Etikett: gästbloggare

Gästblogg om tacksamhet

Av , , 4 kommentarer 9

Jag vill idag bjuda på en ung anonym gästbloggares tankar som jag nyss fick ta del av.  Så fina tankar!!

"Jag försöker att varje dag tänka på allt jag har att vara tacksam över i livet. Eftersom att jag haft den här vanan ganska länge så översköljs jag nästan av de här känslorna nu istället för att behöva anstränga fram dem. Tänk hur himla härligt livet är egentligen!
Jag har världens finaste, snällaste och snyggaste pojkvän, föräldrar som gör allt för mig, en (för det mesta) strålande underbar liten hund, vänner som jag vill ha med mig livet ut, en utbildning som jag trivs med, ett hem som jag stormtrivs i osv osv. Listan kan göras hur lång som helst!
 
Tänk att vi lever i Sverige, hur bra vi har det här egentligen. Och att vi lever under just denna tidsperiod, för bara 50 årssedan kunde livet se helt annorlunda ut. För att inte tala om ännu längre tillbaka i tiden. Här har vi verkligen alla förutsättningar att vara lyckliga. Tänk vad tacksamma vi ska vara för att vi är friska! Att vi har ben att gå med, att vi kan se och höra! Och även fast man har någon liten krämpa så finns det så himla mycket mer att vara tacksam över. Tänk att vi lever överhuvudtaget!
 
Sen är ju alla tacksamma över olika saker. Att jag är tacksam över något som jag har i mitt liv betyder inte att någon annan ska sakna att de inte har det. De har sannolikt andra saker att uppskatta och vara lycklig över istället.
 
Jag är övertygad om att världen är god plats och genom att vara tacksamma och lyckliga så sprider vi den här goda energin omkring oss och gör världen ännu lite bättre. Ruva på det :) !"
4 kommentarer
Etiketter: ,

En historia från vår historia – Erik berättar

Av , , 2 kommentarer 9

Bilden längst till höger föreställer min biologiska morfar August Nilsson född i Avanäs, Rusele.

Som jag tidigare har berättat har jag här via min blogg fått kontakt med min mammas tremänning Erik Högberg som alltså likaså härstammar från Avanäs. Jag har nu fått en hel del bilder från förra sommarens stora släktträff i Avanäs, där jag själv tyvärr inte var med.

Erik  har varit en återkommande kommenterare till mina bloggar under namnet "Haspelrullen" och i somras kom vi av en händelse kom på att vi var släkt. Erik har även gästbloggat här tidigare och nu har jag fått mera stoff kring våra förfäders historia.

Här t ex om vår gemensamma släkting – Eriks morbror och mammas farbror Oskar Israelsson.

Erik skriver:

Det var lite synd att jag inte kunde berätta om min morbror Oskar Israelsson. Det hade passat på släktträffen. Han var duktig med sina händer. Mycket skicklig att timra hus, han målade tavlor, gjorde tråg som han målade avanäsmotiv på mm.

Mamma berättade att den första fiolen byggde han med hjälp av en bild från en katalog. Han blev så skicklig att han två år i rad (början av 50-talet) fick priset som Sveriges bästa fiolbyggare. Jag pratade med en av hans söner som berättade att det enda verktyg han använde var krok-kniven. Helt otroligt – han slog Sveriges övriga fiolbyggarelit med sin kniv – jag tycker han var värd att lyftas fram i ljuset.

En annan berättelse från Erik:

Under mina första somrar bodde Hjalmar och Ester kvar i byn. De drev sitt lilla jordbruk helt utan moderniteter. Många gånger har jag tänkt att som de levde så levde de nog också på 1800-talet. Och som man levde på 1800-talet så levde man nog på 1700-talet. Åtminstone var det nog delvis så.

 
Det som har förundrat mig mest är hur de hade rutat in dagen och hur disciplinerat de följde sitt invanda mönster.
Efter väckning intogs en enkel frukost sen gick man ut och jobbade i ca 1,5 timme. Därefter gick man in och åt en stadig frukost. Efter ett nytt arbetspass blev det lunch, mer arbete och middag. Jag såg aldrig moster Ester annat än vid spisen. Jo, man följde med henne till sommarladugården och tittade på mjölkningen förstås.
De levde helt rätt näringsmässigt. Ord som näringslära, kostcirkeln och tallriksmodellen hade naturligtvis inte nått dit. Det var generationers erfarenheter som lett fram till deras levnadsstil.
Man levde av vad naturen gav och på sommaren blev det mycket fisk. Jag kommer så väl ihåg Hjalmar då han åt fisk – han kunde äta fisk. Han stoppade in fisken och började tugga. Samtidigt kom fiskbenen ut i den ena mungipan. Han matade in fisk och plockade ben samtidigt. Det kunde jag sitta och titta länge på.
 
Före dämningen fanns stäm i sjön. De levde i stim och kunde gå helt nära ytan. När någon såg ett stim gick larmet och då blev det fart. Hjalmar släppte vad han hade och tog fram dynamiten. Ut med dynamitgubben i stimmet och sen var det bara att håva in fisken. Det var nåt att komma till stan och berätta, i Avanäs fiskar man med dynamit.
 
Stämen användes som agn i långrev och då blev det grov abborre. Det var en av de få tillfällen Ester lämnade köket, fisken skulle rensas. Hon var helt suverän att flå abborre. Jag och min svåger brukar flå enligt hennes metod. När vi ska dra av skinnet måste vi ha en tång till hjälp. Hur Ester med slippriga fingrar så lätt drog av skinnet har aldrig jag och Bertil kunnat förstå. Hon måste ha haft ett tumgrepp stadigare än en hovtång.
 
Gädda fångades mest på våren och då för torkning. Torkad gädda var deras popcorn, chips nötter etc.
Släktträff Avanäs 2008
 
2 kommentarer
Etiketter: , ,

Dagens Gästblogg

Av , , 3 kommentarer 16

Gästbloggare idag. Erik Högberg 

Min mor Lydia var född 1901 och växte upp i Västerbottens inland. Byn är nu helt öde och fortfarande leder inga vägar dit. I mammas barndom hade de i alla fall den tidens infrastruktur. Man tog sig fram längs sjöar och i skogen fanns stigar.

Varje år fick de besök av en gårdfarihandlare som kom knallande över skogen.
Alltid samma hälsningsord.
­-Knappar och nålar, mor – skjortor och kalsonger, far.
 
Det var säkert ett kärt besök, han var ju också en stor nyhetsbärare. Mamma gillade honom inte, tyckte han var ful och äcklig. Det berodde nog mest på snuset som rann i mungiporna.
 
När mamma var 13 år kom han som vanligt och berättade då om en hemsk sjukdom som kunde drabba alla – blödande magsår, en säker död.
 
Några månader efter besöket rusade mamma till sin mamma och skrek i högan sky.
-Mamma, hjälp! jag har fått blödande magsår!
Min mormor förstod vad det var och sa lugnt.
-Nej Lydia, du har blivit kvinna, så ska alla kvinnor vara.
Sen blev hon undervisad hur man skulle handskas med de trasor som mamma sett hänga på tork lite då och då. Hon hade inte haft en aning om vad det var för nåt.
 
Det gick ett par år och mamma hade börjat undra lite över hur barn blev till. Säkerligen hade hon sina misstankar men saknade ändå vissa basfakta. Då gick hon till den av sina bröder som hon trodde skulle veta bäst.
-Hur blir människors barn till? frågade hon. Hennes bror Halvar tänkte en stund. Här gällde ju att svara korrekt. Sen drog han till med en liknelse.
-Jo, förstår du Lydia. Det är precis som när man går med kon till tjurn. Sen var det klart, mamma var färdigupplyst.
I det ögonblicket tänkte mamma på den fula gårdfarihandlaren.
-Oj, tänkte hon. Stackars den jänta som måste stå med ändan i vädret mot honom.
 
Tack Erik och välkommen att gästblogga fler gånger!
 
3 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Jästblogg

Av , , 2 kommentarer 7

Jäs sir. Nu händer det snart saker här. En än så länge hemlig gäst förbereder sig på att gästblogga här hos mig. Det är oliiiiiidligt spännande att se vad det blir, och när det blir. Men en sak är säker – att det blir snart!

2 kommentarer
Etiketter: , ,