Etikett: barndomen

Bara på ett halvår…..

Av , , Bli först att kommentera 8

Hittade ett gammalt blogginlägg från april 2010 som jag vill damma av idag, och jag  inser hur otroligt mycket som hänt i livet och tillvaron sedan dess.

 

Ålderdomen

Fågeltema blir det idag. Jag överväger om det är dags att gå in i nästa fas av livet – sitta på parkbänken och mata fåglar med gammalt bröd och fundera över tillvaron.

Vad har hänt undrar du kanske och det gör faktiskt jag med. Man är inget partylejon längre! Ja jag vet inte ens om jag någonsin varit ett för den delen. Gårdagskvällens fest med kommunfolk var det inget fel på. Glada fredagsmänniskor, god mat och dryck, fin lokal, trubadur och band…. vad mer kan en människa begära? Ingenting kan tyckas, men det var inte utan att det kändes småskönt i mina trötta fötter när prinsen på den svarta springaren hämtade upp mig vid 19.30-tiden. Han hängde av sig jackan, hälsade på mina vänner och centrifugerade min stela lekamen i ett par häftiga rockbugglåtar innan vi ”ställde hemmät vägen” som ett gammfolk efter kvällmötet. Skönt!

Jobbveckornas alla möten med människor lyfter och tröttar. Ni känner igen er va? Man är trött på sin egen och andras röster. Vila och stilla frid känns som hårdvaluta så här till helgen. Eller är ni andra på hugget så här på vårkanten och ordnar krävande bjudningar som kräver att man ska hålla in magen i timtal och spräcka både hushållsbudget och byxknapp med ännu något avancerat recept ur ”Buffé”??

På jobbet skojar vi med varann Annika och jag och misstänker att vi på grund av vårt arbete kommit in i ett för tidigt skede av ”gerotranscendens”. Googla på det ni! Det låter faktiskt märkvärdig likt eftersom vi båda gärna uppskattar egentid, att fundera över sig själv, livet, barndomen, göra upp med några gamla oförrätter, förlika sig med sig själv och sina brister, en del andras fel och brister. Stilla frid helt enkelt.

Sen kan man ju förstås alltid sitta med en gammal brödpåse och mata änderna som täckmantel, så det ser ut som om man faktiskt gör något. Att bara sitta stilla utan något för händerna och stirra rakt framför sig kan annars lätt skapa ångest – hos andra

Sköt om er och gör bara det ni själva vill och orkar denna fina aprillördag!

Ur Sverige – på tiden!!

Av , , 2 kommentarer 14

Ikväll när jag eldade lite skräp så fick jag en riktig flashbackupplevelse från barndomen när man hörde talas om bokbål, för att inte tala om skivbål, där man brände skivor som t.ex Earth Wind and Fire. Hur knäppt som helst kan man tycka!

Ur garagets innersta gömmor kom ikväll våra hemskaste hemligheter fram i dagsljuset. Här får jag äntligen bränna den gulnade furuklockan med inbränt älgmotiv som någon äldre anförvant till R fått av illvilliga grannar i 60-årspresent. Den hade Robban till min stora fasa med sig i boet när vi skulle slå våra påsar ihop för 5 år sedan. Turligt nog har den fått stanna längst ned i botten av en banankartong i garagets innersta skrymsle. Ikväll kom den fram i dagsljuset och jag kunde inte bärga mig när jag fick klartecken att lägga den på brasan. Snacka om att gå ur tiden. PÅ tiden!

Nostalgitrippar från min memorylane – Vindelgransele

Av , , 1 kommentar 0

Länge levde jag i tron att jag hade väldigt få minnen från min barndom, men under arbetet med att utveckla min föreläsning Tankeväckaren har jag gång efter annan ertappat mej själv med att återföras till barndomen och med själ, hjärna och hjärta minnas såväl situationer och personer, som smaker dofter och känslor.

Just nu flödar det dagligen djupt ur minnets källor. Oftast positiva minnen – vilket jag är oerhört glad för och jag inser att jag troligen passerat fasen i livet då man ska vara oförrättad, småbitter och martyrisk, men som ändå kanske är nödvändig att gå igenom på vägen för att kunna förlika sig med och acceptera sig själv och sitt ursprung.

Från att tidigare i livet ha varit delvis frustrerad och ifrågasättande över min existens och bakgrund, känner jag mig i nuet previligerad och hittar hela tiden positiva komponenter från barndomen. Inget har egentligen förändrats – förutom jag själv – och min inställning /självkänsla. Jag har förlikat mig och förlåtit mig själv och andra. Ett litet mirakel kan jag faktiskt tycka – alternativt tjoar jag uppmuntrande till mig själv: Bra jobbat Gunnel !!!

Denna vecka kommer att gå i minnenas tecken, hemifrån, från skolan, kapellet och syskonskaran. Förhoppningsvis blir det en smula underhållande för dig som läser – när jag på detta viset terapeutar mig själv, det bjussar jag på. Blandning av svart och vitt – skratt och allvar, det verkar vara lilla mej i ett nötskal. Håll utik efter mitt nästa svanhopp ner i minnenas arkiv. Och fortsätt kommentera snälla ni – det är bästa bränslet för min skrivarlust, och det gör mej så himla glad när jag lyckas få era känslor och minnen i rotation.