Etikett: sommar

Kråkkonvent

Av , , 4 kommentarer 16

Passerade Brännland nyss. Där på lägdan satt ett stort gäng kråkor ca 30 stycken vanliga grå. Om jag inte minns helt fel från skoltiden så är Kråkan en stannfågel och borde inte vara på väg någonstans alls, och mig veterligt är vi ännu i mitten av augusti, träd och blad är ännu gröna och hösten har inte ens riktigt gjort sin entré.

Jag börjar förstås grunna över orsaken till detta konvent – denna ansamling av kråkor. Varför samlas de, i vilket syfte och vem är "sammankallande"?  Hur går kommunikationen till?

Ja ja…jag begriper att budskapet löd "kra kra" möjligen med någon liten dialektal variation, men vem kunde ana att det kunde tolkas: Kom till den och den lägdan i Brännland kl 16.55 på onsdag.

Ska det bli gruppresa av? Fanns där något extra smaskens att kalasa på? Är det slagfält på gång? Underhållning?

Förhoppningsvis finns det bland mina läsare någon hemlig ornitolog som kan bringa ljus över denna tunga fråga. Tacksam för tips.

Bakbensträning och renhjärtan

Av , , 2 kommentarer 18

Nu hemma efter en trevlig fiskekväll med tjejerna.

Regnet hängde i luften men vi klarade oss från de värsta regnilen. Pessimist-Forsberg hade garderat sig med storstövlen skinnbyxen och fleecejackan. Så här i backspegeln var det riktig överkurs.

Lårmusklerna fick sin beskärda del av backvandring så det blir intressant att se min gångstil i morgon…. "Simeuke" – är bondska och ett uttryck för gällivarehäng och säckrumpa. Skulle tro att det kommer att bli något ditåt.

Kina@ fick en gädda och två aborrar på en silverspinnare men för övrigt var det rätt klent med fiskelyckan. Någon fick en aborre och en liten öring. Jag fick en liten öringrackare som var en hårsmån större än den lilla rapala jag använde. Inget fel på självförtroendet hos den firren inte. Det var inte många prickar som rymdes i bredd där.

Trevligt småprat om fiske och äventyr. Rökt renhjärta, en kaffetår och gemytlig samvaro präglade kvällen. En av sommarens sista ljumma kvällar gick mot sitt slut när det började skymma redan vid 21-tiden.

Få se när det kommer ett reportage i pappers-vk endera dagen om denna Fjällornas fiskekväll.

Att somna på sin post

Av , , Bli först att kommentera 21

Nu börjar det att kännas tungt på morgnarna. Ögonlocken är gjorda av bly. Håller på att göra i ordning brev som ska skickas till Cypern idag. Nr 3 fyller snart 22 år. DET är omöjligt att förstå. Är det på riktigt så som gammfolk brukar säja – att livet rusar fortare och fortare för varje år? Snart är det slut på denna sommar. Bäst att ta vara på dagen …..

Solen lyser även på liten stuga

Av , , 9 kommentarer 20

 Oj vad frustrerande när man lagt ned tankemöda tid och engagemang på ett blogginlägg och så hänger sig Vk som så ofta nuförtiden. Kan ej ansluta…och så är allt man skrivit borta. Man tappar nästan lusten att fortsätta när detta händer gång på gång. Detta hände mig i morse – igen.

Tur att det var en underbar morgon, spegelblank sjö med glitter och rödingvak som lockade ut mig. Vem vet om det blir någon fler chans denna sommar. Rödingen försåg sig med mask och knaprade friskt och lyckades skickligt undvika att fastna på min krok.

Nu handlar det om packning, städning och en god kycklinggryta som skall inmundigas på altanen i solskenet, innan de  hotande mörka molnen når oss. Det är nästan skönt att vädret blir sämre. Det är lättare att åka då.

Låt sista älven som brusar i vår natur…………….

Av , , Bli först att kommentera 18

Evert Taube slog ett slag för de sista vilda fria älvarna. Som jag skrivit tidigare så har jag Vindelälven i mitt härta av födsel, ohejdad vana och ren skär kärlek. På senare år har jag även fått njuta av ett av Vindelälvens biflöden Laisälven och naturen i Laisdalen.

Med rysning längs ryggraden läser jag om tiden när kampen om Vindelälven pågick. På sidorna 44-48 i detta dokument  http://www.vbm.se/assets/files/Pdf/vbotten_2_08.pdf      kan du läsa även om Laisdalen, Gauto och Adolfström i ett fint reportage av Gösta Laestander.

Nu har klockan passerat midnatt och Nationalälvens dag är över. Men för oss är varje dag en slags hyllning och en ständig längtan hit till källans ursprung som ger oss så mycket glädje, fiske och rekreation, sommar som vinter.

Huvudet på spiken eller inte? En ”paneldiskussion”

Av , , 7 kommentarer 13

Vad är det egentligen för skillnad på mäns och kvinnors hjärnor?

Jag försökte spinka lite i Robbans öra förra sommaren vid öronspolningen, men det enda jag såg var ljuset i tunneln. Dagens rubrik är delvs föranledd av en diskussion vi hade en sommardag 2008. Temat var: Hur man håller en hammare – eller inte.
 
Jag tog mig en dag för att färdigställa panelskivornas uppspikning och målning kring matplatsen i stugans köksdel. Glad i hågen, beväpnad med skivor, dyckert och en bautahammare, satte jag igång uppflugen på en ranglig högstol.
 
Inspektören själv, uppenbarade sej som från tomma intet, omedelbart när han hörde mitt första hammarslag…..
 
Har ni kvinnor lagt märke till att detta är det överlägset säkraste sättet att dra till sej mannens uppmärksamhet? Han må var hur djupt försjunken som helst i Tipsextra, Blocket eller REM-sömn…men vid ljudet av en drillande borrmaskin eller en knackande hammare, hållen av små ljuva kvinnohänder, kommer han med sjumilakliv och något skräckslaget glasartat i blicken.
 
Min kvasiintellektuella analys lutar mot att mannen här upplever sig hotad på sitt territorium eller något ditåt. Men si, vi kvinnfolk äro smartare än så, och det är väl inte för intet, som vi utvecklat konsten att tejpa / knyta / häftstifta / häftmassa upp en gardinstång till fulländning. Till nöds kan man ju som hemmafixare även få användning och ha nytta av ett lagom klibbigt tuggummi.
 
Dessa små ljudlösa vapnen i hushållet används med fördel just för att få arbetsro. En rebell i sammanhanget är förstås ”the dark horse” häftpistolen, vars ljud man oftast kan maskera med en strategiskt förlagd hostning.
 
Jag menar…hur skulle vi annars få saker gjorda? Nåväl, dagens lektion i optimal hammarhållning utvecklades till att bli en intressant historia.
 
I vanlig ordning krympte jag sisåsdär en halvmeter och blev åter ca 5 år, vilket ju är en fördel om man tänker kasta sej på golvet och skrikande protestera. Magistern själv, som med sina husbyggarmeriter troligen har helt rätt i vad han säjer, växer en dryg halvmeter, och tappar som genom ett trollslag de eventuella pedagogiska poäng han under de år vi känt varandra mödosamt har tillägnat sig, och förvandlas till en odräglig översittare/besserwisser.
 
Här har vi ännu ett perfekt uppslag till en realitysåpa i kanal 5. ”Husbonde försöker instruera husmoder” …………….
 
Ni förstår vart jag vill komma va? Jag är inte särskilt bra på att ta instruktioner – från just honom. Är det en typisk kvinnlig egenskap, eller är det jag som är ovanligt rabiat?
 
Analys: Det smärtar oerhört att tillägna sej en insikt om att man inte redan från början hade den bästa tekniken / lösningen, och dessutom svider det extra av att få det svart på vitt just från honom. Nåväl, jag väntar med att smygträna tills han återgått till bergsprängning här utanför, och låtsas nicka lite lagom instämmande. Snyggt blir det iallafall. Bra kvinna hon reder sig själv.
 
Sedan gör det förstås inte saken sämre att det är sommar, vädret är underbart, utsikten mot fjällvärlden smärtsamt vacker, kaffet nykokat och att rödingstimmen som ständigt patrullerar i viken finns inom räckhåll.
 
 
 
 

Bondromantik och skåningar

Av , , 10 kommentarer 15

Gunnels första dikt om hösten 1969

Av , , 2 kommentarer 2

Läser gamla skolpärmar och hittar små skatter ur minnenas arkiv, denna från när jag var 10 år gammal

Sommar

Sommaren kom så ljuvlig och öm
Den smekte min kind, det var som en dröm
Ty blomster och löv den gav åt oss alla,
men nu kommer hösten den ruskiga kalla.

Förut stod ju björken så frodig och fin
Den susar ej längre på vårmelodin den diktade en gång om våren

Nu går alla dofande blommor i dvala
Nu flyttar åt söder båd sångsvan och svala – att reda ett bo över vintern

Men ändå så finns det nåt vackert hos Hösten
De rödgula löven ger Sorgfågel trösten – för makan hans frös ju ihjäl

Jag gräver en grav i den frostbitna jorden
Och Sorgfågel sjunger när graven är vorden