Med felknäpp morgonrock och håret på trekvart kisade jag ut i mörkret. På gården står två bilar med mussepiggöron på taket. Typiska biltestarbilar. Någon kommer runt knuten och knackar på glasverandan, det är kanske någon som behöver hjälp? Döm om min förvånng när ett bekant ansikte ler mot mig genom rimfrosten – Ulla, min gamla barndomsvän och klasskompis!! Lika lång, stark och spirituell och med lika vackra ögon som jag minns henne. Våra vägar har sällan korsats genom livet. Vi stötte oförhappandes ihop på BB för många år sedan och hann uppdatera oss på livet under ett par intensiva dagar. Nu stod hon plötsligt i mitt kök, med testbilen på tomgång i kylan utanför bara för att titta in och säja hej. Nästa gång hoppas jag få bjuda på kaffetår. Så glad jag blev och känslan sitter kvar än.