Etikett: barnbarn

Rabarberpaj med knäcktäcke

Av , , Bli först att kommentera 49

Nu är allt klappat och klart så nu väntar vi bara på att bilarna ska rulla in. Jag längtar efter att få krama om dem hela bunten. Kaffet är nykokt och rabarberpajen med knäcktäcke väntar bara på att få sällskap av vaniljglassen. Få se om Vera gillar gåstolen och om Sixten har något klurigt att berätta för farmor. Hoppas på fina dagar tillsammans! helst vill jag förstås att solen ska strössla lite guld på oss alla.

Etertystnad

Av , , Bli först att kommentera 26

Har just bänkat mig på X2000 som tar mig till Sthlm. Efter några dagars internetfrånvaro känns det kul att kunna koppla upp sig igen och se vad som hänt på den här fronten. R har fått sköta adventskalendern och du som följer drn ska ta och kolla bokstäverna en extra gång. Nu blir det otroligt spännande att se om NextJet som behagade flytta tillbaka flygresan Arlanda-Arvidsjaur en timme, lyckas spoliera min omsorgsfullt tajmade planering av hemresan. Det är på sekunden att jag hinner med flyget, och då måste tåget vara i tid och ett Arlanda express stå och i princip vänta på mig. Fina dagar att minnas med mina kära….har fått träffa alla mina narn och barnbarn under denna resa. Nu åker jag hem till vykortet med näsan full av bäbisdoft och resultatet av min julshopping i väskan.- en skrivarpatron från Claes Olsson, ett par granatäpplen och några små klappar. Det ska bli skönt att träffa mina pojkar igen. Få se om de lidit någon nöd under min frånvaro. Hoppas att man är lite efterlängtad i alla fall.

Snart vänder det…

Av , , 12 kommentarer 38

Idag är det precis en månad till julafton. Tiden rusar verkligen fram även om hösten varit mörk och lång. Snart vänder det och blir lite ljusare för var dag. Idag har vi fått lite snö och genast känns världen ljusare och luften lite lättare att andas. Förbereder mig mentalt för nästa veckas resa söderut med Tankeväckaren till Uddevalla. Under resans lopp får jag även träffa alla mina fyra barn och alla mina barnbarn. Det blir som en riktig förskottsjulklapp och jag hoppas även att få uppleva Liseberg julmarknad. Så mysigt att få se fram emot. Redan idag har julstjärnor och ljusstakar kommit fram här hemma och med ens infann sig en smula julstämning.

Living nextdoor to Alice…..

Av , , Bli först att kommentera 46

Ibland – som när man får små filmer på de snabbt växande barnbarnen så känns avstånden på tok för långa. Jag tackar Gud för tekniken som tillåter mig att se hur lilla Alice vuxit bara på de här dagarna sedan vi träffades. Skype, youtobe, telefon, MMS är mina små livlinor till nära och kära. Synd bara att när man pussar skärmen så blir det inte någon bäbislukt alls….huuu

Mycket stoltare än så här….

Av , , 10 kommentarer 42

Farmors skatt. Sixten Ingmar Forsberg

Mycket stoltare än så här är det svårt att bli. Med hjärtat fullt av kärlek och fina minnen och med kameran full av bilder, och med känslan av lille Sixtens fjuniga hjässa mot kinden återvände vi norrut efter fina dagar när vi hunnit träffa alla våra barn, barnbarn, våra gamla föräldrar och flera av mina syskon. Rikedom är ordet för dagen. På vägen hem där R körde lastbilen och jag personbilen så delade jag i vanlig ordning ut varma tankar (personliga skyddsänglar)  till dem var och en. De är ju det finaste vi har.

En påsklördagsmorgon för 31 år sedan

Av , , 4 kommentarer 42

På långfredagen 1980 stannade jag och den blivande barnafadern kvar i stan, i tvåochenhalvan på Historiegränd 16C för att vara inom räckhåll för förlossningen ”utifall att”. I vanliga fall hade vi troligen befunnit oss i Vindelgransele för påskfirande och sedvanligt påsklördagsfiske med familjen denna påsk. 

Specialistmödravården hade ropat ”vargen kommer” i närmare 15 veckor, och jag fick medicinera för att hålla livmodern lugn och förvärksarbetet i schack. Nu var tiden dock i det närmaste inne och vi var förstås synnerligen nyfikna på vem det var som kämpade om livsutrymmet med ett så högst imponerande fotarbete, därinne min lilla kula till mage. Med tanke på generna var det dock högst osannolikt att det skulle bli en fotbollsspelare, men vi var nog lite inne på att det skulle bli en kille i allafall. Alla sa att jag hade en typisk "pojkmage".

Nu när bäbisen hade fått växa klart, och faran var över, så vågade vi oss till och med ut på lite värkstimulerande aktiviteter för att få igång förlossningen. Det bar iväg ut i elljusspåret med skidor och Helly-Hansen. Barnafadern låg i spåret bakom mig och peppade – fortare, fortare, men inget hände!

På långfredagskvällen kollade vi en sista gång att kameran och BB-väskan var packad. Vi hade förberett oss med psykoprofylaxkurs och andningsövningar och på nattduksbordet låg tummade böcker om barn och föräldraskap. På natten vaknade jag av täta värkar och 04.30 bar det iväg till förlossningen. Ett antal värkar och en petidinspruta senare fram emot åttatiden på morgonen föddes så vår förstfödde lille prins med det vid den tiden ovanliga men vackra namnet Daniel efter sin fars mellannamn. Ovanligt – trodde vi, tills vi infann oss på barnavårdscentralen någon vecka senare och där var 4 Daniels samtidigt….

Daniel – jag glömmer aldrig känslan när jag för första gången i mitt liv fick hålla din varma lilla kropp i min famn. Hur välskapt och fin du var. Hur mörka kloka och undrande dina ögon var, hur du redan där och då verkade fundera över ett och annat. Hur dina små fingrar grep kring mitt lillfinger. Alla påskbarnen fick små ljusgula filtluvor för att hålla värmen, och vi satt där – din far och jag – den här tidiga vårmorgonen, i den här speciella och varmt bröstmjölksdoftande världen som BB ju är, och förundrades över att vi nu hade en alldeles ny liten fin människa att ta hand om och älska – vi som själva nyss var barn. Då och där kunde jag nog inte föreställa mig att det en dag skulle sitta en stor stark ljudtekniker på 1.80 med basröst i Ulriksdal med fru och egen bäbis, och vara samme son – den här halvmeters gossen på 3150g, som begrundade den nya världen med sina mörka ögon, och som gjorde små kluriga ”russinminer” med sin lilla mun.

Samma dag, när det var dags för besökstid och stegen från alla papporna blandades med prasslet från blombukettspapper, fylldes fyrsalen där jag låg, med den underbaraste av nybakade bulldofter. Din pappa kom med en jättebukett vackra rosor, OCH alldeles rykande varma och nybakade kardemummasnurror i kvarnhjulsstorlek samt iskall mjölk. Lycka! Så satt vi där, två unga nyblivna föräldrar tillsammans, uppkrupna i var sin ände av stålsängen och turades om att lukta på, smeka och prata med vår fine lille son.

Jag var mäkta stolt att jag hade stenvägrat lapisdroppar i dina ögon som annars var obligatoriskt vid den tiden. Det var därför – vill jag i allafall tro – som din blick var så ogrumlad och klar, och inte så irriterat såsig som jag såg hos några av de andra nyfödda barnen. Farfars och Morfars var förstås SÅ glada och stolta över sitt nya barnbarn över telefon, och farmors fina små stickade kläder passade dig så fint.

Utanför smälte Umeå fram ur den smutsiga vårvintersnön och jag minns den stolta känslan av att styra den lånade gula galonbarnvagnen med dig i på cykelvägarna kring Ålidhem. Om dagarna så pratade vi med varandra och med fiskarna i akvariet. Jag brukade sitta i soffhörnet på den brunmönstrade hörnsoffan med dig sittande mot mina uppdragna knän. Så kunde vi sitta i timmar du och jag, och resonera om livet, med små ljud och miner. Visst såg vi att det var något alldeles speciellt med den här pojken, och vartefter tiden gick fick vi se dig växa och lära sig så mycket och vi slutade aldrig att förundras över hur klok och fin du var och hur den där glimten i ögat förtrollade oss.

Idag är det din 31-års dag min älskade son. Tiden har gått. Mycket vatten har runnit under broarna, och mycket har förändrats. Jag önskar att du får en fin födelsedag med tårta och kärlek. Här i Sandviken blir det till att ta fram någon  gammal film och titta på någon födelsedagsmorgon för länge sedan när ni barn var små. Så kan jag få minnas känslan av brickskrammel, viskningar, paketprassel och födelsedagssång. Jag önskar förstås att jag kunnat bli "tvärsnört" till Ulriksdal och fått träffa er idag och snooza på lille Sixten, men det får bli en annan gång.

Det känns fantastiskt fint att se dig så glad i din nya papparoll och hur fin  din lilla familj är.


Stor födelsedagskram från mamma

Hjärtor och Stjärnor

Av , , Bli först att kommentera 29

Minns ni när de hjärt – och stjärnformade snacksen kom. Min yngste son ville ofta köpa dessa hjärtor och stjärnor:)  och jag minns tydligt hur hans fina lilla röst lät när han sa de orden – hjärtor och stjärnor. Idag har han basröst och vill köpa helt andra saker, men idag tänker jag främst på honom och på alla mina andra nära och kära, barn, barnbarn, mamma,syskon, släktingar, vänner och gamla arbetskamrater. Ja – Robban förstås:) Ett stort rött hjärta som bultar varmt och levande önskar jag er alla. Själv tar jag fram ett litet renhjärta  och knaprar på istället för att hemfalla åt den traditionsenliga geleorgien som brukar infalla denna dag. R åt barmhärtigt nog !! upp alla igår – utom två små chokladhjärtan. Dem tar jag i eftermiddag när motivationen sviktar;) En fin dag önskar jag er alla.

Jag visste det!!

Av , , 18 kommentarer 39

Jag visste det!! – Att hjärtat ÄR som en adventskalender. Där finns nya kärleksluckor för varje ny kärlek och plötsligt öppnas de och ut väller en alldeles självklar kärlek. Att få hålla min lille fine sonson i famnen, möta hans mörka undrande blick och känna hans lilla hjärta slå är som ett förunderligt mirakel. Vem är du lille pojke? Trots att vi möts för första gången känns han omedelbart alldeles självklar som om han alltid funnits. Liksom en stjärna på himlen, som nu plötsligt plockats ned för att leva sitt jordeliv. Att han är omgiven av männskor som redan älskar honom står alldeles uppenbart, och stoltheten i Daniels och Brittas ögon lyser. Allt det bästa jag kan komma på – hälsa, kraft, trygghet, kärlek och glädje vill jag önska för hans del. Jag blundar och genom mina fingertoppar till hans duniga lilla hjässa vill jag placera en mur av osynliga små skyddsänglar kring min lilla pojke, mitt andra barnbarn.

I farmors fantasirika hjärna planeras redan för pyttesmå flytvästar, gummistövlar, metspön, sagostunder och underfundiga små samtal om livet med mina små pojkar i framtiden. men just nu är vi i stunden, här och nu, och sätter en mjukkakudeg som förhoppningsvis behåller och planterar ett litet smakminne av generationers julbröd hos Sixten, även om det först passerat genom mammas mjölk.

Forta dig inte!!

Av , , Bli först att kommentera 26

Hade ett givande samtal med min kära mentor Anki idag. Hon frågade i förbifarten om jag var stressad, vilket jag förnekade, men hennes fråga fick mig att fundera över hur jag låter i telefon. Genetiskt och av gammal vana kanske jag har en tendens att låta forcerad i luren. Som vanligt fick jag lära mig något klokt av Anki. Hon berättade om sitt barnbarn, lilla Siri 4 år som sa just detta till sin farmor: Farmor! Forta dig inte! Oavsett var man lägger betoningen i denna uppmaning så är det en klok läxa att ta med sig i vardagens bemötandesituationer – bemötande mot sig själv och mot andra. Hur ser jag ut, och hur låter jag i mötet med andra. Om man dessutom låter stressad så kanske det är dags att sakta ned stegen, delegera eller omprioritera. Helt enkelt vara lite rädd om sig själv. Sköt om dig och ha en riktigt god natt, kära bloggläsare.

Eftermiddagsfika på sjön

Av , , Bli först att kommentera 13

Det är härligt att bo mitt i ett vykort. Eftermiddagskaffet intogs idag ensam och allena i båten och det ges otaliga tillfällen att fotografera allt det vackra. Sänder en tanke till R som är i Umeå och hämtar vårt sista bohag, handlar byggvaror till renoveringen och pussar på sina barnbarn. Visst kommer du hem till vykortet snart??