Nattseglingen var verkligen en speciell tilldragelse. Jag och R tillsammans i den mörka natten. På avstånd passerar större och mindre fartyg. Man känner sig oerhört liten under stjärnhimlen. Att se solen stiga brandgul och stor ur havet väckte starka känslor till liv. Tänk att vår gamla kära sol oförtrutet fortsätter att stiga ur havet dag efter dag genom tidevarv efter tidevarv.  Symboliken stod klar kring framtiden och vårt nya liv – en sprillans ny dag börjar som kan innehålla i princip vad som helst.

Solig dag idag. Vi ligger i Sifros hamn, har badat, hyrt moppe och utforskat den här lilla byn som ligger högst upp på toppen av ett högt berg. När vi kommer hem ska jag visa bilder på allt det fina och fantastiska som vi sett dessa dagar.

Sömnbristen gör att jag nästan tittar i kors denna ljumma majkväll, och därför blir det sängdax strax. I mina tankar denna kväll finns Ove överst på listan. Han är sjuk och det känns tråkigt att vara så långt ifrån när man helst skulle vilja vara nära.