Etikett: Arjeplog

Sveriges mästerkock

Av , , 2 kommentarer 38

Dagana rusar ifrån oss, bräddfyllda med arbete. Smet ut på sjön en timme idag för lite frisk luft och hundträning. Bara ett par småfiskar nappade. Vi unnade oss också att se en stund på tv ikväll. Följer Sveriges Mästerkock på fyran där vi har två favoriter. Bellas pojkvän Jesper Lunnevi och vår bankman Lina Nordström från Arjeplog. Det är extra kul när man har lite anknytning till någon. Nu är Leo fast besluten att få oss att lägga bort pappershögarna och gå isäng. Bäst att lyda.

Fjällsemester i fornstora dar. Del 1

Av , , 2 kommentarer 27

Kommer så väl ihåg mitt allra första besök i Arjeplogsfjällen. Jag var ca 10-11 år och följde med mamma och pappa på bilsemester. Vi hade vårt orangeblå tält och några tunga vaddsovsäckar i bakluckan på den vita Amazonen samt spritkök och mat för några dagar. Jag hade en hel kasse med lånade serietidningar med mig, och så naturligtvis det kastspö med rulle som jag vunnit på Domus i Haparanda i en tävling – Gissa vikten på laxen.

Solen sken, jag var förväntansfull. Pappa nynnade där han körde vägen fram och mamma var på gott humör. Den röda galonen i baksätet fastnade mot baksidan av mina varma bara ben.
Vi styrde kosan mot Arjeplog, det pirrade i magen. Semester!
 
Silvervägen….pappa hade pratat så lyriskt om Arjeplogsfjällen och alla dess fiskevatten. Jag minns att vi passerade en by med det exotiskt klingande namnet Mellanström innan vi kom till själva centralorten – Arjeplog som låg så vackert som ett smycke vid Hornavans strand.
 
Först åkte vi upp till utkikspunkten på Galtispouda och beundrade utsikten. Jag minns hur det killade i magen när jag stod däruppe och såg alla de tusen och åter tusen sjöarna utspridda mellan bergen därner i det blå. När vi tråcklat oss nedför den branta vägen var det dags för ett besök på det omtalade Silvermuseet. Mitt livs första museibesök.
 
Inne på sitt kontor bakom en glasdörr satt Lappmarksdoktorn själv – Einar Wallquist vid sitt staffli och målade på en akvarell. Tänk att vi fick se honom livs levande. Som den lilla bokslukare jag var, hade jag redan då läst några av hans intressanta böcker om människors liv öden och umbäranden i lappmarken. Så började rundvandringen i det stora museet. Det var fascinerande att se alla skatter, ting och miljöer som bevarats åt eftervärlden genom hans försorg.
 
På turistbyrån i Arjeplog bokade vi sedan stuga och båt i Tjärnberg för den kommande natten. Pappa hade förstås ett fint fiskevatten i sikte och han hade lovat mig att vi skulle fiska hela kvällen. Underbart!
 
Silvervägen kändes exotisk och löftesrik. Jag har alltid älskat konturerna av fjäll och satt fascinerat och tittade ut genom bilfönstret över omgivningarna som blev allt vackrare ju närmare Norge vi kom. Vi campade vid en fin liten sjö. Det var en varm och spegelblank dag och alla vakringar på vattnet gav hopp om ett lovande fiske för kvällen. 
 
Aldrig har jag väl själv som mamma och fikakorgsfixare lyckats åstadkomma så goda smörgåsar och bullar som de utflyktskorgar mamma gjorde. En ljummen Loranga, ostsmörgås och bulle, miljön och semesterkänslan. Underbart.
 
Efter några mil svängde vi av från Silvervägen  passerade ett vattendrag och kom så slutligen till Tjärnberg. Pappa Alvar stegade iväg till receptionen och vi installerade oss strax i en av de röda stugorna. Jag minns mammas min än i denna dag när hon insåg att pappa och jag hade för avsikt att fiska hela natten. Vi åt middag tillagd på spritkök och lämnade därefter morsan i sticket med en glad vinkning. Stackars mamma. Vi fiskare tänkte nog inte då på vilken trist kväll det skulle bli för henne som hade en helt annan uppfattning om vad som kännetecknar en ”mysig” semestertripp. 
 
Vi sköt ut båten, plockade fram långedraget och burken med de spralliga metmaskarna, sprungna ur den frodiga Vindelgranselska myllan, och rodde fulla av förhoppningar ut på den spegelblanka sjön. Natten låg lång och löftesrik framför. Fisket kunde börja. Pappa och jag – två hängivna fiskare av samma skrot och korn i samma båt.
 
Fortsättning följer…..

Norrskensglas

Av , , Bli först att kommentera 33

Fick härom dagen trevligt besök av Sarah Öjbrandt och Yvonne Marklund från Norrskensglas, den nya glashyttan i Arjeplog. En solig majmorgon på "hörnet" över en kaffetår fick vi höra deras spännande berättelse om hur deras ide blivit verklighet, om alla turer innan de äntligen kunde komma igång på allvar. Vi kommer att kunna visa lite ur deras sortiment även om vårt exponeringsutrymme är mycket begränsat. Vackra konst och bruksföremål med anknytning till denna nordliga destination finns att beskåda och köpa hos dem på Smedjegatan 3 i Arjeplog och de har även en webshop.

Vi ser fram emot ett fint samarbete, att få presentera deras alster, skicka kunder till dem och naturligtvis håller vi tummarna att det ska gå riktigt bra för dem! Titta in på deras hemsida, eller ännu hellre titta in om du passerar. http://norrskensglas.se/  Berätta om dem för dina vänner och glöm för guds skull  inte att trycka på "gilla"-symbolen på deras Facebooksida.

Mot sydliga nejder

Av , , Bli först att kommentera 29

Styr idag kosan mot sydligare nejder. Ja Vindelgransele får sträcka på sig! Det är inte alla dagar den byn blir kallad för sydligare trakter. En intensiv resa innehållande bilservning,shopping, besök hos mor med min mobila frisörsalong, hon ska klippas, permanentas och pysslas om i största allmänhet. Känner jag henne rätt så ingår det i hennes planer att pyssla om mig med. Det ska bli mysigt. I morgon bitti så bär det hemåt igen och ett välbehövligt frisörbesök för egen del i metropolen Arjeplog ska hinnas med innan jag åter är hemma. En liten nätt tur på ca 50 mil. R får det hett om öronen. Här är det smockfullt just nu och helgruschen står för dörren så han kommer att få jobba hårt. Om du har tid – ta en minut och fyll i Bellas lilla enkät här nedanför. På återseende!

Årets kulturbegivenhet

Av , , 4 kommentarer 17

Strax bär det iväg till "Plassn" Arjeplog där vi i den fina rosa stavkyrkan ska få njuta av skönsång och jojk av Sofia Jannok. Temat är Vintern. På lördag bär det dessutom iväg på det vida beryktade julbordet i Tjärnberg som lovprisas högt som lågt. Ni kan lita på att det kommer referat från båda begivenheterna.

Ps. Visst kommer ni ihåg att rösta på "Julgranskulan" varje dag nu fram till jul? http://www.ica.se/Jultavlingen  Bidraget heter "Fullmånen på Björntoppen". Tack på förhand alla snälla läsare.

Ännu en gäst

Av , , 2 kommentarer 13

Idag kom ännu en gäst som hittat hit tack vare mina skriverier. De här nya sociala medierna som bloggar och Facebook är värdefulla kanaler för oss i spridandet om information kring vår anläggning. Vi är tacksamma för alla som hjälper oss och skickar länkar eller tips vidare i bekantskapskretsen. Strax kommer ett gäng jägare söderifrån. Nu ska här eldas i deras stuga, så de får ett varmt välkomnande och rena kuddar.

Fågel eller fisk….

Av , , 3 kommentarer 20

Tills för några år sedan så var "Ripjägaren" från Tärnaby som fastnade i en lavin, den enda ripjägare jag kände till. Så småningom fick jag en egen i huset, och nu står jag som stugvärd för en hoper glada ripjägare som kommer att utgå härifrån för sin höstjakt. Det är en hel vetenskap att känna till regler, områden, avlysningar och annan viktig information som behövs för att kunna ge en god service åt gästerna. Tyvärr får lokala näringsidkare som vi inte ge den service vi så gärna vill och sälja jaktkort till gäster som tidigare vilket är helt befängt. Istället måste hela jaktlaget infinna sig under kontorstid i Arjeplog och uppvisa papper och licens för att få köpa jaktkort vilket innebär att folk måste ta extra ledigt och köra långa sträckor i onödan. Om man jämför med hanteringen av fiskekort som vi ju får sälja till alla intresserade så är det en himmelsvid skillnad mellan fågel och fisk. Det som skulle kunna vara så enkelt blir en trist byråkratisk betongkloss. Vi hoppas på förändring.

Morgonstund

Av , , 2 kommentarer 26

Här finns fina utflyktsmål, och släta solhällar att äta luch eller ta sig en tupplur på.

Alla sover ännu. Som vanligt i fjällen blir jag sittande med blicken fäst på vattnet. Så rogivande det är att få ta sitt morgonkaffe invid en fjällsjö. En lång natts sömn har gjort susen, jag kröp i säng tidigt igår och missade tydligen  en del trevligheter och ett par stamgäster som ville hälsa oss välkomna, men jag hoppas att få träffa dem idag istället. Jag antar att det är sommarens höga tempo och anspänning som nu börjar släppa så att det uppdämda sömnbehovet gör sig påmint.

Det trevliga sällskapet från MTF som kom till kåtan tidigare igårkväll har varit här många gånger tidigare. Vi får många berättelser, tips på ställen och bra förslag som vi försöker ta in. Idag ska jag ta mig en cykeltur längs Silvervägen. Mera inskolning står också på programmet. 12/8 så är det skarpt läge och då bör vi har fått kläm på det viktigaste kring praktiska rutiner och handhavande av olika slag. Att vara vänliga, tillmötesgående och serviceinriktade – det tror vi inte att vi behöver träna oss så mycket i:)

Fjällsemester. Minnen från barndomens dagar Del 1

Av , , Bli först att kommentera 8

Jag kommer så väl ihåg mitt allra första besök i dessa trakter. Jag var 10-11 år och följde med mamma och pappa på "semester". Vi hade vårt orangeblå tält i bakluckan på den vita Amazonen. Jag hade en hel kasse med lånade serietidningar med mig, och så naturligtvis det kastspö med rulle som jag vunnit på Domus i Haparanda i en tävling: Gissa vikten på laxen.

Solen sken, jag var förväntansfull. Pappa nynnade där han körde vägen fram och mamma var på gott humör. Den röda galonen i baksätet fastnade på baksidan av mina svettiga shortsprydda ben.
 
Vi styrde kosan mot Arjeplog, jag minns att vi passerade Mellanström. Först åkte vi upp till utkikspunkten på Galtispouda och beundrade utsikten, därefter var det dags för Silvermuseet. Inne på sitt kontor med glasdörr satt Lappmarksdoktorn Einar Wallquist och målade på en akvarell. Det var fascinerande att se alla skatter, ting och miljöer som bevarats åt eftervärlden genom hans museum.
På turistbyrån i Arjeplog bokade vi stuga och båt. Mamma  fick farhågor som senare skulle komma att besannas. Pappa hade förstås ett fint fiskevatten i sikte och han och jag skulle fiska hela kvällen. Underbart!
 
Den tämligen nya Silvervägen kändes exotisk och löftesrik. Jag har alltid älskat konturerna av fjäll och satt spänt och tittade ut genom bilfönstret över de vackra omgivningarna som blev allt vackrare ju längre norrut vi kom. Vi campade vid ett vattendrag och aldrig har jag väl själv som mamma och fikakorgsfixare lyckats åstadkomma så goda smörgåsar och bullar som de utflyktskorgar som min egen mamma gjorde.
 
Vi svängde av från vägen, passerade ett vattendrag och kom slutligen till målet. Pappa Alvar stegade iväg till receptionen och vi installerade oss i en av de röda stugorna. Jag minns mammas min än i denna dag när hon insåg att hon skulle få tillbringa kvällen ensam. Vi åt middag tillagd på spritkök och lämnade därefter morsan i sticket med en glad vinkning. Stackars mamma. Vi fiskare tänkte nog inte då på hur trist kväll det skulle ha varit för henne som hade helt andra preferenser över vad som kännetecknar en ”mysig” semestertripp.