Etikett: glesbygd

Länstrafiken och de 30 silverpenningar

Av , , 1 kommentar 95

Ibland funderar man på hur långt det får gå. Nu ska man spara kronor genom att dra in Silverexpressen. Bussen som är dalgångens livsnerv, som transporterar folk och gods – inte bara längs vägen, utan också är den enda kommunikationen som förbinder kust med kust. Skellefteå – Bodö. Barents väg. Silvervägen.

Samtidigt kämpar småkommunerna i inlandet med att marknadsföra sina destinationer för att locka folk att komma hit – som turister eller som arbetskraft.  Det borde ligga i både Sveriges och Norges intresse att ha en förbindelse som gör det möjligt att ta sig mellan länderna. I nuläget känns det som om vi återgår till tiden med väglöst land. Från att tidigare ha varit en plats längs en trafikerad linje – blir vi nu den sista utposten. Det känns som ett slag i magen.

Det blir intressant att följa hur fortsättningen blir. Vem ska leverera gods och post till oss i utkanten? Och vart kommer det att levereras? Nu är det nog dags för en Pudas-låda mitt på Silvervägen. Inuti kommer det att ligga ett servceminded, medeltjockt och mycket besviket fruntimmer. Man blir verkligen uppgiven och tappar både kraft och fart. Hur är det tänkt att företagande i glesbygd ska kunna vara möjligt när inte det mest basala fungerar. Egentligen undrar jag om detta alls är lagligt. Smart är det då definitivt inte. Hej igen 1800-talet. Är du tillbaka igen?

 

Här kan du läsa Arjeplognytt. Maria Söderberg skriver om saken:

 http://www.arjeplognytt.se/nyheter/silverexpressen-upphor/

Här vare hästar

Av , , 2 kommentarer 14

Ja, hästkrafter alltså. R har nu tydligen en gång för alla bestämt sig för att köra ifrån fisken och har bytt bokmärken – nej flåt – båtmotor hos de fashionabla Bröderna Sundström i Laisvall. Lycklig som ett barn åkte han nyss iväg för att lämna en och hämta en annan.Glesbygdsservice kallas det att öppna firman för en kund kl 10.00 en söndagmorgon.

Silverbåt´n som jag kallar hans aluminiumskepp ska nu utrustas med styrpulpet och en större motor. Jag menar – varför lyfta och ådra sig ryggskott eller köra på sten med en mindre motor när man kan göra det ordentligt med en större och dyrare? Nåväl, båtar är ett av hans intressen – och jag får ju åka med.

Själv glider jag oftast ljudlöst omkring i lilla plastbåten med elmotorn som kamrat på mina fisketurer. Det går lagom fort och är lagom vådligt för ett litet fruntimmer.

Ibland kan det förstås vara bra och präktigt med starkare doningar och på våra Bäverholmsäventyr behöver man definitivt en riktig motorbåt. Det blir spännande att inviga detta ekipage nästa gång vi kommer hit.

Nu har jag aktern parkerad i soffans djup och mobiliserar kraft inför en sista fisketur innan vi ska ägna oss en stund åt tomten, att städa ur stugan, eventuellt knäcka en surströmmingsburk med Ove och Ingrid innan vi därefter sakta beger oss hem med lillvännen – Hydrovågen på släp.