Vid den här tidpunkten florerar de dåliga ordvitsarna som synes:) Nu är vi framme i Gauto efter en lång resa och ett kaffeavbrott hos O&I i Arvidsjaur. Kramen som Ove och jag ger varann när vi träffs,den går inte av för hackor, den lever vi länge på båda två.

Två glömda saker – eller rättare sagt tre – mina storstövlen och sladden till TV-boxen blev kvar hemma i Sörfors. Sladden må då vara men skorna!! Jag som skulle smyga ut i svinottan och ta en första morgonröding får nu vajert invänta dagsljus och ett botaniserande i vedboden bland gamla släktklenoder i stl 44 och uppåt. Det blir en intressant look denna helgen, den saken är klar. Med tillräckligt många sockpar inuti skorna blir det väl nån råd. Man får icket vara fåfäng. Risken finns väl att jag ådrar mig ett nytt smeknamn: Stora L…..Men sånt får man tåla. Inget – jag säger INGET, kan stoppa mig från denna vårvinters sista skälvande isfiske.

En kvällsros till Robban för att fira "pangsjonen" och en smutt av hans presentwhiskey från sonen får avsluta en lång dag. Imorgon stundar trevligt sällskap av U&I. Vi hoppas på sol, god mat och dryck och måhända en sprakande majbrasa.

Den nyblivne pensionären roar sig nu med ett nattligt pyssel som ljusskygg hemmaelektriker. Få se om han kan trolla dit en sladd till tv-boxern. Annars får han väl säja som gubben hemma i byn som i elektricitetens linda skulle åtgärda något i "tjukan" vid husknuten. Iförd gummistövlar, gummihandskar, sydväst och regnrock klev han uppför stegen till byfolkets skräckblandade förtjusning med orden: Om je nu si I som schtiven å – Då jär I dö!