Etikett: historia

Guldkorn

Av , , 4 kommentarer 20

Dammar här av ett litet guldkorn från barndomsminnenas arkiv.

Av någon anledning kom vi in på fiske

En dag som denna – om man fick önska att träffa någon av de som redan gått ur tiden, så skulle jag vilja duka ett kaffebord åt min kära pappa Alvar som dog 1988, samt åt min farfar Gustav och hans syskon som samtliga var födda senare delen av 1800.
 
Själv skulle jag sätta mig väl dold under bordet i skydd av duken och bara lyssna, njuta och återuppleva någon av alla de eftermiddagar jag minns från min barndom, när dessa berättarkonstens ekvilibrister kom samman runt ett bord, lutande sig fram för att inte missa någon enda nyans i varandras färgstarka historier. Detaljrika berättelser från förr som kunde flöda timme ut och timme in.
 
Förutom Farfar Gustav, så minns jag särskilt farbror Axel – en gammal fanjunkare, hans syster Ebba – folkskollärarinnan, farbror Fritiof, samt farbror Viktor från granngården ifrån den gamla syskonskaran Hedman. De var alla begåvade med fantastiska berättartalanger och även om de hade hört varandras historier många gånger så lät de aldrig märka det, utan förstärkte, nickade och hummade instämmande innan stafettpinnen gick vidare till näste historieberättare runt bordet. Ibland kunde diskussionslystnaden ta över för en stund, men fokus låg ändå alltid på själva berättandet.
 
"Av någon anledning kom vi in på fiske" – den frasen uttalades av Farbror Axel efter att han vid ett tillfälle bevistat en bybos dödsbädd för att ta ett sista farväl. Det uttalandet har blivit ett ”familjärt ordspråk” som vi använder lite till mans, för just så var det i familjen. Av någon anledning kom vi in på fiske. Mustiga berättelser om stora laxar, öringar, fångster med ljuster, håv eller nät, från den tiden då Vindelälven flödade fri och var full av fisk.
 
Fantastiska jägarhistorier om minkar, rävar,tjädrar orrar och älgar. Hemska historier om löss, svält, barkbröd och ekorrkött till middag, om härsket smör och getarpojkar, pälsjägare, skrömta och om vintermarknader.
 
Jag minns skrönor om lappar, barnmorskor och köldrekord. Farbror Viktors möte med kungsörnen som dök ner och tog hans krimmermössa. Om Långa Lappflickans sista färd till Lycksele, hur hennes ben stack ut ur den lilla ladan ovan Storforsen.
 
Mina små barnaöron uppsnappade ”bra att ha-ställen” som Rågobäcken, Småträsket, Kvarnträsket, Matjokkbäcken, Djupselforsen och Harrbo. Deras målande beskrivningar gjorde att man riktigt kunde se för sin inre syn allt som sades. Detta kanske gav mej en smula färdkost och berättarlust i ryggsäcken, men jag önskar att mitt minne bättre hade kunnat lagra dessa fantastiska pusselbitar i min egen men kanske även i din historia.
 
För 40 år sedan var detta vardagsmat för mina små öron. Idag skulle det vara en högtidsstund utan like att få höra historierna igen. Jag tror att vi ska vårda och vara rädda om våra minnen och berättelser.
 
Dela med dig, återupplev och kanske gör upp med något gammalt skräp som du har i ryggsäcken. De är en del av din sammanhängande histora – från födsel till död – på gott och ont.

Ska man verkligen få dansa med vargar?

Av , , Bli först att kommentera 9

En gammal bild från 1941, tagen vid Sandvikens Fjällgård

En fjällräv bakom örat kan jag gärna tänka mig att ha, men sådana här hårdingar får gärna hålla sig borta från ägorna. Det är helt fantastiskt att få ta del av Silvermuseéts utbud av gamla bilder och beskrivningar av människorna och bygderna och gårdarna i Norrbotten. Vilka historier och vedermödor som finns beskrivna. Helt otroligt! Det känns roligt och viktigt att få en känsla för den historia som finns på en plats, för att kunna ge den vördnad och rättvisa i nutid och framtid.

Dagens Gästblogg

Av , , 3 kommentarer 16

Gästbloggare idag. Erik Högberg 

Min mor Lydia var född 1901 och växte upp i Västerbottens inland. Byn är nu helt öde och fortfarande leder inga vägar dit. I mammas barndom hade de i alla fall den tidens infrastruktur. Man tog sig fram längs sjöar och i skogen fanns stigar.

Varje år fick de besök av en gårdfarihandlare som kom knallande över skogen.
Alltid samma hälsningsord.
­-Knappar och nålar, mor – skjortor och kalsonger, far.
 
Det var säkert ett kärt besök, han var ju också en stor nyhetsbärare. Mamma gillade honom inte, tyckte han var ful och äcklig. Det berodde nog mest på snuset som rann i mungiporna.
 
När mamma var 13 år kom han som vanligt och berättade då om en hemsk sjukdom som kunde drabba alla – blödande magsår, en säker död.
 
Några månader efter besöket rusade mamma till sin mamma och skrek i högan sky.
-Mamma, hjälp! jag har fått blödande magsår!
Min mormor förstod vad det var och sa lugnt.
-Nej Lydia, du har blivit kvinna, så ska alla kvinnor vara.
Sen blev hon undervisad hur man skulle handskas med de trasor som mamma sett hänga på tork lite då och då. Hon hade inte haft en aning om vad det var för nåt.
 
Det gick ett par år och mamma hade börjat undra lite över hur barn blev till. Säkerligen hade hon sina misstankar men saknade ändå vissa basfakta. Då gick hon till den av sina bröder som hon trodde skulle veta bäst.
-Hur blir människors barn till? frågade hon. Hennes bror Halvar tänkte en stund. Här gällde ju att svara korrekt. Sen drog han till med en liknelse.
-Jo, förstår du Lydia. Det är precis som när man går med kon till tjurn. Sen var det klart, mamma var färdigupplyst.
I det ögonblicket tänkte mamma på den fula gårdfarihandlaren.
-Oj, tänkte hon. Stackars den jänta som måste stå med ändan i vädret mot honom.
 
Tack Erik och välkommen att gästblogga fler gånger!
 
3 kommentarer
Etiketter: , , , ,

En glödlampshistoria

Av , , Bli först att kommentera 9

Mamma berättade  en fin liten historia om hur hon för 80 år sedan besökte sin morfar i Blattnicksele. Han vara ansvarig för byns kraftförsörjning och mamma fick av honom en stor fin glödlampa.

En sådan skatt hade hon aldrig tidigare ägt och lyckan var stor. Glaset blänkte klart och rent som kristall eller diamant. Andäktigt bar hon den med sig hem till Lycksaberg.

Dessvärre råkade hon krascha den ganska snart och hon berättade för mig om hur otroligt sorgligt och eländigt det var att hennes fina morfarsskatt blev förstörd.

Fin liten historia eller hur. Speciellt nu när vi står inför de anskrämligt fula lågenergilampornas tidevarv.

Högtflygande planer av gästbloggare R

Av , , 11 kommentarer 13

Eftersom en del har funderat lite runt flygfarkosten så har jag lovat att komma med lite fakta:

FIB kallas den, betyder flying inflatable boat. Farkosten klassas som ultralätt flygplan av kategorin tyngdpunktsstyrd. Den andra varianten är roderstyrd, alltså samma princip som på vanliga flygplan.
 
Med tyngdpunktsstyrd så menas det att hela farkosten (gondolen) hänger i en "pivå"-punkt under vingen, och man manövererar farkosten med bygeln genom att förflytta tyngdpunkten under vingen, och därmed så tippar vingen  antingen sidledes när man skall svänga, eller tippar man den framåt när man skall sjunka, eller bakåt när man skall stiga.
 
Man kan alternera mellan att ha en gummibåten kopplad till flygdelen eller 3 st hjul kopplad till flygdelen, å då får man en sk "trike". På hjulen kan man sätta skidor också om man vill.
 
Ultralätt betyder att det är en lätt flygfarkost. Maxvikten är satt till 450 kg inkl pilot och passagerare (max 1st). Dispens finns upp till 500 kg.
 
I min FIB så sitter det en 2-cyl Rotax på 63 HP. Motorn är utrustad med dubbla tändssytem och dubbla tändstift per cyl. Marsch farten är c:a 65 km/h. Bränsleförbrukningen är c:a 15 l/h, och en tankvolym på 45 l, vilket innebär att rangen blir 15 mil med säkerhetsmarginal. Startsträckan på vatten är <100 m vid 1 pers, vid 2 pers ung 200 m.
 
I och med att Ultralätt nu har blivit  godkänt i Sverige innebär det att för den flygintresserade så finns det ett alternativ som inte är lika kostnadskrävande som tidigare.
 
På ultralätta flygplan får man göra mycket insatser själv. Man får meka med i stort sett allt. Farkosten skall dock besiktas en ggr per år. Motorn måste dock lämnas in på översyn var 300:e timme. 
   
Certifikatet som man behöver är enklare än för vanliga sportflygplan som går under klassen PPL, (privat pilot license) . Teoridelen är densamma för både tyngdpunktsstyrt  och roderstyrt.
 
Flygtiden vid utbildning på tyngdpunktsstyrt får man räkna med min 15 tim. Har man cert för tyngdpunktsstyrt så behöver man bara flyga in sig på roderstyrt om man vill fortsätta med det. Certet kostar c:a 35 000 kr med teori, böcker och flygning för tyngdpunktsstyrt.
 
Begränsningen med den här farkosten är dock att den är vindkänslig. Man ska inte flyga i starkare vind än 5 m/sec. Ej heller i regn om det ska vara ett nöje, eftersom man sitter helt öppet, .
 
Roderstyrt är dock mycket mer förlåtande mot vinden. Förhållandet mellan vingarea/vikt är det som är avgörande för vindkänsligheten. Vingarean på tyngdpunktsstyrt ligger på c.a 19 kvm, medans den är väsentligen mindre på roderstyrda farkoster . Kraftig termik och luriga vindar kring tex. bergstoppar mm måste man ta särskild hänsyn till. 
  
Välkommen med frågor för den som undrar över nåt mer än vad jag här har kommit ihåg att berätta om.
 
För att läsa lite mer om historia kring Fib titta på denna länk:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Flying_Inflatable_Boat
 
Hälsningar R(obban)
 
 

Vem behöver solen när det finns strålande solar ibland oss

Av , , Bli först att kommentera 11

Fick en sån härlig och fin kommentar från Annica, en ny läsare av min blogg. http://blogg.vk.se/gunnel/2009/07/25/vatten-130674/#kommentera

Kan man bli annat än sprudlande glad? Dessutom så brukar nästan alltid härliga kommentarer från läsare generera ideér och energi till nya blogginlägg, och så även detta.

Annica berättar om en person vars berättelser och minnen spelades in på band. Visst tänker ni på det gott folk när ni nu i sommar besöker gamla föräldrar, släktingar och personer som gärna berättar bygders och släkters historier.

Ta fram mobiltelefonen, din ipod eller kamera. Dokumentera ljud, bild och människor som präglat och präglats av sin samtid och miljö. Oskattbara dokument att ha kvar till framtida generationer för att kunna förstå sitt ursprung och sammanhang.