Min gamla tysklärare skulle nog slita sitt hår om hon hörde mina suspekta men välmenande försök att kommunicera på det tyska språket. En komplex rotvälska sammantaget med ett tvetydigt kroppsspråk ger nya dimensioner åt ordet kommunikation. Det viktigaste ändå är att kunderna känner sig förstådda, får sina önskemål tillgodosedda, och serverar man till detta ett leende så går det mesta vägen. Tur att Robban nyss sov sin lilla tupplur så han inte såg/hörde min pantomin angående erbjudande om båtskjuts, middagsmat och stugornas faciliteter. Allt detta utspelade sig nyss i kåtan bland smörgåsar, tyskar och sprakande eld. Trots allt lämnade jag två nöjda gubbar med varsin rykande varm kopp kaffe i näven, denna regniga dag i Sandviken.
Etikett: kaffe
Kyla och värme
Vaknande lätt frusen. Dags att elda i kaminen igen. Det brukar ta något dygn innan värmen infinner sig ordentligt. Jag försökte snylta lite på R:s värme. Han är varm som en gammal Husqvarna järnspis och fryser nästan aldrig. Munderad i den välsignade fleecen sitter jag nu i soffhörnan och skriver. -25 ute, +25 inne, gråväder och lite blåsigt. En fisketur inplaneras om jag får assistans av min personliga borrare R. En dag som gjord för att kura inne. Boken Vanvård – eller vård av gammal vana, samt David Edvardssons bok – Personcentrerad omvårdnad i teori och praktik, där vi i Äldrevårdsteamet har skrivit ett kapitel, ligger på hög för att läsas. Men först KAFFE!
Kaffekaffetåren den är bra….
Nu Hemma igen, nyäten och nöjder. R skriver flygbåtsinlägg för fulla muggar och tar sin uppgift som gästbloggare på blodigt allvar. Vi har hunnit hälsa på vänner, titta på en potentiell stuga, göra Hörnefors och rean på HH, samt beta av Norrlandskusten kring Norrbyskär.
En riktig utflyktsdag helt enkelt. Vädret har varit ömsöm vin ömsom vatten men så småningom tittade faktiskt solen fram. Dessutomfick vi smaka årets första hemplockade jordgubbar. Mmmm. En kaffetår, en skvätt Bailys och en liiiiiiten chokladbit på detta och allt är som det ska.
Till min syster…..
Jag är ju ingen Dan Andersson förstås, men jag vill ändå passa på att skriva några bloggrader till min syster Ellen och hennes Lage som idag lämnade Umeå efter några semesterveckor i Sverige. Det är dags för dem att återvända till USA och New York, och Svenska Kyrkan och deras andra och avslutande arbetsår "over there".
Vi kommer just hem efter att ha vinkat av dem vid flyget.
Ellen – som tidigare även varit min svägerska och jag har en speciell relation. Dessutom är ju våra barn dubbelkusiner och vi har stötts och blötts med varann genom det livet. Robert och Lage fann varandra genast, och vi uppskattar alltid när vi kan träffas alla fyra.
Nu är det ett år tills nästa gång. vilken tur att vi kan hålla kontakten via mejl, skype och även genom min blogg. Vi minns med värme vår resa till er och hur fint vi blev mottagna och guidade i den stora staden.
Till dej som besöker New York, vill vi rekommendera ett besök på 48:street och Svenska Kyrkans café för en god kopp kaffe och en svensk kanelbulle "borti störresortn"
Flyg försiktigt hälsar vi som är både släkt och vänner till er!
G&R
Kaffeost och Misseruppa
Testade en ny, riktigt god rätt till middag nyligen. En varm sallad som bland annat innehöll sojamarinerad stekt Halluomiost. Med ens fick jag värsta flashbackupplevelsen. Den utlösande faktorn var just osten. Ni vet det där speciella gnisslandet som både är läckert och hemskt på samma gång.
Som genom ett trollslag hamnar jag i mammas kök – igen. Det är ost i görningen. Råvaran – mjölken kommer från våra egna kossor, och varje dag gäller samma procedur. Mjölken strilar ned i hinken.
Jag kan höra det rytmiska ljudet när de vassa strålarna träffar botten i hinken som mamma har fastklämd mellan sina knän. Hon lutar huvudet med den brokiga hilkan mot kons buktande rödbruna sida. Själv sitter jag på en liten trebent pall och håller i korompan under morgonmjölkningen. Mitt allra första jobb.
När hon mjölkat klart hälls den ljumma skummiga mjölken genom silfiltret ned i den stora mjölkkrukan. Katten sitter på helspänn och väntar på att få smaska i sej silfiltret. Därefter bärs mjölkhinkarna till bäcken för att kylas, men inte idag.
Den största grytan står snart på spisen, full med mjölk. Det är nästan som ett mirakel att följa processen när löpen tillsätts och slutligen ostmassan hälls upp i sina formar för att pressas i durkslaget.
Kaffepannan visslar från spisen och signalerar att det äntligen är dags för provsmakning av den ljumma och ännu lite formbara osten. Något ljuvligare har jag svårt att tänka mej än den vita kaffeosten naturell. Det överträffas endast av osten när den legat i det sockrade kaffet och antagit en seg och halvsmält form. Mmmm
Borta på spisen fortsätter nu sockrade vasslan att koka för att reduceras tills dess att endast den ljuva kolafärgade Misseruppan eller Missun som vi också kallar den återstår där i grytans botten. Ett slags messmör som bäst avnjutes på en stor bit hårt tunnbröd.
Då och där hade jag ingen aning om att det samtidigt, någonstans på en ö som heter Cypern kanske satt en liten flicka som iakttog och följde sin mammas hantverk i att framställa Halluomiost från gården.
Senaste kommentarerna