu en kulig bild från www.bonton.se!

Grönsaker ska ju vara nyttiga för sjuklingar. Dessa kanske inte riktigt går hem nu. För det andra säger R att det redan känns som krossat glas när han sväljer.

Bara R och jag i huset. Skönt fridfullt och tyst en kulen höstmorgon. Bra och dåligt. Jag kan emellanåt sakna känslan av att vara en familj i huset. Sorl, skratt och prat och gemenskapen att sitta många tillsammans runt ett bord. Nu får man träna sig på att verkligen njuta av friden men även på att ta vara på de stunder när man får vara tillsammans.

Nu har expeRten uttalat sig om de rosa bröna. Det märktes att han noggrannt valde sina ord så de inte skulle spoliera en fredagskväll som börjat lovande. Bröna var tydligen goda - men inte lika goda som originalen. Omdömen såsom "degiga överjästa, platta och smaklösa" användes turligt nog inte.

Spänstiga, väl avvägda och minnesvärda blev istället betyget vilket sammantaget ger betyget 4 rattar av 5 möjliga - inte mögliga.

Receptet innehöll spontaningredienser som grahamsmjöl, rågsikt, vetemjöl, salt, olivolja,mosade  rödbetor, rårivna morötter, svart vinbärssaft och mosade röda kidneybönor och ljummet vatten. Oh jäs!

Prova även att baka egna rosa brön och dela gärna med dig av receptet.

Rosa bandet-dax igen. Galan går av stapeln 29/10. På olika sätt uppmärksammar man i samhället den otroligt viktiga bröstcancerforskningen. Det rosa bandet som säljs och bärs av många är bara ett exempel.  Ahlgrens bilar har även tagit fram en specialkollektion med sin "rosa rattar" där en viss peng går till forskningen.

Själv funderar jag på ett sätt att uppmärksamma denna viktiga sak i vardagen förutom att förstås skänka en slant till forskningen, och försöker mig just på att baka "rosa brön" efter ett eget recept. Medan jag knådar går tankarna till dig som på ett eller annat sätt drabbats av denna sjukdom. Jag vill tillönska dig hopp och kraft och uppmuntra andra att också göra en "god" gärning.

I degen finns förutom grova mjölsorter lite röda bönor, mosade rödbetor och en riven morot. Bara genuina råvaror och inga artificiella tillsatser som t ex silikon. Få se hur formen och konsistensen blir på dessa prototyper när de jäst klart. Bild kommer så småningom, och även ett smakutlåtande från min testpanel Robban och Alex  - sakkunniga på just - brön. 

Jag vet inte vad som hände med dagens middagsmat. Vi var 6 personer som åt. Det verkar ändå vara mer mat kvar än innan vi började äta. Ändå sa alla att det var jättegott och åt som små hästar.

Resterna antar närmast bibliska proportioner. Jag skulle nog kunna utspisa ett helt gäng män, förutom kvinnor och barn med dem, precis som det står om i boken. De fem bröden och två fiskarna var dock idag utbytta mot  stekta kycklingfileer i ajvar relish, ljummen nudelsallad med wokgrönsaker och saffransris. Till detta en het och en sval sås och valnötsbröd.

Den gödda kalven är för dagen utbytt mot en efterrätt bestående av hallon och rabarberpaj med vaniljgrädde. Anledningen till denna svulstiga meny denna helt vanliga tisdag är att det är sista kvällen som Bella är hemma, pojkvännen som ska hämta henne är nu här och har  godkänts i granskningsinstansen. Fin kille!

Lite ramadan på det här så kan man knäppa byxknappen igen...

Kommunikation är ingen lätt sak, inte ens när man KAN eller får prata. Till viss del klarar man det med gester, miner och  kroppspråk , men just nu ställs konsten på sin spets.

Vi är av två olika skolor den gode R och jag. Ursprungligen var vi av samma skrot och korn och ondgjorde oss över syftningsfel, grammatiska brister och fel, retade upp oss på vad folk skrev och sa, och var synnerligen bokstavstrogna: Ska folk uttrycka sig så får de förbaske göra det rätt och riktigt!! Jag har alltid satt en ära i att själv ha ett hyfsat såväl skriv som talspråk.

Nu är han ensam kvar i det diket. I det andra diket sitter jag och försöker frenetiskt att leva som jag lär ut i demensvården  - att se människan bakom ett bristfälligt talspråk, kroppsspråk eller skriftspråk och ge sig fanken på att kunna tyda vad den här människan egentligen menar. Jag blir inte lika handsvettig längre när jag ser ett syftningsfel, för nästan alltid förstår jag ändå andemeningen - om jag vill förstås.

Det viktiga är att folk kan och vågar uttrycka sig fritt tycker jag.  Visst förväntar man sig korrekt svenska av journalister, författare och professionella skribenter som har "betart" för att skriva. Men hos oss vanliga dödliga bloggare är jag mest glad över att människor vågar skriva, uttrycka sig och sätta personlig prägel på det man skriver - även om det inte blir riktigt som i skolboken.

Så sitter man här på enmanhand och tröstar sig med lite smått och gott att äta. R ringde nyss från världens avlägsna ände och lät sådär mysig och skön som man bara låter när man är utom räckhåll. Jag ska i alla fall trösta mig med Körslaget och akta mig för att väsa med i låtarna. Att jag ska heja på Pontare är iallafall solklart!!

Nu ligger man pyrt till.... Fick just telefon från R som landat i Gautosoffan efter en lång och spännande färd med punktering och exploderande däck.

Som kronan på verket fann han kylskåpet fullt av svarta maggotspuppor. Gissa vem som är boven?? Uppenbarligen hade "matte" inte stängt burken stängd ordentligt och de små liven hade haft raveparty på egen hand tills det var dags att knoppa i sina svarta små kokonger.

Säga vad man vill om R, men man kan inte anklaga honom för att ha maggotsburkar i omlopp. Nu var han måttligt road av kvällens pyssel med svarta puppor i kylen och jag förstår honom. Sorry vännen!! Jag ska massera dina fötter på söndagkväll som kompensation!

I hörnet bakom tramporgeln står Robbans vevgrammofon som kan vara bra att ha i händelse av strömavbrott. Några stenkakor lutar sig mot väggen där bakom. Ett album från Vita Hästen - signerat och allt - är ännu ett av mina loppisfynd. Lite annat stuk på den idolen än på det elektrifierade gänget på tvn kan man lugnt säga....

R har åkt till Gauto för att fixa och dona med vattnet och pumpen,samt ta upp båten innan vintern kommer på allvar. Efter moget övervägande beslöt jag att stanna hemma och vila. Än är jag inte kry. Hostan hänger i än och rösten är svag och knarrig.

Ungdomarna är mest ute och flänger så jag får bänka mig i tv-fåtöljen alldeles solokvist och ligga lågt i största allmänhet, läsa lite, blogga och se kvällens idolprogram.

Bella kurerar mamma med ett nytt gott te. Friggs Green Chai i tepåsar. Ett ekologiskt te med kanel,nejlika och kardemumma. Smakar lite som flytande mjuk pepparkaka och sprider sin värme i kropp och själ. Lite julsmak faktiskt....vilket får mig att hicka till och inse att förrn vi anar det kommer julskyltningarna att rada upp sig. Tänk vad tiden går fort.

Kolla vilket tufft litet broderi jag hittade. Det är tydligen modernt igen att brodera och det finns en uppsjö av nytänkande inom den konsten. Moderna ordspråk, tuffa motiv och en del häftiga och kanske rent av ekivoka motiv. Kolla in dessa länkar om du är intresserad av att ta fram nål och tråd igen

http://linalin.se/

http://www.subversivecrossstitch.com/
http://gd.se/nyheter/byggabo/1.48780

Är det inte helt otroligt hur en "sanning" kan skapas ur en oseriös persons uttalande. Det gäller såväl mun till mun som via nätet. Ibland när jag söker recept eller vägbeskrivningar på nätet  kommer tanken tvärt: Kanske detta blir helt oätligt eller vägbeskrivningen är helt fel om någon roar sig på lättlurade Gunnels bekostnad med att lägga ut villospår. Den sockerkaka jag googlar på kanske visar sig bli pannkaka när allt kommer omkring.

Hursomhelst kan jag inte låta bli att skratta när jag läser artikeln om kvinnostaden. Fast vi vet ju hur det är - vi Umeåbor får än idag brottas med "isbjörnar på gatorna -köret"

Höll på att smälla av när jag såg anhopningen av folk i väntrummet på VC i morse. Där var proppfullt av folk - gamla och unga som haltade, kraxade hostade eller snörvlade i väntan på att träffa någon av alla de professioner som huserar där.

En del såg bleka och matta ut , andra strålade och såg ut som hälsan själv. Jag aktade mig noga för att bläddra i de tummade "Sköna hem" från 2004 som låg där och troligen besudlats av  hela alfabetet av bacillusker under årens lopp. Lite bacillskräck fick jag allt - jag som annars inte är speciellt rädd för smittor.

I 2,5 timmar jag fick sitta där, för 5 minuters läkarbesök , lååång väntan och 2 minuters provtagning. Man hinner tänka och se en hel del under den tiden. Någonstans tror jag att det finns både tid och pengar att tjäna. Men det kanske är lätt att tycka för en utböling som betraktar ruljangsen utifrån.

Nu ska här sovas och lydas doktorns order.

Talförbud, röstvila och sköta om sig är instruktionen jag fått. Vila. Inget telefonpratande, viskande  eller snack som sliter på stämbanden. Kraxa och hosta får jag inte heller göra hur nu det ska gå till. Sjukskrivning blev alltså till slut oundviklig. Följaktligen sitter jag hemmavid i tofflor och tjocktröja nu när min förkylning går in på tredje veckan och sista antibiotikatabletten är svald.

Imorgon ska jag träffa doktorn igen, få se vad anledningen kan vara till att jag fortfarande känner mig så risig. Förargligt nog har jag fått ställa in flera  inbokade föreläsningar denna vecka vilket känns jättedumt men vad gör man när kroppen säjer ifrån och man blir stum....

Stämbanden är det bäst att vara försiktig med. Nu får jag istället förmedla mig med det skrivna ordet eller medelst teckenspråk. Det kan bli intressant för den som ska tolka mina suspekta gester. Bäddat för missförstånd kanske?

En sopsäck med skor - urvuxna, felköpta men hyfsat moderna - står nu i hallen och väntar på resan till Myrorna.

I garderobens djup döljer sig mer som gjort sitt. Väl använda men hela och rena plagg, impulsköp som aldrig passat samt plagg i optimistiska storlekar som tyvärr aldrig kommer att passa. Förhoppningsvis kommer de någon ny bärare tillgodo.

Vad skönt det är att rensa i gömmorna!

Jag har en del lådor och boxar som innehåller allt möjligt från gångna tider, foton, musik, dikter, brev och böcker. Et lagom ansträngande söndagsjobb blir att sortera, slänga och spara. Jag misstänker att stoff till ett eller annat blogginlägg kommer att poppa fram. Håll utkik!!

Det blir inga bullar idag. Möjligen en bit äppelkaka. På sin höjd blir det att dega på hemmaplan och försöka ladda kraft inför arbetsveckan. Himlen är öppen och sköljer iskallt vatten över oss. Det är skönt att ha ett hem .

Fick lov att tacka nej till fest ikväll. Jag orkar knappt sitta upprätt och blir kallsvettig för minsta lilla. Det får bli hemmakväll framför teven istället med siktet inställt på Körslaget. Vi måste ju heja på våra grannar Lyckseleborna. Go Pontare go!!

Dagens snöoväder aktiverade behovet av att plocka fram lite varmare kläder. Speciellt som jag nu kommer att behöva vara extra rädd om mina luftrör, huvud, händer och fötter ett tag medans jag frisknar till.

Men håll med mig om det känns träligt att börja skrapa rutor och byta till vinterdäck. Att dessutom behöva börja bråka med den eländiga motorvärmarklockan - mitt absoluta hatobjekt i tillvaron igen - det är trist!

Meterologen verkar dock lova något mildare tills imorgon vilket låter bra. På eftermiddagen bär det nämligen iväg till Hälsoveckan i Lycksele där jag ska köra "Tankeväckaren" på MB. En sista honungstekopp och en skvätt Mollipect som får flöda över mina spröda stämband blir gonattritualen. Gonatt folks.

När R sätter P - då är det bäst att lyssna. När även denna dag inleddes med hostattacker, rinnande snor och frånvaro av röst, tryckte doktor R helt sonika ned mig i sänghalmen med ett gammalt hederligt hundkommando: Ligg!!

Så får det väl helt enkelt bli, om jag ska komma på benen nån gång. Få se om han har en Frolic i beredskap när han kommer hem ikväll och ser att jag varit lydig?

Har gjort flera små korta arbetspass på 15 minuter och sedan varit tvungen att vila bort det andfådda. Smörade för sötnosarna Alexander o Mathilda och gav de unga tu en mysig "frukost på sängen-bricka" när förmiddagen började övergå i eftermiddag. Som tack har de plockat in alla äpplen som hängde kvar.

Äppelskörden resulterade i en massa gott äppelmos, en stor äppelkaka, äppelkompott, och äppelklyftor att djupfrysa. Skördetid är rikedom. Har du ett gott recept på en hot äppelchutney att dela med dig av så är jag tacksam!

Repris på ett inlägg - ännu lika aktuellt denna söndag i september...

Så står man här igen. Ännu en tisdag i den oändliga raden av hungriga vardagar. Kylskåpet innehåller samma gamla saker som vanligt och i fryser ligger stenfrysta fransyskor och annat långkok i väntan på bättre tider.

NU har jag träffat farbror doktorn som efter provtagning, lunglyssning och samtal skrev  ut en dunderkur antibiotika och en flaska hostmedicin. Det blir till att kurera sig efter konstens alla regler. Inser ödmjukt att det faktiskt var dax att åka till doktorn. Tack kära Annika för påstötningen!

Ikväll får Robban det lugnt, skönt och inte så hett om öronen. Rösten höll med ett nödrop dagen igenom men nu är den helt borta. Endast några svaga spridda kraxanden hörs när jag försöker prata så det är bäst att stänga pratbutiken för idag, och vila strupen.

Lycksele bjöd på solsken vackra höstfärger och massor av trevliga människor. Flera gamla bekanta från förr, samt ett par personer från barndomsbyn gav sig tillkänna.  Två Tankeväckare och däremellan en god lunch tillagad av ungdomar på restauranglinjen hanns med. Trevligt att träffa våra teamkollegor som jobbar för samma sak fast på annan ort.

Stannade till på loppis på hemvägen och lyckades bränna 30 spänn på en ångklädborstmojäng i bästa tv-shopstil. Ska prova den ikväll på min fyndkappa som är nalta skrövlig.

Visst ser den inbjudande ut - mossans gröna bädd. Jag antar att jag inte är den enda som dröjde sig kvar und det sköna täcket så länge som möjligt denna septembermorgon. Hur kommer det sig att sängen är som skönast  just när  klockan ringer?

Nu är man i allafall uppkraxad och prepererad för dagens äventyr. Lycksele - here I come! Håll tummarna för att rösten håller hela dagen!

Här kommer som efterfrågat "Gradbeteckningar i armén" från 1921 plånboksinlägg. Fram med förstoringsglaset igen.

En läsare önskade  att få se den här kalendern för 1000 år som fanns i det gamla plånboksinlägget från 1921. Ta fram förstoringsglaset och beskåda

Avstånd kan verkligen vara frustrerande. När ens barn blir sjuka och finns långt ifrån så spelar det ingen roll om de uppnått myndig ålder. Då vill man få hem dem illa kvickt till vår trygga svenska sjukvård och helst till ompysslingsavstånd. Räknar dagarna tills du kommer hem gumman!

Läs och begrunda....

1.Frisk luft dag och natt är grundvillkoret för hälsan

2.Rörelse är liv. Dagliga kroppsövningar.

3.Måttlighet och enkelhet i mat och dryck.

4.Noggrann vård av huden och förnuftig härdning.

5.Dräkten får icke vara för varm eller för trång.

6.En hälsosam bostad.

7. Noggrann renlighet i allt.

8. Regelbundet arbete.

9. Ändamålsenlig vila och förströelse

10. Ett gagnrikt, på arbete, ädla gärningar och  sann glädje rikt liv är slutmålet för all hälsovård.

Visst är det häftigt!! Att även 1921 var man på det klara över vad  hälsa är. 

Oumbärlig uppslagsbok för envar.

Det här kanske vore ett perfekt hjälpmedel för R - min "handlingens man" - när han ska ut och orientera sig på Kvantum i veckohandlingens vedermödor. Gode Gud hjälp mig när det blir dags för Kabeljo.....Jag har ingen aaaning om vad det är, men misstänker att det handlar om en grönsak. R tror att det finns på järnaffären eftersom det börjar på kabel......Vet du?

OBS! Kolla in..att dricka vatten har en egen kom-ihåg-flik

Morrar och muttrar här över de pappers och tidningshögar som tenderar att växa trots skylten "ingen reklam tack". Bäst att gå igenom eländeshögen innan den rasar. Mera troligt att det dyker upp en bortglömd räkning än en lottervinst eller ett kärleksbrev

Motsträviga känslor inför höst kyla snö och drivis. Det känns som om endera dan är det dags att skrapa bilrutorna för första gången. Sommaren i ljuvt minne.......

Håll med om att det ändå är ganska skönt att komma hem från jobbet, kunna öppna kylen eller frysen och laga en snabb middag.

Sänder en medlidsam tanke till de förfäder som när magen började knorra fick ge sig ut i skogen med en stenyxa, slunga eller ett spjut för att få något på tallriken. Förresten tallrikar var det nog inte tal om..men ni förstår vad jag menar!!

Jag vet inte hur snabbfotad pricksäker och tursam jag skulle vara med blodsockret dalande i jakt på stor eller småvilt.Hur snabbt anrättar man en ekorre , hare eller älg - om man nu skulle lyckas fälla ett byte? Hur snabbt fixar man en eld, med höstråa pinnar.

Dagens rätt blir köttbullar, det byte som jag nedlagt dagen till ära.

Välkommen hem till grottan älskling! Lämna mammuten utanför tack.

Plocka enbär, torka och använd i en pepparkvarn. Ett bra tips när du ska tillaga vilt som älg ren eller skogsfågel.

Fiskafänge eller auktion i Hössjö denna soliga dag??....Hm.......Kanske lite av båda?

Säja vad man vill om fiske, men det är ett underbart sätt att lyssna inåt, rensa tankarna och få frid. Den här låttexten av Per Gessle har sina poänger

Ingenting är som det ska,
likadant från dag till dag
Allting följer samma mönster,
ser på stan ifrån mitt fönster
Människor på rad i kö
Äta, jobba, sova, dö

Jag går och fiskar Och tar en tyst minut
Åker ut, ut och fiskar, En chans att andas in, andas ut

När man läser filosofer,
letar mellan gamla strofer
Tror man det var annorlunda,
16 17 18 hundra
Icke så, mitt hjärta svider,
samma sak i alla tider

Jag går och fiskar Och tar en tyst minut
Åker ut, ut och fiskar, En chans att andas in, andas ut
 

Per Gessle

Födelsedagsbarnet/Vildmarkskocken himself  klev just i skinnbyxen och packade bilen full av mat jättemurrikka, bautaskogspanna, sovsäck och diverse attiraljer. Kogertek åker på firmahelg och ska ägna sig åt grabbkul och lite jobbande. Det handlar om skärmflygning, bågskytte, racerbilskörning, yxkastning, motorcross och sådant som pojkar tycker om. Bada tunna, trollkarlar, gott käk och en och annan pilsner ingår också i planen.

Ett pass med Lean-spel är också på programmet. Ni vet...hur man jobbar effektivast smartast och spar pengar genom att se över hela kedjan. Egentligen sånt som vi kvinnfolk tränat på i alla världens tider;)

Nu när katten är borta ska råttan dansa på bordet, eller i varje fall försöka ha det så trevligt och skönt som det är möjligt för en liten gräsänka. Nåja - riktigt ensam är jag inte. Alex fina flickvän Matilda sussar så gott i hans rum och inväntar hans hemkomst från jobbet senare i eftermiddag. Dom är för söta.....

Månadens kalenderpojke är R som glatt poserar vid sin favoritplats i hushållet - strykbrädan. Här hemma hos Sandra och Christian förra julen.

Tillika är han dagens födelsedagsbarn. När morgonen gryr kommer han att uppvaktas efter konstens alla regler med fika på säng skönsång och ett eller annat paket. Inga mjuka dock. Sådana här tuffa pojkar ska förstås ha hårda paket. Grattis på 61-årsdagen älsklingen min!

Hemma igen. Mitt havsöringsspö gick inte att laga så jag blev "tvungen" att köpa ett nytt. Passade även på att få ny lina på rullen och att köpa ett nytt havsöringsdrag i koppar/svart.

Även om jag fick ett "bra pris" så sved det till i plånkan ändå. Nu måste jag ju FÅ fisk så det blir värt sitt pris. Blixt sport skulle behöva lite sund konkurrens så priserna hölls nere en aning. Fast killarna där är alltid trevliga mot mig.

Ett problem bara - egentligen är jag dödstrött, kraxar på och vill bara somna på stuberten. Middag skall lagas och R har spanat in ett "objekt" som han vill att vi tittar på ikväll. Läget var fint, men huset var BURR!!! Ett fall för solstickan enligt min ringa mening, alt heltidsjobb för en händig snickare i ett par månader.

Jag tror att vi skjuter upp husspaningarna tills fiskesäsongen är överstökad.....

1cm åt pipsvängen. Tillbakagången har börjat och hädanefter kommer jag att krympa successivt. Osteoporosen kommer att skörda millimeter för millimeter. Tur att man har sina modiga 155cm att ta av:)

Det får bli en av de planerade strategierna i vårt nya kosthållningsprogram. Robban är härmed utsedd till att vara en "handlingens man" vilket borde passa honom utmärkt. Veckohandling ska det bli!

Han är ännu inte informerad om sakernas tillstånd, men jag tror att han lydigt och fint kommer att inrätta sig i denna nyordning för att hjälpa oss båda två på traven till ett sundare liv.

Veckohandling med lista skriven under mätta förhållanden kanske minimerar risken för "medslunkna" bilpåsar, ostkakor och annat smaskens vilket annars lätt hamnar i korgen när undertecknad handlar om vardagarna lite lätt småhungrig sådär på väg hem från jobbet. Livsfarligt för godisgrisar med dålig karaktär.

Här kanske GPS:en kommer väl till pass och man får skriva in koordinaterna för knäckebröd och wokgrönsaker för att Robban ska hitta i butiken. Handlingslistan ska nu alltid skrivas i turordning efter hur sakerna är placerade. Detta är direkta order från R . Gps eller hårdträning kommer förhoppningsvis att minska frekvensen och behovet av guidande telefonsamtal för att hitta mjölk och bröd.

Seriöst så tror jag på detta. R blir delaktig i projektet och jag håller mig borta från frestelserna. Mera fisk och grönsaker i maggen och mindre snask och sånt.

Något är inte riktigt som det ska. Det har varit svårt att hålla tankebanorna klara, att koncentrera sig, planera och få ett sammanhang i tanken senaste veckan. Huvudet känns mosigt och kroppen likaså, speciellt min vänster arm o ben. Stressen  över att allt inte går som på räls bränner i ryggraden. Det är frustrerande och en aning oroande. Man vill ju att allt ska rulla på i sin vanliga lunk.

I och för sig nyttigt att få känna på en liknande känsla som det måste vara i början av en demensutveckling. Det borde få mig att lättare förstå och leva mig in i känslan när hjärnkapaciteten börjar svikta, men om jag inte lyckas "vila i mig i form" denna helg, så får det nog bli ett besök hos farbror/tant doktorn. Jag ska på 50årskontroll till veckan i vilket fall som helst.

I dag har jag tagit ledigt, vi har landat i Gauto och här finns inga måsten just nu. Grå suddiga bomullsmoln  ligger lågt och kamouflerar fjällvärlden till oigenkännlighet, det blåser lätt och här i soffhörnet känns varmt och trivsamt.

Jag ska försöka mig på att "bara vara", fokusera på att vara här och nu. Hitta någon liten energidepå i själens gömslen, försöka tanka upp den. Kanske elda, skriva lite, fiska och vara ute i naturen om vädret och kroppen tillåter.

Kanske man lätt glömmer bort sig själv i alla omsorger om andra? Till dig som arbetar i vård och omsorg eller skola och har ett jobb där du ständigt ger av dig själv till andra - till dig och till mig själv vill jag rikta en omtanke och uppmuntra till att unna sig egen tid, påfyllande aktiviteter, kärlek och värme. Vi måste vara rädda om oss själva för att vi ska orka vara rädda om varandra.

Nu håller den här ärvda laptopen på att kajka ihop totalt. Det blir till att hålla utkik efter en ny, egen,  som är lätt, tyst och helst snygg!  Visst verkar priserna vara på väg ned?

Ungefär så känns det ju alltid av någon mystisk anledning när man kommer med sin lilla rishög på bilbesiktningen denna yttersta domens dag en gång per år.

När mister blåbyxa - ställets Sankte Per -  spänner ögonen i ett litet konflikträdd fruntimmer så är det bara att anropa högre makter, fru fortuna eller aventuella andra övernaturliga makter och hoppas på nåd.

Visst är de här herrarna mer svårflörtade nuförtiden? Och visst verkar det som om att de utvecklat en kraftig tolerans mot korta kjolar, viftande ögonfransar, menlösa våp och andra tjuvknep som en gång i världen möjligen kunde vara gångbara och fick våra män att utse oss fruar till offer på bilbesiktningsaltaret .

Såhär några månader inne på livets andra halvlek är det nog så att chansen istället ökar om man har låååånga kjolar.

Nu har i allafall övningskörningsbilen gått genom ekluten och mot alla odds klarat sig utan vare sig ettor eller tvåor ( frånsett att bilen dog direkt efter inkörning i hallen.) Batteriet hade tydligen en nära-döden-upplevelse och presterade endast ett par små fjuttiga dödsryckningar när jag skulle krusa eländet med startnyckeln. Tur att de hade starthjälpsdoningar på plats.

Ett par "bra att veta" var förstås bra att veta och den unge blivande bilföraren får nu roa sig med att träna på att byta en trasig damask.

Nu är eländet försäkrat och det återstår bara att ställa på den vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. På registreringsbeviset behagade behörighetskoden saknas. Det får tydligen aldrig vara enkelt....

En "never ending" ström av smutskläder passerar tvättmaskin, klädsträck och flinka fingrar som hänger, plockar ned, viker, bär och fördelar.

Är det inte lite  överkurs på tvättambitionerna i vårt land? Många gånger tvättar man plagg man använt bara en gång.

Underkläder och strumpor är väl en sak, men annat borde man kanske ta sig en funderare över om man skulle ta och använda igen för att spara både en aning miljö och möda.

Min vän tvättmaskinen står så diskret och vit, gapar och sväljer vad än jag proppar den full med. Jämfört med den på bilden så är min rena rama skönheten:)

Guld i mund, var kanske att ta i, med tanke på gårkvällens snacks, men känslan att ensam i världen hoppa på stenarna med fiskespöt i handen 06.30 en underbar vindstilla morgon som denna är oslagbar. Inom loppet av 10 min var middagen bärgad. En lämplig havsöring anrättades till Morsdags-middag och det blev supergott!! Nu har Alex gett mig en morsdagskram, och serverat tårta. Det känns varmt i mammahjärtat!

Ja, inte bara det förstås. En bra fredag är snart till ända. Dagen har varit fylld av bra möten som gett goda vibbar och dessutom är skuffen full med plantor. Det blir till att fylla krukor och lådor ute med blomsterfägring.

I 4 år har vi bott här i ett rött hus inramat av gärsgård, med fridfull ängsmark gränsande mot vår baksida. I samma vecka som vi planerar och inbjuder till utomhusfest i midsommartid, påbörjas stora grävningsarbeten och tomtplanering mot de två sidor av den del av tomten där festen skulle äga rum. ''Snyggt'' med jordhögar som inramar idyllen... Nåväl, det är inte mycket att säja om den saken utan vi får göra det bästa av situationen och ha kul ändå!

Hemma igen i ett vackert Sörfors som drabbats av meningslös sorg i helgen då en man i sina bästa år förolyckats. Varma tankar till familjen! Läser även löpsedlarna om rånet i morse och det slår mig att en gång var dessa kallblodiga banditer små oskyldiga formbara pojkar i mammas famn. Vad hände på vägen? När skedde vändningen och vems är felet? Svåra frågor.....och ännu svårare fråga är - vad gör man med dem nu? Finns det ännu en chans att vända på pannkakan och tro att nya insikter, samvete, ånger och en rehabiliterad etisk och moralisk inställning kan bli frukten av ett antal år i en fängelsebunker? Ser man på statistiken av återfallsförbrytare så är fängelse knappast lösningen.

I går kväll la Robbans dator av. Alexander testade olika sätt att få igång den men det lutar åt haveri av hårddisken på hans ganska nya fina laptop. Vi har alla våra Amerikabilder i den och en massa andra kort. Det känns verkligen trist om vi inte kommer att kunna rädda dem. Tänk vad vi förlitar oss på alla dessa maskiner och mackapärer. Vi står oss ganska slätt när tekniken krånglar.

Har jobbat ute i dagarna två, och fått mycket gjort samt träningsvärk på kuppen. Rabatterna rär nu rensade, gräsmattan luftad och krattad, och massor med ved huggen (Tack Alex!!)och 5 lass barkskräp bortkörda. Den vederstyggliga gungställningen är äntligen uppbruten ur gräsmattan och flyttad. Nu kommer vinbärsbuskar och rabarber lite nämare huset och jag ska även smälla upp ett par pallkragar och hoppas på lite tur med växtligheten. Jag har himla gröna fingrar när det gäller maskrosor, kvickrot och groblad i allafall....

Ett kort besök i Ansmark hos Johan Kim Tindra och Jazmine avrundade helgen. Mamma Marina har jobbhelg i hemtjänsten, men hade bakat en ljuvlig äppelpaj som vi fick njuta av. Amerikapresenterna passade fint och småflickorna provade genst sina klänningar. De medföljande dockklänningarna i samma tyg valde de att använda till hattar i stället. Hur söta som helst var brudarna där dom hoppade på studsmattan. Kim hade feber men orkade ändå hålla oss sällskap en liten stund. Han var fin i sin nya luvjacka.

Till min oförställda glädje, (inte) fick jag äran att köra hem den slaktade kapade husvagnen som R ska använda till kombinerat flygbåtsgarage/släpvagn. 30km/h efter Klabbölevägen. Ekipaget kommer nu alltså att pryda vår nystädade gård för obestämd framtid. Morr.

Att landa här i grönskande Umeå just när pollenexplosionen pågår för fullt, var tydligen en chock för lilla näsan. Tur att det finns hjälp att få av dagens moderna allergimediciner. Täppta och rinnande hälsningar till alla medsystrar och medbröder som liksom jag, kliar, rinner och kraxar...

En intensiv dag går in på sluttampen. Ogräs, tvätt, räfsning av gammgräs rabattrensning och vedhuggning har stått på programmet. Dessutom har det varit städdag i Sörfors och R har bränt gräs så det stått härliga till. En kortis ned till älven för min del resulterade i två fina hugg men inget mer. Nu bänkar vi oss för att se Melodifestivalen och en välförtjänt skön kväll efter en härlig vårdag, en god middag och lite mys på tumanhand.

För sent skall syndarn vakna.......eller nåt ditåt. Nu har jag visserligen ett drygt dygn på mig att få iväg eländet. Mänsklighetens straff skulle jag kalla den. Blotta ordet framkallar obehagsrysningar längs ryggraden och ångest blir min arvedel varje gång jag får den i min hand - den förhatliga deklarationen. Den är i paritet med motorvärmartimern i att få mig att må dåligt. Så reagerar jag nämligen när jag inte begriper ett dyft. Som jag tidigare sagt.....nåt litet hörn av hjärnan är inte i ordning, medans andra hörn fungerar alldeles utmärkt. Dekladyslektiker...är det en diagnos som fler än jag skulle annamma??

Whort hä var.....................nu SMSar jag skattmasen och gör korstecknet....Ni kan väl skicka små rara hälsningar till mig i finkan framöver.

Så länge jag siter stilla och inte flänger runt så går det hyfsat, men kallsvetten och huvudvärken ligger på lur och slår till så fort jag reser mej upp. Bältrosmedicinen gör även den sitt till i mosighetskänslan. Snart har jag ätit den i två dygn. Det bränner och värker en del från utslagen samtidigt som det kliar. Helgen är snart slut, almanackan för kommande vecka talar sitt tydliga språk, och det känns ytterst kluvet. Å ena sidan kanske jag fixar att jobba imorgon, men mitt förnuft och mina nära och kära spänner stränga ögon i mig och undrar vilket språk från min kropp jag skulle förstå...om inte detta är tydligt nog. Karensdag har jag inte råd med nu! Smittar jag? Ambivalensen härskar här och nu. Jag bestämmer mig snabbt för att byta samtalsämne och säja som gubben sa: Hä ä vere ida!

Ibland blir inget som man tänkt sig. Jag hade föreställt mig hur jag full av energi skulle ta itu med ett och annat som släpat efter på hemmaplan. Dessutom har solen mage att lysa sådär gnistrande klar på de skitiga fönstren och genom hinnan ge en hint om hur mysigt det är ute. Jag får nog trotsa mina ajjiga brännande blåsor och se om jag klarar några plagg mot huden och ta en promenad ned till badet. kanske kanske det finns några uppborrrade hål så jag kan doppa en pirk, som uppvärmning inför kommande helg. Jag måste vara frisk då!!!

Huvudvärken ligger som en molande sordin över tillvaron och nu har utslagen spritt sig även till kind och ögonlock, ont i ögonen och lite suddigt ser jag så jag funderar på att slå en pling till sjukvårdsupplysningen och höra om jag måste agera på något särskilt vis när det gäller ögonen även fast jag började äta medicin i gårkväll. Jag känner mig ganska omtöcknad, vet inte om det är medicinens eller bältrosens fel.

Kanske klimakteriehäxan är en bit bort. En liten strimma av hopp tändes idag när min småfebriga känsla och huvudvärk de senaste dagarna fick en naturlig förklaring. Under förmiddagen poppade det nämligen upp flockar av små bulliga vätskefyllda blåsor på överarmen, upp mot halsen upp under hårfästet. Min sjuksköterskevän och kollega Annika och jag ställde samstämmigt diagnosen BÄLTROS, vilket skulle kunna förklara varför jag mått som jag mått de senaste dagarna med huvudvärk och feberkänsla, samtidigt som det var en hyfsat osannolik diagnos med tanke på min relativa ungdom i sammanhanget SAMT det faktum att jag redan haft det för 20 år sedan.

Denna sjukdom drabbar främst äldre och försvagade personer med nedsatt immunförsvar. Visserligen har jag inte varit speciellt rädd om mej på senaste tiden med 180 knyck i jobbet, men det går ju inte upp emot hur min situation var för 20 år sedan när jag slet ensam mestadels med mina fyra ungar hus snöskottning, jobb och vardagsslit under de år mitt exx jobbade borta hela veckorna och jourade hela helgerna. Nu får jag säcka ihop i soffhörnet om kvällarna och se oförstående ut även om R pekar lite menande mot diskbänken.

En liten stämningshöjare såhär på fredagseftermiddagen blev läkarbesök (100 kr) efter inrådan av sjukvårdsrådgivning och därefter ett ''billigt'' besök på Apoteket. Bältrosmedicinen kostede ENDAST 1000..... spänn. Lämpligt så här efter min mastodontteleräkning på 5600! efter att telefonen ''kapats'' under semestern. I morse kl 04.00 ringde telefonen - som nu är spärrad för utgående samtal. Skypade Bella för att höra att det inte hänt något, och därefter till det nummer som samtalet kom ifrån....en mansröst på thailändska svarade. Skumt var ordet sa Bill - Mysko sa Bull

Är riktigt lur på att jag har fått begynnande känningar av ännu en av de kvinnliga vedermödor som drabbar oss kvinnfolk helt oförskyllt. Trodde först att det var ackumulerad värme från vår resa i varmare trakter som gjorde mig oväntat het sådär helt apropå och lika snabbt försvann, men nu är det nog bara att skåda verkligeheten i vitögat och inse faktum, att vallningarnas tid är här......och Nej, jag pratar inte om skidvalla....

Jag minns en kollega som beklagade sig över fenomenet. Hon hade en liten batteridriven fläkt i västfickan och kortärmat även mitt i vintern. Det är väl bäst att pallra sig ivag till Claes Ohlssons och införskaffa en dito innan R börjar sin övertalningskampanj för osmakliga och vederstyggliga takfläktar vilka jag anser vara en styggelse trots att de kan avge friska fläktar.

Mindre kärt barn har ändå rätt många namn. Vaknade med en dov täppt känsla i huvudet, antog att det var mina trånga bihålor som spökar lite nu och då kurerade mig med Alvedon och Sinova och for till jobbet. Där slog det till med full kraft - huvudvärk och illamående. Insåg med stigande desperation att dagens fyratimmarsutbildning inte kunde ställas in utan olägenhet för beställaren som ju delat upp sin personalgrupp på tre utbildningstillfällen.

En tupplur, en alvedon och lite kaffe senare hade det lättat något och vi kunde ge oss iväg, Jenny och jag, som planerat. Det gick ändå bra, och det är ju alltid lika roligt att träffa personalgrupper, deras ledare och sjuksköterskor runt om i äldreomsorgens verksamheter.

Lätt transparent, skakis och blek bakom solbrännan har jag nu fått landa hemma i soffan. Mina pojkar får äta rester till middag och jag hoppar över middagsmaten för egen del. Vila, sömn och lite ompyssling hoppas jag på, denna onsdagskväll.

I morgon kommer en demensdelegation från Lycksele och besöker oss i teamet och på eftermiddagen blir det föreläsning för sjuksköterskestudenter. Jag vill bli PIGG!!

Vi bänkar oss för ett skidskyttepass, och jag fortsätter på '' två flugor i en smäll'' linjen.
Söker samtidigt efter ett bra recept baserat på fläskkött. Idag kommer nämligen Johan med familj på lunch så jag får försöka svänga ihop något och sedan något smarrigt till efterrätt. R fårockså träna på att göra två saker samtidigt och dammsuga undervåningen mellan skottsalvorna. Hovva sä båssit hä wal vä vedeldningen!!

Om, jag säger om det nu skulle finnas ett sådant tillstånd, så har nog både jag och R en släng av det. R hann somna två gånger före potatisbullarna ikväll, ja jag menar före det att potatisbullarna serverades förstås. Själv tog jag 10 minuters powernap direkt efter jobbet och det var både behövligt och skönt. Vi är hopplösa nattsuddare båda två vilket minskar trovärdigheten en aning när jag ofta predikar för sonen om vikten av en god natts sömn för såväl koncentrationsförmågan och hjärnans som för kroppens skull. Ord och handling ni vet..................

Här har det övats körstämmor för brinnande livet.

R har varit ute och försökt skrämma liv i flygmotorn, och då passade jag på. Med hörlurar på, noterna i högsta hugg och min lite gnissliga sopranstämma antar jag att det har låtit mer eller mindre suspekt. Nu känns det dock som om det börjar fastna och kännas roligt.

Dallassnubben heter Bryant Jones och man kan googla på honom och hans gospelkör för att få höra en snutt av hur det skulle kunna låta, i bästa fall. har du lust att komma och lyssna. Biljetter säljs före konserten som går av stapeln i Idun kl.18.30 nu på söndag. Biljetter kostar 100 kr för vuxen och säljs på Frälsis 27-29/1 11.30-13.30 samt en timme före insläpp på Idun.

Skidskytte står på programmet, Neuner skjuter just 5 bom och till och med jag lyfter ögat mot teverutan, när svenskorna plötsligt har kanonläge. En lätt frossa, täppt vänster näsborre och ett oroväckande tryck över pannan känns oroväckande och jag funderar just på olika kureringsstrategier för att vara piggelin tills i morgon.

Idag har vi verkligen inte gjort många knop mer än att umgås, se på skidsporten och läsa. Hoppas att morgondagen har mera energi i beredskap åt oss. En god födelsedagsmiddag, tårta och paketöppning sammanfattar myset för dagen och jag önskar er alla en skön kväll.

Ja - jag och R då förstås, som ska göra en supersnabb stadstur. Han med lastad släpvagn med svetsar och annat otyg. Jag med storbörsen och shoppinglista inför kvällens "främmen" min kära vän Elisabeth och hennes Rolf. Vad ska man bjuda den där lilla suveräna matlagningsmänniskan på? Alla mina bästa recept har jag ju fått av henne.

Julen är härmed bortstökad och det ser lite trist ut i frånvaro av all mysbelysning. Ute får slingorna sitta kvar en vecka till....eller två. Det blir att köpa vårtulipaner idag. Färgglada och ystra. Äkta Obbolatulipaner - ty de äro ju oslagbara till sin hållbarhet och skönhet. Dessutom lokala, vilket väl är helt på rätt spår i miljötänket...eller??
CU

Turkisk buffe på Operabaren, med trevligt sällskap av Jenny och Anki. Snart är det helg igen och imorgon kommer R hem igen. Veckorna rusar så snabbt och snart är vi mitt i julruschen. Då har jag planerat lite 'adventskalender' över bloggandet. En lucka om dagen med julminnen från barndomen.

Tyvärr upptäckte jag idag att ca 1 månads bloggar är borta här från Vk-bloggen. Jag vet inte varför... Ingenstans i blogginstruktionen står det något om någon övre gräns, och det känns riktigt trist. då jag lagt ned både själ och möda i dem. Visserligen har jag skrivit de flesta i Word, men alla era kommentarer är ju försvunna och de är ju helt ovärderliga. Jag har aldrig hört talas om något annat bloggforum där inlägg plockas bort utan vidare, så just nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra.

Speciellt ledsen är jag för att Lenas kommentar är borta liksom hon själv.
 

Huvudvärken låg molande på lur hela gårdagen och eskalerade tillsammans med feber till outhärdlig idag på morgonen. Allt annat än att stanna kvar i sängen var otänkbart. Jag känner igen en bihåleinflammation i antågande och preparerar med Rinexin och Alvedon, så nu ikväll orkar jag sitta uppe en stund.

Skrivandet får vänta tills jag är pigg igen. Lilla mor ringde nyss själv från sjuksängen och hon känner sej lite piggare idag vilket känns skönt att höra. När jag blir pigg ska jag berätta om en gårdfarihandlare som jag minns. Häng kvar!

Känns det igen? Från att kliva ut genom ytterdörren hyfsat torr och prydlig, anländer man till jobbet råkall och regnvåt och en diffus känsla av att lukta lite blöt hund, trots att man nyligen duschat och rollat sej efter konstens alla regler. Resten av dagen går man där med stripigt hår och känner sej folkskygg.

Kanske dags att bli unisex och köra med 3mm? Då kan man bara polera upp skulten med polish. För att inte tala om hur mycket pengar man skulle spara in på schampon, frisörbesök och produkter.....En varm mössa och saken är biff. Detta tål att tänkas på!

Jisses vilket projekt det är att söka bil. Tur att R redan var liite gråhårig innan vi började söka - annars hade han definitivt varit det nu. Det är ont om snygga säkra välskötta små mellanklassbilar i rätt prisklass som duger åt mej. Något som jag inte tänker tumma på denna gång, är säkerheten.

Jag har redan förbrukat min turkvot efter fjolårets trädkrock och skoterolyckan för två år sedan då jag gjorde en baklängesvolt och landade med bakhuvudet på en gasoltub, när vi åkte på skrå och R såg en möjlighet att svinga mej över ättestupan genom att tuscha en sten i ovädret. Å andra sidan kan man välja att se det som att jag förbrukat min oturskvot och hädanefter skulle våga ge mej ut i vilken kärra som helst.

Nåväl, jag hoppas att varken jag själv eller någon av de mina någonsin mer blir inblandad i en olycka eller rättare sagt önskar jag naturligtvis ingen alls att drabbas av detta.

Dubbla airbags och sidoairbags är mitt krav, sedan ska den kosta max 40 000 och helst vara silverfärgad, bensinsnål, välskött och finnas i Umeåtrakten. Om du har någon pärla du vill sälja så tjoa på mej!

Om jag var rik skulle jag köpa en likadan som på bilden. Övre vindrutebalk skar av älgen på mitten, bilen förblev i det närmaste oskadad, och förutom ett riktigt vidrigt och grönt besök inne i älgmagen klarade sej passagerarna oskadda.

Borta bra men hemma bäst! Så sant som det är sagt.

Att få komma hem från jobbet, byta om till fårskinnstofflor och sedan krypa upp i fåtöljen efter att mat/köksbestyr är avklarade. Det är livskvalitet! Höstkvällar är faktiskt mysiga.

Scannar snabbt igenom Blocket i jakt på den optimala, snygga praktiska, bensinsnåla, säkra och billiga bilen. Har nu haft tre objekt som jag fastnat för men som sålts rakt framför näsan på mej. R är mej behjälplig även om vi har lite olika syn på vilken sorts bil det ska bli.

Ser fram emot att avyttra mina två gamla bilvrak från gården och ha en bra körduglig kärra. Just nu åker jag snålskjuts med R och med min jobbarkompis Annika som även hon är i bilbytartankar. Bussbiljett till Sörfors är dyr och Klabbölevägen känns fullständigt livsfarlig. Vägarbetet kommer visst inte igång i höst som vi hoppats TYVÄRR! Hoppas att det inte hinner ske fler olyckor innan ombyggnationerna görs.

Jag vill hitta en bil innan halkan kommer så att jag hinner övningsköra med sonen på torrföre. Det känns viktigt att hjälpa honom med körkortet!