Etikett: förförelsetrick

Nu blev det pannkaka av alltihop eller – Man ska inte sätta bocken till trädgårdsmästare…

Av , , Bli först att kommentera 0

Idag fick jag nöjet att rista ett rejält kors i taket. För ovanlighetens skull hann R hem före mej och jag antar att det var hunger och inte jämlikhetssträvan som drev honom att ringa mej för att höra om han kunde påbörja middagen – ett uttalande som fick mej lite ur balans och det tog ett tag innan jag, häpen och lätt chockad, inventerat kylskåpet i minnet och kunde ge honom starthjälpsinstruktioner till en simpel ugnspannkaka. Jag tipsade för säkerhets skull även om att ta min artonåring Alex till hjälp, trots att jag är bekant med det gamla ordspråket: Ju fler kockar desto sämre soppa.

Som jag förut nämnt är köket ett för R tämligen okänt territorium och hans inomhusmatlagningskonst begränsar sej i princip till uppvärmning av förkokt tevatten samt tillagning av frystorkad mat och blåbärssoppa i pulverform. I juletid anrättar han blodkorv – av renblod, något som jag efter viss skepsis har accepterat som människoföda och grisfötter. Vad grisfötterna anbelangar så pågår en ständig tvist mellan oss om vilken mammas recept som är bäst.

Ett undantag är dock hans förförelsetrick och tillika paradnummer nr 1: Ripa med ädelostsås, pressad potatis, sallad och DYRT rödvin. Med denna avancerade och egenhändigt avlivade rätt fick han mej inledningsvis på fall, och i rödvinets softade verklighet verkande denne man framstå inte bara som en riktig vildman utan också som en modern hanne – väl förtrogen med kökets hemligheter.

Men ack vad jag bedrog mej vad kökshemligheterna beträffar. Dock serveras denna rätt traditionellt på vår årsdag vilket är ett motiv så gott som något att skicka ut honom på ripjakt nu och då. Dock genomskådade jag honom redan vid första övernattningen när hans ungkarlskylskåp brutalt visade på kalla fakta. Där fanns en 3 år gammal surströmmingsburk, en tub kaviar, smör och en burk tranbärsgele samt den förvridna återstoden av en oidentifierbar grönsak.

På vildmansfronten är han däremot en hejare med murikkan och eftersom jag är i kökstjänst årets resterande 363 dagar, så tilllåter jag mej förnöjt nedtryckas i snödrivan och serveras utomhusdelikatesser såsom stekt palt och suovas de övriga 2.

Vad dagens middag beträffar kan man beskriva den med ett enda ord: Pannkaka………….. I ugnen ståtade en tilltänkt ugnspannkaka, men något hade uppenbarligen gått snett, och jag tror inte att tryckfelsnisse i kokboken är boven. Jag nöjer mej med att säja såhär: Årets julklappstips är räddat – Grädda din egen musmatta……

Äntligen – jag säjer äntligen kom ett par av alla hans 32 stämjärn till pass, och med kraft i arm och mod i barm lyckades husets herrar sönderdela den till sväljkonsistens. Som av en händelse tog jag mej själv en Nutrilettdrink till middag.

Han är måhända ingen superkock men bjussar gladeligen på ett gott skratt och hejar på mej, även när jag som här raljerar en aning på hans bekostnad.