Etikett: svärord

Små gröna män, eller Pang på rödbetan…

Av , , 4 kommentarer 24

Hittade detta jaktrelaterade blogginlägg som visserligen har ett par år på nacken, men ändå känns aktuellt. Speciellt en dag som denna…

Hösten är visserligen inte här än på ett bra tag hoppas vi. Men tiden går så fort att det dröjer nog inte länge förrän  jägarna intar posteringarna i sina ihopsnickrade torn i väntan på älg eller björn. I år kanske jag är en av dem….

Man har sett gubbarna under sommarens förberedelser andfådda cykla omkring med små lönnfeta och övergödda
älghundar som plötsligt oförhappandes får komma ut och motionera efter ett halvårs skällande i rastgården.

Det inhandlas svindyra outfits, gröna och granna i allehanda prasselfria vattentäta och kamoflaugefärgade materiel, och ovanpå denna prakt tronar illorangea kepsar.

Familjernas surt inarbetade årspott av semesterdagar har fått stryka på foten för familjefaderns/moderns årliga lekstuga i skogen. Nåja jag ska inte vara sarkastisk – jag som själv är fiskebiten borde ha förståelse för detta nöje.

När man säjer nöje – möts man av stränga blickar.

NYTTA! heter det visst….

Frysboxen fylls förvisso i bästa fall, men om man räknar ut kilopriset i relation till förlorad arbetsinkomst/förlorad familjesemester, kostnad för kläder, licens, vapen, ammunition, transportmedel jaktkort och annat så ter det sig rätt billigt att kliva in på butiken och köpa sig sitt kött.

Det är dock inte helt otroligt att jag själv blivit inbiten jägare om jag hade följt pappa i skogen och i fotspåren, men hittills har jag nöjt mig med att få nyttja ett par hyfsade fiskespön och en chans att få doppa kroken i nåt närbeläget vattendrag. Nu blir det andra bullar av!

En sak som jag dock anser är VIKTIGT är att kunna uppvisa ett byte vid hemkomsten. Det rättfärdigar ju liksom att man ödslat tid på ett egoistiskt fritidsintresse – en slags muta till dem som väntat hemmavid.

Jag har svårt att förstå mig på de som fiskar – släpper tillbaka fisken och nöjda åker hem. Det är ju en del av själva triumfen, att kunna tillaga eller frysa in en fin fångst för att sedan äta och njuta. Man får helt enkelt roligt två gånger. Sedan kan naturligtvis god fiskevård innebära att man bara tar hem fisk för ett eller ett par mål mat, så man inte rovfiskar ut fina vatten.

Att fiska och sätta tillbaka fisken menar jag att man skulle kunna likställa vid älgjakt med paintball. Själva nöjet skulle då vara att vänta ut älgen, pricka den med en färgblaffa, få tillfredsställelsen att se träffbilden och sedan slippa hela böket med slakt och allt efterarbete.

Dock har jag svårt att tro att den optimala tillfredsställelsen när man gnager på sin helvegetarisk morot efteråt infinner sig. ( Oj…märkte ni att ordet helvegetarisk nästan lät som ett svärord….) Kött och fisk är gott gotti gottgott! Säj inget annat. Sedan får vi se hur det blir med jagandet.