För några timmar sedan fick jag ett oväntat dödsbud. Min före detta svärmor – mina barns farmor har hastigt gått bort  87 år gammal. Minnena väller över mig och hennes vänliga karaktäristiska röst tycks ännu klinga tydlig i mina öron från vårt senaste telefonsamtal på hennes födelsedag i januari. Vid det samtalet var hon glad, kände sig pigg och tillfreds med tillvaron hemma i Edsbyn i sin trevliga lägenhet som märkligt nog var belägen just i det hus där hon gifte sig med sin David för länge sedan. Cirkeln var sluten och i närheten fanns de så betydelsfulla- dotter, måg och äldsta barnbarnet Erika. Hon lät glad och trygg.

Det är märkligt svårt att ta in att en nyss levande människa – mor, farmor och mormor plötsligt inte längre finns. Hon som under våra barns småbarnsår, ständigt stickade, virkade och slog in små genomtänkta och kluriga paket, till födelsedagar och jular. Till påsken kom påskäggspengen och till barnens namnsdagar kom små roliga handskrivna kort. Det var alltid lika spännande att se barnen öppna dem. Pyssel, kritor, små väskor, klistermärken och spännande överraskningar – hennes sätt att visa omtanke och kärlek.

Jag kan riktigt se henne framför mig hur hon ständigt hade barnbarnen i tankarna när hon vandrade i Härnösands butiker. Tänk hur mycket hon sydde, broderade och märkte med namn – kökshanddukar, badlakan och  babylakan. Min syster Ellen och jag hade faktiskt ovanligt nog samma svärmor, och barnen är därmed dubbelkusiner – med syskons gener. En speciell relation!

Einas frimodiga skratt hörde liksom till när barnen busade och ibland gjorde farligheter. Hon var i motsats till barnens mormor aldrig speciellt ängslig av sig och lutade sig lugnt tillbaka när hon kom på besök. Man behövde inte städa lådor och skåp i förväg. Hon tog det som det var. Okomplicerat. Jag minns alla dessa julaftnar som oftast innehöll någon ingrediens av batteridrivna leksaker som väsnades. Ingen annan än farmor skulle komma på tanken att köpa dessa. Men de var alltid lika uppskattade av barnbarnen.

Jag kan minnas som igår och se framför mig Sandra och Daniel i tvillingsittvagnen iförda de jättefina avancerade rutstickade tröjorna och mössorna med tofs. Blått och rosa.Till och med dockan hade en likadan utstyrsel. Jag minns hur stolt jag var som ung mamma när allas blickar på bussen vändes mot mina två sötnosar. Jag minns hur söt Isabelle var i den lilla mintgröna stickade dressen hon hade på sig på hemväg från BB. Lillebror Alexander var så stilig i sin fina blå sticketröja – så fin mot hans lintottshår.

På väggen i vårt kök hängde i många år några av de fina bonader hon broderat åt mig i himmelsblått garn på vitt linnebotten: Lär dig livets stora gåta – älska glömma och förlåta. I första barnbarnsbarnet Olivers lilla BB-säng låg den gamla mörkblå babyfilten som gammelfarmor virkade till hans mamma Sandra.

Jag kommer alltid att minnas de allra första söndagsmiddagarna som bjöds hemma hos Eina o David på Delgränd 5 i Härnösand när jag som 17-åring kom på besök första gången. Hennes underbara stekar, såser, sardinerna och delikatessbrödet, vinbärssaften smakade hemma och tryggt. Jag minns hur gott det var med riktig mat för en svulten student.

Idag sörjer vi dig Eina. Men mest av allt är vi glada att du funnits i våra liv. Vi vet att du var stark i din tro att du nu förenats med din David. Vila i frid !

Varma tankar till barn och barnbarn med familjer