Jag börjar misstänka att jag är fiskeberoende….Nu när det går vita gäss på sjön och min semester håller på att ta slut infinner sig en krypande känsla i svanken. Jag VILL fiska, men just nu är det rätt kört eftersom det blåser halv storm här.

110-årspresenten vi fick av Ewert o Marianne – en pampig väderstation är nu uppmonterad och vi kan lätt följa lufttryck, regnmängd, vindstyrka och temperatur ute och inne bara genom att glutta på en display. Det blir till att pensionera pekfingret som hittills fått ge fingervisning om vindriktning och styrka. I fortsättningen får det enbart tjänstgöra vid sockerkaksbak som smetslickningsverktyg.

Vi kör just en jämförelsekampanj mot yr.no för att se om de far med osanning eller kränger sockrade norska väderprognoser. Det finns förresten ett Gauto i Sydamerika med… (avdelningen kuriosa av tveksamt nyhetsvärde för allmänheten)

Det var i allafall intressant att följa Robbans strapats vid monteringen av ovan nämna väderstation, när han djärvt och med utfällda tånaglar inne i storstövlen och håret på ända lutade sig mot vinden för att inte fångas och försvinna vid horisonten som ett mellanstort orange och grönkamouflerat nystan..Ja han ÄR faktiskt  lite långhårig nu, men han har i allafall ingen RobinHood-frisyr som skickar iväg halvmeterlånga slingor vid kraftig sidvind. Tur för mig!!

Jag får ta och leka rak – och frisersalong ikväll, klippa och noppa honom innan återtåget till civilisationen. Det är dags att ansa hans ögonbryn så han blir mild och foglig igen. När de är långa och borstiga blir han så bångstyrig att det är fullt upp för ett litet mellanobstinat fruntimmer att hålla honom på mattan.

Nu ligger han i allafall tyst och snäll och vilar väder en stund mellan vedhuggning och gräsmattesådd. Hans sovljud visar på 4,5m/s i min riktning. Själv ska jag städa fiskeväskorna, rangordna mina finaste flugor och spinnare – precis som småflickorna gör med bokmärken. Jag har ingen kompis…Vill du komma och byta drag med mej??