Etikett: Hollywood

Om en stenrik världsmedborgare

Av , , Bli först att kommentera 60

 

I en fin gammal skål finns en av mammas alla stensamlingar. Hon har alltid tagit hem fina stenar från skog mark och från sina resor till när och fjärran som finns utplacerade i och runt hennes hem i små smakfulla konstverk.

Stenskålen är en historia för sig. Tillsammans har vi barn, barnbarn ,vänner  släktingar och mamma själv, fyllt den med minnen, äventyr och bevis för närvaro på många olika platser på vår runda jord.

Vad kan vara mer påtagligt än just en sten? En urtidens oföränderliga materia  med tyngd och patina. Vilka fötter har vandrat här, vilka krig har förts, vilka tårar har fällts, vilka barn har lekt, och hur många händer har hållit den före mig – genom årtusenden?

Stenar från Kennedys grav, Nordkap, Gennesarets sjö,Beijing, Jordanien,Las vegas, Saint Pauls Chatedral, Vita huset, EU-parlamentet, Underjordiska gruvkurkan i Kristineberg, Mainau, Gauto förstås, Hollywood, Kinesiska muren, Tromsö och många många andra platser.

Hundratals stenar, var och en med sin egen historia, om resan hit till Mariannes kök, men också med sin egen uråldriga historia. Som kanske kastats, trampats eller  sölats av tårar blod eller kärlek, genom krig och fred, genom tidevarv av andra världsmedborgare.

För miljoner år sedan var det ganska otippat att resan skulle sluta i Vindelgransele, men kan den tänkas sluta trevligare än i en fin skål i det gemyligaste av kök, märkta och i gott sällskap av andra världsresenärer.

Bilden inramas av det svenskaste av svenskt. Mammas praktfulla och ståtliga Mårbackapelargon

Mustaschkampen

Av , , 2 kommentarer 43

Avslutar en mysig dag med lite tilltänkt skönhetsvård och tittar mig förfärat i den lilla förstoringsspegeln inköpt i Ullared. Den ger typ 67x förstoring. Tror att det handlar om ett stavfel…det måste helt enkelt menas förstöringsspegel!!  Man blir nämligen tämligen vettskrämd och backar undan med ett förskräckt flämtande. I värsta Lennart Nilssonstil blir man vid skärskådandet av nunan inviterad på en djupgående resa bland vindlande skrattrynkor, pormaskar från landet som icke är, och förrymda hårstån från snömannens navelludd. Är det inte minsann ett gammalt fiskfjäll som sitter där i näsborren?! Det är ingen vacker syn som möter mig.

Den påminner mig dock om att jag kanske en enda gång i mitt avlånga liv skulle ta och kosta på mig en ansiktsbehandling. Är dock skeptisk på om denna landsända tillhandahåller dylika  tjänster på fåfängans marknad, eller om kvinnfolk i lappmarken helt enkelt gör som jag – tar på sig den kamofluagefärgade mygghatten med sitt förlåtande sorgflor, alternativt  peelar sig i samma grovsalt som man lägger in fisken i. Jag får väl ta och bläddra igenom alla fyra sidorna i lokaldelen och kolla utbudet.

Vill man vara lite snäll mot sig själv – som man ju ska vara – så kan man ju antingen kalla det för "patina", spegla sig enbart i Tjaktjaure, eller göra som finfolket i Hollywood – vaselinsudda linsen.

På insidan däremot är man len som en barnrumpa, visserligen garvad men hel och ganska slät. Ärren från livets  taggtråd har bleknat och bara efterlämnat små vackra pärlemorskimrande strimmor. Dem vill jag inte vara förutan.

Avslutar skådandet, släcker kökslampan, tar min fyrfota vän och knatar upp till gubben. Han sover redan sin skönhetssömn.

Stenrik!

Av , , Bli först att kommentera 35

I en fin gammal skål finns en av mammas alla stensamlingar. Hon har i alla tider tagit hem fina stenar från skog mark och från sina resor till när och fjärran.Nu finns de utplacerade i och runt hennes hem som små smakfulla konstverk.

Stenskålen är en historia för sig. Tillsammans har vi barn, barnbarn, vänner  släktingar och mamma själv, fyllt den med minnen, äventyr och bevis för närvaro på många olika platser på vår runda jord.

Vad kan vara mer påtagligt än just en sten? En urtidens oföränderliga materia  med tyngd och patina. Vilka fötter har vandrat här, vilka krig har förts, vilka tårar har fällts, vilka barn har lekt, och hur många händer har hållit den före mig – genom årtusenden?

Stenar från Kennedys grav, Nordkap, Gennesarets sjö, Beijing, Jordanien, Las vegas, Saint Pauls Chatedral, Vita huset, EU-parlamentet, Underjordiska gruvkyrkan i Kristineberg, Mainau, Gauto, Sandviken, Hollywood, Kinesiska muren, Tromsö och många många andra platser.

Hundratals stenar, var och en med sin egen historia, om resan hit till Mariannes kök, men också med sin egen uråldriga historia. Som kanske kastats, trampats eller sölats av tårar blod eller kärlek, genom krig och fred, genom tidevarv av andra världsmedborgare.

För miljoner år sedan var det ganska otippat att resan skulle sluta i Vindelgransele, men kan den tänkas sluta trevligare än i en fin skål i det gemyligaste av kök, märkta och i gott sällskap av andra världsresenärer.

Bilden inramas av det svenskaste av svenskt. Mammas praktfulla och ståtliga Mårbackapelargon.

Om en stenrik världsomseglare

Av , , Bli först att kommentera 10

I en fin gammal skål finns en av mammas alla stensamlingar. Hon har alltid tagit hem fina stenar från skog mark och från sina resor till när och fjärran som finns utplacerade i och runt hennes hem i små smakfulla konstverk.

Stenskålen är en historia för sig. Tillsammans har vi barn, barnbarn ,vänner  släktingar och mamma själv, fyllt den med minnen, äventyr och bevis för närvaro på många olika platser på vår runda jord.

Vad kan vara mer påtagligt än just en sten? En urtidens oföränderliga materia  med tyngd och patina. Vilka fötter har vandrat här, vilka krig har förts, vilka tårar har fällts, vilka barn har lekt, och hur många händer har hållit den före mig – genom årtusenden?

Stenar från Kennedys grav, Nordkap, Gennesarets sjö,Beijing, Jordanien,Las vegas, Saint Pauls Chatedral, Vita huset, EU-parlamentet, Underjordiska gruvkurkan i Kristineberg, Mainau, Gauto förstås, Hollywood, Kinesiska muren, Tromsö och många många andra platser.

Hundratals stenar, var och en med sin egen historia, om resan hit till Mariannes kök, men också med sin egen uråldriga historia. Som kanske kastats, trampats eller  sölats av tårar blod eller kärlek, genom krig och fred, genom tidevarv av andra världsmedborgare.

För miljoner år sedan var det ganska otippat att resan skulle sluta i Vindelgransele, men kan den tänkas sluta trevligare än i en fin skål i det gemyligaste av kök, märkta och i gott sällskap av andra världsresenärer.

Bilden inramas av det svenskaste av svenskt. Mammas praktfulla och ståtliga Mårbackapelargon