Etikett: (S)yster

Hemma igen……

Av , , Bli först att kommentera 24

02.15 i natt steg vi in genom dörren här hemma. En intensiv men mysig helg är till ända. Tårta på moset blev resesällskap i form av storasyster A-M och L som hade tillbringat helgen i närbelägna Värnamo hos sina barn o barnbarn. För första gången i mitt vuxna liv fick vi chans att på tuman hand från baksätesperspektiv avhandla livet på ett lite mer djuplodande sätt än genom våra vanliga touch-and-go-möten i samband med familjeträffar.

En god middag hos (S)yster i Gävle blev pricken över i:et innan vi startade den sista etappen  på hemresan. Upphämtning av lastat släp i Hudiksvall och sedan hem genom mörka natten, full av tankar och varma känslor efter en fin helg. Önskar bara att jag kunnat stanna och hjälpa febriga Sandra några dagar. Jag minns själv hur hemskt det var att ha mjölkstockning med feber och ont.

Min syster sa några kloka ord: "Man mår aldrig bättre än ens barn gör", och visst ligger det något i det. Nu ett djupt andetag och ett svanhopp rakt in i jobbverkligheten igen.

På fjällsemester 1970 Del 2

Av , , 2 kommentarer 5

Den fiskenatten glömmer jag aldrig. I pappas trygga sällskap kändes allting möjligt. I den gamla träbåten rodde vi ut över den spegelblanka sjön. Kvällen låg lång och löftesrik framför.

Långedraget släpade efter båten och vi fick genast några fina rödingar. Målet var en bäck som mynnade ut längst inne i en vik någon kilometer bort.
 
Efter en timmes rodd var vi framme och så gick vi han och jag hela den ljusa julinatten längs denna bäck och öringen var verkligen på hugget. Det är nog det minne av min pappa som känns mest levande av de gånger vi var på tumanhand. Nöjda återvände vi så i gryningen tilbaka till stugan.
 
Den följande dagen bilade vi upp mot norska gränsen och fjällvärlden blev allt vackrare och mer dramatisk för varje mil. En natt i tält vid ett vattendrag blev en rysare då det var riktigt kallt, och idag vet jag att mammas värkproblematik kulminerade denna resa och att hon sedan var sjuk resten av sommaren.
 
På tillbakaresan styrde vi kosan via Laisvall till Adolfström och passerade Gauto – just den här platsen där jag nu tillbringar all min lediga tid. Tänk att då hade jag ingen aning om hur framtiden skulle se ut och att detta genom mötet med R skulle bli mitt smultronställe i tillvaron.
 
I Adolfström tog vi en båttur och jag tycks minnas att vi övernattade där i en stuga någonstans. På kvällen när vi strosade längs Yrafts strand så hade mamma tankarna hos min syster S, och nämde att vi skulle ha köpt en souvenir till henne. Då skrev jag denna dikt på ett blommigt brevpapper som mamma sparat i alla år.
 
Till min syster
 
I aftonens skimmer i fjällvärldens prakt
jag tydligt förnimmer vad modern min sagt:
Köp någonting till min fjärde dotter
en sak, en pryl,men ej några gotter
för det bli man lönnfet utav.
 
Men affären är stängd nu på lördagskvällen
och det är slut på handelstillfällen.
På skär och på kobbar -
jag sliter jag jobbar….
och tro´t eller vill – till sist jag fann den
En skön liten sten att hålla i handen
 
2 kommentarer
Etiketter: , , ,

Det var en gång….

Av , , 4 kommentarer 14

Gunnel

Det var en gång en liten demenssjuksköterska som bodde med sin gube i ett rött hus med vita knutar. En kväll när hon just höll på att somna hörde hon ett rop från guben som checkade Blocket en sista gång för kvällen: Det här måste du komma och se!

På bildskärmen ståtade en märklig, omöjlig, och till synes fullständigt livsfarlig farkost, som tydligen hade väckt gubens pojkdröm till liv. En flygande gummibåt! Han utbrast genast i spekulerande kring vådliga och mycket visionära användningsmöjligheter av farkosten, utan att alls beakta fara för liv och lem.

Den lilla sjuksköterskan som var intill döden trött, premonstruell och allmänt skepiskt till vidunder, utbrast först i kreativa riskanalyser och därefter i ulkande gråt över detta uppenbara hot mot deras spirande relation: När jag nu har gått och skaffat mej dej….och vill spendera fritiden tillsammans, ska jag då istället sitta ensam, övergiven och snorande på en sten i Gauto och snickra på utkast till hypotetiska dödsannonser, medan du vinglar iväg mot horisonten och en högst oviss framtid??? Vad är då meningen…..med detta….med livet…med vårt förhållande??

Guben skakade suckande på sitt iderika huvud och argumenterade länge och oroväckande enträget för sin sak, tills hon somnade utmattad på sin våta kudde.

Solidarisk eller toffel…välj själv vilket, lade han drömmen en aning åt sidan, men fortsatte ändå att beundra dessa ufon i smyg lite nu och då.

Den lilla systern berättade skroderande om vidundret för sina supportande systrar och visade de bilder som guben skrivit ut om flygfäet och alla stöttade de henne och underströk det galna och farliga med farkosten.

Det gick något år och drömmen ville inte lämna guben. Under tiden hade den lilla systerns mod växt ett par centimeter, och likaså hennes tävlingsinstinkt och insikt om den nya möjligheten att kunna nå avlägsna drömfiskevatten, dit ingen annan kunde nå.

Så en vacker vårvinterdag gav hon ett kärleksfullt klartecken till guben som omedelbart anmälde sej till flygskolan, och tog sitt efterlängtade certifikat. Han köpte en flygbåt och började drömma. Det gällde att smida medans kvinnan och järnet var varma.

En dag åkte de tillsammans till Orsa för gubens uppkörning och teoriprov. Den lilla systern hade bestämt sej för att våga sej på en provtur med flygläraren, och så skedde en tidig och vacker junimorgon.

Det bar av högt upp i det blå, ut över Orsasjöns spegelklara vatten och hon kände sej som Nils Holgersson och lyckades stolt undvika att kräkas i flyglärarens kapuschong.

Numera är farkosten med nästan vartän det bär hän. Att sedan vädrets makter alltför sällan tillåter luftfärder är en annan femma, men sensmoralen i denna saga är att det är aldrig för sent att ge upp!

Sedan levde de lyckliga i alla sina dagar eller iaf tom 25/7 2009.