R kom just hem och berättade att han sett mer än 40 tjädrar idag på sin resa Lulå t o r. Nu ska vi bege oss ut på en liten kvällsbiltur, precis som vi brukade göra under ljusa vårkvällar i min barndomsby. Kameran får följa med förstås.
Etikett: tjäder
Tjädrar också!
"Bortbjudna" till goda vänner Ewert o Marianne i en av våra stugor. På menyn stod Tjädergryta och en massa annat gott. Lyckans ostar var vi!
Hönan och Tjädern
.JPG)
Frågade storjägarna Mona och Daniel för någon månad sedan om det gick an att få beställa skogsfågel ifall de skulle få skjuta. Idag levererade de en stor fin tjädertupp och en orrtupp. Vilken skatt, och vilken lycka och rikedom! Jag känner mig helt euforisk. Frågan är bara hur vi ska få plats i frysen för dessa guldklimpar. Jag har bara ätit tjäder en gång i vuxen ålder efter det att pappas sista skjutna tjäder anrättades i den gamla brandgula stekgrytan hemma i mammas kök i Vindelgransele för ca 35 år sedan.
Tjäder, orre och sjöfågel slår an alla fina barndomsminnen och känslor och öppnar känslomässiga dörrar till smak och doftminnen. De spelar upp en minneskavalkad av barndomsmiddagar runt vårt stora köksbord hemma. Medans jag skriver kan jag nästan känna smaken av mandelpotatisen, vinbärsgelén och så den mustiga smaken av såsen gjord på skrovet som brynts efter alla konstens regler. Frågan när vi ska nändas ( är detta svenska eller bondska?) anrätta dessa skatter kan jag inte svar på ikväll, men det måste bli snart. Jag blir SÅ sugen.
En gammal bekant…
Fick av min syster denna bild – av vår barndoms knöliga gamla skogskaffepanna. Åh vad mycket fina minnen, vedermödor och nostalgi som väcks med den bilden!
Några gånger per år for familjen ut och "campade". Detta innebär att vi knökade in oss i den grå Volvo Duetten och styrde kosan till något av våra standardutflyktsmål.
Ett av dem var Orrträsket – en sjö mitt i den glesaste av glesbygder mitt i skogen intill vägen. Där öppnade sig en glänta där en fin iordningsställd rastplats med den klassiska cementringen fanns. Poängen med utflykterna var naturligtvis att grilla korv – eller "sot körven" som pappa sa. Han brukade istället ställa den öppnade korvburken mitt i glöden och koka korven, vilket vi barn fnös indignerat åt.
Orrträskscampingen kombinerades ibland med att morfars och Karl-Axels gjorde oss sällskap. Samvaro kring cementgrillringen, mammas goda smörgåsar och saft tillsammans med lite fiske efter aborre i sjön mnns jag med värme. Där fick jag min allra första kilosharr. Det var alltid trevligt där. Ibland fick man en alldeles egen ljummen sockerdricka. Så gott! Visst var allting en smula godare innan kylbagarnas tid?
"Rastplasten" fick sitt namn efter att tryckfelsnisse faktiskt levererade en vägskylt med texten: Rastplast. Så här 30 år efter att skylten bytts ut lever namnet ännu kvar. Nu står det även "Vindelälven 200 m" på den skylten och är ett populärt utflyktsmål vid älven än i denna dag. En sandravin ner till älven, chans till öring eller lax och vacker högrest tallskog gör platsen toppenfin.
Ett annat nöje var att åka ut på en öde skogsväg på försommaren. Alla satt knäpptysta medans pappa vevade ned rutan och började härma skogsfågel som orre och tjäder. Han var skicklig, och snart närmade sig fåglarna. Vi kunde till slut ha flera fåglar runt bilen och det gällde att sitta riktigt stilla för att inte skrämma dem.
På fettisdagen åkte ibland skogshuggarfruarna ut till rastkojorna med semlor till sina gubbar. Det var spännande att träffa pappas arbetskamrater – Allan, Bror,Sixten, Harry m fl. I de trånga mörka kojorna luktade det svett, rök, piptobak och fotogen blandat med sur vantlukt, men semmelbesöket säkerligen ett välkommet avbrott i det tunga slitet. Det var också en alldeles speciell stämning doft och ett riktigt äventyr. Semla med varm mjölk i tallrik. Mmm
Senaste kommentarerna