Etikett: Povel Ramel

Det bor en solkatt i varje skärva

Av , , 2 kommentarer 27

Min stora inspirationskälla Povel. Här tillsammans med Wenche Myhre. Povels fras: Det bor en solkatt i varje skärva, har jag lånat som min livsdevis. Visst är den underbar!!

De sista entusiasterna
 
Mitt bland rosor och klorofylla
i livets tuktade trädgårdsmylla
vi sticker opp med ett rufsigt hopp som ogräsblasterna.
Vi är förmodligen de sista entusiasterna!
 
För gav man sig inför sorgen
så lyfte ej nån ballong med korgen
och ingen skrattmås fick flyga högt där ovan masterna.
Vi är förmodligen de sista entusiasterna!
 
Entusiasterna slår huvet i stolparna, (tjohej, du!)
där ljuder ett hånskratt från olyckskorparna. (hå, hå, hå, hå!)
En vridning, ett ryck och upp flyger korkarna!
Vi vill den sista spasmen
ska va en spasm av entusiasmen!
 
Går världen i kras tar vi hand om resterna,
går hoppet på glid kör vi hårt med festerna,
går mänskorna fel, blir dom hedersgästerna!
Det blir en lycklig yra,
det blir en doft av prickig champagne!
 
Varje dag är en lövad skrinda
där drömmens barn ligger i sin linda,
du hör hans skrik genom vinterns vindar,
det är ett skrik som betyder liv!
Det är för få som tror på sångerna,
som följer vinden med ballongerna.
Vi är förmodligen de sista entusiasterna!
 
Skjut upp din fantasi upp i höjden,
medan du kan ta vara på fröjden!
Skrapa livet i putsen! (Putsen kvävet lätt lyckan!)
Lyckan finns under smutsen! (Smutsen hindrar dig fånga!)
Fånga glädjen i studsen! (Studsen är den i!)
Som en pingpongboll!
 
Bland tusen trista framtidsvisioner
något utav en skön distraktion är
var sekund du kan skratta, (skratta är nåt av värde!)
Värdefull om du fattar (fattar om själva glädjen!)
Glädjens ynka små slattar (slattar här och var!)
Ännu i behåll.
 
Ja, protester kan ske i vrede,
men vår protest gör sig bäst i glädje,
vi kör med glada plakat, lägg märke till kontrasterna!
Vi är förmodligen de sista entusiasterna!
 
I tillvarons skola bister,
är var magister en pessimist är,
där står vi redo att distrahera er på rasterna!
Vi är förmodligen de sista entusiasterna!
 
Tänk bara att ha en mun, det är underbart! (Tänk efter!)
Att äta med den en stunn’, det är underbart! (Rätt länge!)
Att fylla den med burgund, det är underbart! (Såhär!)
Och tänk att ha en tunga, (den här!)
Som gör en massa ord man kan sjunga!
 
Att äga en näsa sen, det är sagolikt!
(Betrakta din näsas prakt, den är magnifik!)
Och dessa två hål i den, dom gör livet rikt!
(Ja, tänk om den va kompakt! Vore konstifikt!)
Man luktar så bra på ost, äpplen, barn och slikt!
(Jag luktar nog bäst på stan, på dan, på sånt som måste bestå!)
Och barnen luktar kola!
Vi tror glädjen måste bestå­.
 
­Den största spegel kan man fördärva,
det bor en solkatt i varje skärva,
och det finns röster ännu att värva,
så låt oss bilda ett nytt parti!
Det är för få som tror på sångerna,
som följer vinden med ballongerna,
låt inte oss förbli de sista entusiasterna! 
 

 

2 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

Mitt favoritgeni

Av , , Bli först att kommentera 7

Varsågoda gott folk – Jag bjuder härmed på en av Povel Ramels genialiska men ganska okända dikter nämligen "Fastaren". Den illustrerar på pricken våndorna kring bantningens vedermödor, men du måste läsa den högt för dig själv för att texten ska komma till sin rätt.

 Man känner figuren sin, får man väl anta,
men lika förbaskat så blev det en chock
när spegeln en dag gav mig order att banta
och skyltfönstrens glasrutor ropade: "tjock!!!"

Jag sa till mig själv och jag sa det med ens;
"Nog finns det en gräns, snälla Ers Korpulens!
Man kan inte speglarna lasta
Nej nu är det hög tid att fasta!
Basta!"
 
Diskret smög jag in i en boklådas dunkel:
"En handbok om fasta!" Min mun kändes torr.
På kinderna glödde min rodnads karbunkel
när hem jag sen smög, som en pastor med porr.
 
På kvällen jag läste om "noll-kostens charm",
om gifter jag hyste, om tömning av tarm -
om avkok på blasten och karten
och sen gick den av bara farten -
Starten.
 
Min nästa butik blev ett hälsokost-tempel
ett typiskt exempel med blodsaft och bad
från müsli-doktorerna Ritter och Hempell -
Då mindes jag Lützner i boken som sad’:
 
"Den fastande ensling som måttet har hållt,
Har orsak att känna sig dubbelt så stolt."
Så jag borde förr ha en orden
än att folk som bebor Tallmogården
får den!
 
Jag fyllde min boning med linsmjöl och gurksaft,
med "Hälsojord", glaubersaft, örter och ax -
En gummislangskanna med glidvänligt slurk-skaft
stod vit som en helgedom, städse till lax -
 
Att bortjaga dunster: en eldriven fläkt -
Till porernas rening: en slaggsamlardräkt -
Jag skyggade ej för beloppen,
Jag skulle ha opp’en i toppen.
Kroppen.
 
Ett slemkok på linfrö blev kvällsvardspoängen,
sen saltlavemang, sen med lindor och vadd
ett "priessnits-omslag" runtom magen, sen sängen
Jag drömde jag låg där på lit de parade.
 
Vid sidan av båren stod Roger Vergé,
Bocuse och Chapel, Haeberlins, Girardet -
Med sorgband på sås-stänkta rockar,
fanns runtom, i gråtande flockar,
såna där…kockar.
 
Vid surkålsjuicefrukosten slet jag upp fönstret,
Min pyrande trängtan fick skjuts av en bris,
som strax strödde grus i det lovvärda mönstret – - -
Jag tänkte i planet, på väg till Paris:
 
"Än sen!! Runt vart hörn finns ett nytt Börja-Om
och kilona stortrivs ju så länge som
kring integriteten man reglar
och inte för ofta besneglar
speglar."
 
// Povel Ramel
Bli först att kommentera
Etiketter:

Underbart är kort….

Av , , 2 kommentarer 5

Vem vet vad som väntar om hörnet….

En av mina absoluta favoriter är Povel Ramel med sin geniala och underfundiga humor och ton. Fann mig själv nyss nynna på den i efterdyningarna till gårdagens pianospelande. Tänker tillbaka på den gångna sommaren, minns och njuter av fina ögonblick

Underbart är kort
Bara en enda ros på ett evigt klänge,
så är livet,
trist varar länge,
men underbart är kort, alldeles för kort.

Följer du ödets stig genom dunkla gränder
når dig solen en glimt i sänder,
ty underbart är kort, alldeles för kort.

På var sommaräng du finner bara en lyckoklöver
någonstans
och likaså en enda gång du möter
just den vän du behöver,
så tag din chans,
men fort, innan den flyr bort,
underbart är kort
alldeles för kort.

Povel Ramel

Mina fina ungar och deras lille halvbror en fin studentdag…vart tog åren vägen?

En av alla magiska stunder i samband med 110-års festen  min 50-årsdag och festligheterna i dagarna 3. oförglömligt!

2 kommentarer
Etiketter: , , ,