Etikett: älskling

Oliver Alvar Jonathan

Av , , Bli först att kommentera 27

Idag har mormors älsklingskille fått sitt fullständiga namn efter alla konstens regler vid en underbart fin och stämningsfull ceremoni som han fina mamma Sandra och pappa Christian höll vid anrika Varbergs fästning. Far och morföräldrar av alla tänkbara kalibrer, samt mostrar, fastrar och några andra viktiga personer för lille O var med denna stolta sommardag som vi alla sent skall glömma.

Självaste huvudföremålet för dagen hade sjömanskostym, små mörkblå skor och sitt soligaste humör på. Utanför lyste havet och himlen blå. Solen skymtade bakom molnen och en frisk sommarvind skyndade på vår festklädda lilla skara när vi intog den i blått och vitt pyntade lokalen där ceremonin skulle äga rum.

Föräldrarna Sandra och Christian avgav löften för livet för sin lille son. Faddrarna Andreas och Alexander avgav sina löften om stöd och uppmuntran för framtidens alla soliga och molniga dagar och krönte Olivers lilla fjuniga hjässa med en liten krans från olivträdet. Daniel och Britta sjöng och spelade fina sånger och moster Bella sjöng "Handens fem fingrar" till eget gitarrackompanjemang.

Kan man vara annat än stolt, rörd och tacksam för sin fina skara, för hälsa, sämja och goda framtidsutsikter. Fest vidtog därefter med smörgåstårta, kaffe, tårta och godsaker och vi skålade alla för en ljus framtid för allas vår lille älskling. Vi är tacksamma att vi fick dela denna dag med er. Sandra Christian och Oliver.

 

Dagens huvudperson festade loss på kall burkgröt medans alla andra frossade i tårta och alla tänkbara läckerheter!!!!

Romantisk momsdiskussion

Av , , 6 kommentarer 38

Just uppstigen efter en a: Trevlig kväll, b: God natts sömn, c: Romantisk momsdiskussion….Nu börjar ni undra hur det är ställt med Forsbergskan egentligen. För er som följt min blogg en längre tid så vet ni ju några av mina svaga länkar. Ni vet att jag trots att jag fungerar helt ok på de flesta plan, ändå har ett svart hål i hjärnan där förståelse för somligt borde sitta.

En av dessa obegripligheter är motorvärmarklockan. Hur man ska snurra de två cirklarna och trycka in små plastbitar för att få den att slå igång på avsedd tid följande morgon är för mig ett ogripbart mysterium. Samma gäller för kompassen. Tur att det finns modernare doningar och att man i dessa högteknologiska tidevarv kan sätta gps-sändare på små fruntimmer som irrar bort sig i såväl bärskogen, storstadsdjungeln som i livet.

I dagarna dimper  deklarationskompendiet ned i brevlådan och utlöser en sedan barnsben nedärvd och grundlagd ångest. Man vill bara sätta sig i ett hörn och gunga fram och tillbaka i stället för att sätta pennan bakom örat och ge sig i kast med siffrorna. Idag kan man  förvisso enkelt trycka iväg ett SMS för en okomplicerad deklaration och gamla tiders deklarerande är ett minne blott. Det är allt tur det!

I högen av  mina ännu olösta livsmysterier låg idag begreppet MOMS överst. Hur man kan börja en lördagsmysmorgon i sängen i den andan kanske framstår som en gåta, men det var uppenbarligen ett optimalt inlärandeklimat där under täcket på Robbans varma sköna arm. Idag var han lite otippat värsta pedagogen! Fem stjärnor av fem möjliga.

Lugnt metodiskt och pedagogiskt förklarade han momsbegreppet så att det framstod tydligt och klart liksom i ett skimmer. Han använde sig av små lättbegripliga metaforer som den värsta pingstpastor och jag kunde lätt känna mig hemma där i liknelsernas värld medans näsan killades av hans brösthår som yrde omkring i gestikulerandet. Tack för lektionen älskling!

Nu bär jag varsamt och med tillförsikt min nya kunskap in i den nya dagen. Jag känner den brusa nästan likt kolsyra längs hjärnbarken. Med lite tur hittar den en absorberande yta där den sätter sig, blir kvar, och kanske förhoppningsvis bereder plats åt sina olycksbröder – Motorvärmarklockan, Kompassen och Deklarationen.