Tinar ett gäng fiskar från frysboxens djup. Sannolikt höstfisk. Röding och öring. I morgon ska vi röka dem, baka mjuktunnbröd och äta med andakt medans smöret rinner mellan fingrarna. Så sant som det är sagt!
Etikett: Sandvikens Fjällgård
Rabarberpaj med knäcktäcke
Nu är allt klappat och klart så nu väntar vi bara på att bilarna ska rulla in. Jag längtar efter att få krama om dem hela bunten. Kaffet är nykokt och rabarberpajen med knäcktäcke väntar bara på att få sällskap av vaniljglassen. Få se om Vera gillar gåstolen och om Sixten har något klurigt att berätta för farmor. Hoppas på fina dagar tillsammans! helst vill jag förstås att solen ska strössla lite guld på oss alla.
Ta en titt!
Ta en titt på de fina djuren. Inte alltid så vältagna bilder, men mer en dokumentation av de djur vi få syn på .
Sandvikens Fjällgård. Djuren i vår närhet
Posted by Sandvikens Fjällgård AB on Monday, June 10, 2013
Fjälldrag och motlut
Nu längtar man till fjället. Efter gårkvällens skogspromenad med R så kände jag att flåset inte var som det skulle. Måste ta och vandra lite i motlut på dagarna så kroppen vänjer sig vid något längre turer än 75 meter. Bilden togs när vi gjorde "Far o Flyg i Adolfström för några år sedan. Man åker helikopter till en fjälltopp, vandrar ner och äter mat i Bäverholmens värdshus. En lagom strapatsrik, mycket vacker och väldigt prisvärd sommaraktivitet. Kan rekommenderas varmt om den fortfarande körs förstås.
Sedan du utforskat Laisdalen fortsätter du givetvis Silvervägen västerut, gör ett kort eller långt stopp här i Sandviken och fortsätter för ett kortare eller längre besök i vårt vackra grannland. Kör norrut och se Saltströmmen, Nordkap, eller Lofoten, eller kör söderut och kommer in i Sverige igen via E12 , Tärnaby, Hemavan och neröver. Vad tänker du hitta på i sommar?
Själaspa
Det var svårt att sova inatt på grund av värmen. Vaknade på småtimmarna, tog min kudde och gick och lade mig ute på solskensdäcket i den stilla svala försommarmorgonen. Allt var stilla, sjön låg som en spegel. Endast ljudet från brudslöjorna som sprudlande kastar sin vita tyll ner längs fjällsidan, fågelsången och pluppet från enstaka fiskvak hördes. Inte en mygga.
Stärkt mötte jag den nya dagen efter mitt själa-spa i denna naturens vackra och majestätiska katedral. Morgon mellan fjällen i sin finaste form. Känner mig rik och lycklig.
Apropå flygarhelgen!!
Med anledning av den stundande flygarhelgen, dammar jag av ett av mina allra första kåserier här från vk-bloggen. Det skrevs något år efter att vi hade träffats och en hel del vatten har ju runnit under broarna sedan dess Få se om det blir flygning även i år!
Det var en gång en liten demenssjuksköterska som bodde med sin gube i ett rött hus med vita knutar. En sen kväll när hon just höll på att somna hörde hon ett rop från guben som checkade Blocket en sista gång för kvällen: Det här måste du komma och se!
På bildskärmen ståtade en märklig, omöjlig, och till synes livsfarlig farkost som tydligen hade väckt gubens pojkdröm till liv. En flygande gummibåt!! Han utbrast genast i visionära användningsmöjligheter utan att för ens ett ögonblick beakta fara för liv och lem.
Den lilla sjuksköterskan som var intill döden trött, premonstruell och allmänt skepiskt till vidunder, utbrast först i kreativa riskanalyser och därefter i ulkande gråt över detta uppenbara hot mot deras spirande relation: När vi nu har gått och skaffat oss varandra….och borde spendera fritiden tillsammans, ska jag då istället sitta ensam och snorande på en sten i Gauto, snickra på utkast till dödsannonser medan du vinglar iväg mot horisonten och en högst oviss framtid?Vad är då meningen…..med detta….med livet…med vårt förhållande??
Guben skakade suckande på sitt iderika huvud och argumenterade oroväckande enträget för sin sak tills hon somnade på sin våta kudde. Solidarisk eller toffel…(välj själv vilket) lade han drömmen en aning åt sidan, men fortsatte att beundra dessa ufon i smyg lite nu och då.
Den lilla systern berättade förförat och skroderande för sina supportande syskon och visade de bilder som guben skrivit ut om flygfäet och alla stöttade de henne och underströk det galna och farliga med farkosten.
Det gick något år och drömmen ville inte lämna guben. Under tiden hade den lilla systerns mod växt ett par centimeter, och likaså hennes tävlingsinstinkt och även insikten om den nya möjligheten att kunna nå avlägsna drömfiskevatten. Så en vacker dag gav hon ett kärleksfullt klartecken till guben som omedelbart anmälde sig till flygskolan, och tog sitt efterlängtade certifikat, köpte en flygbåt och började drömma. Det gällde att smida medans järnet (kvinnfolket) var varmt.
En dag åkte de tillsammans till Orsa för gubens uppkörning och teoriprov. Den lilla systern hade bestämt sig för att våga sig på en provtur med flygläraren och så skedde en tidig och vacker junimorgon. Det bar av upp i det blå ut över Orsasjöns spegelklara vatten och hon kände sig precis som Nils Holgersson och lyckades stolt undvika att kräkas i flyglärarens kapuschong.
Numera är farkosten med i familjen vartän det bär hän. Att sedan vädrets makter och tiden alltför sällan tillåter luftfärder är en annan femma, men sensmoralen i denna saga är att det är aldrig för sent att ge upp!
Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar eller iaf tom 8/5 2013
Ett helt års skvaller
Fågellivet har exploderat. Sädesärlan är här. Snösparvarna svirrar i horder över fjäll och sjö, och i björkskogen tjattras det oupphörligen av hundratals kvittrande fåglar. De har antagligen en hel del att tjattra om sedan sist de möttes här i Sandviken för mer än ett år sedan. Idag småregnar det och nu far nog skoterföret snabbt. R sladdade leden upp på fjället sent igår kväll men tyvärr blev det ingen nattfrost. Så nu är det bara att hoppas att återstående skoterförare håller mjukt på gasen, kör varsamt kring campen och inte river upp leden eller strandlinjen i onödan. Så kan vi och våra gäster komma oss ut på fjället och på sjön någon vecka till.
Fin början på dagen!
585 g ren skönhet. De vackra och så goda rödingarna som finns i vattnen här omkring är verkligen en gudagåva till människorna. Jag kände att de var på gång idag. Så nu beger vi oss ut en stund på siestan och provar lyckan igen.
Schack och matt
Började dagens fiske kl 06. Nattens storm härjade fortfarande och jag var flera gånger nära att blåsa omkull där jag stod på isen. Rödingarna var redan vakna och snart anslöt Marietta. Innan klockan var 08 var det dags att åka hem och avlämna den första tunga fiskpåsen. Finaste klenoden vägde 595g och snart var jag på väg ut igen för att fortsätta det njutningsfulla fiskarlivet. När klockan närmade sig 13.00 var jag helt slut, trött och snöblind. Nu först känner jag mig pigg igen men jag tror ändå att jag väntar tills imorgon bitti med att fara ut igen.
De här speciella vårvinterveckorna är årets bästa. Och innan man hinner blinka är förfallstiden här och isen far. Vi hoppas dock på en månad till i allafall, även om blidan har slagit till med full kraft redan idag. Plusgraderna tillsammans med den starka vinden och solen förstås far hårt åt snön. Snart flyter isen upp och då gäller det att fånga de gudomliga veckorna när man har en miljon hål att välja bland. Solen stiger upp allt tidigare och man hör hur naturen vaknar till liv. Både ripor och rävar flörtar för fullt i skog och mark. Våren är på väg även här ovan polcirkeln.
Spåren utplånade
Snart är spåren utplånade efter gårkvällens fest här i Sandviken då en av våra vänner fyllde 60 år och bjöd på helstekt ren med en massa godsaker till i en för kvällen inhyrd större tältkåta där vi rymdes alla ca 50 pers. Kvar i våra minnen och hjärtan finns skratten, vänliga ansikten, musik och historier som vi sent ska glömma. Långt in på natten hördes glada röster och man såg glöden från eldarna genom tältväggen. Snart är kåtan riven, allt bortplockat och undanstökat, men som sagt – minnena har vi kvar. Stort tack till Sven o Marietta för en fantastisk fest.
Vaknade pigg kl 06 och insåg att här fanns en timmes egentid om jag bara självplockade den. Smög iväg från sussande husse och hund, hoppade i storstövlen och begav mig ut på morgonfiske. Samma tanke hade rödingen som snällt samarbetade med mina syften och nappade ivrigt. 15 fiskar fick följa med hem varav 7-8 riktigt fina. Resten är kokade och bjudna på lunch i det Forsberg/Lidströmska hushållet mycket snart.
Senaste kommentarerna