En av våra sista kvällar i Sörfors bjuder naturen på ett magnifikt färgsprakande skådespel utanför vårt fönster. Skyarna glöder i starkt orange blått och violett. Det känns som en hälsning från himlen. Som en avskedshälsning från naturen till oss. Här hemma har jag min kära Sandra med familj ikväll. Olivers lilla varma kind mot min, framkallar tacksamhetens tårar i mina ögon. Tacksam för livet, för de nära och kära. Känslan känns dyrbar som vackra kristaller på nattgammal is, transparent och vacker. Så skört livet är, så tunn som spindelvävstråd är skiljelinjen mellan trygghet och självklar lycka till bottenlös avgrund av smärta och sorg. Nuet är allt vi har – och varandra. Våra tankar finns hos vänner som just mist en av sina kära.