Etikett: blodtryck

Domens dag

Av , , 2 kommentarer 5

Gröt är bra för små och stora barn

Sitter och fyller i hälsoenkäten inför morgondagens hälsokontroll. Har nu fastat i hela 2 timmar och 26 minuter, men ska festa loss på ett glas kallvatten innan sängdax

Bävar inför eventuella nya toppnoteringar på blodsocker, blodfetter, blodtryck och BMI. Jag antar att det hänt en hel del sedan förra vändan för 10 år sedan. Oj vad man ska ha varit smärt vigulant och oförstörd då.

 

 

2 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

Blodtrycksblogg eller Vad är det som är så fascinerande med sport egentligen?

Av , , Bli först att kommentera 0

En liten krönika som jag skrev i OS-tider.

Min till vardags så känslomässigt stabile sambo (om man bortser från hans adrenalinstinna reaktioner vid provocerande trafiksituationer, felvända bestick i diskmaskinen, bortplockade posthögar från köksbordet, kepsar vid matbordet, eller små försök till relationsältande från min sida förstås…) studsar här och nu upp och ned i tv-fåtöljen.

En yrvaket rufsig och kalsongprydd gubbe, gastandes över en till synes sansad medelålders karl som på fullaste allvar satsat sitt liv på en studsande liten boll. Det handlar om Jörgen Perssons bronsmatch.

Om det inte vore för det faktum att jag inser att R har många medbröder och medsystrar som gör gemensam sak – just här och nu, så skulle jag diskret börja bläddra i telefonkatalogen efter numret till psykakuten. Denna folkrörelse, sporten, som blommar upp extra mycket i OS-tider har legaliserat vansinnet i vardagsrum och på arenor.

Rent terapeutiskt har det säkert en förlösande och hälsosam effekt och lättar på spänningar i människans psyke – iallafall för dom som överlever blodtryckschocken i själva affekten.

Jag minns ifrån min barndoms tvfria frireligiösa miljö – chocken – när vi besökte släktingar i den närbelägna staden i samband med ett fotbolls-vm av okänd årgång. Hur min morbror och kusinerna skrek, vred sej och kastade sej på golvet i kraftiga konvulsioner när fel eller rätt lag gjorde mål.

Själv satt jag totalt oförstående och vettskrämd, gapande som en fågelholk över detta obekanta scenario.

I den stunden var jag barnsligt omedveten om att detta nästan förekom i var mans tv-rum och var fast övertygad om att det nog fanns en eller annan suspekt psykiatrisk diagnos i släkten.


(Ha ändå i åtanke att jag växt upp i en frireligiös miljö med tungomålstalande som vardagsmat så jag var inte helt obekant med känslomässiga utspel ).

Från den dagen höll jag mej nogsamt kvar i tryggheten på pianostolen – långt ifrån sportkommentatorernas exalterade tonlägen och denna farsot – sporten – som liksom en löpeld verkade invadera var man som upplät sitt sinne för dessa osunda aktiviteter.

Jag sitter här idag förnumstigt på min självgoda breda bak, tar ännu en tugga av jappen och skakar på huvudet åt spektaklet, fast tittar emellanåt nyfiket men diskret upp ovan glasögonbågarna för att helst omärkligt få en glimt av en lyckad repris. Jag har ju tagit ställning "mot sporten" och är mera inne på: "Mot Sherwoodskogen" och nåt bra fiskevatten.

I smyg gör jag ett litet diskret korstecken och hoppas att R:s blodtryck håller sej inom ramarna. Jag är ju rädd om min älskling och försöker påverka honom att jobba kognitivt med att välja sina strider – ur ett hälsoperspektiv.