Etikett: påskminnen

Lugnet

Av , , Bli först att kommentera 32

Plötsligt infinner sig ett fridsamt lugn – mitt i arbetsdagen. Det enda som hörs är en och annan skoter som passerar på sjön, talgoxarnas kärleksduetter och Leos tunga suckar där han ligger och sneglar med sina vackra hundögon på mig. Han är besviken för att inte matte tagit med honom ut på sjön idag och skickar ut små giftiga pruttmoln för att hämnas. Men det är inte särskilt synd om honom alls. Efter husses morgonrunda på närmare milen var Leo inte ens andfådd trots att han sprungit med god fart efter skotern.

Idag är det innedag för min del. Robert är på begravning och jag bakar, städar, tvättar och gör i egenskap av farmor/mormor i ordning små påskpaket till småtrollen. Hjärtat värker lite av längtan och det blir till att bita ihop och fokusera på påskruschen de komande veckorna. Glad att ha så många fina påskminnen att plocka fram och glädjas åt. Svårt att förstå att nästa vecka så kommer det att stå minst 100 skotrar på isen här nedanför. Då blir det till att smyga sig upp supertidigt och rymma ut på små fisketurer innan den övriga världen vaknar och jobbet drar igång.

Gamla påskminnen

Av , , Bli först att kommentera 31

Här kommer första delen av  lite påskminnen från fornstora Vindelgransele-dar någon gång i mitten av 60-talet. Ja egentligen kan man säja att det är en liten sammanfattning av min barndoms påskminnen. Det mesta utspelade sig i kapellet, kring matbordet, på utflykt med fisketur, eller på garagetaket 

Påsken var efterlängtad – då kom syskonen hem – eller åtminstone några av dem. Att få träffas, äta gott och umgås var något att se fram emot. På långfredagen var det alltid stor ungdomsdag på Forum i Malå och jag iakttog längtansfullt mina äldre syskons förberedelser inför den stora dagen. Själv fick jag vackert stanna hemma i något år till.

Runt om i huset  satt diverse hattar mössor och baskrar uppträdda på enkilos kaffeburkar för att få rätt form, medan systrarna gjorde sig i ordning. Att slicka på långfingret och ordna ögonbrynen samt möjligen en dutt Nivea på läpparna var de tillåtna skönhetstricken som gällde. Tuperingskammen användes flitigt och svinryggarna överträffade varandra, om man inte föredrog svansar eller flätor. 

Vid den här tiden hade killarnas frisyrer börjat dra iväg en aning och det var modernt med lite längre hår. Min skönlockige bror hade dock blivit i skönlockigaste laget och kommenderades iväg till Lundgren – byfrisören inför långfredagens event. För en enhetlig taxa på 2 kr tog Lundgren rubbet – lika för alla. Aldrig ska jag väl glömma brorsans olyckliga uppsyn – för att inte säja förtvivlan när han efter hemkomst tittade sig i hallspegeln som grymt avslöjade hans näst intill skalade skult. Stackars Sixten!

Själv fick jag vackert stanna hemma och växa till mig i den dystra långfredagsstämningen. Vilken kontrast tillsyskonens uppsluppna avfärd! Inte förrän sent på kvällen kom de hem, och hade då ibland bjudit med ungdomar från någon annan by – företrädesvis några snyggingar från Sorsele. Pappa satt glad i hågen uppe som förkläde och "övervakade" samkvämet. Det var ett hårt arbete att ha fem döttrar och en son.