Etikett: Tjärnberg

Fyra hörn

Av , , Bli först att kommentera 31

Minst fyra hörn – står magarna i efter kvällens julbord i Tjärnberg. Svårslaget med ca 150 rätter i en miljö som hämtad ur tomteland. Till detta musikunderhållning, luciatåg, tomtar och  en massa trevliga människor. All beundran till värdparet Hilding och Birgitta med fam som orkar arrangera detta år efter år. Får man inte julstämning där – då får man det aldrig.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

På fjällsemester 1970. Del 1

Av , , Bli först att kommentera 28

Jag kommer så väl ihåg mitt allra första besök i Arjeplogsfjällen. Jag var 10-11 år och följde med mamma och pappa på bilsemester.

Vi hade vårt orangeblå tält, och några tunga vaddsovsäckar i bakluckan på den vita Amazonen, samt spritkök och mat för några dagar. Jag hade en hel kasse med lånade serietidningar med mig, och så naturligtvis det kastspö med rulle som jag vann på Domus i Haparanda i en tävling: Gissa vikten på laxen.
 
Solen sken, jag var förväntansfull. Pappa nynnade där han körde vägen fram och mamma var på gott humör. Den röda galonen i baksätet fastnade mot baksidan av mina varma bara ben.
Vi styrde kosan mot Arjeplog, det pirrade i magen. Semester! Silvervägen….pappa hade pratat så lyriskt om Arjeplogsfjällen och alla dess fiskevatten. Jag minns att vi passerade en by med det exotiskt klingande namnet Mellanström innan vi kom till själva centralorten – Arjeplog som låg så vackert som ett smycke vid Hornavans strand.
 
Först åkte vi upp till utkikspunkten på Galtispouda och beundrade utsikten. Jag minns hur det kittlade i magen när jag stod däruppe och såg alla de tusen och åter tusen sjöarna utspridda mellan bergen där nere i de blågröna skogarna. När vi tråcklat oss nedför den branta vägen var det dags för ett besök på det omtalade Silvermuseet. Mitt livs första museibesök.
 
Inne på sitt kontor bakom en glasdörr satt Lappmarksdoktorn själv – Einar Wallquist - och målade på en akvarell. Tänk att vi fick se honom livs levande. Som den lilla bokslukare jag var, hade jag redan då läst några av hans intressanta böcker om människors liv öden och umbäranden i lappmarken. Så började rundvandringen i det stora museet. Det var fascinerande att se alla skatter, ting och miljöer som bevarats åt eftervärlden genom hans försorg.
 
På turistbyrån i Arjeplog bokade vi sedan stuga och båt i Tjärnberg. Pappa hade förstås ett fint fiskevatten i sikte och han hade lovat mig att vi skulle fiska hela kvällen. Underbart! Den tämligen nya Silvervägen kändes exotisk och löftesrik. Jag har alltid älskat konturerna av fjäll och satt fascinerat och tittade ut genom bilfönstret över omgivningarna som blev allt vackrare ju närmare Norge vi kom. Vi campade vid en fin liten sjö. Det var en varm och spegelblank dag och alla vakringar på vattnet gav hopp om ett lovande fiske för kvällen.
 
Aldrig har jag väl själv som mamma och fikakorgsfixare lyckats åstadkomma så goda smörgåsar och bullar som de utflyktskorgar mamma gjorde. En ljummen Loranga, ostsmörgås och bulle, miljön och semesterkänslan. Underbart. Visst var allt lite godare för kylbagarnas tid?
 
Efter några mil svängde vi av från Silvervägen, passerade ett vattendrag och kom så slutligen till slutstationen Tjärnberg. Pappa Alvar stegade iväg till receptionen och vi installerade oss i en av de röda stugorna. Jag minns mammas min än i denna dag när hon insåg att vi tänkte fiska hela natten och lämna henne i den primitiva stugan. Vi åt middag tillagd på spritkök och lämnade därefter morsan i sticket med en glad vinkning. Stackars mamma. Vi fiskare tänkte nog inte då på vilken trist kväll det skulle bli för henne som hade en helt annan uppfattning om vad som kännetecknar en ”mysig” semestertripp.
 
Vi hyrde en båt, plockade fram långedraget och burken med de spralliga metmaskarna, sprungna ur den frodiga Vindelgranselska myllan, och rodde fulla av förhoppningar ut på den spegelblanka sjön. Natten låg lång och löftesrik framför. Fisket kunde börja. Pappa och Lilla jag – två hängivna fiskare i samma båt.

Spelmansträff

Av , , 2 kommentarer 23

Vi rymde iväg på en liten  kvällsutflykt till Tjärnberg för att ta del av Hilding och Birgitta Anderssons arrangemang som är en del av Silvervägsveckans aktiviteter. http://www.arjeplog.se/index.php?Itemid=357&id=353&option=com_content&task=view

Där fick vi oss dragspelsmusik, fika och andra trevligheter till livs. Särskilt impade var vi av min gamle pianostämmare Kurt-Ivan Eriksson, känd dragspelsvirtuos och Enar Hjukström, en gammal fingerfärdig showman med ett extra stort leende. Leo var inte särskilt imponerad av bilresan och kräktes på vägen dit, men sov sedan gott i sin hundbur så matte och husse kunde vara med en stund.

2 kommentarer
Etiketter: , ,

På Fjällsemester 1970. Del 2

Av , , 5 kommentarer 30

Den fiskenatten glömmer jag aldrig. I pappas trygga sällskap kändes allting möjligt. I den gamla träbåten rodde vi ut över den spegelblanka sjön. Natten låg lång och löftesrik framför.

Långedraget släpade efter båten och vi fick genast några fina rödingar. Målet för vår fisketur var en bäck som mynnade ut längst inne i en vik någon kilometer bort.
 
Efter en timmes rodd var vi framme och så gick vi han och jag hela den ljusa julinatten längs denna bäck och öringen var verkligen på hugget. Det är nog det minne av min pappa som känns mest levande av de gånger vi var på tumanhand. Nöjda återvände vi så i gryningen tilbaka till stugan.
 
Den följande dagen bilade vi Silvervägen upp mot norska gränsen så långt vi kunde komma, och fjällvärlden blev allt vackrare och mer dramatisk för varje mil. En natt i tält vid ett vattendrag blev en rysare då det var riktigt kallt, och idag vet jag att mamma ådrog sig en långdragen bröstmuskelinflammation under denna resa och att hon sedan var sjuk resten av sommaren.
 
På tillbakaresan styrde vi kosan via Laisvall till Adolfström och passerade Gauto – just den här platsen där jag nu tillbringar all min lediga tid. Tänk att då hade jag ingen aning om hur framtiden skulle se ut och att detta genom mötet med R skulle bli mitt smultronställe i tillvaron. Än mindre kunde jag ana att jag sedermera skulle bli fjällgårdsinnehavare längst uppe vid norska gränsen. Men jag vet att det var under denna resa som min kärlek till dessa trakter vaknade.
 
I Adolfström tog vi en båttur och jag tycks minnas att vi övernattade där i en stuga någonstans. På kvällen när vi strosade längs Yrafts strand så hade mamma tankarna hos min syster S, och nämnde att vi skulle ha köpt en souvenir till henne. Då skrev jag denna dikt på ett blommigt brevpapper som mamma sparat i alla år.
 
Till min syster
 
I aftonens skimmer i fjällvärldens prakt
jag tydligt förnimmer vad modern min sagt:
Köp någonting till min fjärde dotter
en sak, en pryl,men ej några gotter
för det bli man lönnfet utav.
 
Men affären är stängd nu på lördagskvällen
och det är slut på handelstillfällen.
På skär och på kobbar -
jag sliter jag jobbar….
och tro´t eller vill – till sist jag fann den
En skön liten sten att hålla i handen
 
5 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

Fjällsemester i fornstora dar. Del 1

Av , , 2 kommentarer 27

Kommer så väl ihåg mitt allra första besök i Arjeplogsfjällen. Jag var ca 10-11 år och följde med mamma och pappa på bilsemester. Vi hade vårt orangeblå tält och några tunga vaddsovsäckar i bakluckan på den vita Amazonen samt spritkök och mat för några dagar. Jag hade en hel kasse med lånade serietidningar med mig, och så naturligtvis det kastspö med rulle som jag vunnit på Domus i Haparanda i en tävling – Gissa vikten på laxen.

Solen sken, jag var förväntansfull. Pappa nynnade där han körde vägen fram och mamma var på gott humör. Den röda galonen i baksätet fastnade mot baksidan av mina varma bara ben.
Vi styrde kosan mot Arjeplog, det pirrade i magen. Semester!
 
Silvervägen….pappa hade pratat så lyriskt om Arjeplogsfjällen och alla dess fiskevatten. Jag minns att vi passerade en by med det exotiskt klingande namnet Mellanström innan vi kom till själva centralorten – Arjeplog som låg så vackert som ett smycke vid Hornavans strand.
 
Först åkte vi upp till utkikspunkten på Galtispouda och beundrade utsikten. Jag minns hur det killade i magen när jag stod däruppe och såg alla de tusen och åter tusen sjöarna utspridda mellan bergen därner i det blå. När vi tråcklat oss nedför den branta vägen var det dags för ett besök på det omtalade Silvermuseet. Mitt livs första museibesök.
 
Inne på sitt kontor bakom en glasdörr satt Lappmarksdoktorn själv – Einar Wallquist vid sitt staffli och målade på en akvarell. Tänk att vi fick se honom livs levande. Som den lilla bokslukare jag var, hade jag redan då läst några av hans intressanta böcker om människors liv öden och umbäranden i lappmarken. Så började rundvandringen i det stora museet. Det var fascinerande att se alla skatter, ting och miljöer som bevarats åt eftervärlden genom hans försorg.
 
På turistbyrån i Arjeplog bokade vi sedan stuga och båt i Tjärnberg för den kommande natten. Pappa hade förstås ett fint fiskevatten i sikte och han hade lovat mig att vi skulle fiska hela kvällen. Underbart!
 
Silvervägen kändes exotisk och löftesrik. Jag har alltid älskat konturerna av fjäll och satt fascinerat och tittade ut genom bilfönstret över omgivningarna som blev allt vackrare ju närmare Norge vi kom. Vi campade vid en fin liten sjö. Det var en varm och spegelblank dag och alla vakringar på vattnet gav hopp om ett lovande fiske för kvällen. 
 
Aldrig har jag väl själv som mamma och fikakorgsfixare lyckats åstadkomma så goda smörgåsar och bullar som de utflyktskorgar mamma gjorde. En ljummen Loranga, ostsmörgås och bulle, miljön och semesterkänslan. Underbart.
 
Efter några mil svängde vi av från Silvervägen  passerade ett vattendrag och kom så slutligen till Tjärnberg. Pappa Alvar stegade iväg till receptionen och vi installerade oss strax i en av de röda stugorna. Jag minns mammas min än i denna dag när hon insåg att pappa och jag hade för avsikt att fiska hela natten. Vi åt middag tillagd på spritkök och lämnade därefter morsan i sticket med en glad vinkning. Stackars mamma. Vi fiskare tänkte nog inte då på vilken trist kväll det skulle bli för henne som hade en helt annan uppfattning om vad som kännetecknar en ”mysig” semestertripp. 
 
Vi sköt ut båten, plockade fram långedraget och burken med de spralliga metmaskarna, sprungna ur den frodiga Vindelgranselska myllan, och rodde fulla av förhoppningar ut på den spegelblanka sjön. Natten låg lång och löftesrik framför. Fisket kunde börja. Pappa och jag – två hängivna fiskare av samma skrot och korn i samma båt.
 
Fortsättning följer…..

Vem kunde väl ana….

Av , , Bli först att kommentera 34

Vem kunde väl ana att kvällens julbord i Tjärnberg 4 mil härifrån skulle toppa allt i julbordsväg jag tidigare ätit. Mellan 150-160 rätter att välja och vraka på fanns uppdukade på dignande bord i julpyntade lokaler som mest av allt påminde om Tomteland. Ungefär lika många som maträtterna var vi gäster. Vi var där med några Sandvikenvänner och stortrivdes.  Dragspelsunderhållning bjöds av Hilding själv under själva middagen och senare spelade ett Arjeplogsband julmusik. Kvällen fortsatte därefter i puben där de dignande efterrättsborden var uppdukade. Själv fick jag uppdraget att delta som tärna i det minst sagt brokiga och något åldersstigna luciatåget, men vi lät riktigt bra! Nu är vi hemma igen. Kylan har släppt, från morgonens -30 till -9 nu ikväll. Välsignad vare stretchmaterial som tillåter julbordskomponenterna att rymmas i magen. Nu julbordskoma och småmys framför teve innan Johan Blund gör oss sällskap

Årets kulturbegivenhet

Av , , 4 kommentarer 17

Strax bär det iväg till "Plassn" Arjeplog där vi i den fina rosa stavkyrkan ska få njuta av skönsång och jojk av Sofia Jannok. Temat är Vintern. På lördag bär det dessutom iväg på det vida beryktade julbordet i Tjärnberg som lovprisas högt som lågt. Ni kan lita på att det kommer referat från båda begivenheterna.

Ps. Visst kommer ni ihåg att rösta på "Julgranskulan" varje dag nu fram till jul? http://www.ica.se/Jultavlingen  Bidraget heter "Fullmånen på Björntoppen". Tack på förhand alla snälla läsare.

På fjällsemester 1970 Del 1

Av , , 2 kommentarer 5

Jag kommer så väl ihåg mitt allra första besök i Arjeplogsfjällen. Jag var 10-11 år och följde med mamma och pappa på bilsemester.

Vi hade vårt orangeblå tält, och några tunga vaddsovsäckar i bakluckan på den vita Amazonen samt spritkök och mat för några dagar. Jag hade en hel kasse med lånade serietidningar med mig, och så naturligtvis det kastspö med rulle som jag vann på Domus i Haparanda i en tävling: Gissa vikten på laxen.

Solen sken, jag var förväntansfull. Pappa nynnade där han körde vägen fram och mamma var på gott humör. Den röda galonen i baksätet fastnade mot baksidan av mina varma bara ben.

Vi styrde kosan mot Arjeplog, det pirrade i magen. Semester! Silvervägen….pappa hade pratat så lyriskt om Arjeplogsfjällen och alla dess fiskevatten. Jag minns att vi passerade en by med det exotiskt klingande namnet Mellanström innan vi kom till själva centralorten – Arjeplog som låg så vackert som ett smycke vid Hornavans strand. Först åkte vi upp till utkikspunkten på Galtispouda och beundrade utsikten. Jag minns hur det kittlade i magen när jag stod däruppe och såg alla de tusen och åter tusen sjöarna utspridda mellan bergen därner i det blå. När vi tråcklat oss nedför den branta vägen var det dags för ett besök på det omtalade Silvermuseet. Mitt livs första museibesök.

Inne på sitt kontor bakom en glasdörr satt Lappmarksdoktorn själv – Einar Wallquist och målade på en akvarell. Tänk att vi fick se honom livs levande. Som den lilla bokslukare jag var, hade jag redan då läst några av hans intressanta böcker om människors liv öden och umbäranden i lappmarken. Så började rundvandringen i det stora museet. Det var fascinerande att se alla skatter, ting och miljöer som bevarats åt eftervärlden genom hans försorg.

På turistbyrån i Arjeplog bokade vi stuga och båt i Tjärnberg.  Pappa hade förstås ett fint fiskevatten i sikte och han hade lovat mig att vi skulle fiska hela kvällen. Underbart!

Den tämligen nya Silvervägen kändes exotisk och löftesrik. Jag har alltid älskat konturerna av fjäll och satt fascinerat och tittade ut genom bilfönstret över omgivningarna som blev allt vackrare ju närmare Norge vi kom.

Vi campade vid en fin liten sjö. Det var en varm och spegelblank dag och alla vakringar på vattnet gav hopp om ett lovande fiske för kvällen. Aldrig har jag väl själv som mamma och fikakorgsfixare lyckats åstadkomma så goda smörgåsar och bullar som de utflyktskorgar mamma gjorde. En ljummen Loranga, ostsmörgås och bulle, miljön och semesterkänslan. Underbart.

Efter några mil svängde vi av från Silvervägen  passerade ett vattendrag och kom så slutligen till Tjärnberg. Pappa Alvar stegade iväg till receptionen och vi installerade oss i en av de röda stugorna. Jag minns mammas min än i denna dag när hon insåg att vi tänkte fiska hela natten.  Vi åt middag tillagd på spritkök och lämnade därefter morsan i sticket med en glad vinkning. Stackars mamma. Vi fiskare tänkte nog inte då på vilken trist kväll det skulle bli för henne som hade en helt annan uppfattning om vad som kännetecknar en ”mysig” semestertripp. 

Vi hyrde en båt, plockade fram långedraget och burken med de spralliga metmaskarna, sprungna ur den frodiga Vindelgranselska myllan, och rodde fulla av förhoppningar ut på den spegelblanka sjön. Natten låg lång och löftesrik framför. Fisket kunde börja. Pappa och jag – två hängivna fiskare i samma båt.