Etikett: symbolik

Tro vad man vill

Av , , Bli först att kommentera 18

Strax före midnatt kvällen före julafton kom R in från dagens sista vedhämtarrunda. Han beskrev så målande hur det trots att vi har den mörkaste vinter och bor mitt i ödemarken där inga "fuskljus" lyser upp natthimlen, och trots att fullmånen var dold bakom ett stort moln, ändå kunde se fjällen runt omkring. Ja till och med Björntoppen som ligger nästan 3 mil bort syntes tydligt och klart. Den "mörka" årstiden känns inte av här på samma sätt som i kustlandet.

Uppfylld av julnostalgi som jag var, samt av ängsliga mammatankar på de mina som färdades längs vägarna och tankar på alkoholistbarn i misär och på vänner som mist någon kär under året stod hans beskrivning om ljuset i mörkret  tydlig i sin symbolik.

Jag var just i färd med att skicka "varma tankar"  lite varstans. Ni som följer min blogg vet att jag tror på "tankens kraft". Själv är jag uppväxt med en mamma som ständigt har oss i tankarna. Hon talar om förböner. Kalla det vad du vill, men jag tror att vi människor oavsett vad vi tror eller inte tror på, nu och då bär omtankar, oro och medkänsla vilket jag tycker är ett kvitto på att man faktiskt har ett medmänskligt hjärta.

När jag hade gått och lagt mig tittade jag ut genom fönstret  och plötsligt kom den här gamla sången fram ur något av minnenas  barndomsgömslen. Den är skriven av en kvinna – Augusta Charlotta Lönborg 1895, och skildrar just bönens kraft och räckvidd. Jag mindes hela texten och smakade på poesin i orden. Jag tycker att den passar bra så här i juletid när vi mer än vanligt har tankarna och omtankarna hos nära kära och hos de som har det svårt. Ännu lika aktuell som 1895. Tankens eller bönens kraft.

 

Långt bortom rymder vida,
längre än solar går,
högre än stjärnor tindrar
den bedjandes suckar når.
Anden från stoftets världar
lyfter sitt vingepar,
klappar på himlaporten
och söker sitt hem, sin Far.

Trång är all världen vida,
hjälplös var jordisk vän.
Själen får ro och fäste
allena i himmelen.
Mörkaste natt skall ljusna,
bittraste kval få ro,
lär du dig blott att vandra
på bönernas himlabro.

Ringaste barn som beder
lever oändligt tryggt,
mäktar långt mer än hjälten
som starkaste fästen byggt.
Måtte vi aldrig glömma,
var vi i världen går,
att till Guds eget hjärta
den bedjandes suckar når.

Lång natts färd mot dag…

Av , , Bli först att kommentera 23

Nattseglingen var verkligen en speciell tilldragelse. Jag och R tillsammans i den mörka natten. På avstånd passerar större och mindre fartyg. Man känner sig oerhört liten under stjärnhimlen. Att se solen stiga brandgul och stor ur havet väckte starka känslor till liv. Tänk att vår gamla kära sol oförtrutet fortsätter att stiga ur havet dag efter dag genom tidevarv efter tidevarv.  Symboliken stod klar kring framtiden och vårt nya liv – en sprillans ny dag börjar som kan innehålla i princip vad som helst.

Solig dag idag. Vi ligger i Sifros hamn, har badat, hyrt moppe och utforskat den här lilla byn som ligger högst upp på toppen av ett högt berg. När vi kommer hem ska jag visa bilder på allt det fina och fantastiska som vi sett dessa dagar.

Sömnbristen gör att jag nästan tittar i kors denna ljumma majkväll, och därför blir det sängdax strax. I mina tankar denna kväll finns Ove överst på listan. Han är sjuk och det känns tråkigt att vara så långt ifrån när man helst skulle vilja vara nära.

Sötebrödsdagar och kärlek

Av , , 6 kommentarer 67

När det gäller min något osunda relation till småbullar, schweizernöt och skumtomtar har jag funderat en hel del den senaste tiden. Vad är det som gör att en vuxen människa med kunskap och insikter har vårdat och omhuldat ett livslångt osunt  förhållande till socker. Tröstat sig, firat, uppmuntrat och använt fikabrödet och godiset till vardagsmotor för att orka. Min amatöranalys har nu börjat nosa på känsliga kapitel.

För det första tror jag att en ärftlig faktor med smak för det söta finns med i bilden. Min kärlek till sockret har funnits djupt grundad ända från barndomen fram till dags dato. Fram till 35-40 årsåldern syntes det inte på mig. Jag kunde äta vad som helst, motionerade aldrig och ändå vara smal och snygg. Att mina blodsockersvängningar i maskopi med hormonerna ständigt åkte upp och ned, var alldeles säkert en stor påfrestning för familjen, men jag fattade ingenting då, eller ville inte se samband eller förstå.

För det andra har man präglats av det symboliska och andliga kring "brödet". Brödet skulle delas, brödet var välsignat och brödet skulle brytas. I min första stora läsupplevelse Mio min Mio berättas om brödet som stillar hunger.  Jag slukade under hela min barndomstid skildringar om umbäranden  i lappmarken om barkbröd. Brödet var själva essensen av livet. Jag följde kornets väg från sådd till mjöl.

Bröd är kärlek – det är den tredje och tror jag starkaste faktorn. Genomgående har glädje, fest och glada människor haft ett samband med brödet, kakorna, limpan eller godiset. Att bjuda någon på bröd är en viktig handling som står för gemenskap och välvilja. Hela mina barns uppväxttid hade jag som målsättning att det skulle lukta nybakat bröd när barnen kom hem från skolan om fredagarna- precis som jag själv fick ha det.

Moderskärleken genom brödet är en tydlig symbolik. Än idag bakar min egen mamma julkakor till oss vuxna döttrar. Hennes fantastiska sätt att visa kärlek som blir lika uppskattat varje år och som skapar en känsla av kärlek, omtanke och trygghet. Jag märker själv att jag för denna  tradition vidare, men att det  egentligen handlar mycket lite om själva brödet, utan det är den symboliska kärlekshandlingen som jag vill ge. Är det så att  "brödspråket" ersätter mina andra "språk" att visa kärlek?

Eller så kanske det egentligen handlar om mitt eget behov av att förhärliga detta onyttiga och farliga, att skapa acceptans för få fortsätta på den inslagna vägen av ohälsa. Att själv få en anledning att äta? Varje gång jag dukar åt andra fär jag ju äta själv…

Tanken att kräkas har aldrig fallit mig in en enda gång, men jag börja mer och mer förstå hur jag misshandlat min kropp och mina system i kroppen med dessa ständiga blodsockersvängningar genom åren. Bröd och godis har varit mina största fällor.

Tyst och i mitt stilla sinne hoppades jag nästan att 50-årskontrollen skulle visa tydliga  varningssignaler som skulle ge mig kraft att ändra livsstil. Att ändra på invanda gamla mönster och bryta lättjans eller vanans  makt är inte lätt, men jag inser att det kommer att bli nödvändigt för ett hållbart liv och en rik framtid även som medelålders/äldre.

Det är kanske dags att fundera över om "suget" egentligen står för något helt annat. Känner du igen dig? Tycker du om dig själv?

Idag ordinerar syster Gunnel kramar och varma tankar till dig och till sig själv. Kärlek – är nog den bästa medicinen.

 

Min blomsterflicka!

Av , , Bli först att kommentera 1

Här ser ni de fina blomsterkopparna som dekorerade borden på festen. Alla olika. En symbolik för den härliga brokiga blandningen av människor på festen.

Kära svärdotter Britta!
Tack för de underbara blomarrangemangen du gjorde, för din underbara sång som fick allas hjärta att jubla, och för att du är så äkta rakt igenom. Min förstfödde son är en lyckans ost!