Nu kan man så ändå titulera sig jägare efter en lååång dag vid Grundträsk älgbana där jag kämpat hårt tillsammans med en massa andra blivande jägare. Grundprov kula, högviltsprov, hagelprov och jaktstig har hunnits med denna innehållsrika dag. Det känns så skönt att det är gjort och avklarat. Nu är det bara till att börja spana efter lämpliga "grönbyxen" så man smälter in i såväl naturen som i jägarkretsar. Dessvärre kanske man måste gardera sig och så småningom även ta björnprovet. Det har nämligen siktas björnar alldeles i faggorna här både väst och österut. För tillfället nöjer jag mig dock med detta och känner mig både stolt och glad.
Etikett: jägarexamen
Skott i råttan!!
Inför den stundande uppskjutningen för att få jägarexamen hade vi idag ett träningspass med elddonet på hemmaplan. Tiotaggaren himself var magister. En banankartong på 40 m avstånd med ett tejpat svart kryss blev mitt första villebråd, men först skulle jag förstås lära mig att hålla bössan rätt, att sikta, ladda, att säkra/osäkra och så lite skjutställningspraktik förstås. Bössan var för lång för mig men trots detta lyckades jag riktigt bra med snygg träffbild och fick beröm av R.
En kamikazesork passerade djärvt och skyndsamt i skottgluggen och klarade livhanken med blotta förskräckelsen mellan två laddningar. Det var nära att den blivit mitt första nedlagda byte. Dessvärre hade jag då känt mig nödsakad att låta stoppa upp den och hänga trofen på hedersplats. En något oortodox trofe kan tyckas men ändock en trofé. Mer träning kommer definitivt att behövas. Man vill ju inte behöva skämmes när det väl bär till….
Fullt hus
Denna helg har vi proppfullt i alla stugor plus att många av våra säsongs/åretrunt-gäster är här. Tyvärr har vi kallt – 32 i morse, men vi hoppas att det blir lite mildare. Solen lyser från en gnistrande blå himmel och det är andlöst vackert och toppenbra skoterföre. Det ska blir spännande att se 8 hundspann i rörelse. Dessutom hoppas vi förstå på bra ruljans i butiken i helgen. På lördagarna brukar det komma mycket folk. Robban är nog ganska mör imorgon när jag kommer hem efter jägarteoridagen. Stackarn.
Världen genom randiga rutan
Nu är den här! Den bitterljuva tiden när köksfönstret helt fräckt och avslöjande uppvisar en provkarta av väderlekslämningar, fingeravtryck, fett, fluglortar och stearinprickar. För mig är det det som kallas "brytningstid" – Man bryter alltså nästan ihop i mixade känslor över den gnistrande vårsolen som allt tidigare visar sig ovanför fjällkanten och strålar liv och hopp, samtidigt som den smärtsamt påminner om allt värdsligt och egentligen bagatellartat som behöver göras, och triggar igång känslan av att man omdelbart borde ta itu med detta, städa och feja i alla vrår. Man känner sig "dålig" om man har randiga fönster. Det är liksom sedan urminnes ett bevis på att man inte uppfyller husmorskravet fullt ut. Fiska, städa eller stöka i butiken… det är frågan. Eller rättare sagt – det finns bara en sak som verkligen måste göras just nu – PLUGGA PLUGGA PLUGGA inför jägarprovet på lördag. Jag har förträngt detta in i det sista, men nu bara MÅSTE jag. Ångest är vår arvedel…..
Tack och Bock
Läser om vildsvinens parningssäsonger, råbockars tandstatus och försöker nöta in skillnader mellan kronvilt och högvilt samtidigt som jag ser på poängjakten i let´s dance ackompanjerad av Robbans snarkningar. I morgon bitti bär det iväg till A-plog för den första av två kursdagar. Så småningom kanske jag lyckas komma till skott och få min jägarexamen. Vädret är lite instabilt här och jag hoppas att det inte snöar i morgonbitti. Hagelstormar/svärmar kan jag också vara utan!
En gräsänkas bekännelser
En gräsänkas bekännelser – visst låter det nästan som rubriken på en bok med tvivelaktigt innehåll? I mitt fall handlar den varken mer eller mindre om att jag precis som teskedsgumman i sagan tvärkrymper i olika situationer. Nu när R har lämnat mig ensam i vildmarken för ett besök i civilisationen krymper jag inom loppet av en halvtimme och blir ca 7.5 cm hög (och ungefär lika bred)
Sitter här bakom en soffkudde och försöker intala mig att jag inte behöver vara otriven. Dagens vedranson bar jag in innan mörkrets inbrott så som tur är behöver jag inte bege mig ut i mörkret något mer ikväll. Är man 7,5 cm hög och ganska saftig så är man givetvis rena rama delikatessen för såväl Jorduggla som Räv.
Nej, skämt åsido så känns det ganska ok. Jag har hittat strategier för att inte hemfalla åt sådana gamla olater som mörkrädsla. Har jag i vuxen ålder gått från grav hundskräck till längtan efter en egen vovve så ska jag väl klara detta även om hjärtat bankar lite hårdare när jag tittar ut. Jag kanske skulle sätta ut en skylt till eventuella läskunniga spöken och rävar där jag informerar om att jag minsann ska anmäla mig till att ta jägarexamen om några veckor, så det är bara att akta sig! Sådeså!
Senaste kommentarerna