Etikett: provrumsdjungeln

En bakdel i svart – blir en världsdel i rutigt.

Av , , Bli först att kommentera 47

Strax dax att bege sig ut i provrumsdjungeln. Jag skulle verkligen behöva ett par nya byxor men drar mig i det längsta för att slippa utsätta mig för klädprovningens gissel. Eventuellt inväntar jag ännu ett par kilos viktminskning för att slippa känslan av "snörlivet på grisen" –  ett fenomen som  somliga av er läsare säkert kan identifiera sig med.

Jag inser att man omedvetet påverkas av modets växlingar. Men inte så att jag känner mig stressad att omedelbart uppdatera garderoben – förr eller senare blir ju allt modernt igen. (Titta bara på R som nu är helt ”up to date” i rutiga flanellskjortan från 1998)

Efter 2 timmars provhyttande häromsistens var jag inte bara snudd på utbränd utan också desillusionerad och benägen att instämma i vad min storasyster rådde mig för ca 15 år sedan. Hon sa: Gunnel – om du håller din arm framför ansiktet och tittar dig omkring på ca 120 cm höjd – så ska du se vad fint du har det hemma. Samtalsämnet då var vi kvinnors oförmåga att vara förnöjda med våra hem, men kan ju faktiskt lika gärna appliceras på omöjligheten att förnöjas över sin egen spegelbild. Med armen i näshöjd såg jag faktiskt riktigt söt ut där i spegeln.
 
I provrumskön stod jag några minuter och smygbegrundade det som skedde i golvhöjd, under svängdörrarna. Allehanda fötter snurrade runt därinne framför speglarna och jag kunde ana hur man försökte få en bild av hur man tog sig ut i backspegeln. Fötter av alla sorter, från små marsipanrosa  näpna fötter till skabbiga fotblad med håriga stortår tillhörande damer i varierande ålder och storlekar snurrade runt där framför min åsyn.
 
Från båsen hördes svettiga stånkanden och desillusionerade suckar. När det äntligen var min (o)tur så påmindes jag om min gamla idé med bronserade speglar och softad barmhärtig belysning i provrummen. Jag är övertygad om att försäljningssiffrorna skulle skjuta i höjden den dagen affärsidkare i damkonfektion insåg detta.
 
Celluliter, valkar och hakor – alla skulle de te sig mindre deprimerande och deras ägarinnor skulle glada shoppa vidare visserligen med allt tommare plånböcker, men i allafall en illusion rikare.