Se men inte röra

Av , , Bli först att kommentera 25

semen

interora

Lite nu och då passerar hermelinen med rekordfart över altanen. Vid något tillfälle har han och Leo stått nos mot nos med bara glaset emellan dem. En gång hann jag fånga dem båda på en och samma bild. Gissa vem som darrade och var sugen på en svängom?!

Bli först att kommentera

Uppbrottsstämning

Av , , 2 kommentarer 23

Uppbrottsstämning råder bland julsakerna som har uppsamlingsheat på köksbänkens perrong inför vidare resa in i silkespapper och lådor. De ser faktiskt lite vilsna, bortkomna och bleka ut där de står i små omaka grupperingar. De som nyss var färgstarka, självklara och spred julstämning överallt. Hemmet ser för en stund blekt och trist ut innan ögat vant sig av med alla ljus och färger.

Julstämningen är plötsligt som bortblåst även om kanske julstjärnorna och adventsstakarna får dispens att stå någon dag till. Det blir nästan för traumatiskt annars – att skiljas från allt på en gång. Ja ni vet hur det kan vara med smärtsamma avsked. Bättre att avjulifiera sig lite smygande sådär.

Brytningstiden knackar på för att leverera januarideppen. Turligt nog blir den mindre för vart år men ändå kännbar innan ljuset övertar arenan och solens glädje infunnit sig bakom bröstbenet och livet rullar på. Innan man vet ordet av är det väl jul igen. Och livet accelererar allt fortare och förkortar åren. Är det någon fler än jag som känner igen sig i detta?stormen

2 kommentarer

Öde i ordförrådet

Av , , Bli först att kommentera 24

manens

Det har varit lite tomt och ödsligt i ordförrådet på sistone. Inte som när ”ladorna” är fulla och tankarna står otaliga och otåliga på kö för att präntas ut i ett kvillrande flöde. Eller inte ens som när jag får gulla lite och locka tankeflödet från sitt blyga hörn. Det känns lite trist att det är stiltje, och för en eller annan sekund befarar jag att det är färdigtänkt, färdigpratat och färdigskrivet för min del. Kanske rent av alla mina ord redan är använda? Så känns det.

Eller så påminner jag mig själv om att det är ju januari!! Min årliga sega tid. Ljuset kommer så sakteliga tillbaka och som ett brev på posten infinner sig denna min själsliga tröghet. Jag vet att det är övergående men ändå aningen smärtsamt.

Som tur är så finns de dagliga rutinerna, de vackra omgivningarna, rödingen, kunderna, de hungriga killarna och så papperhögarna. Högarna som så terapeutiskt och tålmodigt manar mig att harva på – ett blad i taget. Sånt som helt enkelt måste göras och som ger en slags tillfredsställelse för varje transaktion.

R verkar ha lärt sig att känna igen detta. Han säjer inte så mycket om det men slår lite oftare än vanligt ut sin oändliga breda och varselgula famn och håller mig hårt då och då för en sekund när vi hastigt möts i vardagens maskineri. Eller så håller han mig sysselsatt med verktygssökande och små korta kommandon:) Han som är min starkhet i livet.

Bli först att kommentera

Från hjärtats djup….

Av , , Bli först att kommentera 20

Nöjd och tacksam summerar jag mitt 2017 från soffhörnets djup:

Tack för barn, barnbarn, mina finaste skatter och juvelerna i livets skattkista. Tack!

Tack för hälsa och krafter, för fred och för frihet. Tack!

Tack för kärlek och trygghet, för ett hem, ett skydd när livet stormar. Tack!

Tack för att summan av mitt livs lärdomar, glädjeämnen och sorger gett mig det kurage, den tilltro till min egen kraft som resulterat i modet att våga bryta upp, byta liv, följa en dröm och ta vara på det snabbt flyende livet. Tack!

Tack för familj och vänner som liksom trygga byggstenar, som livets stöttande och mjuka mashmallows bygger sin trygga ring omkring mig. Ni som gör att jag landar mjukt när storm och ofärdstider kommer. Mitt skyddande nätverk som finns där, fast vi kanske inte har så tät kontakt. Tack!

Tack för mat för dagen, för rent vatten, för kläder och för livets nödvändigheter. Tack!

Tack för humor, för skrattets förlösande kraft, för fria tankar, för skrivandets glädje, för musikens kraft och för böckernas värld. Tack!

Tack för naturens läkande kraft, möjligheter och för fiskets oerhörda glädje. Tack!

Tack för att jag får bo och leva där jag kan förverkliga mina drömmar. Tack!

Bli först att kommentera

Under isen. Etapp 1

Av , , Bli först att kommentera 16

Detta inlägg har några år på nacken men är ännu rykande aktuellt. Temat är: Hur ska vi kunna se di sma under isen.

handlar om teknikens mysterier, om mer eller mindre ologiska vindlande irrfärder i maskinerier och instruktionsmanualer. De senare så svårbegripligt skrivna att de lika gära kunde läsas uppochnervända. Denna gång handlar det om Robbans gamla ekolod. Rent utseendemässigt väcker det omedelbar misstänksamhet och skulle förmodligen kunna få säkerhetstjänstens bombskvadron att per helikopeter infinna sig på 5 röda även här i bakvattnets innersta avkrok.

Det ligger i en plastväska – modell fiskedito – med ett fönster i locket mattat av tidens tand. Till detta hör en lång sond som ska micklas fast på båtsidan, ner i vattnet. En manick som ska alltså se, och lyssna efter fiskstim, ubåtar och eventuella grund.

Trots att den skrynkliga men tjocka maunalen är skriven på svenska krävs det definitivt en pedagogisk ekolodscoach med en ängels tålamod för att förså handhavandet. Någon sådan person finns inte att uppbringa i dessa avlägsna trakter vilket har fått till följd att eländet signalerar MAYDAY åt allt som rörs under ytan.

Eftersom R knappt hör något alls bakom vaxproppen och krimmermössan blir det jag som från akterdäck ska semaforera i motvinden, och i min tur med fingrar och åtbörder göra honom uppmärksam på de ljud som bombväskan ger ifrån sig. Sådant kan vara slitsamt både för stämband och förhållanden. Framför allt hinner vi troligen både gå på grund alt. passera eventuellea firrar.

R ställde in känsligheten för ”fisk” på 7 vilket alltså endast indikerar ”stora stim” Detta startade omedelbart mina existensiella funderingar: Vad är ett stort stim? Hur stora fiskar menar man? Handlar det om krill, röding, jättetorskar eller rent av valar? Vi enades slutligen om att lägga känsligheten på 3. Det pep dock mycket mer hoppingivande och trevligt när vi hade den på 1:an.

Det dagen beslutade jag mig för att för mina födelsedagspengar inhandla mig ett eget modernare och idiotsäkert  ekolod med lättbegripliga symboler även för en teknisk analfabet som moi. Förförra julen inhandlades så ett nytt fint som även kan stoppas ner i ett borrhål i isen. Tror ni att jag provat det än? Nix pix. Men förr eller senare så ska det testas. Jag lovar!!

 

Bli först att kommentera

Pudelns kärna

Av , , 2 kommentarer 21

njutabonad

Nyckeln till lycka är förnöjsamhet, att glädjas åt det man har – här och nu. Hur ofta suckar och spanar vi inte efter något bättre i tillvaron istället för att faktiskt stanna upp, se oss omkring och glädjas över det vi har. Ännu en fråga om attityd, om  inställning till livet, jobbet och kärleken.

2 kommentarer

För 123 år sedan…

Av , , Bli först att kommentera 19

Untitled-Scanned-62

Idag för 123 år sedan föddes en liten flicka Gunhild Henrietta Johanna Karlsdotter, född i Sorsele församling. Min fina mormor. En stor personlighet. Hon dog på min födelsedag 22/6 1994  ett halvår innan hon skulle fylla 100 år.  Min mamma berättade nyligen att mormor de sista åren började varje dag med att dricka en liter vatten, uppenbarligen en framgångsrik hälsokur för ett långt och friskt liv – om man ska se på henne i alla fall. Likaså sov hon och morfar året runt med fönstret på glänt, oavsett hur kallt det var. Idag kan jag se hur vissa av mormors anletsdrag, likasom hennes spirit återkommer i  ett av mina ljuvliga barnbarn. Härligt att se!

Untitled-Scanned-02d

Bli först att kommentera

Gammeltidens väggord

Av , , Bli först att kommentera 21

Dags för en lätt frukost. Sardiner på finncrisp… Och med ens är jag förflyttad tillbaka i tiden. Apropå bilder och minnen. Plötsligt befinner jag mig i min f.d svärmors kök där mitt första möte med sardinerna ägde rum, för 40 år sedan. Som ett tillbehör till söndagssteken.

När jag ändå har Eina i minnet ser jag fram för mig en av de bonader hon broderade till vårt hem. Inte just den på bilden, en mycket finare, men med samma text: Lär dig livets stora gåta, älska glömma och förlåta. Aktuella intill denna dag. Ett exempel på den gamla ”långsamma” tidens väggord. De som nu i svart eller vit plast finns vart än du ser. Köps för en spottstyver och byts snabbt ut mot något modernare.

De gamla ”väggorden” var handbroderade och broderi var just en av hennes intressen. Bonaderna var gammeltidens vardagsalternativ till dagens livscoacher. Något man såg när man passerade köket på väg ut i arbetet igen, i vardagen på hemmaplan. Tänkvärda, påminnande, stärkande eller uppmanande. De väcker minnen och känslor. På gott och ont.

Om du lyssnar riktigt noga så kanske du hör köksklockans slag. Riktiga slag. Bing bång. Känner stramaljens rutmönster under dina fingrar, anar mormors parfym, eller plockar ett skott från de prunkande pelargonerna.

Eller du kanske bestämmer dig för att just idag skriva ett alldeles verkligt pappersbrev till någon. Ett kort eller en hälsning till någon från förr, nu eller kommande dagar.

Bli först att kommentera

Tankesortering!

Av , , Bli först att kommentera 21

Att sortera bland sina tankar kan vara nödvändigt emellanåt, speciellt när man är ambivalent, osäker eller känner sig låg. Källsortering är litegrann samma sak som denna ”själssortering” och handlar om samma sak.

Det bästa sättet för mig att göra detta är att städa skåp, lådor eller att baka. Båda dessa aktiviteter har förmåga att skapa lugn, harmoni och förlösa tankeknutar. Dessutom blir ju resultatet fint, luktar eller smakar gott. Idag blev det gammal skåpmat som rensades ut här hemma och ett gäng gamla naggade kaffekoppar åkte äntligen i soporna.

Samtidigt händer det saker både i knoppen och i kroppen: Svarta tankar går direkt till papperskorgen, försiktiga spirande drömmar putsas vänds och vrids för att sparas på ett säkert ställe. Orealistiska eller galna tankar  får gå till returmarknaden för att värderas igen och kanske få nya användningsområden, säljas eller kasseras. De rent av kanske kan malas ned och bli något helt nytt.

Destruktiva tankar, avundsjuka, jantefärgade och energikrävande tankar känns både omoderna, kostar på tok för mycket och måste bort. Precis som gamla glödlampor måste bytas ut till hållbara energisparande men ändå upplysta tankar som sprider ljus.

Sura, bakvända gamla härsknade tankar  som ändå är ganska mänskliga och naturliga  går till komposten, där de under en tid får genomgå förruttelseprocesser, bli grogrund för nya kulturer och producera en och annan spänstig metmask att fiska med på livets hav.

De fina, vackra, men kanske sköraste tankarna ler jag lite åt, putsar dem en aning och ställer försiktigt dem i själens tittskåp bland mina finaste där jag stolt kan glädjas över dem emellanåt.

Drömmarna  i framtidens fönster – dem vattnar och gödslar jag, småpratar lite med dem och plockar bort ett visset drömblad. Vi går mot en ny vår.

Bli först att kommentera

Och vinnaren är……

Av , , 2 kommentarer 10

priset

Tack alla som deltagit i min kalendertävlung. Även detta år var Ewert Lundström först med en supersnabb och rätt gissning redan den 5 december. Rätt julsång är: Christmas Bells are ringning. Grattis Ewert!  Marsipanlimpan dyker upp som vanligt i posten:) Hoppas att postnord inte äter upp den bara:) Grattis!

2 kommentarer