Välsignade skymning som barmhärtigt sänker sig över ond och god, över nytorkat och över kvarvarande dammråttor utan urskiljning. Nu får det duga tills vidare. En god stek, med sallad och potatis har landat i maggen, nu avnjutes en moccakopp kaffe, en liiten chokladbit till oss och dessutom en smutt Bailys till R. I skenet från värmeljus ser det fint och trivsamt ut här hemma.

Ser nyhetsbilder från jordbävningens offer, känner tacksamhet och inser hur lyckligt lottade vi är som är i säkerhet. Ikväll får jag hem min älskade dotter. Hade jag haft nån gödd kalv så hade jag förstås slaktat den, men idag fick det duga med skinkstek.

I morgon blir det önskemat. Bella har efter månader på Cypern beställt korv stroganoff, vilket påminner mig om vad hon önskade sig som födelsedagsmiddag på sin sjunde födelsedag: Rotmos och fläsklägg…

Året efter skrev hon den träffsäkra men lätt makabra dikten jag aldrig glömmer – om mellanbarnets våndor. Fast vi trodde förstås att hon var den mest nöjda av alla prinsessor på ärten:

Min storasyster är snart död…

Min lillebror är som nybakat bröd

Men jag – jag är mittemellan…

och det jag vill ha får jag sällan