Nyckeln till lycka är förnöjsamhet, att glädjas åt det man har – här och nu. Hur ofta suckar och spanar vi inte efter något bättre i tillvaron istället för att faktiskt se oss omkring och glädjas över det man har. Ännu en fråga om attityd, om  inställning till livet, jobbet och kärleken.

 Ett tydligt ålderstecken är tydligen detta med barndomsminnen. På senare år kommer de uppoppande ur mitt minnes skattkammare – händelser som jag glömt men som nu aktiveras igen. De känns som en skatt och hjälper mig att lägga mitt eget levnadspussel.

Mina minnen hjälper mig att städa i min livsryggsäck, packa om, stuva ihop, göra mig av med skräp och rama in klenoderna. Tidsperspektivet ger en dimension av förlåtande, fördragsamhet och accepterande av händelser.

Det är skönt att förlåta sig själv och andra. Skönt att kunna få möjlighet att "tänka om" skärpa sig och omprioritera vad som är viktigt här i livet. Jag börjar äntligen att tycka om mig själv nu. Tänk att det skulle ta ett halvt sekel……