O, du surströmming

Du som låter dina mogna aromer njutningsfullt vindla mot mitt förväntansfulla gomsegel, till musik av jublande smaklökar och porlande snålvatten.

Du som framkallar stönande ovationer av vällust i goda vänners lag –  i kryddad saltlag.

Du bereder mig en förväntansfull sommar inför högtidsdagen när ditt rodnande sigill äntligen får brytas.

Ceremoniella ritualer, år efter år, som förbereder denna akt av njutning i ditt ljuva sällskap.

Först inköpen: Vilken strömming blir det detta år? Mandelpotatisen är ju självklar i sin gula mjälla skrud, ännu med sitt oskuldsfullt tunna skal så lockande och söt.

Tunnbrödet det lagom hårda – mjuka som liksom bereder en famn åt allt det goda.

Den gröna Bregotten som lik en dagslända förpassas till soptunnan efter förrättat surströmmingsvärv, när den smält färdigt och runnit ned i klämmans gömslen. Den yttersta njutningen.

De nye familjemedlemmarna – creme fraischen, tomaten och löken som lägger sordin på morgondagens oundvikliga "rap-sodi"".

Den "lille" och den "store" för den som så önskar. 

Du rodnar så vackert mot mig där du ligger i lag i din gyllene sarkofag och bara väntar.

Proceduren med själva avklädandet, en nästan erotisk förväntan där saliven rinner till.

Rom eller inte – det klassiska samtalsämnet, alternativt ett föraktfullt fnysande kontra försvartal för den nymodiga fileade strömmingen, ofta följt av nedlåtande hummanden om korven – valet för den oinvigde ännu ej frälste

Smaken är som baken – delad, doften likaså.

I kylen ligger burk på jäsning genom hela den långa vintern och samsas i frostigt klimat med jul och påskbordens delikatesser ända tills nästa gång…

Hungern är den bästa kryddan och på så sätt kan nästa försommar kulminera i en jäst och kraftig försmak inför nästa premiär.

Vi välkomnar dig redan. O du surströmming