Etikett: himlen

Alla klarar sig inte

Av , , Bli först att kommentera 41

 Alla klarar sig inte. Den här lilla skadade sjöfågeln är ett av den kalla sena sommarens offer. Ännu bara en liten unge. Han snurrade på i sin lilla vak som endast hölls öppen tack vare hans simrörelser som blev svagare och svagare. Isen återtog centimeter för centimeter. Det var en fråga om timmar innan han skulle vara helt infrusen och kunde uppenbarligen inte flyga. Den barmhärtige jägaren räddade honom och den lilla anden till himlen for.

<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/8n1xFONcMWs" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>

Himlen runt hörnet

Av , , 2 kommentarer 19

Kvällens gourmetkick tagen direkt ur naturens gudomliga skafferi blir nykokt Tjaktjaureröding med citronpeppar, skivad kall mandelpotatis och bregott på Stenbergs mjuksega tunnbröd. Till detta något kallt och sprattligt. Det ger oss en välförtjänt försmak av himlen efter  en intensiv men lyckad arbetsdag. På en skala från1-10 av njutbara saker, bli detta en klar 12:a. Gokväll gott folk!

 

 

Naturens avsked

Av , , 6 kommentarer 22

En av våra sista kvällar i Sörfors bjuder naturen på ett magnifikt färgsprakande skådespel utanför vårt fönster. Skyarna glöder i starkt orange blått och violett. Det känns som en hälsning från himlen. Som en avskedshälsning från naturen till oss. Här hemma har jag min kära Sandra med familj ikväll. Olivers lilla varma kind mot min, framkallar tacksamhetens tårar i mina ögon. Tacksam för livet, för de nära och kära. Känslan känns dyrbar som vackra kristaller på nattgammal is, transparent och vacker. Så skört livet är, så tunn som spindelvävstråd är skiljelinjen mellan trygghet och självklar lycka till bottenlös avgrund av smärta och sorg. Nuet är allt vi har – och varandra. Våra tankar finns hos vänner som just mist en av sina kära.

Mina Klasskamrater – om framtiden

Av , , Bli först att kommentera 13

Nyligen hittade jag ett par av böckerna ”Mina klasskamrater”. Ni vet boken där man skulle sätta in ett fotografi samt ange alla möjliga saker om sig själv.

Allt från längd, vikt, klass till mest älskade/hatade skolämnen, maträtter, instrument man spelar, fritidsintressen,till vad man vill bli när man blir stor och högsta önskan/fasa inför framtiden. Några av tjejerna i grannskapet i ungefär samma ålder har fyllt i sina uppgifter. Vi var samtliga ca 125-140cm långa och vägde ca 25-40 kg.

Här kommer en högst ovetenskaplig sammanställning och betraktelse så här i efterskott mer än 40 år efteråt.
 
Det varierar en hel i vilka intressen man angivit och vad man tyckte om i skolan, men det verkar ha funnits en gemensam aversion mot grönsakssoppa, krig och att städa sitt rum. På önskelistan stod en mix av värdsliga och andliga ting. Att få en bandspelare och att komma till himlen var frekvent förekommande önskningar.
 
För framtiden tänkte vi oss att bli antingen sjuksköterskor eller hemmafruar!! Tack och lov verkar sjuksköterskeyrket ha lockat framför hemslavinnans. En ville bli flygvärdinna (Hon hade även angivit att hon ville komma till himlen. Samband oklart)
 
De flesta trakterade ett eller flera instrument som piano orgel och gitarr. En hade dock skrivit radio…
 
Hepstars var bandet som de flesta av oss gillade och en het dröm var att få träffa Svenne Hedlund live.
 
Driftig som jag var redan då fann jag på råd och slog helt sonika upp ”Sven Hedlund” i Lyckseledelen av telefonkatalogen. Besvikelsen när en åldersstigen gnällig och sprucken stämma svarade – Sven Hedlund – i andra änden var stor och det var med en känsla av förlorad oskuld som jag sakta lade på den svarta bakelitluren i klykan. Världen var tydligen mycket större än den kupol som i vårt synfält begränsades av Middagsberget, Fäbodliden, Lappvallheden, Storforsen och Lia.
 
Hur det har gått för alla de andra tjejerna vet jag knappt men åtminstone ett par stycken blev sjuksköterskor. Vi är alla numera myndiga och kan välja att avstå från grönsakssoppa, kan köpa hushållsnära tjänster till att städa våra rum om det kniper, lyssna på vår bandspelare och konstatera av Svenne Hedlund nu uppnått den ålder att han bör matcha den röst vi hörde i telefonluren.
 
Om vi kommer till himlen återstår att se, men personligen trivs jag rätt bra här och nu.
 
Tack till er tjejer som skrev i min bok för ca 40 år sedan. Barbro, Lilian, Laila, Åsa och Annika. Hur har ni det nuförtiden?
Kram från Gunnel