Etikett: husdjur

Under Paradisäppelträdet – igen

Av , , Bli först att kommentera 66

Vi satt några mammor häromdagen i lunchrummet på jobbet och förtäljde den ena sockersöta och tårdrypande historien efter den andra om små husdjur vi haft, och hur vi hanterat deras frånfällen. Det handlade om åldriga och luggslitna tamråttor, kära men övergödda hamstrar och om bortsprungna vandrande pinnar.

Det gick liksom en röd tråd genom samtalet. Vi hade alla hittat olika sätt att tillsammans med våra barn hantera sorgen av ett älskat djur. Under det gamla paradisäppelträdet på Teg ligger det multnande stoftet av ett gäng hamstrar som gått ur tiden.

Några av dem fick först tillbringa den tjälfrusna årstiden i vår frysbox på en bädd av bomull vackra tygbitar och glitterband i små pappkartonger märkta ”Hägges drömmar”eller "Liljeholmens kronljus". De fick därefter – ordentligt inplastade – dela viloläger med köttfärs, broccoli och hjortron i väntan på våren. Vad hälsovårdsnämnden skulle ha sagt om den saken förtäljer inte historien.

Jag skulle gärna för ett ögonblick kastas tillbaka i tiden och lite på avstånd få bevittna ritualerna, små sånger om kärlek och tal om återseendet i Nangiala som hölls. Tänk att få återse de små barnen för en stund och höra ljudet av deras barnaröster stiga mot försommarskyarna upp genom de väldoftande paradisäppelblommorna.

Små kors av glasspinnar märkta vår käre Korven eller Smulan skuggades av lövverket. Så snart tårarna var torkade skingrades sorgen och ystra barnaskratt fyllde åter trädgården igen.

Vi mammor enades vid vårt samtal om att det nog är bra för barn att få skola in sig i det hårda livet genom dessa minisorger och få lära sig att hitta sätt att hedra, hylla och göra avslut.

Bloppis som hos Blondinbella!

Av , , 1 kommentar 10

Man vill ju inte vara sämre än storbloggarna……Här kommer ett nytt grepp!

Jag har nu av ren nyfikenhet för första gången gluttat in på Blondinbellas rekordblogg och  vad fann jag där mellan lösnaglar, reklam och en nyfärgad Brunettbella om inte en Bloppis!

Vadan detta undrar nu vän av ordning….

Den unga damen hade alltså blogg-loppis på en del av sina begagnade persedlar. Mest var det diverse eldfängda polyesterklänningar i alla de modejanger och hon hade först angivit utgångspriset på 650 kr per klänning, men sedan strukit över och istället dubblat priset.

Omedelbart såg jag min chans att bli av med  en riktigt otäck variant av R:s rutigskjortor med passerat bäst-före-datum. Den går inte att få fräsch i tvätten, har fått en härsken bidoft, och jag har på senaste tiden övervägt om den ska omklassificeras till "ospec husdjur" eftersom den har en tendens att kura ihop sig på de mest oväntade ställen samt får R att kärleksfullt kuttra när han ser den.

Varför har jag då denna aversion på detta till synes oförargliga plagg? Är jag rent av svartsjuk? Eller allergisk?

Jag försöker mig här på en liten amatöranalys av läget:

Ni som följt min blogg vet att "skinnbyxen, rutigskjortan och storstövlen" är Robbans nationaldräkt och att jag gillar den outfiten, men ibland när vi ska åka hem till folk eller får planerade gäster så vill jag så gärna se hans snygga breda axlar iförda något annat än denna sanitära olägenhet i skjortskepnad.

Han har en hel del snygga skjortor och häromdagen köpte jag honom 6 nya fräscha skjortor till som han skulle få om jag i utbyte fick beslagta den förhatliga.

Bloppistanken gav ju en utmärkt chans att rädda den från Dåvamyran. Vad säjer ni gott folk, får jag ett bud? Kanske din fågelskrämma är naken och fryser, gör en välgärning och lägg ett bud!

Hörde jag 20kr?

Under Paradisäppelträdet på Teg

Av , , Bli först att kommentera 0

Vi satt några mammor häromdagen i lunchrummet på jobbet och förtäljde den ena sockersöta och tårdrypande historien efter den andra om små husdjur vi haft, och hur vi hanterat deras frånfällen. Det handlade om åldriga och luggslitna tamråttor, kära men övergödda hamstrar och om bortsprungna vandrande pinnar.

Det gick liksom en röd tråd genom samtalet. Vi hade alla hittat olika sätt att tillsammans med våra barn att hantera sorgen av ett älskat djur. Under det gamla paradisäppelträdet på Teg ligger det multnande stoftet av ett gäng hamstrar som gått ur tiden.

Några av dem fick först tillbringa den tjälfrusna årstiden i vår frysbox på en bädd av bomull vackra tygbitar och glitterband i små pappkartonger märkta ”Hägges drömmar”eller Liljeholmens kronljus. De fick därefter – ordentligt inplastade – dela viloläger med köttfärs, broccoli och hjortron i väntan på våren. Vad hälsovårdsnämnden skulle ha sagt om den saken förtäljer inte historien.

Jag skulle gärna för ett ögonblick kastas tillbaka i tiden och bevittna ritualerna, små sånger om kärlek och tal om Nangiala som hölls. Tänk att få återse dem för en stund och höra ljudet av deras små barnaröster stiga mot försommarskyarna upp genom de väldoftande paradisäppelblommorna. Små kors av glasspinnar märkta vår käre ”Korven” eller ”Smulan” skuggades av lövverket. Så snart tårarna var torkade skingrades sorgen och ystra barnaskratt fyllde trädgården igen.

Vi enades om att det nog är bra för barn att få skola in sej i det hårda livet genom dessa minisorger och få lära sig att hitta sätt att hedra, hylla och göra avslut.