Etikett: dammråttor

Gubben från Långsjöby

Av , , Bli först att kommentera 28

Idag är det för mig som med gubben från Långsjöby som jämt gick omkring med solglasögon. På frågan varför, så svarade han: För jag si sä bra!

Det som jag extratydligt ser idag i strålkastarljuset från den intensiva februarisolen är det allra första klassiska vårtecknet: Randiga fönster och dammråttor. Fönstren får fortsätta vara randiga ett tag till – men det ludna får jag ge mig i kast med.

Snart kommer de förlorade sönerna hem och jag ser fram emot en trevlig eftermiddag, kanske en liten fisketur. Söndagssteken ligger och mojjar till sig i motsats till både R och mig som flitigt pysslar på med en del måsten. Snart kommer ju en ny måndag. Visst kommer de lite FÖR tätt????

Välsignade skymning….

Av , , Bli först att kommentera 7

Välsignade skymning som barmhärtigt sänker sig över ond och god, över nytorkat och över kvarvarande dammråttor utan urskiljning. Nu får det duga tills vidare. En god stek, med sallad och potatis har landat i maggen, nu avnjutes en moccakopp kaffe, en liiten chokladbit till oss och dessutom en smutt Bailys till R. I skenet från värmeljus ser det fint och trivsamt ut här hemma.

Ser nyhetsbilder från jordbävningens offer, känner tacksamhet och inser hur lyckligt lottade vi är som är i säkerhet. Ikväll får jag hem min älskade dotter. Hade jag haft nån gödd kalv så hade jag förstås slaktat den, men idag fick det duga med skinkstek.

I morgon blir det önskemat. Bella har efter månader på Cypern beställt korv stroganoff, vilket påminner mig om vad hon önskade sig som födelsedagsmiddag på sin sjunde födelsedag: Rotmos och fläsklägg…

Året efter skrev hon den träffsäkra men lätt makabra dikten jag aldrig glömmer – om mellanbarnets våndor. Fast vi trodde förstås att hon var den mest nöjda av alla prinsessor på ärten:

Min storasyster är snart död…

Min lillebror är som nybakat bröd

Men jag – jag är mittemellan…

och det jag vill ha får jag sällan

 

Om Livstävlingen…….prylmaraton eller vänskap?

Av , , 4 kommentarer 9

Här kommer ett nygammalt inlägg om vänskap.

För mig är en vän en person som accepterar sin vän med hull och hår, på gott och ont. Som ser bakom ytan, inte fnyser bakom ens rygg eller värderar efter socialgrupp. eller vilka möbler man har hemma.

Är du med i livstävlingen – mest prylar när han dör vinner? Själv har jag gått ur den och ägnar mig mer åt att göra mig av med onödiga ägodelar som tar både utrymme och energi. Det känns skönt. Syftet är inte alls att byta ut gamla, nötta och kära saker mot nya, vita opersonliga utan själ för att försöka tävla om en förstaplats i möbelaffärslivet. Ni vet de själlösa avskalade hemmiljöer som mest av allt liknar mittuppslaget i en möbelkatalog.

Mitt hem vill jag ska spegla mina värderingar, och visa på mångfald, kreativitet och kompromissvilja. Det senaste var inte alldeles enkelt, just när man skulle till att slå sig ihop med en annan halvgammal begagnad människa med helt annan smak, mystiska prylar från sitt förflutna och helt andra ideér kring heminredning.

När den första spännande och emellanåt kniviga samboperioden var över och jag förlikat mig med tanken på kompromisser i både det ena och det andra, så bestämde jag mig en vacker dag helt enkelt för att stå upp rakryggad för vår osaliga mix. Man kan ju inte kräva att en annan människa ska göra sig av med sitt bohag enbart för att tillfredsställa ens egna egoistiska nycker.

I sanningens namn ska väl erkännas att en och annan klarlackad köksklocka med inbränt älgmotiv i gulnad furu smugglades undan i omärkta banankartonger tillsammans med likartade ärvda pinaler längst bak i garagets dunkla ingenmansland. Någonstans måste man ju ge och ta, och i gengäld gav jag avkall på en del saker som R inte kunde förlika sig med.

Människor som väljer ”rätt”vänner efter taxeringskalendern i stället för med hjärtat, de som tävlar i ”danskt” eller ”dyrt ” enbart för att duga och passa i sällskapslivet kan jag vara utan, om än ibland med ett visst vemod. Jag kan bli ledsen över människors fördömande, den kvardröjande känslan av förakt, att rata eller kanske baktala. Jag vill lära känna, umgås med, gråta och skratta tillsammans med folk av kött och blod, med själ och hjärta, som ser bakom och bortom ytan, prislapparna, färgmatchningen och dammråttorna.

Livstävlingen…….prylmaraton eller vänskap?

Av , , 7 kommentarer 0

För mig är en vän en person som accepterar sin vän med hull och hår, på gott och ont. Som ser bakom ytan, inte fnyser bakom ens rygg eller värderar efter socialgrupp. eller vilka möbler man har hemma.

Är du med i livstävlingen – mest prylar när han dör vinner? Själv har jag gått ur den och ägnar mig mer åt att göra mig av med onödiga ägodelar som tar både utrymme och energi. Det känns skönt. Syftet är inte alls att byta ut gamla, nötta och kära saker mot nya, vita opersonliga utan själ för att försöka tävla om en förstaplats i möbelaffärslivet. Ni vet de själlösa avskalade hemmiljöer som mest av allt liknar mittuppslaget i en möbelkatalog.

Mitt hem vill jag ska spegla mina värderingar, och visa på mångfald, kreativitet och kompromissvilja. Det senaste var inte alldeles enkelt, just när man skulle till att slå sig ihop med en annan halvgammal begagnad människa med helt annan smak, mystiska prylar från sitt förflutna och helt andra ideér kring heminredning.

När den första spännande och emellanåt kniviga samboperioden var över och jag förlikat mig med tanken på kompromisser i både det ena och det andra, så bestämde jag mig en vacker dag helt enkelt för att stå upp rakryggad för vår osaliga mix. Man kan ju inte kräva att en annan människa ska göra sig av med sitt bohag enbart för att tillfredsställa ens egna egoistiska nycker.

I sanningens namn ska väl erkännas att en och annan klarlackad köksklocka med inbränt älgmotiv i gulnad furu smugglades undan i omärkta banankartonger tillsammans med likartade ärvda pinaler längst bak i garagets dunkla ingenmansland. Någonstans måste man ju ge och ta, och i gengäld gav jag avkall på en del saker som R inte kunde förlika sig med.

Människor som väljer ”rätt”vänner efter taxeringskalendern i stället för med hjärtat, de som tävlar i ”danskt” eller ”dyrt ” enbart för att duga och passa i sällskapslivet kan jag vara utan, om än ibland med ett visst vemod. Jag kan bli ledsen över människors fördömande, den kvardröjande känslan av förakt, att rata eller kanske baktala. Jag vill lära känna, umgås med, gråta och skratta tillsammans med folk av kött och blod, med själ och hjärta, som ser bakom och bortom ytan, prislapparna, färgmatchningen och dammråttorna.