Etikett: Blocket

Till minne av hydrovågen

Av , , Bli först att kommentera 60

Hittade en gammal blogg från när "Lillebror " var nyligen införskaffad, semester stundade och platsen var Gautosjö. Delar den igen eftersom R tänker sälja den. Håll till godoGunnel

En man och hans hydrovåg i midnattstid

Som ett barn på julafton – sittandes där på sin grävarmackapär missinassen här i Gauto, så ser jag R genom fönstret. Klockan har passerat midnatt. Vi har efter 6 timmar i bil med en grävare på släpet äntligen kommit fram till Gauto där vi ska vara några dagar och "semestra". 

I stället för att landa och njuta av friden och den hulda lilla demensjuksköterskans sällskap i den bedövanda vackra försommarnatten, går han raka vägen och börjar lasta av otyget. Hydrovåg är namnet på ännu en av dessa oräkneliga mystiska manicker som han lyckas hitta på Blocket och möblera upp omgivningarna med. Denna är dock inte lika blodtryckshöjande för undertecknad som den kapade husvagnen/flygbåtsgaraget. Som ni ser är den faktiskt ganska söt och oförarglig.

Nu är lyckan fullständig och han får prova att finplanera tomten med sin egenhändigt hoptotade planeringsmanick gjord av isrivarstål. Ni hänger med va? Jag ser hur vakringarna från rödingstimmen avtecknar sig i den rosablå vattenytan som speglar den ljusa natthimlen. Samma paradis men med två så vitt skilda möjligheter. Tur va!

Apropå flygarhelgen!!

Av , , 4 kommentarer 63

 Med anledning av den stundande flygarhelgen, dammar jag av ett av mina allra första kåserier här från vk-bloggen. Det skrevs något år efter att vi hade träffats och en hel del vatten har ju runnit under broarna sedan dess Få se om det blir flygning även i år!Gunnel Forsberg

Det var en gång en liten demenssjuksköterska som bodde med sin gube i ett rött hus med vita knutar. En sen kväll när hon just höll på att somna hörde hon ett rop från guben som checkade Blocket en sista gång för kvällen: Det här måste du komma och se!


På bildskärmen ståtade en märklig, omöjlig, och till synes livsfarlig farkost som tydligen hade väckt gubens pojkdröm till liv. En flygande gummibåt!! Han utbrast genast i visionära användningsmöjligheter utan att för ens ett ögonblick beakta fara för liv och lem.

Den lilla sjuksköterskan som var intill döden trött, premonstruell och allmänt skepiskt till vidunder, utbrast först i kreativa riskanalyser och därefter i ulkande gråt över detta uppenbara hot mot deras spirande relation: När vi nu har gått och skaffat oss varandra….och borde spendera fritiden tillsammans, ska jag då istället sitta ensam och snorande på en sten i Gauto, snickra på utkast till dödsannonser medan du vinglar iväg mot horisonten och en högst oviss framtid?Vad är då meningen…..med detta….med livet…med vårt förhållande??

Guben skakade suckande på sitt iderika huvud och argumenterade oroväckande enträget för sin sak tills hon somnade på sin våta kudde. Solidarisk eller toffel…(välj själv vilket) lade han drömmen en aning åt sidan, men fortsatte att beundra dessa ufon i smyg lite nu och då.

Den lilla systern berättade förförat och skroderande för sina supportande syskon och visade de bilder som guben skrivit ut om flygfäet och alla stöttade de henne och underströk det galna och farliga med farkosten.

Det gick något år och drömmen ville inte lämna guben. Under tiden hade den lilla systerns mod växt ett par centimeter, och likaså hennes tävlingsinstinkt och även insikten om den nya möjligheten att kunna nå avlägsna drömfiskevatten. Så en vacker dag gav hon ett kärleksfullt klartecken till guben som omedelbart anmälde sig till flygskolan, och tog sitt efterlängtade certifikat, köpte en flygbåt och började drömma. Det gällde att smida medans järnet (kvinnfolket) var varmt.

En dag åkte de tillsammans till Orsa för gubens uppkörning och teoriprov. Den lilla systern hade bestämt sig för att våga sig på en provtur med flygläraren och så skedde en tidig och vacker junimorgon. Det bar av upp i det blå ut över Orsasjöns spegelklara vatten och hon kände sig precis som Nils Holgersson och lyckades stolt undvika att kräkas i flyglärarens kapuschong.

Numera är farkosten med i familjen vartän det bär hän. Att sedan vädrets makter och tiden alltför sällan tillåter luftfärder är en annan femma, men sensmoralen i denna saga är att det är aldrig för sent att ge upp!

Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar eller iaf tom  8/5 2013

Kisses resultat lösa charmoffensiv eller Husses maktkamp om fotändan – igen

Av , , 9 kommentarer 32

Gunnel Forsberg

Alla råttor och möss  här kring huset får oss att fundera över olika typer av naturliga råttfångare som kan hjälpa ugglorna , räven och lekatten på traven. Jag röstar för en riktig gårdskatt och R scannat  Blocket efter en iller!!! Jag hoppas att han skämtar och kan inte förstå vad karln har emot katter. Dammar här av en några år gammal katt-blogg från Sörforstiden.

När yngste sonen vid 17 års ålder bevekande bad sin mor om en sista kattunge var det helt självklart att falla till föga. Det var ett sista barnsligt infall och just kissekattpunkten har alltid varit ryslig öm hos den överbeskyddande modern.

Sorgearbetet efter Tudor den förre blev kort och en aning tvehågset eftersom vi inte säkert visste om kissen var i katthimlen eller om han helt enkelt behagat ge sig ut på en något längre pilgrimsvandring.

Vi hade lokaliserat honom i Lokus under  rubriken upphittat och inom loppet av några vårveckor återbördat honom 3 gånger från en gård nästan 1 mil hemifrån, men till sist valde vi att tro att han förpassats till dom sälla jaktmarkerna av en bil, när åtskilliga kvällar av sökande och ropande i grannskapet inte givit resultat. Han var helt enkelt försvunnen för gott.

Tudor var en röd, social och inställsam rackare med mycket kraftig benstomme r/t all den myckna och feta fisk som matte fångat. Hans ankomst i familjen fick husses blodtryck och testosteronhalt att stiga i höjden och en långdragen kampanj för att vinna husses gunst drog igång direkt i bilen när vi hämtade hem Tudor som liten unge.

Varje kväll när husse tog sin traditionsenliga tupplur, bredde Tudor diskret ut sig och sympatisov på en centralt belägen utbuktning precis som för att markera sin makt. Tudor hade inte tillträde till vårt sovrum utan låg lydigt utanför sovrumsdörren och inväntade morgontoaletten då han alltid var rysligt pratsam och sällskapssjuk med oss alla. En riktigt trevlig prick var den kattkillen.

Den slutgiltiga emotionella kapitulationen för R var väldigt nära vid ett enda unikt tillfälle, och det hände sig vid den tiden när Tudor en dag satt som välkomstkommitte uppflugen på traktorsitsen i husses käraste klenod Grållen när vi kom hem från jobbet. Det var precis som om han kände på sig var husse hade sin ömma punkt nära hjärteroten – nämligen i traktorn.

Närmare än så kom vi tyvärr aldrig innan R mobiliserat hårdnackat emotionellt motstånd igen och nu vilar Tudor troligen i frid i motsats till sin Husse som strax fick en ny, vit liten älskvärd kattfröken att emotså.

Husse har alltid jobbat hårt för att ge sken av att vara en machoman med alla sina tänkbara tillhörande hårdingsattribut, men även solen har ju som bekant fläckar, så när R trodde att ingen såg eller hörde, så kunde jag höra honom småprata med katten i ett näst intill kärleksfullt men även lite smågement tonfall. "Kattskrälle" brukade han säja, tillgjort med en liten nasal knorr, och Lilla Gull visste inte riktigt vad hon skulle tro, om detta var ett gott eller dåligt tecken, och hon flackade oroligt med blicken.

I början av min och R:s relation – innan jag riktigt hade insett hur mycket han värnade om sin kaxiga framtoning, föreslog jag naivt att vi kunde ta katten i koppel och gå ner till Camp Gauto i stugbyn och kolla läget. Det skulle jag aldrig ha sagt. Han blev djupt indignerad och fnös mycket och länge tills jag förstod att det garanterat skulle ha havererat hans tuffa image för tid och evigheter.

Hur skulle det ha sett ut med en R i skinnbyxen och storstövlen med ett litet fruntimmer i bakhasorna och en liten motsträvig kattstackare i ett rep och till allmänt åtlöje?

Lilla Gull lyckades till sist skickligt nästla sig in i vårt sovgemak under kuppartade former och etablerade en självklar plats i mattes knäveck, där hon kurrade ljudligt och ofta. Husse "råkade" titt som tätt gymnastisera mot sina frekventa vadkramper – just i fotänden – och som av en händelse fösa ner Lilla Gull på golvet.

Detta sågs inte med blida ögon av mig som upprört hytte med pekfingret och predikade att man ska vara snäll med barn och djur och framför allt med små vita kissekatter och deras mattar.

Han föll aldrig riktigt till föga men vi fortsatte intensivt att jobba på med vår charmoffensiv Lilla Gull och jag ända tills min kattallergi gjorde att vi inte kunde behålla henne. Vissa katter tål jag bättre än andra, men jag kan sakna henne än idag. Jag minns min dotter Isabelles ordspråk som hon myntade när hon var i tioårsåldern: Det är bättre att borsta katten än att kasta bort den.

Som en ”skänk” från ovan

Av , , 2 kommentarer 17

Våra bryderier om vad vi ska ta oss till med alla våra fina gamm-saker fick igår delvis sin lösning. Tack vare Robbans gamla chiffonje som annonserats ut i Blocket uppenbarade sig ett par spekulanter som slog till och köpte en hel del grejer. Ett rum i ett äldreboende i inlandet skulle inredas med gamla saker. Glada och lättade att vi slipper frakta sakerna till fjälls och att de dessutom hamnar i ett bra sammanhang.

Pyspunka

Av , , Bli först att kommentera 22

 Mental pyspunka efter den senaste tidens anspänning har inträtt. Jag drog mig hem på hörntänderna efter jobbet i eftermiddag och möttes av rena marknadsplatsen. Här cirkulerar köpare av mopeder, gamla däck och möbler och telefonerna ringer titt som tätt gällande någon Blocketannons. Är det något du behöver så finns det troligen här. I kväll blir det klädprovning av förra sommarens persedlar för att se om något är gångbart vid seglingen. Men allra först – en kaffetår!

Rattmuff av – Sommardäck på

Av , , Bli först att kommentera 26

Sonen byter däck på min bil och jag förbereder en söndagmiddag. Bra arbetsbyte anser vi båda! R fördjupar sig i Blocketaffärer – gör av med en del bråte och sneglar lystet på en massa ny. Nu måste vi hej hej hejda oss! Lite snöskottning på altanen och man kan snart börja hänga tvätten ute. Lufttorkad sommartvätt – finns det något fräschare?

Det är aldrig för sent att ge upp….igen

Av , , Bli först att kommentera 61

Det var en gång en liten demenssjuksköterska som bodde med sin gube i ett rött hus med vita knutar. En kväll när hon just höll på att somna hörde hon ett rop från guben som checkade Blocket en sista gång för kvällen: Det här måste du komma och se!

På bildskärmen ståtade en märklig, omöjlig, och till synes livsfarlig farkost som tydligen hade väckt gubens pojkdröm till liv. En flygande gummibåt. Han utbrast genast i visionära användningsmöjligheter utan att beakta fara för liv och lem.

Den lilla sjuksköterskan som var intill döden trött, premonstruell och allmänt skepiskt till vidunder, utbrast först i kreativa riskanalyser och därefter i ulkande gråt över detta uppenbara hot mot deras spirande relation: När jag nu har gått och skaffat mig dig….och trodde att vi skulle spendera fritiden tillsammans, ska jag då istället sitta ensam och snorande övergiven på en sten i Gauto och  snickra på utkast till dödsannonser medan du vinglar iväg mot horisonten och mot en högst oviss framtid?? Vad är då meningen…..med detta….med livet…med vårt förhållande??

Guben skakade suckande på sitt idérika huvud och argumenterade oroväckande enträget för sin sak, tills hon somnade på sin våta kudde. Solidarisk eller toffel…(välj själv vilket) lade han drömmen en aning åt sidan, men fortsatte att beundra dessa ufon i smyg lite nu och då.

Den lilla systern berättade skroderande för sina supportande kamrater och syskon och visade de bilder som guben skrivit ut om flygfäet, och alla stöttade de henne och underströk det galna och farliga med farkosten.

Det gick något år och drömmen ville inte lämna guben. Under tiden hade den lilla systerns mod växt ett par centimeter, och likaså hennes tävlingsinstinkt och insikt om den nya möjligheten som gavs att kunna nå avlägsna drömfiskevatten dit ingen annan når, så en vacker dag gav hon ett kärleksfullt klartecken till guben som omedelbart anmälde sig till flygskolan, och tog sitt efterlängtade certifikat, köpte en flygbåt och började drömma. Det gällde att smida medans järnet var varmt.

En dag åkte de tillsammans till Orsa för gubens "uppkörning" och teoriprov. Den lilla systern hade bestämt sej för att våga sej på en provtur med flygläraren och så skedde en tidig och vacker junimorgon. Det bar av upp i det blå ut över Orsasjöns spegelklara vatten och hon kände sig som Nils Holgersson och lyckades stolt undvika att kräkas i flyglärarens kapuschong.

Numera är farkosten med vartän det bär hän. Att sedan vädrets makter alltför sällan tillåter luftfärder är en annan femma, men sensmoralen i denna saga är att det är aldrig för sent att ge upp!

Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar eller iaf tom 10/1 2010

Om att gå i ide

Av , , Bli först att kommentera 7

Under gårkvällen hanns det med en till fisketur där en fin matröding fick följa med hem och hamna i grytan. Det var en sagolikt vacker kväll, men oj vad snabbt solen sjönk ned bakom fjällen och mörkret föll innan jag hann hem. En signal om att "nu är det kvällen". R har satt upp ljuskablar under taknocken runt stugan så den avtecknade sig så fint mot den mörka bakgrunden.

TV-boxen glömde vi hemma. Skönt! R botaniserade på Blocket efter fina "ställen" att bo på, och jag sov så sött i soffhörnet för vidare transport till sängen. Lååång natt.

Första, andra, tredje…….SÅLD till paret med dålig impulskontroll där nere till vänster

Av , , 4 kommentarer 11

Läste ett blogginlägg om auktionsbesök och omedelbums infann sig suget. Om det beror på att vi vistats 3v i shoppingskugga ovan odlingsgränsen eller om det är den traditionsenliga sommarsuget efter åtminstone en årlig bondauktion vet jag inte, men jag känner igen känslan.
 
Förvisso vet jag att varken jag eller R kan hålla igen klaffen utan kommer att ropa in både ett och annat av sådant man lätt kan sortera in under epitetet: Onödig gwal.
 
Sannolikt äger vi redan minst ett exemplar av vad än som skulle komma upp, men det finns väl ingen bättre känsla än att fynda. Nu är det v ä l d i g t länge sedan jag besökte någon loppis, auktion eller annat fyndställe. R verkar vara mycket inne på Blocket för närvarande, så jag tror att jag lätt kan få med mig honom till ett av våra favoritnöjen.
 
I ordningens namn ska tilläggas att vi kommer att frakta bort några lass bråte och överblivet jox från garage och hemliga lådor, så snart finns det plats för några nya fina fynd.
Jag kommer att ha svårt att motstå fyndlådor av olika slag, grönt gammalt glas, gamla vita lakan, örngott och annat sådant som det ligger timmar av kvinnokraft nedlagt i. Robban kommer att ha svårt att motstå timrade gäststugor, kylfrysar, aluminiumbåtar med styrpulpet, traktorer, slåtterbalkar, kompressorer och andra dekorativa..hm.. gärna rostiga trädgårdsprydnader…..
 
Vet du någon auktion inom 7 mil från Umeå kommande helg så är vi glada för tips här i kommentarsfältet.