Typiskt lunchställe 🙂

Vi börjar komma in vardagsrutinerna nu och det känns skönt. Frukosten intas vid köksbordet och med den underbara vyn av spegelblank sjö. På sjön patrullerar förutom rödingstimmen, även en och annan fet sjöfågel som så småningom riskerar att hamna i stekgrytan, när R löst jaktkort. Fågelboken ligger intill kikaren och vi försöker identifiera alla fåglar som vi ser.

R har i dagarna varit på sitt mest pedagogiska humör och förklarat hur vedpannan, expansionskärl och cirkulationssystemet fungerar. Med penna papper och några små enkla figurer så blir det faktiskt inte så svårt för en böna som varit bortskämd med värmepumpar att förstå sig på vedeldningens mysterier.

Vi har även tillsammans gjort smarta redovisnings och beställningsrutiner, lärt oss hur kaffeautomaten  och kassaapparaten ska skötas och andra nödvändiga moment i det här nya livet. Banankartongsberget krymper så sakteliga och varje dag när vi packar upp, så hittar vi nygamla föremål som vi sökt. Återseendets glädje grumlas emellanåt av utrymmesbristen i det här nya mindre huset och jag inser att det blir till att ha loppis här nästa sommar.

Idag ska jag jobba med skyltar, göra stuginformation och ytbehandla borden i kåtan, och så serva kunderna förstås…. Visst låter det som en ganska trivsam arbetsdag?